Trädgårdsarbete och kanottur

Trädgårdsarbete större delen av dagen ägnade jag mig åt. Det var en så skön dag utomhus med sol och värme, lite blåst som höll myggen borta.
Tre generationer som arbetade med trädgårdssysslor och vinterns vedförråd. En skön dag där mycket blev gjort även om trädgårdsarbete aldrig blir klart. Har fortfarande stenpartiet kvar som tynger mig lite. Borde vända om allt ihop och börja helt om från början, men det är så stort projekt.
Då man varit som en arbetsmyra så måste man även få lite rast. Så jag och dottern tog en i canadensare uppför älven. Det blåste ganska friskt och med en hund som jagar flugor som passagerare så var färden inte spikrak. Dock var det skönt i solen att glida fram över vattnet som glittrade. Många andfamiljer som simmande runt kanoten, vilket gör det hela mer spännande med en fågelhund i kanoten :)
Sommar är härligt!

Första fjällturen för i år

Årets första fjällöpning passade verkligen perfekt då vädrets makter visade sig från sin bästa sida. Plus tio grader vid start från Hemfjällstangen är en perfekt temperatur för att springa, men jag visste ju att det skulle bli varmare.
Det är spångat till största del över myrarna ner till Mellanfjällsstugan, på en del ställen med härligt gung så fötterna åker under vattenytan. Stugan ligger så fint i skogskanten, en sådan som man kan tänka sig att en tomte skulle kika ut.                                     Fortsätter sedan mot Vålbrändan och tänker tillbaka på vinterns skidtur och när vi gick där med skidungdomarna för många år sedan. Ena ledaren hade en engelsk setter som var valp-unghund som inte gärna ville gå över broarna, men han lärde sig.
 Stigen går genom fjällnära skog och det växer gammelskog och finns en el torrakor som är vackra att se. På två ställen längs stigen ser jag avföring blandad med hela lingon, alldeles röda sådana. Är det första proppen från en nyvaken björn som ligger eller är det något annat djur? Jag vet inte. Men jag vet att det inte finns lingon som är mogna nu i alla fall.
Vid Vålbrändan finns det kor på vallen, fotograferar dem och går fram till dem. De ser lite misstänksamma ut så jag väljer att inte gå fram och klappa dem. Ingen människa syns till.
Fortsätter vidare mot Kvillkojan och passerar en vacker liten å innan dess. Finns säkert någon bäcköring i den.
Här delar sig leden, en går mot Lindalen och Högfjällshotellet och en mot Hundfjället och Skogsäterskojan. Har redan innan tänkt ta den mot Skogsätern så valet är lätt, dit är det 7 km. Stigen går längs lilla ån som slingrar sig vackert i lanskapet. Fåglar kvittrar och solstrålarna värmer skönt, till och med vattnet på myrarna är varmt, helt underbart.
Maken ringer och undrar hur det går, han har åkt rullskidor längs fjällvägen och väntar nu snällt på mig. Bestämmer ungefär plats var vi kan ses efteråt. Man kan ju aldrig vara säker på var jag kommer fram. Strax därpå viker leden av i 90 grader upp mot Hundfjället och nu tar jag den. Behöver höjdmetrar, och denna leder uppåt snabbt, 5,5 km till liftarna vid Hundfjället. Så lite dryck ur vattenblåsan och sen är det bara att bita ihop och ta ena benet före det andra.
Går ibland annars skulle vaderna skrika högt. Har några ljungpipare och spovar som ledsagar mig när jag kommit upp på kalfjället och utsikten är så fin. Ser snöklädda områden och längst där i norr syns Städjan. Vinden fläktar skönt och ja, jag njuter, av stillhet och utsikt och att benen och kroppen ännu håller. Tänker lite på att detta bara är en bråkdel av den där fjällmaran som ligger framför mig. Där man startar med 7 km uppför ett fjäll sådär bara direkt och sen brant ut för och så uppför igen.... Ja, ja, det ska nog ordna sig men den sträckan också. Jag har ju tid på mig. Framme vid liften försöker jag spana efter maken men andra människor ser jag men inte han. Avslutar med att springa så fort jag vågar utför en väg vid sidan av slalombacken. Går fort, är brant med rullgrus, men det är kul.
23,7 km blev det  idag och ca 3 timmar på fjället, inte så snabbt, men med fortsatt pigga ben så jag är nöjd med turen.
Efter en avvaskning och en god fikastund drar vi vidare in i Norge en sväng och över till Långflons köpcentrum där vi fyndar. Blev bl.a. en byxa och en jacka och lite kläder till barnbarnen. Plus en välbehövd lunch. färden går vidare neröver Kklarälvdalen och över Femtryan hem och där möts vi av fyra kor som kommer och går mellan Gammelselen och Liselen.
 Jag tycker det är så skönt att se att någon fortfarande har kor på fäbodvallar. Det är en dröm....               

MTB via Nyselen

Tog en cykeltur på mountainbiken i går med brorsan. Träffades på Holarna och tog en sväng förbi Backselen och alla backar upp till Nyselsrået. Förbi jaktmarker där det skjutits älg på både lagligt och halvt olagligt sätt genom åren enligt sägnen :)
Fina minnen av morfar o mormor kommer när vi drar förbi Annabäcken, en jaktstuga där de gamla gubbarna bodde på älgjakten och dit mormor och morfar ofta åkte och fikade.
Fortsatte sedan förbi Lörsjön och Gölåsen och så småningom passerades Hunån och ett par slogbodar och vi kom ner förbi gamla soptippen i Yttermalung dit min kusin och jag ibland gick när vi var små för att leta prylar som andra människor kastat. Det var inte populärt hos faster, men en 6åring kan fynda :)
Nu skiljs vägarna åt, jag åker norrut och brorsan söderut, en kväll när solen visar sig men även regnbågen på håll. 51,5 km står min Garmin på vid hemkomst och 2 timar och 29 minuters kvalitetstid med brorsan är gjord.
Härlig kväll!


I dag är det fredag och snart helg. Ha det gott allihop!

God morgon!

God morgon!
Härlig start på dagen med en promenad med kärleken och en liten hund.
En ny dag, nya möjligheter.
Såg två vackra och graciösa rådjur på vår promenad och slogs av tanken på vilken lycka att få leva i närheten av naturen. I en trygg miljö, där vattnet är rent och luften klar. Där jag förstår språket och slipper rädsla för krig och terrorism. Att det regnar ibland vad gör väl det när vi har förmånen att bo i ett land där du vågar yttra dig, vågar tycka och tänka utan få ordet granskat.
Så välj att se möjligheterna och fördelarna med vårt land istället för att klaga.
Önskar er alla en fin dag och passa på att njuta, för livet är verkligen här, Just nu, inte sen, när sen är då är det försent.
Kram!

Snart så är det min tur

Än har jag inte börjat, men snart så.
Det börjar kännas att det snart är dags.
Intensiva dagar än några veckor.
Telefonsamtal, lyssna, känna, rådgiva, fixa, ordna, trösta, stötta, motivera, administrera, boka, vårdplanera, kvalitetsregistrera och dokumentera och säkert en massa mera.
Men snart så ska även min nedräkning inför semestern börja.
Väntar en liten stund till med det så jag inte räknar fel ;) 


Däremot planerar jag, provpackar och funderar.
Ska jag gå här eller där?
Den leden eller den andra?
Hur många övernattningar?
Hur mycket ätbart per dag i ryggsäcken?
Kommer vattenflödet att vara högt med tanke på vadställen?
Hur mycket vågar jag minimera min packning?
Ja, frågorna är många och det är spännande tycker jag.
Största utmaningen blir förmodligen att våga vara lättpackad och då menar jag inte lätt packad, som berusad, utan en packning som är lätt.


Så detta är vad som rör sig i mina tankar just nu och jag läser kartor var dag. Tänk att en karta aldrig kan bli tråkig.
Så igår och idag vilar jag totalt utpumpad från all fysisk aktivitet, förutom en 30 minuters promenad med maken i morse innan jobbet förstås.


Trevlig kväll!

Date i hemlighet kl. 06:00

Tisdagar och torsdagar klockan 06:00 har jag en date. Det är hemligt än så länge eller ganska hemligt i alla fall. Att vara över femtio år och dejta är väl inget man ska prata högt om kanske.
Men nu är det så och då gäller det att tacka ja till de dejter man får så här i medelålderns höst.
Shit, vad hemskt det där lät, precis som jag skulle vara åldersnojig.
Är jag det? Nej jag tror i alla fall inte det.
För det är inte ofta man har en dejt längre och jag måste säga att jag uppskattar dem. Jag hade gärna sett att jag blev dejtad ännu mera. Kanske en middag eller en resa, eller bara för att grilla en korv vid en lägereld. Jaja, önska kan man.
De här dejterna är i alla fall under tidig morgon alltså och uppskattade. Innan jobbet och jag smyger upp försiktigt för att inte väcka maken i sängen bredvid. In på toa, på med kläderna, en snabb titt i spegeln och en snabb tandborstning och en flourtablett, sen är jag redo. Går snabbt nerför den knirrande gamla trappen och där står min dejt!!
Han väntar på mig i hallen kl. 06:00 med ett tyst God Morgon. Sen smyger vi  oss ut genom dörren och låser.

Ut i dagsljus och solsken går vi tillsammans, en 30 minuters morgonpromenad innan frukost och jobb, min make och jag.

Mitten av juni och frost

Vaknar upp av att  solstrålarna letar sig in under rullgardinen och kittlar mig på näsan. Härligt att få vakna och inte höra regndroppar smattra mot plåttaket. Hoppar glatt upp ur sängen och funderar varför inte fåglarna kvittrar en så ljuvlig solig morgon som denna. Drar  upp rullgardinen och in strömmar solens varma strålar och jag tittar ut över landskapet och ser en solig morgon med vita frostbeklädda gräsmattor. Magiskt vackert och alldeles underbart är landskapet utanför mitt fönster..........om det hade varit september.

Söndagspass

Vädret spelar mig tydligen ett spratt, eller så förbereder det mig för vad som komma skall.
Efter en underbar helg med barn och barnbarn så blev huset plötsligt tyst igen efter söndagens frukost. Hade planerat för ett par vilodagar när de små var här, men vi tog faktiskt en promenad i går. Nu låter inte det så märkvärdigt, men jag satte lillan i ryggsäcken/bärselen o med tio kilo på ryggen blev promenaden upp till Vätons topp via vägen som ett träningspass i alla fall. Härligt att få ha en ettåring på ryggen som glatt ropar "titta" åt det mesta. Att sedan få umgås med dottern under tiden var fantastiskt.
Men så blev det plötsligt tyst i huset igen när de gav sig av ca 50 mil norrut efter frukost.
Förra veckan blev de flesta träningspass förlagda till backar och det känns i vaderna kan jag säga. Med anledning av det så blev dagens långpass bli längs grusvägar där det var relativt flackt. Kallt och blött var det efter några dagars värme så det blev långa tights och långärmad funktionströja i 12 graders värme. Hade faktiskt fullt sjå att få upp värmen i regnet. Passet blev 17,3 km långt och det var nog så bra då ett par av grusvägarna var nysladdade och mjuka att springa på.
Kan lova att duschen kändes himla skön efter den löpturen.
Även om jag gillar att springa i värme och sol så är det bra att mentalt förbereda sig och träna även om det är kallt och blött. På fjället i augusti kan det ju faktiskt snöa, precis som det gjort i Vålådalen idag så lite regn är ju liksom ingenting :)

Mountainbike runt Vallsjön

Tisdagkväll och solsken och inte nog med det, värmen har kommit, i alla fall i dag. Idag skulle jag göra premiär och åka med Mountainbike i Malunggänget som skulle träffas kl. 19:00 vid campingen. Skulle jag orka hänga med? Pallar min cykel? Oteknisk som jag är och inte lyckats fixa växlarna så jag bara har tre växlar på mellandrevet som funkar. Inte har jag cykelskor heller, men jag har i alla fall lite kondis och hittar gör jag så jag kommer ju alltid hem även om jag blir frånåkt.
 Så jag åkte dit och det var 5-6 stycken som hejade glatt och jag kände mig välkommen. Sen kom fler och fler och vi blev ett gäng på ca 20 glada cyklister som drog i väg runt Vallsjön. De som ville kunde ta topparna, Middagsberget, Stabergsklacken och Byråsen, men det har jag gjort förut och jag hade lite känning av helgens långpass i benen så jag kände inte för några mjölksyrautmaningar i dag. Vet faktiskt inte hur många som tog bergsutmaningen, men bra jobbat av allihopa som kom och inte låg hemma på soffan ;) Jag är glad att jag inte antog dessa backar idag i alla fall, jag vill vara fräsch för ett långpass till helgen och då finns ingen anledning till tunga backar när jag inte kan använda de lättaste växlarna på cykeln.
Blev en fin runda på 20 km runt sjön och det var riktigt kul att ha sällskap av andra.
Väl hemma hade jag avverkat 32 km på ca 1timme och 30minuter. Och benen var pigga när jag klev av cykeln.

Lånat foto av en i gruppen :)

Långtur o James Bond

Fick till ett hyfsat bra långpass även denna helg. Tänker försöka ta nya stigar och ställen att upptäcka på mina långpass för att tillfredsställa min nyfinkenhet och lust att se nya vyer. Så i går var det en gammal buffringsled till en fäbod som skulle trampas. Maken skjutsad mig till Yttermalung där  började springa, i regn såklart som varit mest vanligt under våren. Sprang först längs en fin damm för att därefter komma in i äldre skog som såg ut som skogsbetesmark och det bar uppåt och mera uppåt. Tuffa stigningar som omöjliggjorde min intention att hålla låg puls trots att jag vissa delar valde att gå. På sina ställen var stigen svår att hitta trots markeringar men vid några vägpassager (skogsvägar) så fick jag leta lite innan jag fann stigen/leden igen. Men sen efter ca 45 minuter upptäckte jag att den markerade Nu hade jag kommit fel någonstans. Skulle jag vända om? Eller fortsätta och tro att jag kommer på stigen igen? Ja, jag gjorde väl det som är typiskt mig, väldigt typiskt. Varför vända när man kan fortsätta och kanske se något ännu mera spännande?
Så jag fortsatte på en stig som hade tätbevuxna granar på ca 2,5-3 meter höga på sidorna, vilket gjorde att jag fick en tanke på att om en björn skulle komma nu så hinner jag inte ens reagera, kanske inte ens skita ner mig innan den smakat på mig. 
Men mest troligt är ju ändå att den hör mig komma flåsandes och vända om så jag inte märker nallen ens, om det nu var någon i närheten.
Har nu plockat fram både karta och kompass och vid nästa vägpassage väljer jag att springa till höger för att se om jag kommer till vägänden strax. Det gör jag!! Bra då vet jag var jag är och kan läsa in mig på kartan. Perfekt! Ska jag nu ta enklaste vägvalet och springa grusväg eller obanat genom storskogen? Ja, vad tror ni?
Springa väg vore ju alldeles för ointressant så jag tar skogen och snart ser jag en tjäder flyga upp och strax efteråt knäcks en gren lite längre till höger om mig. Troligtvis en älg som jag skrämt, ser i alla fall ingen.
Kommer fram till ett hygge, ett jättehygge och nu kommer tanken på att det hade varit smart att ha vänt om, men i nuläget så är det bara att gilla läget. Ser en väg till vänster om mig, ganska långt bort och dit vill jag inte då det är i närheten av Oxberget och jag ska åt andra hållet för att komma till fäboden. Så jag springer, hoppas, kliver och håller tungan rätt i munnen för att ta mig genom hygget som också innehåller massor av stora rotvältor och nu bara hoppas jag att dessa rotvältor står stilla så ingen får för sig at röra på sig då de lika gärna kunde liknas vid en björn när man ser dem på håll. För hygget är säkert 1 km långt. Hur som helst så hittar jag ner på vägen som leder till Örsåsens fäbod och i den stunden hittar jag leden mot Myckelberget igen. Nu har jag sprungit i 1,45 tim men tänker att det vore ju kul att ta sig fram dit jag tänkte.
Så in i skogen igen, det spöregnar och jag hör hur det forsar längre fram, trodde jag, men det visar sig ju vara högspänningsledningen som fräser av regnet som faller. Men efter ca 300 meter efter en kommer jag fram till en å som får mig att tänka om. Så stort vattenflöde som det är nu så väljer jag att vända om, för bada vill jag inte. Så ut igen på vägen, och nu följer jag den några kilometrar innan jag en sista gång väljer att springa obanat över till Örsåsens fäbod där fem kor gick och betade. Någon annan galning var inte ute i det regnvädret.
Nu väljer jag att ringa efter maken som lovat att hämta mig och jag hör honom svara : " James Bond, var är du?"
Talar om var jag är och han lovar komma så jag fortsätter mot Backselen och tänker jag är glad över att ha en egen "James Bond" som alltid ställer opp för mig. En klippa i mitt liv.
Så kommer då han och jag kliver in i bilen som dränkt katt och tackar min James Bond.

"VA? Vadå James Bond?" säger han.

"Ja men du svara ju James Bond"
"Nej, jag frågade bara var du är".


Ja, så tokig hörde jag, men i mina ögon är han min James Bond som räddar mig från regnet efter 2 timmar och 35 minuter.

                                             

          

                                                          

Fjälltur

Längtan börjar sakta komma krypande, den där känslan som alltid dyker upp när sommaren kommer och dagarna blir längre. Friheten att göra det jag vill. Att ut och känna lukten av grönska, blommor och alla dofter som är så otroligt starka i försommartid. Det kryper i kroppen, lockar och drar. En nyfikenhet och upptäckarlust. En önskan att se det nya som vaknar till liv som spirar och växer. Skogen är som en stor barnkammare där man får vistas varsamt och smyga för att inte skrämma de små.
Längtar till fjällen i förommartid, att få känna vinden i ansiktet och doften från dvärgvide och ljung. Se purpurbräckan blomma liksom tätörten.
Fylla lungorna med ren och frisk fjälluft och bada i den iskalla fjällbäcken.
Ja, det är avkoppling och energipåfyllning när den är som bäst.
Planerar för några dagars fjälltur men vet ännu inte om det blir löpning eller vandring. Det känns lite som det hänger på vädret. Visst att springa i regn är okej men trevligare i sol då inte det krävs lika mycket kläder. Än återstår planering av vilken tur det ska bli. Härjedalen - Jämtland är jag ganska säker på.
Kanske Ljungdalen -Helags för att ta en topptur där ev. följande dag- Vålåstugorna- Vålådalen65 km beroende på toppturens längd.
Alternativt Ramundberget- Fältjägaren -Helags-Gåsen Stensdalen- Vålådalen ca 75 km.
Tre nätter på fjället är nog lagom, mat finns att köpa i stugorna och med lätt packning så låter löpningen rolig.

Största utmaningen ligger i att begränsa mig, att inte vilja lite längre och lite längre och så lite längre igen om jag inte har någon med som hejdar mig. Längtar........