Nyårsklockan

Nyårsklockan

I översättning av Edvard Fredin

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten

mot rymdens norrskenssky och markens snö;

det gamla året lägger sig att dö...

Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla

i årets första, skälvande minut.

Ring lögnens makt från världens gränser ut,

och ring in sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,

och ring hugsvalelse till sargad barm.

Ring hatet ut emellan rik och arm

och ring försoning in till jordens släkten.

Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar

och forngestaltningar av split och kiv.

Ring in ett ädlare, ett högre liv

med bättre syften, mera rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,

och ring den frusna tiden åter varm.

Ring ut till tystnad diktens gatularm,

men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,

förtalets lömskhet, avundens försåt.

Ring in det rätta på triumfens stråt,

och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;

det dagas, släktet fram i styrka går!

Ring ut, ring ut de tusen krigens år,

ring in den tusenåra fredens rike!

Ring in den tid, då andarna befrias

ur själviskhetens sammansnörda band.

Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;

ring honom in, den bidande Messias.

Ring Out Wild Bells

Ring out, wild bells, to the wild sky,

The flying cloud, the frosty light;

The year is dying in the night;

Ring out, wild bells, and let him die.

Ring out the old, ring in the new,

Ring, happy bells, across the snow:

The year is going, let him go;

Ring out the false, ring in the true.

Ring out the grief that saps the mind,

For those that here we see no more,

Ring out the feud of rich and poor,

Ring in redress to all mankind.

Ring out a slowly dying cause,

And ancient forms of party strife;

Ring in the nobler modes of life,

With sweeter manners, purer laws.

Ring out the want, the care the sin,

The faithless coldness of the times;

Ring out, ring out my mournful rhymes,

But ring the fuller minstrel in.

Ring out false pride in place and blood,

The civic slander and the spite;

Ring in the love of truth and right,

Ring in the common love of good.

Ring out old shapes of foul disease,

Ring out the narrowing lust of gold;

Ring out the thousand wars of old,

Ring in the thousand years of peace.

Ring in the valiant man and free,

The larger heart, the kindlier hand;

Ring out the darkenss of the land,

Ring in the Christ that is to be.

Annelis skidfärd

Ledig dag och solen är på väg. Temperaturen visar 13 minus och jag har hela dagen som ett oskrivet blad framför mig. Jag packar min nya kameraväska som jag fick av min svärdotter i julklapp och hänger dessutom en extra kamera runt min hals. Två kameror!! Som värsta proffset, men skenet bedrar. Jag kämpar och  testar och skruvar och ändrar inställningar både slutartid och bländare, ISO och vitbalans och, ja, kanske jag en dag blir bättre. Skam den som ger sig och mest synd är det väl för er som jag visar mina bilder för. En del blir bra, en del blir inte alls. Men scrolla vidare ni som inte vill se :)

Hur som helst, Kameraväskan är klar, turskidorna är på och nu bär det av direkt från husknuten upp i skogen. Jag är privilegierad som bor med skogen inpå knuten och slipper ta bilen för att komma ut i naturen. Snön ligger tät både på marken och i träden. Det är som i sagan, Olles skidfärd, men det är verklighet, det är Annelis skidfärd och klockan är 09:45. 

Jag drar fram över myr och hygge, mellan ungtallar och granar. Klättrar över och kryper under nedfallna träd tyngda av snön som är tung för dem. Drar sedan åter ner mot en smal gammal skogsväg och även järnvägen en bit. Rälsen är på flera ställen gömd under nerfallna träd så där har de lite att göra innan man kommer fram. Längs vägen har en skoter åkt så där går det lätt att ta sig fram. Ser mycket spår och legor efter älgko och kalv som håller till i området. Haren har också rört sig i skogen liksom räven som gör sina lovar. Stannar och tar några bilder och njuter av tystnaden och bara ljudet av min egen andhämtning och ljudet från skidorna mot snön. Nackdelen är att det är svårt att smyga pga att turskidorna är vallningsfria och låter aningen för mycket för att kunna ta sig inpå några djur.                                                                                                                                                             Plötsligt flygar två korpar upp och strax efter lyfter ett trettiotal skator och kråkor från marken en bit framför mig. Det fångar givetvis mitt intresse och jag skidar fram. Där ligger en död älg, den ligger mot en gran, som den halkat ner ett par meter i slänten. Den är äten på rejält och flera djur har säkert fått sig ett skrovmål. Frågan är vem som dödat den, är den självdöd, nej det tror jag inte. Kanske påkörd av någon smitare och sedan skadats o dött, eller blivit tagen av varg? Ingen aning faktiskt. Ser ut att vara ett vuxet djur, tandraden är kvar, men det är ätet framme på huvudet och för en gångs skull har jag ingen lust att peta fr mycket på den. Det är lodjursspår i närheten och jag har ingen lust att bråka med det om det finns kvar i området. Jag fortsätter min färd och tänker på kretsloppet i naturen, där många olika djur får ta del av ett annat dött djur. Hoppas bara att inte älgen led för länge. Ser på  håll ett rådjur som hoppar i väg, skrämd av mina icketysta skidor. 

När jag kommer hem så ser jag att klockan är 13:30!!! 

Vart tog tiden vägen?

Tankar i morgonstund

Året börjar lida mot sitt slut och vi får se fram emot ett nytt. 

Åren kommer och går, precis som alla dagar som kommer och går......

Vart tar den vägen, tiden som flytt? 

Alla dagar som har varit, vad gjorde vi av dem?

Var vi där?

Var vi närvarande?

Var vi levande?

Gjorde jag det jag verkligen ville, eller levde jag bara såsom förväntas av mig?

Följer jag bara normen?

Det är frågor som är viktiga

Frågor som kommer ju äldre du blir

Frågor som ingen annan än jag själv kan besvara

Bara viktiga just för mig

Men du vet, samma fråga bör vi alla ställa oss,

det är dock svaret som är olika

För det är bara ditt svar som räknas för dig

Det som är viktigt för mig är kanske inte viktigt för dig

Det är det inte alla som vet, eller ens tänker på

Om jag då tänker på mig själv

Lever som jag vill

Är jag då egoist?

Tänka på mig själv?

Leva såsom jag vill?

Vad vill jag då?

Dags att reflektera och ta en stund för dig själv med tankar över ditt liv och hur du lever ditt liv. Se inte för länge i backspegeln och älta det förflutna. Reflektera en stund och se framåt med nya möjligheter att göra det kommande året till det bästa i ditt liv.

Dagarna som går, ja det är ju faktiskt dessa som är livet. En dag är livet för sent att levas, så tänk efter vad är det som är viktigt för dig?

Ensammast i världen och medveten närvaro

Ligger i soffan och har svårt att i stunden vara tacksam då jag känner mig liten och ynklig och ensammast i hela världen. Ingen vill umgås och vara med mig känns det som. Det brukar sällan vara problem då jag allt som oftast tycker om att umgås med mig själv och kan känna behov av ensamhet, men just nu vill jag inte ens umgås med mig själv.
Förstår ni vad svårt det är?!
Att inte ens jag själv vill umgås med mig själv!!
Känner mig faktiskt nere. Det är synd om mig nu.
I dag då solen skiner, kylan är visserligen lite för kylig. Jag hade gärna testa lite skidor.
Jag skulle ha bakat kakor till jul och handlat lite julklappar. Jag hade gärna gått en sväng med kameran då det ser sagolikt ut där ute.
Jag har beställt massor med mat på ICA under Black Friday med leverans i dag.
Så är det så här, ensammast i hela världen och ingen vill vara med mig och inte ens jag själv vill vara i mig själv.
Varför tänker ni nu kanske, om ni ens bryr er om mig. För varför ska någon bry sig om mig? Jag är ju ensammast i hela världen och lämnad till att klara mig själv.
Fördelen med att jag nu är ensam och inte ens vill vara i mig själv är ändå att jag nu kan skylla på att jag inte kunde fixa hembakade kakor till jul och att jag nu kan stanna inne i husvärmen framför vinterstudion och brasan utan att behöva välja mellan skidspår och teve.
Ja, jag får tänka så. Att jag är tacksam att vara hemma i allafall och inte behöver jag laga mat heller för om jag äter kommer det ändå ut lika fort.
Ja, jo jag har maginfluensa och drabbades i torsdags när jag satt på tåget hem från Göteborg!!
Alltså jag hade full koll på mina tankar under hela resan.
Ni som inte klarar medveten närvaro och att vara i nuet. Testa magsjuka! Jag kan lova er att ni känner precis vad som händer i kroppen och ni går in i er själv helt och fullt. Ska inte vidareutveckla detta mer än så, ni får själva tänka resten. Sen kan man få spela lite fräschare än vad man är för att inte skrämma medresenärerna. Kan dock lova att jag satt nära toaletten på tåget och mat, nej det klarade jag mig utan. En resa som började 8:35 och var framme i Malung 16:45 och under tiden var jag väldigt medveten i mig själv.
Sen har jag sovit och varit på toa däremellan och ja, jag är ensammast i hela världen och jag vill inte ens umgås med mig själv, men som sagt det ska väl gå över till jul och då har jag en anledning till att jag inte bakat eller fixat så mycket här hemma. Men det är svårt att vara positiv i tanken just nu.....

Här var jag också helt närvarande men på ett helt annat sätt än nu.

Att vara i nuet eller mindfulness

Mindfulness, att vara i nuet, att använda de fem sinnena för att upptäcka, uppleva och vara här och nu. Det är inne, högaktuellt och viktigt. Att leva livet som det är. Att vara närvarande i livet och i dig själv. Att ha kontakt med ditt inre och dina känslor och ta in vad som sker. Att kunna acceptera och tillåta att det är så här det är är. Att känna hur luften fyller dina lungor med daggfriskt syre, känna kylan och fukten från dimman smeka dina kinder och samtidigt lyssna till ljudet när du går genom skogen. Känna när foten sjunker ner i mossan, höra kvisten som kanske knäcks av ditt fotsteg. Känna doften av tallbarr som ännu är daggvåt av nattens dimma som smeker över talltopparna. Se höstens hela färgpalett som används till att måla naturen så som den störste konstnär och kunna vara i den stunden. Släppa tankar på alla måsten, på det som var i går och det som kanske kommer i morgon, bara vara... Här och nu i vår fria natur.

                     
  God kväll mina vänner, andas lev och njut........ här och nu :) Var rädd om varandra
                       

Vargtimmen

Vaknar i vargtimmen....

Är det då man ska börja göra allvar av tanken på att dra sig tillbaka i samhället och leva på det naturen ger?

Börja kalkylera på hur mycket i rena pengar som krävs för att överleva? Vad som kan odlas?

Vad som man kan leva på genom jakt och fiske?

Förr kunde man leva på en lön. Kan man det i dag?

Leva? Vad är att leva?

Vad är livet?

Vad behövs i livet?

Vad är livskvalitet?

Vad är livskvalitet för mig?

Ja, sånt kan man fundera på när man vaknar i vargtimmen.......

Santorini dag 4 och vandring mellan Fira och Oja

Vi skulle ta bussen till Fira i dag för den vackra vandringsturen till Oja som vi läst (läs Anneli) om innan vi åkte. Ägaren på Sigalas hade sagt att alla bussar går till Fira och busshållplatser fanns längs vägen så vi packar det vi ska ha för en dag och går till en hållplats ca en kilometer mot Fira. Vi väntar och väntar och... VÄNTAR!!!
Det kommer ingen buss och efter 20 minuter är jag less och tycker att vi lika gärna kan gå till Fira, men maken instämmer inte. Vi beslutar att vänta 10 minuter till och jag vandrar upp och ner och fram och tillbaka kring busshållplatsen och vi ser inte en enda buss. Så vi går ner mot centrum, där ser vi en riktig hållplats vid en lite kiosk/affär. Så vi kollar in busstidtabellen och efter a 10 min kommer en buss, jippi!!! Det är några till som ska på och snäll som man är får de gå före.
Det skulle vi aldrig ha låtit dem göra! Plötsligt var bussen full och biljett killen stoppade oss i dörren som slog igen mitt framför ögonen. GRRRRR!

Då var det att vackert vänta till nästa buss och jag såg en rullstol utanför butiken. Bakom huset fanns en gammal dam, en verkligt sliten gammal kvinna som efter en stund tog rullstolen till dörren och ut kommer en man i yngre medelåldern hoppandes på ett ben, det andra var vridet med en droppfot. Armarna var heller inte starka och friska. Hon höll i rullstolen som inte var låst och mitt hjärta for upp i halsgropen då jag såg framför mig hur den skulle rulla bakåt om han skulle sätta sig ner. Det gick dock bra och damen låste dörren, vänder sig om och rullar sin son i rullstolen framför sig. Hon torkar svett ur pannan och stånkar och stönar. Ser hur hon lider och sliter med en rullstol som inte är av våra mått.
Tacksam är jag för våra sjukförsäkringar och rättighetslagar.

Men nu väntar jag på bussen och fler personer börjar komma till busshållplatsen, men nu jä...ar ska jag vara med så när bussen kommer står jag först i kön för nu vet jag hur det går till. Antar att de som blev kvar också lärde sig något.... Först till kvarn alltså :)

Efter en skumpig färd kliver vi av i Fira och tar oss in mot centrum. Det är massor av människor och vi följer liksom strömmen men med sikte mot linbanan för vi tänker oss att trapporna är i närheten.
Trapporna är 588 trappsteg vindlande ner till hamnen. Utsikten neröver är fantastisk ut mot lagunen som bildas då det är en ö utanför hamnen. På väg ner går vi förbi mängder av åsnor som man kan rida på nerför trapporna och det luktar åsnebajs och stark ammoniak som blandas med människoparfym och värme. En inte helt fräsch kombination.
Det är vackert i hamnen, och där äter vi nog vår livs dyraste glass, men det var det värt.
588 trappsteg upp tillbaka går lekande lätt med joggingskor och jag är tacksam för bekväma skor i dessa stentrappor när jag ser kvinnor i smala klackar balansera.
Det tar en stund att gå genom staden, smala gränder, vackra sådana, mycket souvernirer men mina ögon letar vandringsleden.
Stannar och lunchar i Imerovigli på en helt underbar restaurang med vidunderlig utsikt över havet.
Efter det så fortsätter vi vår vandring till Oja och nu blir det genast mindre antal människor. De flesta verkar stanna i städerna, vilket gör det enklare för oss att gå men de vet verkligen inte vad de missar de som väljer att ta bussen eller mopeden fram till Oja. Men alla har olika intressen men för er som gillar att vandra så rekommenderar jag starkt denna sträcka.
Bilderna får tala för resten av vandringen.

I Oja sägs det vara världens vackraste solnedgång och det var massor och då menar jag tusentals människor som trängdes längs gator, tak, takutsprång, ja precis överallt står det människor med kameror och mobiler för att fånga den vackra solnedgången.
Det som sker är dock att solen går i moln när det är ca halvtimmen kvar och solnedgången försvann men vår vandring var fantastisk.

Santorini dag 3 och bröllopsdag år 30

Vaknar till vår 30-åriga bröllopsdag med dunder och blixtar. Herrejedamej har kriget kommit???
Men snabbt nog så inser vi att det åskar och regnar!!! Strömmen påverkas en stund men vad gör det.
Tacksamt nog så slutar det precis lagomt till frukosten och den intas på hotellet i strålande sol vid havet.
Det är en lyx att sätta sig ner med en god frukost från buffén och lyssna till vågornas brus och fågelsång och avnjuta den med mannen i mitt liv.
Tacksam för alla våra år tillsammans. För våra underbara barn som givit oss och fortfarande ger oss så mycket glädje tillsammans med sina livskamrater som så kärt ingår i vår familj. Härliga barnbarn är som grädde på moset och som alltid finns i mina tankar och mitt hjärta.
Precis så är det att vara mormor.
Men idag är det vår dag min och min mans.
Jag reflekterar just över vädret, åska och blixtar, regn och som slutar i solsken. Det är väl så ett äktenskap kan beskrivas.
Det är upp och ned ibland, och det sker saker som man inte kan påverka, livet är inte alltid snällt, men det formar oss som människor och tillsammans är det lite lättare att gå igenom det som är svårt. Att stödja varandra när sorger och bekymmer kommer och dela glädjen när det är varmt och gott igen.
Precis så speglade vädret vårt äktenskap.
Det fick bli en dag på stranden i en solsäng och med en spännande bok. Jag tog en promenad på några kilometer längs stranden innan lunch som också intogs på hotellet.
Vid 16-tiden hade jag fått nog av att ligga still och bytte om och tog en löptur bort till en by som heter Monolihtos. Fanns en fin familjestrand där och senare under veckan så såg vi ett gäng som höll på med kiting där. Blev en tur på ca en mil precis vad jag behövde efter en dag på en solsäng.
Avslutade med en fin middag på restaurang och mer än så berättar jag inte :)

Ancient Thira och Perissa

Vaknar till en ny dag med massor av möjligheter. Det har regnat i natt men solen skiner och frukosten är serverad ett stenkast från stranden. Kan man ha det bättre?
Nu har vi ju rekat vägen upp till Ancient Thira, den gamla antika staden som finns på berget ovanför den nuvarande stan så vi hittar.
Vi packar med oss karta och dryck och sen är vi på väg. Ganska mycket motlut är det. Vi hinner gå några kilometer när det börjar blåsa ännu mer och sedan kommer regnet!! Det blir faktiskt riktigt kallt och vi tänker till och beslutar oss för att vända åter till hotellet för att hämta våra regnjackor. Vi ska högt upp och det blåser och min fjällkunskap kommer in och vi gör om och gör rätt.
Lämnar min kamera hemma då jag inte vill blöta ner den, vi har ju mobilen. Så tillbaka till hotellet, packar i regnjackor och så iväg igen.
Vi tar samma led upp förbi kyrkan i berget. Nu när jag inte har kameran så går det ju betydligt fortare att gå och pauserna blir färre vilket hörs på Oves andhämtning. Han ångrar nog lite att han inte övertalade mig att ta kameran med :)
När vi kommit upp till där stigen kommer ut på vägen möter vi en glad kille som ropar "It is free to walk in to the Ancient Thira because of the wind!!!" Så väl uppe vid parkeringen där det stod en massa bilar, mopeder och fyrhjulingar så knatade vi vidare upp och besökte utgrävningarna i byn jätteintressant och vidunderlig utsikt men blåsigt värre. Damen i biljettluckan som gav oss inträdesbiljetterna varnade för vinden med anledning av en del stup och branter.
Efter att ha gått runt i byns alla labyrinter och smågator så tar vi leden ner på andra sidan till byn Perissa.
Det är så underbar utsikt och på väg ner mot den byn så går en avstickare som självklart ska undersökas. Det är brant och det är stup och jag utmanar min höjdrädsla men jag vägrar låta den begränsa mig. Jag får bara prata förstånd med mitt inre och föra en konversation mellan viljan och motståndet. Viljan brukar för det mesta övervinna motståndet (läs rädsla) och såklart kommer vi fram till ännu en kyrka/kapell inbyggd i berget.
Förstår inte varför de bygger kyrkor högt och otillgängligt i bergen?? Närmare Gud??
På väg ner från kyrkan möter vi ett par som pratar engelska där kvinna är trött och undrar hur långt det är upp till Ancient Thira, peppar henne allt jag kan och säger att hon kommer att vara glad om hon tar sig upp.
Peppa och stötta är liksom min grej. Vi möter även ett annat yngre par när vi går från kyrkan i berget och killen är superrädd för höjder. De är svenskar och jag matchar honom lite med att du växer, du fixar det och tänk glädjen när du gjort det. Ser att han är supersugen att gå dit... Vet faktiskt inte om de gör det men jag hoppas!! Vi kan mer än vi tror och min motto är: VÅGA MER ÄN DU TÖRS!!
Äter en god tonfisksallad och tar en öl, inhemsk Mythos nere i byn. Så skönt att bara sitta och njuta efter många höjdmetrar upp och ner med vidunderlig utsikt över havet. Det är rofyllt och ger energi.
Helst hade jag tagit vägen runt berget hem, men det hade bliivt ganska långt så i samråd med maken så får han bestämma och vi tar samma led tillbaka. Så det blir till att gå uppför igen och på väg upp möter vi den engelsktalande kvinnan och hennes man och de har varit upp på berget och hon är nöjd men har så ont i benen och fötterna men jag säger till henne att henne att det kommer att vara så skönt när hon kommer "hem" och hon instämmer och är nöjd.
Är det inte det jag säger!! Man kan mer än man tror!!
När vi kommer hem så tar vi ett dopp i havet och faktiskt, hör och häpna, vilar i sängen på rummet. Jodå jag kan faktiskt det också :)
Middagen intas på Lolos, en god lax med en stor Mythos därtill. Vi träffar på paret som skulle till Naxos och de har inte fått åka till ön utan bott på ett sunkigt hotell en natt men nu fått byta till ett bättre de hoppas får åka nästa dag.

Sen går vi där hand i hand på strandpromenaden såsom vi gjort i snart 30 år som gifta. I morgon är vår bröllopsdag.

Vandring på Santorini 2018

Semester och charter till Santorini. Då kanske man tänker, sol, bad, mat och vin. Eller så tänker man vandring som vi gör :)
På Arlanda och i planet så läser vi i stora kvällstidningarna att et är risk för oväder på ön. 12 meter höga vågor och regn!!
Jamen det är ju lovande då vi ska bo på ett hotell på stranden. Hm, Jaja vi ska ju iaf bo på Santorini där vi landar. Ett annat par vi träffar ska vidare till Naxos med  båt....
När vi landar så är det sol och 26 grader  men blåser rejält. Vi installerar oss på hotellet. Ett litet familjeägt hotell som ligger alldeles vid stranden. Får rum på övervåningen med delvis utsikt mot havet. En liten balkong med ett par stolar och bord är mysigt.
Nu har vi hela eftermiddagen på oss att börja utforska ön och stranden lockar inte i blåsvädret men det gör ju berget som ligger i utkanten av samhället.
Så snabbt byter vi till träningskläder, fram med kamera och vatten i ryggsäcken sen går vi strandpromenaden bort. Finns massor av restauranger så vi kommer inte att behöva vara hungriga.
Längst bort på stranden så stiger berget upp ur havet och vi viker av norrut genom byn.
Vi kommer fram till ett hotell där det går en vandringsled upp mt Ancient Thira, en gammal by på toppen av berget 360 meter över havet. Den leden tar vi och den snirklar stadigt uppåt och ju högre vi kommer desto vackrare blir utsikten. Till slut kom vi upp till en kyrka där vi pausar en stund.
Det är svettigt och varmt såklart men helt fantastisk utsikt och vi fortsätter uppåt och man kan få svindelkänsla då det faktiskt är ganska så brant.
Finns även olika klättringsleder som den som vill kan använda sig av.
Så plötsligt kommer stigen ut på bilvägen som ocskå går till Ancient Thira och då är klockan mycket så vi nöjer oss för dagen och tar för enkelhetens skull den slingriga vägen ner.
För mig som deltar i en stegtävling på jobbet samlar en hel del steg denna dag :)
Efteråt blev det en skön dusch och middag på restaurang Almira d'är jag valde svärdfisk. Gudomligt gott och vackert upplagt.
Kan varmt rekommendera restaurangen som har trevlig personal och fantastisk mat.

https://www.tripadvisor.se/Restaurant_Review-g658914-d1181283-Reviews-Almira_Restaurant-Kamari_Santorini_Cyclades_South_Aegean.html