"Gud är god mot mig, Gud är god mot mig. Han ger mig mat, fast jag är lat, Gud är god mot mig."
Den bordsbönen körde vi med ett tag. Jo faktiskt så har vi haft bordsbön i familjen. Faktum är att våra barn växt upp i kyrkans gemenskap. Först genom att döpas till en kristen tro. Visst de fick inte välja, men kärleken till våra barn är stor och varför ska man då inte låta dem få växa upp med kärlek ifrån en församling?
Den kristna biten fortsatte med Kyrkans barntimmar och den öppna förskolan inom Svenska Kyrkan. Alla mina barn har varit med där och trivts bra. De hade en bra verksamhet och inget som kan skada dem på något vis. Vill de sedan utträda ur Kyrkan så är det deras val som vuxen.
Minns att sonen ställde en fråga till mig när han kom hem från kyrkans barntimmar.
Han var då 4 år.
"Mamma, om Gud skapade allt, Vem skapade då Gud?"
Jaha där och då insåg jag att jag inte hade ett svar på den frågan. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna ge min som det svaret. Jag visste inte alls vad jag skulle svara.
Hade ni vetat???
Men som mamma vill man vara ärlig, jag insåg ju där och då att det skulle inte vara enda gången som jag inte kunde svara på min sons eller mina döttrars frågor. Så ärlighet är bäst, det är bäst i alla lägen. Så jag sa till min son, att vi skriver ner din fråga och så ställer vi den till Kyrkoherden Lennart Axelsson. Han bör veta tänkte jag.
Sagt och gjort, vi frågade kyrkoherden, men han hade inget svar han heller, men han tyckte det var en klok fundering min fina son hade. Jag har fortfarande kvar lappen jag skrev frågan på trots att 22 år har gått sedan dess.
Efter kyrkans barntimmar blev det så småningom konfirmation och allt vad det innebär. De hade läger och en fantastisk fin konfirmationstid med sina präster. Ja innan de hade de ju även Riddarskolan som genomfördes i skolan med kyrkan som medarbetare. Dubbningen till ridare för barnen i sexan uppe i Kvarnstensbrottet var enormt vackert och de fick lära sig om så mycket som är viktigt för en medmänniska och där man arbetade med värdegrunden.
Sen blev det då ledarutbildning och ledaruppdrag inom kyrkan för sonen och dottern fick via Västerås stift åka till Afrika tillsammans med några andra ungdomar. Där fick de tonåringarna se hur människorna där levde och under ett par veckors tid bo med en afrikansk familj.
Senare besökte afrikanska ungdomar oss i vårt land och bodde i vårt hem. Två killar fick bo hos oss och det var i samband med denna tid som vi bad våra bordsböner.
Nu när minnet lever kvar och tankarna ibland går till dessa pojkar som såklart numer är män så tänker jag på vårt Sverige och på vart vi är på väg i vårt samhälle. Det är med viss rädsla som jag ser framtiden an, på hur Sverige kan komma att bli om inte alla tar ansvar. Om inte alla kan lägga ned hårda ord och titta framåt, att kunna vara ödmjuka och känna empati för varandra. Vi kan inte mer än äta os mätta och ha tak över huvudet, skola och kläder till våra barn samt framförallt kunna få känna trygghet och frihet i ett land som under många år ställt upp och hjälpt andra människor i nöd. Jag hoppas att vi fortsätter känna empati och värme och kan hjälpa våra medmänniskor som behöver stöd och hjälp. Jag tycker att klimatet hårdnar. Det blir nyval och ja, många anser det som Löfvens fel, men som alltid det är inte bara ens fel. Alla måste vi ta ansvar, sluta kasta skit på varandra, ställ upp och arbeta för ett Sverige som har hjärta för det som är viktigt. Och viktigt är att få leva i fred och frihet med mat och värme utan rädsla för att någon ska mörda dig, dina anhöriga eller att du ska behöva frysa eller svälta.
Så därför kom jag att tänka på bordsbönen i kväll
"Gud är god mot mig, Gud är god mot mig. Han ger mig mat, fast jag är lat, Gud är god mot mig."
