Fantasi är viktigare än kunskap.

Fantasi är viktigare än kunskap.
Kunskapen är begränsad, men den kan berika fantasin.
Fantasin har inga gränser. 


Dessa ord kommer från Albert Einstein. Jag tycker att han har en del poäng i detta uttryck, för tänk så mycket man kan fantisera och drömma om. Livet skulle vara bra tråkigt om vi bara skulle rätta oss efter kunskapen, aldrig hänge oss åt fantasi. Hur långt skulle kunskapen komma då?
För många upptäckter och forskningar har väl från begynnelsen startat med fantasi? Eller?
För vem hade kunskap att bygga ett flygplan om man inte först fantiserat?
Vem hade ens trott att vi skulle kunna prata i en platt fyrkantig lite låda som man fingrar lite lätt på?
Nej utan fantasi hade vi nog suttit klädd i en liten pälsskinnsbit runt en lägereld och kokat vatten i grytan, eller? Men såklart de hade ju fantasi och uppfinnigsrikedom även på stenålder, för hur kom vi annars till järnåldern?
Så låt fantasin flöda för den har inga gränser.


Ha en fin dag.

Helikopter, metmask och mammut

Lyssnade nyss till SVT Dalarna och hörde att man planerar en reservhelikopter till Landstinget för en kostnad av 22 miljoner det är då en tredjedel av kostnaden då den ska delas mellan 3 landsting. Den ordinarie helikoptern är ännu ej inköpt, men man måste ju ha en vision och tro på framtiden.
Det får mig att tänka på när jag fick metmask uppskickad till Lunndörrsstugan när jag jobbade där under 80-talet. Den var ju faktiskt en stor hjälp till överlevnad för mig!
Jag kunde fiska röding i bäcken och därmed få mat för dagen. Tack Jämtlands Aero och ni snälla piloter, Claes och co.Och tack Siv för att du grävde den åt mig. Och tänk jag fick åka helikopter ner för att se på den då populära TV-serien Dallas för att sen springa upp till stugan i sommarnatten. Tur att det var ljust i stort sett hela dygnet för det var ganska ensamt i fjällskogen och visst kikade jag över axeln ibland, särskilt den gången några hade tagit sig in i lägret vid Grönvallen och jag smög fram och kikade in och blev upptäckt. Så fort har jag nog aldrig sprungit uppför Gröngumpen i rädsla att vara förföljd av inbrottstjuvarna eller vad de nu var. Tillåtelse att vara där hade de i alla fall inte.


Men nog om det. Har vi råd med helikopter?  när landstinget ligger många många miljoner back? Är det försvarbart att ens tänka reserv?  Ja jag vet faktiskt inte för jag har inte sett hur man räknar dessa siffror och vilka konton som gäller. Kanske det finns ett helikopterkonto precis som det finns det där tavelkontot för att byta ut tavlorna på vårdinrättningarna. För det är viktigt med konsten, och om man då tänker efter alla konstens regler så kanske vi kan få ihop alla miljonerna innan de blivit en miljard.




Och vad ska vi med en mammut till???? Kan någon förklara? Jag ska iallafall tänka en gång till kring det innan jag bestämmer mig för om vi har nytta av en mammut.


Trevlig Helg Kära Vänner

Tzälôtuppär ô tung ben

Hörde förra helgen att "Tzälôtuppon" blommade dvs Mosipporna. Har under många års tid valt att leta upp dessa på våren när dessa fridlysta raringar blommar. Det är längs flygsandsvägen längs Haftahedarna och vägen mot Äppelbo o Tyngsjö samt i Backselen jag hittat dem, men e är fina i sin enkelhet.
Efter jobbet så slängde jag på mig träningskläder och tog bilen ner till naturstigen på Haftahearna. Det är så vackert att springa där och jag har aldrig förut sprungit där så tidigt så det var kul at uppleva terrängen när snön fortfarande ligger kvar på sina ställen. Nere vid Kvissedsforsen var forsen vild och strid och det är mäktigt att se vattnets virvlar forsa fram för att sen i viken övergå till det lugnaste vatten. Älven kan verkligen locka till farligheter....
Nere vid forsen finns en fin slogbod med grillplats och många gånger har jag tänkt att det skulle vara mysigt att sitta där och grilla korv en ljummen sommarkväll och kanske kasta en fluga ut lugnvattnet nedanför forsens brus.
Naturen var vacker och en och annan fågel såg jag, men jag är dålig på arterna. Men löpningen var inte så bra, extremt tunga ben, men det är väl en reaktion p helgens cykling. Känning i vänster hamstring så jag tog det försiktigt och joggade runt och hoppas att det hjälper mina tunga ben.
Gjorde en extra slinga efter asfaltsvägen ner mot gamla flygfältet och kröp efter vägen en liten stund för att fota mosipporna som börjat lite försiktigt öppna sig. Tur att ingen kom förbi just då för då är risken att de tillkallat ambulans när de såg en träningsklädd i neongrön vindjacka och en vit AktivX mössa krypa i dikeskanten.....

Tro på dig

Läs och begrunda och tro på dig själv för Du är Du och Du är unik. 

Du skall tro att du är något.

Du skall tro att du är lika god som alla andra och alla andra lika goda som du.

Du skall tro att du är lika klok som andra, ibland klokare.

Du skall veta att du är lika bra som andra. Om du vet att du gör ditt bästa kan du uppskatta dem som är bättre.

Ibland vet du mer än andra.

Du är inte förmer än andra, men du är enastående precis som alla andra.

Du duger till mycket.

Skratta åt dig själv och din värld, det gör dig fri.

Du skall tro att många bryr sig om dig.

Du skall tro att du kan lära andra en hel del, och lära dig av dem.

 

Löpning och MTB med kamera

Att vakna till solsken ger mig energi och efter frukost så knytte jag på mig mina gamla icebug orienteringsskor och gav mig av upp i skogen. Det är så skönt att ha en stig som utgår från tomtgränsen där jag kan välja att springa åt flera olika håll. Nu börjar snön smälta så snart kommer man att kunna komma fram överallt i skogen. Men då skoteråkarna kört så är underlaget så pass hårt att det är helt okej att ta sig upp till skidspårets pistade bana som var toppen att springa längs. Mötte en skidåkare annars var det folktomt och det är verkligen på sluttampen att kunna ta sig fram på skidor. Att springa 14 km i snö som börjar tina känns nästan som det dubbla då man halkar trots spikdubb, men jag tänker att det känns lätt när man sen springer på fast underlag. Dessutom är det skönt att springa i skogen och lyssna till fågelkvitter.

Var grymt sugen på att cykla, har ju ännu inte tagit mig ut på någon tur så jag packade ner kameran i ryggsäcken och tog fram MTB:n. Det blåste ganska mycket men jag tog riktning söderut och då fick jag ju vinden i ryggen, ett tag...

Stannade till vid forsen och gick en fotorunda och samtidigt njöt av solen till forsens brus. Hoppade mellan stenar och balanserade på stockar som drivits med vårfloden nedströms och spolats iland. Vad som är sorgligt är alla trasiga glasflaskor som låg med det trasig uppåt och jag kan inte förstå varför folk inte kan ta reda på efter sig. Dessa flaskor kan ju ha varit hela när de blivit lämnade, men sen dragits med vid översvämningar och slagits sönder. Tänker på alla djur som kan skadas. Så skärpning!! Orkar man bära med sig flaskor fulla då orkar man fasen också ta med dem hem!!

Som sagt förutom trasigt glas så var det skönt att bara sitta på en varm sten och titta på änderna i strömvirvlarna och bara njuta. Cyklade sen vidare söderut och upptäckte lite nya cykelvägar innan jag tog vägen över bron och styrde upp mot den kraftiga motvinden som jag sen fick klyva resten av den 30,5 km långa runda jag tog i dag. Hur öm rumpan kommer att vara i morgon, jaja lite får man lida för att ha njutit av en cyklande fotorunda.

                           

                                                  

                                                                                                                                                       

Jämtland

En helg i Jämtland borde innebära skidåkning, men vädrets makter var inte med oss denna gång så skidorna förblev oanvända.
Istället blev det en loppisrunda (!!) och mys med barnbarn och det är helt underbart. En femåring med sina underfundiga kommentarer och kluriga tankar och en ettåring som snart tar sina första steg helt själv. 1 år har gått sen barnbarn nummer två kom och året har gått fort. alldeles för fort för att man ska hinna med.
Det känns faktiskt som tiden bara går fortare och fortare för varje år som går. Det är måndag och fredag och en kort helg och vips så är månaden slut. Det gäller att ta vara på tiden och leva här och nu. Kanske man då inte ska sitta och skriva i en blogg? Det kan ju tänkas på från flera håll, men någonstans inom mig finns ett driv i mig att skriva, även om det inte alltid är en bra text. Men jag gör det som jag vill och det är så jag tänker att livet i sig ska vara. Att göra det man vill, det är viktig i vårt korta snabba liv.

När det inte blev skidåkning så behövde ju knopp och kropp sitt i alla fall. Huvudet vill ha upplevelsen av skog, fjäll och frihet och kroppen vill röra sig. Så att på med löpskorna ett par gånger fick det bli och ut och springa skoterspår, lite snöpulsande och på en ås längs en vacker och farlig å som slingrar sig och brusar hårt med sina vattenvirvlar. Upp mot Bäverkroken där bävrarna verkligen sett till att namnet på stället passar in och sen längs Ottsjöns vackra strand och Vålåns djupa höljor och farliga fall i ett vårvinterlikt landskap. På den vindpinande åsen längs ån hade stormbyarna blåst bort en hel dl snö och det var barmark på många ställen, fantastiskt fint att springa, eller jogga i min fart.
Det bästa av allt var väl ändå 1 års kalas för minstingen i familjen. En liten söt glad och pigg jamtska som inte är någon bebis längre.
                                       

Påsk

Vilken fantastisk påskhelg!!
En helg där dagarna ägnats till stor del åt skidåkning i strålande sol och på en skare som burit mig över många ställen.

Jag har ju alltid sagt att om jag en dag skulle bli miljonär eller åtminstone ekonomiskt oberoende då skulle jag resa världen över och leta snö och vårsol och skida mot solen. Jo, faktiskt det är en dröm jag har. Att få känna solens strålar värma mitt ansikte och vinden blåsa i håret och uppleva doften från snö och ljudet från skidorna när de glider fram över snön.

Nu tror jag ju inte på att det skulle hända, så då får jag passa på att njuta av vårsol och skare i lite mindre omfattning och jag är faktiskt mycket nöjd med det och livet som det är.

Jag tycker om att röra på mig, att vara ute i friska luften och se mig omkring. Jag spanar in spår och lyssnar på ljuden i skogen och försöker ta vara på stunden.

så varför sträva efter något annat när livet är bra som det är?

Så ta vara på dagen för livet är ju här och nu!

                                  

Omorganisation och genomlysning

En omorganisation kan vara skrämmande och omtumlande. Den väcker tankar och känslor, olika sådana. Rädsla, skräck, oro, funderingar.
Det bildas små grupper där alla farhågor som man kan se för både sin egen skull och andras torna upp. Fler frågetecken skapas ju mer diskussionerna pågår. Det finns så många hinder, svårigheter och problem som dyker upp. Arbetsglädje byts mot oro och frustration, sen kommer uppgivenhet och trötthet. Man ger upp......


En omorganisation kan också vara utmanande och leda till något nytt. Du kan få vara delaktig i att bygga upp, att skapa, att göra något bra. Hur gör vi? Vad kan vi tillföra och vara delaktiga i? Var står du i processen? När startar vi?  Plockar du fram din jävlar anmma och antar utamningen? Är du beredd att strida mot Goliat?


Än är allt i sin linda, ingen vet, utredning pågår, ingen vet än vad som ska hända, i alla fall inte gräsrötterna. Därför skakar också marken du står på, du darrar som ett asplöv, vad blir det av mig, vad ska jag göra. Du fruktar vad dagen innebär, du vet vad du har men inte vad du får. Därför reagerar du med rädsla och oro. En helt normal reaktion.


Ett stort ansvar ligger nu hos de som styr , att delge information och göra det på rätt sätt. Håll inte inne med något och kom framförallt inte med information vid dagens slut, före helgdag. Öppenhet, ärlighet är något ett ledarskap kräver om flocken ska troget följa. En ledare som inte är tydlig får aldrig en samlad grupp, då kommer de informella ledarna fram smågrupper startar, nya flockar bildas, en utbrytning sker och en del väljer att gå nya vägar.


Hur blir framtiden? Vad händer? När sker det? Vem drabbar det?
Ja uppenbarligen så borde det ha skett för längesen. Lyxfällan?


Men som sagt en omorganisation kan också vara utmanande och leda till något nytt. Man kan anta utmaningen och blicka framåt var med och skapa nytt, se positivt på det hela och göra en lösning som är bra. Den kan leda dig till en personlig utveckling och få dig att växa och lära dig nya saker om dig själv. Ny utmaningar, nya möjligheter och nytänkande är vad som får en människa att växa, att se framåt och än är det inget bestämt, än vet ingen något så varför ta ut något i förskott?

Tisdag = Intervaller

Dagens intervaller var tvåhundringar. Uppvärmning blev en transportsträcka med lätt löpning upp efter Backselsvägen. Tänkte köra intervallerna på grusvägen mot soptippen, men tyvärr var det väldigt blött och kladdigt där så vi valde att springa asfalten istället. Det var inte det bästa då jag inte gillar asfaltlöpning pga att underlaget är i hårdaste laget för mina ben.
Hur som helst så körde vi 6 st tvåhundringar, den första var 220 meter men sen kortade vi till ganska precis 200. Hade 30 sek. vila mellan hårdkörningen Alltså man tror inte att det ska vara så jobbigt att springa en kort sträcka men det kan jag garantera att det är.
Men 6 stycken blev det farten blir ju inte så hög för en gammal tant men jag lovar att jag försöker göra mitt bästa. Men jag tror jag skulle behöva tjuvträna lite för att hänga med min fina löparkompis.


Funderar lite på att hänga på måndagsgruppen någon gång men än har jag inte vågat. De springer säkert allt för fort för mig. Men det vore kul och om de springer i från mig så hittar jag ju alltid hem själv :)

Efter tvåhundringarna blev det nedjogg på ca3 km. Skönt och uppiggande efter en dag inomhus.

Det var vi två som lekte i dag, men utan hjälm


God Kväll!