För tjugo år sen sprang vi Vasastafetten. Jo faktiskt den gick under försommaren då istället för augusti som nu. Minns så väl att en kompis till min man kom och sa till honom
-" Tur att vi inte bor i Falun längre"
-Vadå? svarar maken
-"Har du inte hört vad som hänt? En man har skjutit ihjäl 7 stycken på öppen gata i stan!!
Det glömmer man aldrig. Än värre för de närstående som drabbades så oerhört av det fruktansvärda dådet. Men dt blev även en påminnelse om att vad som helst kan ske. Man kan aldrig vara säker någonstans längre och trots att det är någon som har arbete och verkar ha ett gott liv så kan det ske, det hemska brutala och overkliga.
Minns även svärmor berätta att hon pratat med mannen samma dag på mässen som hon föreståndade. Han var så glad att ha klarat en tenta samma dag. Min mans kusin som mötte mannen och som han efteråt sen förstod att då var på väg upp till regementet för att hämta sitt vapen. Hur skulle någon kunna förespå vad som skulle ske en stund senare? I dag blir han fri, men till vilken frihet?
Så idag går tankarna till alla som drabbats, offren det vill säga alla som lidit av denna händelse och de offren är även närstående till mannen som utförde dåden. Alla är offer när mänskligheten utsätts.
Tyvärr upprepas dessa dåd mer eller mindre dagligen världen över.
Så tänk på din medmänniska lite extra idag.
Kram och var rädd om er därute, världen får inte bli ondare.
