Gryning

Gryning

lördag 30 november 2013

Till min lärare

Psykopatiska drag sa du, minns du??
Ja, jag hade liksom inte tänkt på det förut. Men faktiskt det stämde, ja, absolut, att det stämde.
Jag skrev en text om arbetsmiljö en gång för flera år sedan och i recensionen hade läraren skrivit 
Psykopatiska drag!
Jag hade redan då tagit steget. Steget till förändring, texten handlade om en annan, men du genomskådade situationen.
Jag tror dock inte att du vet vad dina ord betydde och fortfarande betyder för mig.
Jag har inte kunnat tacka dig för ditt stöd som du visade den gången och den drivkraft som du gav mig
 Du sporrade mig och jag bestämde mig då att ingen skulle stoppa mig.
 Det är aldrig försent att ändra riktning i livet
Men kom även ihåg att allt du varit med om bär du med dig som en erfarenhet rikare.
Tack!

måndag 25 november 2013

Muren målad och klar

I dag drog jag penseln över muren en sista gång och jag är nöjd med resultatet. Golvlisterna fick också en sista strykning så nu ska de torka och sättas upp. Sen är det lite ny eldragning som ska göras på torsdag innan det är dags att flytta in och få sova i sin egen säng igen.
Golvet kommer sakta fram efter gömts under heltäckningsmatta och masonit

Tapeten försvinner en efter en

Försökt mig på ispackling i håligheterna på muren

                                                               Bredspacklat hela muren
                                                                    Målad och klar

När sovrummet är klart blir det hallens tur samt trappen men innan dess ska vi ha julefrid. Så nu ska jag röja och börja julpynta inför första advent. På söndag ska första ljuset brinna

                                                       Snart ska det första ljuset tändas

söndag 24 november 2013

Det egna ansvaret


Läser och begrundar, tänker och funderar, vrider och vänder, formulerar ord till meningar, meningar som ska innehålla en mening och ett budskap på något sätt. Kan egentligen bara komma fram till en fråga...eller är det fler?

Var finns det egna ansvaret?

Det sägs att förr var det dans på hotellet på onsdagskvällarna och på parken på lördagkvällarna och kanske i närliggande samhälle på fredagar.
Bingo på söndagar
Bio minst tre, fyra kvällar per vecka med matiné på söndag och vuxenfilm på kvällen.
Det fanns konditori med öppettid på kvällar och kiosker på flera ställen.
Folk umgicks och hälsade på hemma hos varandra.
Idag umgås man via mobilen, via Instagram och Facebook eller som jag som skriver på en blogg just nu.
Man ser film på datorn, man "hänger" men alla sitter med varsin mobil, eller har jag fel?? Jag hoppas det.

Man behöver inte gå ut för att handla nästan för det går att klicka hem det mesta på nätet. Lättvindigt och praktiskt, och Ja, jag gör det också, men då kan vi inte bli förvånade att butiker lägger ner i centrum. Vi kan inte klaga på att kommunen eller samhället inget gör. Det är VI, du och jag, alla som är samhället, som är kommunen. Vi har alla ett ansvar för oss själva, inte bara kommunen (som ju ändå är du och jag).
Var finns det egna ansvaret, Var finns den egna drivkraften att starta aktiviteter, att dra ihop ett gäng och göra något?

Varför ska någon annan alltid göra det?

Eller som en som hade högt blodtryck och någon frågade honom hur det var. Varpå han svarar
"-Dom har inte fått ner det "
Va-vem har inte fått ner det
Jo doktorn, han har inte fått ner mitt blodtryck."

Var finns då det egna ansvaret, för med kost och motion kan man åtminstone göra något själv även om det självklart inte alltid räcker. Okej, visst lätt för mig att säga, men vissa åker enbart bil, skiter i vad de stoppar i sig, är överviktiga och har aldrig gått en meter i onödan. Men det är doktorn som inte fått ner blodtrycket....

Var finns då det egna ansvaret?

Eller som mamman till barnet som var med på Barnens skidskola och ville att vi skulle hålla på en halvtimme längre så att hon han att handla innan hon hämtade sitt barn, för det var så jobbigt att ha honom med.

Alltså hur tänker man då?

Nej, istället för att klaga på att inget finns att göra, att kommunen eller samhället inget gör för ungdomar, äldre osv. gör det själv. Engagera er! För många av er tycker ju ändå att de som gör något gör fel.

Se er omkring, ta fram det som fungerar bra där ni bor, se vilken vacker natur som finns runt er och tänk istället
Vad kan jag bidra med för att jag ska trivas eller att fler vill flytta hit och trivas i vår bygd

Till sjunde och sist det är ändå DU ja just DU som bestämmer hur DITT liv ska bli utifrån dina förutsättningar. Dessa är olika för alla, men vi har ett eget val, ett eget ansvar.

Tack för ordet!



fredag 22 november 2013

En 81 årings träningsplanering

Pappa och jag har haft en trevlig pratstund i dag, vilket vi har för det mesta när vi ses. Ses gör vi ofta dessutom. Idag bestod samtalsämnet av träning, vilket heller inte är så ovanligt.

Han hade varit ute och sprungit ca 15 km, men numer går han ibland också, så idag blev han ute i två timmar. Ganska okej tycker jag för en 81 åring. Okej??? Det är faktiskt sjukt bra för en man i hans ålder, självklart tycker jag det. Han berättar vidare att han gör två sådana pass per vecka och sedan kör han ett intervallpass löpning. Jajemen han kan ta sig ur komfortzonen och plåga sig han. "Bra för cirkulationen". Jo det är sant, du har en poäng där pappa!
Han kör 6x3,5, dvs. 6 stycken 3,5 minuters intervaller för det är som sagt bra. Sen är det då styrketräning två gånger per veka. "Det borde alla köra" tycker han. Jag är benägen att hålla med, han är klok min far. Så 5 pass per vecka, mer än mig kan jag säga.

"Om inte jag tränade skulle jag inte orka klippa gräsmattan, skotta snö och hugga ved och allt annat som ska göras i ett hem". Klok tanke igen, andra måste vila för att orka. Men tänk om de förstod i tidig ålder att med lite styrketräning så kanske benen håller att resa sig upp ur stolen osv. Men jaja alla gör som de vill. Pappa han tycker att han har bättre kvalitet på livet genom att han tränar, men tillägger
samtidigt att det är ingen garanti för att han ska bli 100 år, bara att han mår bra och orkar göra det han vill så länge han lever.
Nu behöver ju inte alla träna såsom far, men lite daglig motion skadar inte.

Pappa kör bara fyra övningar när han kör styrka  två pass i veckan på ca 45 minuter. Det är expanderdrag för att det är likt stakningen, då han inte åkt rullskidor på första gången sen rullskidor tillverkades. Bicepscurl med hantel med lätt vikt ca 7 kg och 6 x 4 set. Därefter kör han drag med stång till bröstet, förr gjorde han frivänding också, men nu stannar han innan vändningen då han tycker att dt påfrestar hans handleder. Tack för det pappa att du tänker efter lite också! Här kör han ca 30- 40 kg. Men han brukar börja med att köra marklyft, givetvis värmer han upp innan men sen brukar det bli 4 x 4 set på 80-90 kg.

 90 kilo!!!! hur många 81 åringar fixar det? Jag är grymt imponerad och stolt över min pappa. Nu tycker inte pappa att 90 kilo är så tungt men han är rädd om sitt knä och tycker att det inte finns någon anledning att i sin ålder lägga på mer på skivstången. Det var skillnad när jag tävlade,tycker far.

Nu vet jag såklart att det finns många krutgubbar och gummor i vårt avlånga land och jag tycker att det är så coolt när de ger sig ut och tränar. Pappa är definitivt unik med att träna, men han är unik för mig, för han är MIN PAPPA som givit mig så otroligt mycket kärlek och värme och såklart gör ännu.

                                Pappa tv och Göte th på Skinnarloppet. Göte är något år yngre
                                Två gubbar som gillar träning

torsdag 21 november 2013

Grattis på födelsedagen!

I dag gratulerar jag min fina svägerska, min allra bästa svägerska. Minns första gången jag träffade henne, har ingen aning om hur länge hon och brorsan dejtat men jag var hemma på besök hos mina föräldrar. Bodde i vackra Jämtland då och det blev lite långt mellan besöken i barndomsbyn. Hon var klädd i tajta jeans och jeansjacka och en tanig liten söt tjej som inte sa många ord. Andra gången vi träffades var vid Grönvallens lappläger då hon, brorsan och pappa kom och mötte mig då jag var på väg ner för att proviantera. Arbetade som stugvärd i Lunndörrsstugan i tre månader, 13-14 km från närmsta bebyggelse mitt ute på fjället. Där lärde jag känna mig själv och växte enormt och skulle med glädje göra om det idag när jag trivs ännu mer med mig själv som sällskap. Men nu var det min fina svägerska som inlägget handlar om och som jag vill gratulera idag. Hon är en fantastisk kvinna som jag gillar mycket och gärna skulle vilja umgås mera med. Så jag ser fram mot några grillkvällar och kanske någon gemensam fisketur i sommar vid stugan.

Har även besökt min mamma vid hennes grav, hon skulle fyllt 73 i dag men 3 dagar efter hennes 70 årsdag köpte hon en enkel biljett till landet där fisken alltid nappar. Pappa hade tänt ett ljus och lagt en röd ros till dig och det var vackert och rofyllt på kyrkogården med alla tända ljus.

Stort Grattis fina Ingela på din dag i dag!

onsdag 20 november 2013

Trött men förvandlar mig till pigg

Trött, hungrig, skrapa bilrutan, bilkörning, bilkö, mörkerkörning, omkörning, parkera, yoghurt, musli, solrosfrö, linfrö, knäckebröd, messmör, vatten, brasa, stearinljus, soffa, filt, dator, blogg, urlakad, orka, spackla. 

Nej, skärp mig nu, jag är väl ingen kanariefågel som kan leva på solrosfrön heller. Nej. nu ska jag äta lite mer och energiboosta så jag blir pigg.
Dagen har gått på i 190 och nu har jag vilat en stund.

Attitydförändring!!!
ANNELI Du är pigg, du är vaken, du är alert, du orkar mer än du tror, du ska gå, okej då, du ska kravla dig ur soffan och ta dig upp för trappan!! Du KAN spackla Du är inte trött i dina armar, de är inte förlamade av utmattning.
Ja jäklar det funkar!!

Här blir inga barn gjorda, eller vad man brukar säga, Nu så sätter jag fart så sovrummet blir klart någon gång. Men en sak är säker, det blir inga barn gjorda i sovrummet. Jag ska försöka sova i mon egen säng snart, när det blir klart, men då kommer ju rummet att vara så fint att jag bara vill titta på tapeterna.
Men hur som helst nu ska jag spackla muren för till det är jag klippt och skuren. Ja det börjar bli dags för julklappsrim och dom brukar ju komma i stim :)

Ha en fantastisk kväll mina vänner och alla andra som jag inte känner!!
Skidorna är redo, snön kommer sägs det

måndag 18 november 2013

Hennickehammars Herrgård

En vistelse på en herrgård är en fantastisk present att få av sina barn med respektive. Hade en hel lång dag där vi inte kunde göra några "måsten", ingen renovering eller tråkig disk att ta reda på. Kom fram när det var mörkt och regnigt på kvällen så det blev ingen kvällspromenad, men väl ett antal lästa sidor ur en bra bok.
Morgonen började med lång och god frukost. Älskar frukostar, jag skulle inte överleva utan mat omedelbart jag går ur sängen och att sen få sätta sig i en vacker herrgårdsmiljö och äta i lugn och ro är extra gott.
Efter frukosten hade vi en helkroppsmassage inbokad, riktigt lyxigt fick det bli. Hade räknat med lite hårdare nypor hos massösen, då mina muskler har slagit knut på sig på massor av ställen. Men det var gudomligt att ligga en hel timme, lyssna på stillsam musik i en doft av lavendel och dessutom bli skönt och avkopplande masserad. Kan säga att kroppen var tacksam för det.
Nu var vi redo för en skogspromenad, och jag blev sjukt sugen på att springa på dessa fina stigar, men nu hade jag bestämt att låta kroppen vila. Har lite för ont överallt just nu och sunda förnuftet säger att kroppen skriker efter vila. Så vi vandrade bort längs sjön och andades och drog in den sköna och för årstiden mycket varma luften. Är det verkligen november + 10 grader och vindstilla?






 
                                                           
Skogspromenaden i dessa omgivningar var som gjord för välbefinnande och avkoppling och efter en stund i bastun var vi sedan redo för en öl i baren. Därefter väntade en trerätters middag som bestod av jordärtskockssoppa till förrätt (supergod), lambracks med rosmarinsås och en potatisduschesse samt lite rotfrukter och en chokladkaka med glass till dessert. Till förätten serverades ett got vitt vin, et rött till huvudrätten och ett dessertvin som avslutning. Därefter avnjöts en kopp kaffe till stillsam pianomusik tills det blev dags att krypa ner och sova under månskenet.

Tack till våra fina barn med respektive som gav oss denna helg, ni vet att ni är bäst för oss!!

fredag 15 november 2013

Vi möts i dag Ferlin

SÅ LER BARA DEN
 
Det var ett sånt vackert väder,
då såg jag en blick som log.
Och jag vet inte hur men den skar mej
så hela min glädje dog.
 
Den var yster och ung så det lyste.
Dock visste jag skälvande klart
att så ler bara den som ska lämna
den blommande jorden snart.
 
Nils Ferlin
 
 

När sjukvården inte fungerar

Jag förstår fortfarande inte läkarens beslut

Pappa berättar att Du mamma var så dålig på morgonen denna dag, Du hade blivit sjuk på kvällen när vi firande din 70 årsdag, du hade hög feber och hosta, orkade inte äta. Jag försökte, ja vi alla ville att du skulle till sjukhuset, men du sa som vanligt att det går över, de kan väl inget göra. Sen på tisdagkväll var du sämre, du sa att du kunde åka till vårdcentralen, men den var ju stängd. Vi har ju ingen jourläkare på vår ort. Jag säger att vi kan åka till Mora på akuten, men du säger att du väntar till Nästa dag onsdag den 24 november. Pappa ringer vårdcentralen på onsdag, han berättar hur dålig du är. Du får komma dit, Du som varit fullt rörlig och gåendes orkar inte ta dig ut till bilen. Pappa bär dig till bilen. På vårdcentralen öppnar de ambulansintaget och ni får köra in, Du orkar inte gå, dina ben bär dig inte. Sjuksköterskan som tar emot dig hämtar en rullstol och skjutsar dig i. Pappa förklarar hur dålig du varit sista dagarna, att du inte ätit och druckit. De tar ett blodprov i fingret enligt pappa, men de får inte fram blod, du är för kall enligt sjuksköterskan. En läkare kommer in, lyssnar snabbt på lungorna, säger att det är början på lunginflammation, att du ska äta Kåvepenin tabletter och får höra av dig om du inte blir bättre. Pappa försöker förgäves berätta om hur du mår för du orkar inte svara. Stressad läkare går därifrån och pappa bär dig ut i bilen. Tre timmar senare är du död.

Kan ännu inte fatta att sjukvårdspersonalen inte såg hur dålig du var. Att en tidigare fullt gående person inte kan stå på benen, att en person som inte hade ett enda läkemedel och som inte orkar prata, att en person som så perifert kall att man inte kan ta ett blodprov, at de inte kan ta en saturation, Att en läkare inte lyssnar. Att de låter en make bära sin sjuka hustru ut till bilen som i vanliga fall går. Förstår fortfarande efter två år inte hur hon kunde skickas hem med tablett antibiotika när hon knappt kunde svälja. Ansvaret lades på pappa och mamma att höra av sig om hon blev sämre. Hon var ju lika dålig tre timmar senare när hon dog.

 
Hur tänkte ni egentligen?

21/11-12

söndag 10 november 2013

Väckning i barndomen


Vaknade i gryningen utvilad och pigg. Det hade visserligen inte gjort något om jag sovit liiite liite längre, men sovmorgon är inte min grej. Det har det aldrig varit.
Vaknade alltid tidigt när jag bodde hemma. Hade liksom en trött sovande äldre bror som aldrig vaknade.
När jag hade sovmorgon så hörde jag alltid pappa komma smygandes i trappen och försynt sa vakna till bror min inne på hans rum. Varpå ett mummel till svar kom.
Efter fem minuter tassade far uppför trappen igen och sa något högre
"Vakna, dags att gå upp"
Fem minuter gick
HALLÅ är du vaken?? Varpå brorsan svarar irriterat JA, (men rörde han sig?? Nähäda)

Några minuter senare ekar det i trappan
" Nu måste du upp annars kommer du FÖRSENT!!"
Då ekar det på övervåningen: "Måste ni jämt väcka mig så högljutt och hårt!!"

Det utspelades när jag då hade sovmorgon och mig behövde ingen väcka, jag var ju alltid vaken, tror liksom inte många sovit när denna väckningsprocedur försiggick innan det var dags för mig att kliva up.
Jaja nu är brorsan också vaken sådär vid 4-5 snåret på morgonen så hans fru har inga väckningsproblem iaf. Det var militären som fick ordning på detta.

Älskar dig i allafall brorsan och jag vet att du tycker lika om mig fastän du inte vill erkänna det :)

 
Fina älskade pappa på sjön
Brorsan på träningstur vid Råforsen

torsdag 7 november 2013

Då har hjärnan satt tankarna i rullning igen

Jag har ibland funderat på vad det är för fenomen som gör att män som är i fullängd inte når upp till skohyllan???
Men att en kvinna oftast når den trots att hon ibland är 2 decimeter kortare än mannen?

Även ungdomar kan ha svårt att nå upp till skohyllan. Där tänker jag att det mera kan vara att de inte orkar lyfta på fötterna och måste då sparka av sig skorna precis innanför dörren för att inte råka snubbla på trösklarna. Eller?

Däremot så verkar männen till kvinnorna som stajlat alla hem i heminredningstidningarna inte ha dom problemen. för där verkar alla nå skohyllan, fälla ner toalocken, lägga tillbaka alla saker på så perfekta ställen så att de inte syns. Kläder vackert ihopvikta osv. Hur gör dom??

Det ser verkligen inte ut så hos mig!!!


tisdag 5 november 2013

Löpning i mörker

Min lår har varit lite stela sen långpasset i söndags, vilket inte var så konstigt. Det var längesen jag körde ett långpass, eller löppass överhuvudtaget då jag varit sjuk och krasslig. Därför hade jag planerat för ett lugnt kort återhämtningspass. Liksom för att få blodgenomströmning i musklerna och mjuka upp muskelfibrerna. Det brukar bara vara så svårt att ta sig ut efter jobbet och när det blivit mörkt. Kallt och lite kulet disväder och efter att ha åkt bil en timme.

Stigen upp mot masten, skymningstid.

Jag hade förmånen att kunna flexa ut 1,5 timmar tidigare från jobbet idag. Det händer så sällan man kommer iväg tidigare, så jag var tacksam. Trodde faktiskt att jag skulle hinna upp till berget bakom oss och ner igen innan mörkret föll, men ack vad jag bedrog mig. Började stigen som slingrar sig upp på en mellanvändplan upp efter mastvägen, sen fortsätter jag vägen upp. Ganska brant är det, 170 höjdmeter på 1,3 km. Det brukar kännas om man startar i för hårt tempo, då kommer mjölksyran ordentligt sista 200 metrarna där det brantar till ordentligt. I dag tog jag det lilla lugna som planerat. På toppen finns en mast och där en postlåda med en anteckningsbok där man skriver upp sig om man vill.


Vy över samhället

Nu inser jag att det blir ordentligt mörkt innan jag är hemma. Halkar på utför stigen ner mot Kvarnstensbrottet och undviker frivilligt den hala spången som ligger på väg ner. Den är både nersmetad med hala höstlöv och myrdynga som gör dem livsfarliga speciellt när de ligger i nerförsbacke. Nere vid Kvarnstensbrottets stuga och där vägen tar slut överväger jag starkt att ta grusvägen upp till skjutbanan istället för att åter ge mig in i skogen. Gruset på den vägen är ganska ljust så där ser jag bättre att springa, men samtidigt blir det minst en halvmil längre och idag skula jag INTE vara ute så länge. Så jag tar stigen ner mot byn och inne bland tallar och granar ser jag inte mycket, men jag vet ju hur stigen någorlunda ser ut. Det ligger lite berg i dagen på några ställen och där hjälper inte mina dobbar ett dugg. Helvete hur jag höll på att flyga, men hinner reda upp situationen. Inser här och nu att jag inte ska springa i mörkret i skogen utan pannlampa och konstaterar samtidigt att mina Icebug Anima inte håller när stenarna är hala. Även om jag inte ser så bra att springa så är det ganska mysigt därute i mörkret. Det är tyst och stilla och inte en människa syns, HAHA inte så konstigt kanske :D Fördelen med att inte ha pannlampa som jag ofta har när jag åker skidor i mörkret är att man inte ser några djurögon när man kollar åt sidorna. Det kan vara lite läskig ibland när man plötsligt ser två ljusglimtar skymta mellan träden. Samtidigt är det häftigt också. Men nu slapp jag ju det, jag såg ju inte mycket alls.
Nere i byn tog jag lindan hemåt och sista biten stora vägen. Just när jag kom ut vid gamla affären i byn, en stor Herrgårdsliknade byggnad som byggdes av en kyrkoherde i samhället en gång i tiden och som är anfader till halva bygden, då svischade det till bredvid mig och jag hoppade högt och skrek JÄKLAR, någon kom på cykel och jag var inte beredd. Stackars lilla kille, men han kom ju så fort. Vet inte om han hörde mig. Komiskt att där gatlampor finns blir jag rädd, men inte i mörka skogen.

Väl hemma åkte skorna av utomhus och efter att ha druckit vatten så ser jag att golvet är blodigt. Kikar ner å fötterna och inser att jag har en blodig strumpa på vänster fot. Jaja lite får man tåla, skönt med en varm dusch och lite fotvård.

Trevlig kväll!

måndag 4 november 2013

Rackartyg och ett busfrö i telefon

Efter arbetsdagens slut slog jag på mobilen och konstaterar att jag har tre sms. Ett från HM som jag raderar omgående och så var det ett var från mina döttrar.
Det andra innehöll ett foto på mitt goa barnbarn som är sjuk och har utslag som jag fick försöka analysera. Det är så när mormor är sjuksyster, då får man lite uppdrag. Att diagnostisera utslag via en sms-bild på en liten telefon när mormor knappt ser telefonen ens, eller ja, det var väl lite överdrivet, men det är inte så lätt när man inte ser dem live.
Ringer därför och får prata en liten stund med fyraåringen. Frågar vad han önskar av tomten i julklapp varpå han svarar "-en keps, en blå".
Hm, tidigare har jag fått en önskelista och där står det
Lego, raggarkläder och en slips!! Var finns det raggarkläder åt en 4-åring???
Han är så rar vårt lilla busfrö och så speciell precis som allas barnbarn är :)

Tredje sms:et var en inbjudan till yngsta dottern som höll på att baka. Ja, det tackar man ju inte nej till efter en lång arbetsdag. Klickar iväg ett ja tack och sen slog jag på en talbok av Martina Haag och körde hemåt.
Nygräddade bullar direkt från ugnen och en varm mjuk pepparkaka och en stor het mugg vinbärsthe smakade gudomligt.

Sen tog vi en tur till Rackartyg, en supermysig inredningsbutik där man kan gå och titta under mycket lång tid. Mycket nytt hade kommit in och jag köpte ett avlångt zinkfat som jag ska dekorera med mossa och ha fyra ljus på under advent. Så på torsdag drar jag till skogs och plockar material. Åh så roligt!! Inhandlade ett par ljusmanschetter i sirligt transparent glas med små hängen på som var perfekta till ett par nysilverljusstakar. Sen blev det några ljus och annat smått. En butik att rekommendera!! 
https://www.facebook.com/RackartygiFors?fref=ts


söndag 3 november 2013

Långpass

Stack iväg från ingenstans sökte mig ett mål.......... Lalla Hanssons härliga låt ljuder i mitt huvud. När jag springer eller tränar så vill jag aldrig ha musik i öronen som många andra, men jag är ju inte som alla andra heller. Jag är ju väldigt unik som person, helt genuint äkta JAG.
Ja, det är sant!! Ingen annan är som mig och självklart så är ingen annan som er heller, Visst är det fantastiskt? Att vara en äkta egen person som det bara finns en enda av.
Men nu var det ju inte det jag skulle berätta.
I mina öron vill jag ha tystnad när jag tränar. Jag vill kunna höra fåglarna kvittra, kunna höra vinden susa och lövens prasslande. Jag vill kunna höra när det gnirkande som uppstår när skidan glider i skidspåret och det är 15 minusgrader och jag vill höra smattret från regnet som slår mot backen.
Dessutom vill jag tänka, jag önskade att jag kunde ha en bandspelare i mitt huvud när jag tränar, för det dyker upp så många lustiga tankar som jag borde skriva ner och dela med mig. Resonemang och tankar som jag vrider och vänder på och som gör att jag inte har tid att lyssna på någon musik som många andra gör. Visst kan det komma låtar i huvudet på mig också, som i dag, Anna o mej som dök upp så där från ingenstans. Det är då allt går så lätt.

I dag hade jag sällskap av min löparvän Challe, han hänger bara med, vill stanna emellanåt och bajsa och kissa. Men det är okej för mig, han bryr sig ju inte så mycket om var vi springer utan hänger liksom bara med. Han är lättsam på de sättet. Eftersom man inte så gärna vill hamna mitt i et älgdrev så tog jag några stigar nära byn och sen Skinnarloppspåret ut i skogen. Därefter blev det en grusväg som jag följde runt Flykten, en väldigt stor blöt myr. Vintertid brukar det vara skidspår längs vägen. Fina slakmotor på väg bort, precis vad jag fick nu när jag sprang. Där stigen går över vägen mot Örsåsens fäbodar hade en ellertvå älgar varit. Det var djupa spår och halkspår av älg där sen hade älgen sprungit längs vägen några hundra meter o så nya stoppspår. Kanske det varit jakt igår på området?             
Werinas Sheldon alias Challe

Fortsatte min tur genom vårt vackra Kvarnstensbrott och tillbaka hem till Challes bostad. Men då ingen var hemma och han inte har någon egen nyckel så var det bara att kuta hem till mig. sista halvtimmen kom regnet, innan dess var det bara dis. Termometern visade plus 1,8 grader. Väl hemma hade löpturen i dag blivit 20,5 km lång och vi var borta i två timmar inklusive bajs och kisspauser.


 

lördag 2 november 2013

Fjällvandringsplaner

Det här kortet togs under midsommarveckan 2009. Sen dess har det inte blivit någon  vandring i fjällen. En del springturer bara, typ den i somras runt Jämtlandstriangeln. Planerar för en springtur på fjället i sommar igen med övernattning i stuga med fina Karin. Hoppas verkligen vi kan få en helg med finväder och som passar bägges kalender. Dessutom vill jag göra en vandring lite längre norrut ev. Sarek och sova i tält och sovsäck och laga mat på spritköket. Det är så fantastiskt härligt att bara vandra i timmar i tystnad och stillhet, hitta en tältplats, äta och bada i en kall uppfriskande fjällbäck eller å och sen krypa ner i sovsäcken. Det om något är livskvalitet och då jag hämtar energi.

 

fredag 1 november 2013

Alla Helgons Dag

Alla Helgons Dag

Det är en helg som i ungdomsåren hade en annan innebörd än vad den har nu. Tider förändras och vi med den.
Förr var det helgen då första lägret på snö ägde rum. En glädjens och efterlängtad helg Det var Dalaläger i Idre som gällde och hur kul som helst. Vi bodde i stugorna som fanns nedanför Värdshuset på Idre Fjäll och på den tiden fanns det ca 30 tal stugor åtminstone första gångerna vi var där. I stuga nr 1 bodde alltid LK-ordförande Karin och de andra ledarna. Ni som var med kommer säkert ihåg, Gösta med sin finnspets som alltid fanns med på lägren, Folke, Viktor och Börje + en hel del andra ledare som jag minns. Vi gjorde en hel del hyss, snöbollskrig och annat, men det var två pass på skidor som gällde och vallade det gjorde vi själva. Sommarens läger på Idre Fjäll var också upplevelserika. Minns när vi ställt en hink med vatten  uppe på en dörr och en av killarna kom in och fick den över sig. Haha, gissa om vi tjejer hade kul!! Minns dock med fasa när vi sprang orientering på fjället och jag trampar i ett jordgetingbo och det var getingar över allt och vi var längst bortom Burusjön. Då var det inte kul, nio stick och en halvmil hem. Jag blev rejält tagen av sticken, yr och  kallsvettig, men jag tog mig tillbaka. Fanns ju liksom inga mobiler då.

Numera är denna helg en tid för eftertanke, tid för minnen och en stund i stillhet. Det är en helg där tankar går till nära och kära som lämnat jordelivet i alltför unga år eller som lämnat detta jordiska liv i rätt tid, dvs när de levt livet färdigt efter ett långt och innehållsrikt liv. Oavsett hur tidigt i livet våra kära har fått lämna livet så är saknaden lika stor, kanske bara lite lättare att förstå. men när små oskyldiga barn får lämna oss och sin mamma och pappa, mormor och farmor och alla andra nära släktingar och vänner då blir saknaden och förlusten så ofantligt mycket smärtsammare, så svår att förstå och så oerhört svår att se någon mening i. Men någonstans inom oss måste vi se ett sammanhang att kunna tänka att det ändå måste finnas en mening, trots att vi tycker att allt känns meningslöst, för annars kan vi aldrig begripa och gå vidare. Minnen ska vårdas och finnas kvar, man ska fortsätta och prata om dem som gått bort, på så sätt förblir de kvar hos oss.

Tack kära mamma för all kärlek och värme du gav


Mor
 
Du har funnits där för mig sen mitt första andetag
En julnatt så kall och så klar
Du födde mig i gryningen, när natt övergick i dag
En mor och ett barn,
En navelsträng till livets träd förenade oss
Den klipptes av, men kärleken mellan mor och barn blev kvar
Du fanns där när jag tog mina första steg
När jag fick min första tand
Och sa mitt första ord
Du fanns där för mig när jag förfrös min hand
Du var alltid där när jag behövde dig.
Jag kunde bara tänka att jag skulle ringa dig
Att jag ville prata med dig
Då ringde oftast telefonen och det var alltid Du
Nu har telefonen tystnat, din röst finns inte kvar
Du står inte längre vid köksbänken och tittar ut när jag kommer.
Livets låga blåstes ut,
Men kärleken mellan mor och barn blev kvar
 
Anneli Fagerlund 2012