Flugfisketur i strömvirvelns fåror

startade dagen med frukost och därefter en morgonrunda på 1,5 timmar efter stig i nya skorna som satt perfekt och var supersköna. Sprang genom ett naturskönt Kvarnstensbrott och det är första gången på många år som det är helt torrt även på myren att springa. Jag hoppas verkligen att folk tänker på hur stor brandrisken är nu när de är ute i skogen och i naturen.
Tog en sväng ner till älven för att kolla in vattenståndet, och vattennivån är mycket låg. Minns inte när sist älven var så liten. Blev sjukt sugen på att vada i forsen och göra några kast med flugspöt.

Ringde far när jag kom hem och hörde om han var sugen på lite flugfiske och såklart var hen det. Han fick till uppgift att fixa fiskekort och jag grejade fika åt oss.
Hämtade fram vadarstövlar, flugspö, Lundhagsbyxorna och så kom jag på att sonens fiskeväst hängde i garderoben. Tog fram den, en kamouflagefärgade väst i storlek 150 centilong. jodå den passade mig perfekt så den blev fin att ha.

Åkte till Vemforsen och vadade ut och började kasta, det är ju så längesen jag fiskade med flugspöt så det var inga höjdarkast jag fick till men vad gjorde det när man står ute i forsen och känner vattnets virvlar kring låren. Dessa starka strömmar skulle lätt kunna få mig att flyta iväg om jag halkade och det kan jag säga. Det var väldigt halt på dessa runda stenar i den forsen. Att stå där i solen och bara höra forsens brus är enormt rogivande, tid och rum glöms bort och även om fisken uteblev i dag, ja förutom ett par små harrar o en öring som fick återgå till vattnets strömfåra så var det en fin eftermiddag och afton tillsammans med min käre far. Historierna han kan berätta om fiske  i sin ungdoms dagar är många och han var ofta där med sin morbror Henrik vars största intresse i livet var just fiske och speciellt då flugfiske. De bodde ju ihop när far var liten så de  spenderade nästan alla sommarkvällar här. Henrik ägde dessutom en liten övernattningsstuga på Gråön som tyvärr hamnade i någon annans ägo vid bouppteckning o delning och därmed förföll kojan helt.

En mugg kaffe och en macka smakade otroligt gott när vi fikade längs älven och vi njöt i solen. Inte en knott eller mygga på hela kvällen, vilket var skönt iof men det gjorde ju också att inga fiskar vakade. Åkte sedan ner mot Edsforsen och provade, där är forsen lite svårare att vada i eftersom det dels var mörkare och det blir djupa hålor ibland. Men nu blev det ju inte så mörkt, men man bör tänka sig för när man vadar under höstkvällar. Då gäller det att komma ihåg var man gick ut så man väljer samma väg in, för annars kan det bli jobbigt att ta sig på land igen.

Efter fyra fem timmar packade vi ihop och åkte hem utan fisk, men den tar vi en annan gång.

Far flugfiskar en sommarkväll i Vemforsen

Första semesterdagen

Började min semester med att gå till tandläkaren, en gratis undersökning som jag tydligen fått för att jag var snäll och svarade på en enkätundersökning i vintras. det är väl inte precis en sådan undersökning som jag skulle planerat in annars, men visst, det är bra att ha tänder som fungerar så jag åkte dit. Min tandläkare var smått irriterad för dagen, hon var tydligen den enda tandläkare som jobbade just nu och ansvarade för 72000 personers tandhälsa. Det är ju kanske inte så lätt och tanken hade slagit henne vad som skulle hända om hon sjukskrev sig. En person i Särna som behövde hjälp akut fick lov att åka till Borlänge.... Hm, och så ska vården vara lika i Sverige, eller gäller inte det under semestern?? Nu var hon ju självklart trevlig som alltid med mig, vi har ju dessutom barn el. barn är de inte längre heller men det är så att våra barn gick i skola tillsammans och är kompisar så vi har en del gemensamt. Så det är faktiskt roligt att ses. Dessutom tyckte tandsköterskan att jag var fin i håret. Gissa om hon gjorde min dag!!! Blev så glad då jag bara gått ur sängen o kammat mig. Så nu funderar jag på att skita i hårmousse och hårfön för en hårstajlare blir jag ändå inte. Tack fina Eva!!!

Åkte sedan hem och började rensa, kasta och städa i lagårn- Kära hjärtanes vad grejer som finns där,  men i dag fick vi i hop två vändor till soptippen. Kommer nog att få ihop några lass till såsmåningom, men det är en början. Fick dessutom upp en hylla på verandan och det blev fint.
Har dessutom tvättat tre maskiner tvätt, oljat två fönster och gräddat pannkakor samt avnjutit dessa utomhus med hjortronsylt och vispad grädde tillsammans med maken o dottern. Därefter blev det en promenad i skogen med dottern och hunden samtidigt som vi passade på att plocka lite hjortron. En skön kväll på hjortronmyrten.

Mina Salomon speedcross kom i dag, så i morgon ska de invigas. Har gått med dem inne en sväng och de känns sköna och rätt storlek var det. Ser framemot att testa dem i morgon.
Kram och God Natt där ute. Nu fortsätter Bond filmen.

Ps har fikat med brorsan och prata med mina andra fina barn i dag också.

Salomon speedcross

Efter en dag på jobbet, på en annan avdelning än jag normalt arbetar på så satt en pizzamiddag med familjen bra. Det var sonen och hans sambo som var sugna på det efter en veckas fiske i fjällen. De var på genomresa bara och stannade till med ett gäng pizzor åt oss. En varm kram av min fina som var härligt att få. Sen är ju yngsta dottern också hemma eftersom hon och hennes sambo hyr ut lägenheten när det dansas här hela veckan lång. Far förgyllde kvällen med oss också.
I kväll/natt kommer dessutom äldsta dottern med sambo och barn hem. Ska bli härligt att krama om allihopa.
Nu snart är dt dags för semester, ska nog lägga mig snart så det blir morgon. För i morgon jobbar jag sista dagen sen blir det 3 veckors ledighet och dem ska jag njuta av. Haha, vem njuter inte av lite ledighet, speciellt när jag nu frivilligt valt att arbeta en extravecka in på min semesterperiod. Det är verkligen konstigt hur man undermedvetet börjar slappna av och känna tröttheten komma inför stundande semester.
Men jag ska inte vila, jag ska springa!! Springa en långtur i fjällen på 47 km och 1000 höjdmeter. Japp ni hörde rätt, 47 kilometer. Fasen det är långt det. Fattar ibland inte varför jag inte kan ligga i hängmattan istället, men jag antar att det inte skulle vara jag. Jag gillar ju att springa och jag gillar att vara i fjällen och vi ska vara ute länge och vi ska fota naturen dessutom, så det kommer att ta tid för oss, ingen höjdartid här inte, bara så ni vet. Har ett par insprungna Icebug som jag ska springa i, men kunde inte låta bli att klicka hem ett par Salomon Speedcross för kommande springturer. Hoppas storleken blir rätt bara. Det har varit dåligt väder en tid i Jämtland så nu hoppas jag vädret blir bättre för det är lättare och roligare med uppehåll och gärna sol. Men blir det regn och blåst eller snöfall så ska inte det stoppa mig i alla fall.

Här är min nya sko, blir du och jag i fortsättningen :)

Bakar en tisdagskväll

I dag hade vi finbesök när jag kom från jobbet. Vår allra nyaste släktmedlem var här, en liten bebiskille Hugo som jag är stolt gammelfaster till. Han luktade ljuvligt gott och är så underbart söt, precis som sin söta storasyster Tindra.
Sen fick jag och mågen hjärnsläpp. Ja det var liksom inte varje tisdag som han och jag bakar en sockerkaka och "smetekaka" som mina barn alltid kallat dem. En del säger chokladrutor, mockarutor eller kärleksmums. God kaka har många namn :D  Tänk att VI två bakade!!!!
Dessutom gjorde vi en fläskpannkaka så vi fick lite kvällsmat. Vi var ett bra team i kväll, Macken!
Så blir det nu oväder får ni väl skylla på oss.

Hjortronplock o längtan efter flugfiske

Plockat fem kilo hjortron i kväll. solen sken, vinden lekte i mitt hår och bara flygfäna störde i den underbara kvällen. Att vandra på en myr och plocka hjortron är den roligaste bärplockningen tycker jag. Så fridfullt i sommarkvällen och tystanden är så skönt, endast fåglarna som kvittrar.
Myren lyste röd och gul och det finns hur mycket hjortron som helst på alla myrar, så i år kan alla fylla sina lager med bär. Fem kilo plockade jag innan jag åkte hem.
Älven är perfekt i storlek just nu och jag är så sugen at få vada ut i forsen och göra ett kast med flugspöt för att locka en harr eller öring. Det är också en skön känsla att stå ute i älven vattnets forsvirvlar strömmar runt mig. Känslan av lite svalkande vatten och ett ryck när fisken lockats att ta min fluga är fantastisk. Testa får ni se, sen är ni fast. Att fiska med flugspö är rofyllt.

Långpass i sena julikvällen

Kom hem från jobbet och käkade lite för att kunna sticka iväg på ett långpass i löpning. Kollade in kartan på vart jag skulle springa och att kolla kartor är såå roligt. Jag har någon slags förkärlek till dessa. Ska vi iväg p fjällvandring under sommaren så kan jag sitta redan vintertid och kolla in kartaan över vart vi ska gå, vad vi passerar för tjärnar, höjdkurvor osv. Men nu kollade jag vart jag skulle springa och det fick bli Örarbäckheden- Örartjärn och så skogvilt över till vägen som går till Oxberget och som kommer fram vid gamla "boa" i Yttermalung sen tänkte jag att min käresta får hämta mig.
Men vi fick besök, ett mycket trevligt sådant, av min kusin och hennes sambo. Det var trevligt och glädjande. De bor i stora staden så vi ses inte så ofta nuförtiden. Dessutom har hon växt kring midjan, alltså de väntar smått om några veckor, vilket är spännande och roligt för dem. Vi fick en pratstund innan de drog ner mot storstaden.
Bytte om och tog en karta med för säkerhets skull och lite energidryck i vätskebbältet, sen stack jag hemifrån längs järnvägen en bit. Klockan var 18.55 så det skulle ta en stund innan jag kom hem men med so och 18 plusgrader var det en fantastisk kväll. Vid Ö-heden bar det ju uppför i 5 km men jag höll ganska bra fast utan att stumna. Var riktigt nöjd med känslan jag hade uppför mot Ö-tjärn. Kände mi fräsch i benen hela vägen upp och inte tillstymmelse till risk att stumna. Men jag tog det ganska lugnt, 6,20 var km-tiden men det är hyfsat bra nä det är ganska bra motlut hela vägen. Vid vägänden uppe vid tjärn blev det obanat ca 1 km innan jag kom ut på nästa grusväg och då var det en del nerför vilket är bra för mina ben och träningen inför sommarens mål.
Väl nere i Yttermalung tog jag in en stig vid elljusspåret, men kom ut vid ordenshuset. Fick springa väg en bit tills jag åter sprang in i skogen och tog en grusväg min ingifte farbror berättat om. Sprang för bi en jättefin tjärn däruppe, antar att det är därifrån vattnet kommer som gick ner till fiskodlingen i Y-Malung. Kom sen ut på asfaltsvägen vid viadukten o då ringde jag kärestan som fick hämta mig i fotbollspausen. Hann fram till gamla tjärfabriken innan han kom. Blev en fin runda på 21-22 km och jag var ute i 2,15h och då hann jag äta lite färska hjortron eller môllter som vi säger. Dagen innan la jag mif kl. 21, nu var jag ute o sprang samma tid kvällen efter.
Hoppas nu att det är järntabletterna som börjar ge resultat.

Tisdag 3/7 på Lybergsgnupen

Tänkte lägga mig i soffan när jag kom hem från jobbet, men det ändrade lilla Pilla på. Hon ringde och bjöd på fika, nybakad morotskaka. Mums! Men så kom hon på den briljanta idén att gå till Lybergsgnupen och självklart tackade jag ju inte nej till det. Kärestan hängde också med.
Vi tog bilen upp till Lyberget, ett gammalt fäbodställe ett par mil från samhället. På vägen dit passeras flera gamla fäbodar som numer används som sommarstugor men vissa ser ut att mer och mer förfalla tyvärr.

Lyberget ligger högt och det var ett snösäkert ställe redan i oktober på 70-80-talet och många mil skidor har jag åkt däruppe innan området blev naturreservat och det blev förbjudet att dra spår där.
Första fäbodstället som man kommer till är Myckelbergets fäbod och där svänger vägen i  90 grader och vid den kurvan gick oftast gränsen för var snön började när man åkte upp till Lyberget förr. Då kunde det regna i samhället men där övergick det i snö och sen blev det mer ju högre upp man kom.
Det blir Lakölen som kommer näst, där stigen går till Digerberget och förr fanns endast en stuga där och ingen bilväg, var väl ca 3-4 km dit och det sägs att det ska ha spökat där. Minns att jag såg en uggla där i närheten en gång när jag var ute o tränade en gång för många år sen. Kanske det var den som spökade?

Vid Lyåns fäbodar ligger stugorna mycket fint på en sluttning med Lyåns som rinner förbi. Härifrån har jag blandade minnen, men det som jag påminns om varje gång jag åker förbi är att ungdoms-DM i stafett på längdskidor skulle gå här 1975 för Bjursås som skulle arrangera hade ingen snö, men i Lyån fanns det. Minns att vi varit upp o tränat och vi hade ett bra lag med stora chanser att vinna. När vi stod i Mora- Sälen korsningen och var på väg att åka upp till start kommer brandkår, ambulans och polisbil med sirener på i hög fart och åker söderut. Vi visste ju inte vad som hänt utan åker vidare till start när vi väl framme vid tävlingsplatsen får reda på att en buss med tävlande, ledare och föräldrar samt någon personbil hade krockat vid viadukten i Grimsåker. Flera omkom och några kände vi ju och det var fruktansvärt tragiskt och självklart ställdes tävlingen in för dagen. Efter den olyckan förbjöds vänstersväng vid första avfarten direkt efter viadukten på södra sidan.
Det skulle såklart gjorts innan en olycka så svår som denna hade behövt ske, men det är lätt att tycka i efterhand. Men det får mig att tänka på avfart och utfart bortom bron på väg mot Mora-Noret. Att avfarten finns är en sak, men jag kan inte fatta att det är tillåtet att köra ut till vänster därifrån. Vid rusningstrafik så riskerar dessa trafikanter livet på sig själva och andra. Det är en totalt vansinnig utfart!!
DM-stafetten kördes i mars i Sörskog senare under året och vi vann, samma år tog vi brons på SM-stafetten i Lycksele.

Ja men efter Lyån kommer man då äntligen upp till Lyberget och där parkerar vi och knallar de knappa 3 km upp till Gnupen. Lybergsgnupen ligger på 657 möh och har ett stup på 200 meter. Därför känner man sig ganska liten däruppe och jag minns när barnen var små och skolan skulle dit på utflykt en dimmig dag. Fattar inte riktigt hur de tänkte och jag vet att jag var riktigt orolig för alla barn.
På vägen upp går man genom vacker gammal granskog, en terräng lik fjällnära skog, mycket lavar och mossor och andra unika arter dessutom är fågellivet rikt häruppe. Stigen korsar dessutom de många myrstråken där skidspåret gick förr så den som åkt skidor här bör känna igen sig. Området har många unika arter. Bitvis är det brant, stigen är mycket stenig men spångad på många ställen och det går att vandra i skor. Vill man gå en brantare stig kan man gå från Hiselen istället. Men gör inte som mig och pappa som åkte skidor uppför där en gång, inte att rekommendera.

Uppe på toppen finns en stenplatå och man har milsvid utsikt så en kikare är bra att ha. Har man tur kan man se en älg eller kanske björn  på myrarna och hyggena nedan stupet. Det sägs att man ska kunna se 7 socknars kyrkor från Gnupen, men jag vet inte om det är sant. Vackert är det i alla fall och det finns en slogbod och eldstad däruppe så fika är gott att ha med sig.
Men vi sparade fikat till efteråt då blev det gofika hos Pernilla, nybakad morotskaka och vaniljbullar samt nykokt lingondricka till det. Sen kunde jag somna gott på kvällen.
Det var en roligare kväll än att ligga på soffan, flera sådana turer får det bli.

Järnbrist

Fan att det ska vara så svårt att få fart på mina fingrar, eller egentligen inte, de kan flyga över tangentbordet men det måste ju bli ett sammanhang av bokstäverna som trycks ned. Föst ska ord bildas sen ska meningar byggas och helst ska det bli ett sammanhang av det hela, annars är risken att ni tror att jag drabbats av afasi och det har jag inte.
Däremot har jag tyckt at det går så tungt när jag springer eller cyklar. På Blodomloppet var farten så sakta men det gick liksom inte att öka farten i alla fall, då började jag frysa. Har försökt köra några intervallpass men även då blir jag slut, får hög puls (vilket iof sig är meningen men inte på det sättet) och jag börjar frysa. Jag är inte den som fryser i vanliga fall. Lugna långa pass har gått ganska bra, men jag känner mig tröttare än vanligt, men vadå, det är ju inte så konstigt om jag går igenom allt som hänt sista 5-6 åren i mitt liv. Eller att jag stiger upp 04.45 dagligen. Men ändå känner jag att det inte är riktigt rätt. 
Du börjar bli gammal säger maken, jo, ja, det har han väl rätt i ( han som är två år yngre) men även om jag då inte kan hålla samma fart när jag springer, så borde det väl ändå kännas lätt någon gång, eller??
Så i fredags fick min kollega ta lite prover på mig och analysvaren, svart på vitt, visade att jag hade en grav järnbrist som läkaren uttryckte det. Men någonstans inom mig visste jag ju det redan. Men jag blev glad att det är järnbrist med anemi till följd av tomma järndepåer, det går ju att käka lite järntabletter. Hoppas att magen pallar det bara.
Det känns liksom lite bråttom att piggna till då jag och svägerskan ska på äventyr i slutet av månaden.
Så nu blir det mycket järnrik mat som ska serveras tillsammans med c-vitaminrika frukter.
Tur att jag gillar blodpudding och broccoli.
Nog om det!
Tog en mountainbiketur runt Yttermalung Eggen Västra Utsjö- Vallsjösen- Byråsen Malung o hem i gen med "gubben", ni vet han som tyckte att jag blivit gammal och att min seghet beror på det. I dag tyckte han att jag hade pigga ben, haha, han skulle bara veta...... Jaja, att köra lugnt långt och länge det kan jag, det är fartökningar som jag inte fixar då blir det syrebrist i muskulaturen.
Blev 39 km på 1,45 h. Lagomt en vanlig måndagkväll den 1 juli.