Lätta ben på Gnupen, Öjsberget och Vålberget

I går blev det två promenader/vandringar, vad är skillnaden egentligen mellan vandring och promenad?
Hur som helst så gick jag med kameran söderut längs älven. Det var klarblå himmel, lite frost och solen började värma litegrann. Rundar en liten vik och ser en ny lega efter älg och bredvid ännu rykande varm älgskit så jag förstår att det finns en älg i närheten. Ser strax därefter så står det en älgko ca 75 meter längre fram och tittar på mig. Vi står nog och tittar på varandra i ca 5-10 minuter och jag tar några foton innan jag beslutar att lämna henne i fred och vandra vidare. Antagligen var det samma älg som jag stötte på i tisdags när jag sent på kvällen kom och sprang med pannlampa över bron vid golfbanan och plötsligt lyste rakt in i ögonen på en älg som stod ca 25 meter bort. Den älgen stod också still, men när jag frågade om den tänkte stå kvar där så började den gå mot mig och med bara 25 meters avstånd så svarade jag älgen
"Jaha det tänker du alltså, då tar jag en annan väg" varpå jag vände och tog vägen genom skogen hem.
Senare under dagen så tog jag och maken en tur upp till Lybergsgnupen. Var helt fantastisk utsikt över skogarna och bort mot Venjanshållet.
Men i dag ville jag springa, men jag frågade maken först om han var sugen på en promenad och svaret var snabbt som attan, NEJ. Nähä, då får jag väl springa istället då. Slängde snabbt iväg en fråga på Facebook om någon var sugen att följa, men fick inget napp där. Var väl lite för sen med det.

Hur som helst så startade jag vid Moravägen Håarnavägen och sprang den ca 5-6 km innan jag svängde av till Arvselen där Täpp Lars har en levande fäbod. Men nu var det inga djur där utan igenbommat för vintern. Vid Arvselen sprang jag ut i skogen för att köra lite obanat. Som vanligt blev det både lite hyggen och myr att springa. Hade våtsockor, mina sealskin på mig och det var skönt för på myren så hade det börja frysa. Ni vet en sådan skorpa som håller bara litegrann och sedan trampar man igenom. Hade ingen karta så jag sprang på känn. Maken skulle hämta mig såsmåningom så då är det ju bra att kunna berätta var man är :)
Kom ut på gamla Moravägen som jag tänkt iaf och sedan tog jag vandringsleden upp till Öjsberget. Bara uppför i några kilometer och helt underbar stig. Strax innan SandbäckNilskojan så stod det en älg till vänster om stigen. Men den ville inte fotograferas, så den drog.
Brantar på rejält strax innan utsiktsplatsen på Öjsberget men belöningen när man är uppe är fantastisk. En sådan känsla som kommer i kroppen att hit ska jag fler gånger. Har varit här för längesen men då var det inte lika klarblå himmel som idag.
Efter att ha njutit av utsikten en stund springer jag vidare mot Vålberget. Lättlöpt stig utför genom en skog där det växte massor av julgranar :)
En liten bit innan Vålberget ringer telefonen och det är maken som undrar var jag är. I skogen svarar jag, varpå han säger att jag varit ute i 2,5 timmar. Ojdå! Trodde jag sprungit 1,5 timme, men kollar snabbt på klockan och med diverse fotostopp så har han ju rätt klockan visar 2 timmar och 12 minuter. Maken vill komma och hämta mig och det är väl helt okej, det blir nog lagom långt. Men benen var så springsugna och lätta så jag glömde tid och rum. Fattar ni?? Vilken känsla!!
Jag som tänkt fortsätta till Västerselen, men men det får bli en annan gång. Så i stället tar jag grusvägen ner mot Moravägen istället.
Där kommer han då min riddare på den vita hästen, eller ja, iallafall i en vit volvo.
Stoppar min Garmin på 19 km och  2 timmar och 17 minuter. Längsta kilometertid blev 12,18 när jag var på hygget bland allt ris och elände och snabbaste 5,30. Lite variation med andra ord.

Vandring i Samariaravinen

Tidig morgon, frukost 05:30, det kallar jag semester. Gäller att ta till vara den ledighet man har, eller?? Sedan blev det gemensam bussresa upp i bergen.
Hej, Trollstigen!! Är den flyttad till Kreta? Nej men man kunde tro det. Men faktiskt jag var inte rädd, intalade mig att nu är barnen vuxna, de klarar sig själva, eller ja de två stora i allafall, lillpigan klarar inte en dag utan mammakontakt och helst minst tre kramar :) lilla hjärtat mitt <3
Ja, pappa är också i behov av mig, men hursomhelst, jag var inte rädd. Det är ju ändå ingen idé när det är en Kretian, (heter det så?) som körde bussen och samtidigt läste passagerarlistorna och pratade i mobilen samtidigt!! Det liksom kändes meningslöst att vara rädd då jag ändå inte kunde påverka körningen och skulle chauffören missa vägen så hade vi ju voltat x antal varv utför så det vore kört ganska omgående. Så nej, oroa dig inte för det du inte kan påverka. Det intalade jag mig med. Gick faktiskt bra.

Längst uppe vid början av Samaria Gorge blev i vi avsläppta tillsammans med typ 1200 andra som skulle vandra. Vi kom dock inte samtidigt allihop, men grymt många var det. Ravinen är 16 km lång, och man går från 1200 meters höjd ner till havsnivå och i början av turen går det brant utför och väldigt ojämnt och stenigt och mycket rötter.
Jag var laddad med kamera och mobil, en för fina bilder och en för facebook/instagramfilmer :) Det är ju så kul numer, filmen tar ju liksom inte slut längre.
Vilken vacker vandring och underbar natur. Vilka bergväggar höga sådana, på ett ställe är det endast 4 meter brett och bergväggarna är 500 meter höga och det är stor rasrisk så man ska gå snabbt igenom. Vilket min man påminde mig om när jag stannade och fotade överallt. Men är risken mindre om man går fort? Ja säger han. Till mitt försvar säger jag att en sten kan trilla när som helst och då spelar det ju inte någon roll om jag går fort, springer eller står still, kommer den så kommer den. Eller??
Nåväl ibland stirrade jag rakt upp i luften för det var massor av örnar som seglade högt däruppe. Önskade att jag haft en kikare.
Det var som sagt många människor som gick, de allra flesta orkade och var förberedda. Hade kläder och skor som var ämnade ojämna stigar, men när man ser kvinnor gå i tygballerina skor då funderar man om de lämnat huvudet hemma. Eller som farbrorn som ramlade två gånger och hade riktigt dålig balans, eller kvinnan som gått två kilometer och sjunker ihop vid sidan av min man och säger att hon har ett diskbråck...Ja då blir man lite fundersam hur folk tänker. 30 grader varmt, brant utför, stenigt, delvis oländig terräng. Ja de är tuffa som testar, men frågan är om vissa av dessa ens klarar 16 km på asfalt? Hursomhelst, när vi åkte hem så sa guiden att två personer fått lov att återvända till starten pga hjärtbesvär och ryggbesvär.
Men vill ni ha en vacker vandring på Kreta så rekommenderar jag Samaria ravinen.

Första dagen på Kreta

Det har gått en vecka sedan vi kom hem från Kreta och Platania. Förra söndagen sprang jag 5,9 km innan frukost i kortbyxor och linne i sol och värme. I dag var det långtights, långärmad funktionströja + en kort ovanpå och vindjacka, pannband och handskar i 0 gradig temperatur och snöslask. Härliga kontraster!
Insåg i dag att mina sealskin strumpor ska fram för det var kallt åt fötterna.
Gillar att springa på nya ställen och jag försöker alltid att ge mig ut på lite rekognoseringsrundor när vi är på resa. Så att söka sig från turiststråken för att hitta andra små pärlor är spännande och gör att man får se lite andra saker än bara stranden och pubarna.

Så gott att sedan nyduschad, nysprungen få gå och sätta sig och äta hotellfrukost. Mums!!
Nyätna och glada tar vi sedan ryggsäcken och går på spaning tillsammans jag och maken. Vi går upp till bergen, genom olivlundar, får vända om då vägen tar slut. Sker ny vägar uppåt i bergen och på toppen så får man en underbar utsikt inåt landet. Så första dagen vandrade vi 3,5 timmar och svalkade oss i poolen vid hemkomst.
Dagen därpå blev en lat dag i solen vid poolen med läsning och återhämtning. Det är ju semester så självklart ska man sola och bada.
Men efter 6 timmar på rygg har jag fått nog så när maken går till gymmet så drar jag ut på en ny runda.
Vi gör några flera vandringar uppe i bergen och jag tar en längre springtur en dag där jag springer genom apelsinlundar och olivlundar och jag vill starkt rekommendera andra att göra samma sak på sina semestrar om man vill se mera av landskapen samt hur folk har det.

När husmor och Anneli argumenterar

Oktober, löven faller ännu, termometern visar 1 plusgrad och det kommer ner något från himlen som liknar snö. Ni vet det där vita, goa, mjuka, kalla som kittlar så skönt i ansiktet och som är helt underbart att åka skidor på.

En del tycker att det där vita är kallt, blött, sticker i ögonen, tungt att skotta och bara ställer till elände. Ja, man har ett val till hur man ska förhålla sig till all nederbörd, precis som till alla livshändelser. Själv väljer jag att iallafall försöka se det mesta ur en positiv synvinkel och gilla läget. Men även jag är bara människa och visst kan det vara svårt ibland..

Men hur som helst. Husmodern i mig säger att fönstren borde putsas innan det blir för kallt, men

Jag, Anneli tycker att jag borde få springa. Så Husmodern och Anneli överväger under 5 minuter, argumenterar fram och tillbaka, men Anneli vinner!! Hon säger till Husmodern att om någon klagar på skitiga fönster så är det bara att putsa.

Så på med kläder, funktionströja, och vindjacka handskar och pannband och lå är jag långtights, lite mera kläder än förra lördagen så det var kortbyxor som gällde när jag sprang på Kreta. Sen stack jag upp i skogen direkt via min egen stig och genom Kvarnstenbrottet och runt Flykten. Förvånansvärt pigga ben i dag faktiskt och 15 km senare är jag åter hemma. En skön runda i mystempo dvs 6,40 tempo. Nöjd och glad och efter en dusch så sitter jag med en kopp kaffe och macka vid brasan.

Det är väl livskvalite´om nåt, iallafall för mig och det är ju mig det handlar om :D

Charterresans reflektion nr 1

Att simma i poolen är rätt skönt, svalkande och avkopplande tills man plötsligt inser att ju närmare bassängkanten man kommer så slår det mig plötsligt att jag nästan simmar in i skrevet på en karl på typ 70 + liggandes med särade ben och en stor jättebuk, storlek typ nionde månadens gravidmage. Huvva!
Vänder snabbt om och simmar ytterligare en längd. Öppnar åter ögonen och är på väg mot en yppig kvinna med bleka dallrande lår som tydligen missat att raka bikinilinjen så håren krullar i grenen likt ogräset i rondellen vid E45:an.
Nästa längd får bli under vattnet för vem vill simma bland grottor och skrev? Jomenvisst, dyka är jobbigt när man inte är van och att komma upp frustande som en valross och titta upp på en hårig bringa och hängbröst som dallrar på en medelålders man gör att jag hellre väljer att bada i havet än att simma likt en sardin i en konservburk :D

Uggla på löpturen

Tog en kort och snabb löptur i dag efter jobbet. Eller snabb?? Det var väl att ta i. Men jag började med 1,4 km motlut i obanad terräng och det var pigga ben faktiskt. Blev förvånad själv. Har ju liksom inte blivit mycket till rörelse i höst. Har liksom inte kommit igång sen jag insjuknade lagom till årets stora händelse, dvs ultramaran. Jag blev nog lite besviken och gav upp lite där. Men nu vill jag igång igen. Kan ju inte slöa till helt, det är inte bra. Eller jag mår inte bra av det, blir sur helt enkelt, lättirriterad och rätt tråkig att vara nära.
Men åter till springturen i dag. När jag kom upp till Kvarnstensbrottet genom skogen och väl ut på stigen så ser jag i ögonvrån en stor fågel flyga upp. Hinner tänka, vad är det för rovfågel, ca  1/2 metern mellan vingarna, och breda. Sen ser jag huvudet som är runt och brett och inser att det är en uggla!!!
Har sett en uggla tidigare i hela mitt liv och det var en lappuggla. Den här såg inte riktigt likadan ut, men jag kan inte säga vilken sort det var. Försökte fånga den på mobilen men det var ju lönlöst. Ändå satte den sig i tallen bara 20 meter ifrån mig, men det var många täta grenar med lavar som hängde ned och den satt högt upp och stirra på mig i drygt en minut sen drog den.
Hursomhelst så var jag så glad att se den!!

Inte alls ovanligt att det nästan är mörkt innan jag tar mig ur skogen

Snart så....

Snart så är det rimfrost i träden och det knarrar under sulorna. Du matar fågeln i trädet och andas en underbar luft. Solen skiner från klarblå himmel och värmer en frusen liten kind. Den vita snön lägger sig som ett skyddande täcke, likt dun över sommarens nedvissnade blommor. Den lilla flickan tar pulkan med sig till backen och åker skrattande ner. Pojken knyter på sig skridskor och ger sig ut på sjöns nylagda is. Stockelden brinner och blir snart till glöd där mamma och pappa grillar korven till barnen som ler utav lycka. Hundvalpen leker med lillasyster så glatt, tumlar och rullar runt i snön. Så kom snart kära snö så barnen får leka som barn gjorde förr.  Anneli Fagerlund

Fjällvandring

Bröllopsdag och solsken från en klarblå himmel var perfekt för en dag på fjället.
Bor i en kommun som har Sveriges sydligaste fjäll, inte så höga, men tillräckligt för att stilla längtan till fjällen jag kan känna ibland.
Sagt och gjort, vi packade i thermos med kaffe, bredde mackor och la i frukt i ryggsäcken. Hämtade dotterns hund och sen bar det av norrut.
Utgick från Hemfjällstangen och gick förbi Mellanfjällsstugan där vi träffade på en liten stövartjej som ville hälsa på "våran" welsh springer spaniel och det gick jättebra.
Vandrade vidare till Hemfjällstugan där vi stannade och tog en kopp kaffe och goda mackor med ost och skinka på. All förtäring på fjället smakar gudomligt och vi verkligen njöt i solskenet.
Det var många som ville njuta av höstens vackra väder och den lättillgängliga fjällnaturen. Alla var glada och språksamma och hejade när vi mötte dem.
Mellan Hemfjället och Storfjällsgraven tog vi rakt över fjället för att slippa gå de vanliga stigarna. Så skönt att att bara gå....
Fortsatte vidare mot Apotekarstugan och så mot Hemfjällstangen igen i obanad terräng. Träffade på en kille som höll på att byta ring på cykeln då han fått punka på mountainbiken i de vassa stenarna. Men det gick bra för honom.
Så dagen var en riktig höjdardag och vi avverkade ca 18 km denna underbara höstdag. Så ni som kan, passa på att njuta sista höstdagarna innan det blir regn och rusk.

Dagens diskussion på facebook

Läser lite "nyheter" på facebook till morgonkaffet. Det som diskuteras mest igår och idag verkar vara det beslut FIS tog om maxlängd på stavar vid klassisk åkning. Den andra nyheten är att Malungs kommun satsar pengar på en ny skulptur i rondellen. Och såklart så är det glada hejarop från de boende i Malung och klagomål från norr. För just ja, centrala Malung har ju precis fått en lekpark så självklart så är det nu orättvisa. Jaja, låt de hålla på, själv hade jag önskat att kriget i Syrien var slut!!

En snabb uträkning säger att jag inte behöver korta mina stavar

Dags att stakåkarna lär sig åka diagonalt

Bakåtsträvare kallas FIS just nu

Kom ihåg att diagonal också :)