Gryning

Gryning

tisdag 25 juni 2013

I fäders spår

Direkt efter en hektisk dag på jobbet så åkte jag till Hemus för att träna lite. Att sätta si i bilen och åka i en timme är skön avkoppling, men då är jag vrålhungrig och vill äta och sen blir jag oftast så trött att jag gärna hoppar över träningspasset och det vill jag ju egentligen inte men det är då den där knäppisen som sätter sig på min axel ibland kommer och säger att du kan lägga dig i soffan och äta godis istället. Men idag fick den där knäppisen inte chansen, jag tränade innan jag åkte hem från Mora.

Bytte om i bilen, kortbyxor, kortärmad Odlotröja och Icebugskor (felval idag egentligen) och vätskebältet med vatten. Sprang efter Vasaloppsspåret/leden direkt från skidstadion. Det var tunga ben som gav sig av, kände nog av söndagens myrpass och löpning upp på Stabergsklack. Blev ju 1,45 h varav 1,30 h blöt myr samt obanat. Kan säga at vaderna kändes.
Men men efter 5 km vaknade kroppen och efter Eldris så var det bara att mata på. Mötte en hel del cyklister efter leden. Endast en löpare, en kvinna det också, syntes efter spåret. Var är alla män då, för under Vasaloppet trängs de ju minsann. Kan säga att utrymmet var betydligt bättre i spåret i dag än sist jag åkte Vasaloppet.
Fortsatte fram till Läde där jag vände och sprang tillbaka till Hemus igen. Ett ganska trist spår att springa måste jag säga som att springa på en grusväg med långa raksträckor. För er som är intresserade kan jag meddela att det blir mycket hjortron i år och de fanns på myrarna jag sprang förbi i dag.
Två timmars löpning och 22 km i 22 graders värme var helt okej efter en minst sagt hektisk men rolig dag på jobbet.
Nu väntar sängen och klockan ringer 04.45.

GOD NATT!
Kontrollen i Eldris

söndag 23 juni 2013

Midsommarhelgen är förbi

En midsommarhelg vid stugan med grillning, sol, umgänge, regn, fiske, korsordslösning, en löptur och cykeltur. Glömde åskan och bastubadet samt en god öl.
Knotten kom med regnet det var den enda gäst som inte var välkommen.
Rapport från cykelturen och löpturen kommer en annan gång.

Ser nu fram emot en ny arbetsvecka med nya erfarenheter och intressanta möten.
Ha det gott!

torsdag 20 juni 2013

Du lindar av olvon

Trevlig Midsommar önskas ni alla

Du lindar av olvon en midsommarkrans
och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans,
som högt över tallen står.
I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn
i långdans, i språngdans på glödande järn.
I natt är du bjuden av dimman till dans,
där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Nu tager du månen från Blåbergets kam
att ge dig en glorias sken.
Och ynglet som avlas i gölarnas slam
blir fålar på flygande ben.
Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,
där Ull-Stina, Kull-Lina, Gull-Fina bor.
I natt skall du somna vid Svartrama damm
där natten och mossan är len.

Text av Rune Lindström

tisdag 18 juni 2013

Vilja Mod Uthållighet

Vilja, Mod och Uthållighet, smaka på dessa ord! Vilja, vilja, ja, jag har vilja, jag hade vilja nog att till slut slita mig loss ur något som tärde på mig, som tyngde ner mig, som frätte sönder mitt inre och som gjorde att jag mådde fruktansvärt dåligt. Vad som svek mig under många år var Modet, modet att våga bryta upp, modet att ta steget, modet till en ny framtid. Tack vare min Uthållighet tog jag mig ända fram, först en bit, men min Uthållighet, mitt Mod och min Vilja gjorde att jag inte nöjde mig halvvägs. Jag hade även en Styrka och tillsammans med modet, viljan och uthålligheten tog jag mig i mål. Jag har några mycket fina människor som stöttade mig, såg min målmedvetenhet och de kommer alltid att betyda mycket för mig.

Jag har fortfarande en drivkraft, en vilja, mod, uthållighet och en målmedvetenhet inom mig och bara framtiden kan utvisa vart den kommer att leda mig.

Det gäller att dra i rätt spakar, att skruva på rätta knapparna, att vara hängiven och våga ta steget ut i luften, för som Fallskärmsjägare så är det bara att hoppa och lita på att fallskärmen löser ut och och ger dig en frihet att välja vart din färd går fram.

        VILJA + MOD + UTHÅLLIGHET  =  FRIHET

lördag 15 juni 2013

Långtur på fjället

I dag körde min dotter och min svärdotter Vätternrundan, 30 km cykling, det är imponerande. Är stolt mamma och svärmor i dag, men jag tvivlade inte en sekund på att de inte skulle fixa det. Tiden är inte fy skam, 12 timmar och 9 minuter, ja ni trampade på bra idag. Nu är det simningen kvar för dottern sen är hon en klassiker och svärdottern har även Lidingöloppet kvar då hon var skadad i höstas. Så nu håller vi tummarna för att de får vara friska och hela och till simningen ansluter även andra dottern. 


Min rygga
Själv har jag också aktiverat mig lite i dag. Hade planerat för en långtur på fjället och så fick det bli då solen sken när jag vaknade. Eftersom vi var hundvakt till Challe då matte cyklade så följde han med tillsammans med maken. De två tog en längre promenad när jag sprang/joggade min tur.

Startade från Hemjällstangen vid 10 tiden på förmiddagen och det var 12 plusgrader så kortbyxorna byttes till halvlånga tights och kortärmade funktionströjan byttes även den till en långärmad då det syntes några oroväckande moln längs fjällhorisonten. Hade min camelback packad med vindjacka, banan, en Enervit gel och kompressionslinda samt lite plåster. Springer inte ensam i fjället utan linda med mig, skulle oturen vara framme så vill jag kunna linda om en stukad fotled snabbt för att minska svullnad och blödning och på så vis korta ner rehabtiden.
Sagt och gjort stack från Hemfjällstangen och jag hörde en olycklig hund vråla av sorg när "mormor" övergav honom hos "morfar". De skulle möta mig vid Gammelgården.

Fram till Mellanfjällsstugan är det mycket myr i stort sett hela vägen men där har de spångat bra. Det är dock inte helt lätt att springa på dessa heller då de var blöta och bitvis hala, men med en sol som sken och endast ljungpipare som sällskap så var det skönt att springa.
Mellanfjällsstugan ligger så vackert inbäddad i gammelskogen med en bäck som porlar bredvid. Fortsatte vidare till Hemfjällsstugan och där valde jag att springa upp på Mellanfjället för att få lite flera höjdmeter både upp och ned. Vad säger man när man ska neråt från fjället? Sänkmeter?? Nej, det låter knasig.
Nere vid Storfjällsgraven kom två stycken personer och gick med stavar och regncape på sig en röd o en blå, antingen var de blinda eller så ville de helt enkelt inte se mig och hälsa. Kom förbi dem på 30 meters avständ då de valde en annan stig, men jag har svårt att tro att de inte såg mig. I fjället eller skogen hälsar jag på alla men tydligen inte dem. Om de inte såg mig då tycker jag syd om dem för då lär de missa väldigt mycket av naturen  på fjället. Jaja, nog om det.
På väg ner mot fjällvägen och Gammelgården gick det undan, för där är mycket myr att springa men inte så stenigt. Några, typ fem regndroppar fick jag på mig, men solen sken och jag med den. Fy tusan vad härligt det är att springa till fjälls.

Trodde nu att maken skulle möta upp, men jag såg bara ett äldre par som vandrade , en grupp medelålders kvinnor som rastade och sen ett gammalt par som satt vid en bäck och höll varandra i handen. Utbytte några ord och hälsningar med dem i förbifarten och jag undrar om den gamla tanten trodde jag skulle trilla i bäcken då hon utropade: "det gick ju bra det där", när jag balanserade på en smal spång. Ser vår bil parkerad vid italienska restaurangen Appetito (kan varmt rekommendera denna) men ingen man ich ingen hund. Ringer honom och såklart hade han tagit fel stig, så jag meddelar min vidare rutt och vart vi kan mötas när min springtur är klar.

Springer över fjällvägen och tar leden över Östfjället och då springer jag förbi den stugan vi brukade vara i när jag var barn. Den ligger allra längst upp mot fjället och jag minns hur rolig det var att åka skidor där. Vi byggde en "knippa" där vi körde backhoppning, det finns nog någon gammal Super-8 film på det. På våra ungdomsutbildningar med Svenska Skidförbundet och Dalarnas Skidförbund brukar jag säga att jag grundlade min teknik där pga av min bror. Han var så snäll och retade mig, vilket han var oerhört duktig på, när vi åkte skidor och på den tiden var det bambustavar som gällde. Jag kunde väl inte tygla mitt humör så jag drog staven i en kryssmarkeringsstolpe och såklart gick den av. det var första dagen på vår sportlovsvecka och på den tiden fanns ju inga affärer där så jag fick åka skidor utan stavar resten av veckan.

När toppen på Östfjället är nått (man springer på sidan av toppen om jag ska vara ärlig) och det börjar luta utför ökar jag farten. Möter en del vandrare längs sigen och snart känner jag röklukt och förstår att jag strax är framme vid Östfjällsstugan och den fina tjärnen bredvid. Viker av och springer längs tjärnen i mycket stenig terräng och vid nästa korsning tar jag norrut för att åter börja ta höjdmeter över Källfjällets topp på 902,9 möh. Har en härlig utsikt norrut över sjöar långt bort i periferin och det är så härligt att vara här. När jag nått toppen så är det mycket myrmark och det är mjukt och slätt att springa. Vissa myrar är ju lika släta som gräsmattor nästan och nu är det sån myr. Hjortronblommen lyser vackert vita och om dessa får gå gram så blir hjortronår i år. Håll tummarna för det, för vad är godare än varma hjortron och gräddglass?
Den här sträckan är väldigt blöt att springa och mina fötter och skor är genomvåta, men det är varmt så det gör inget. Svårt att hålla någon fart bara då jag ändå kryssar för att slippa det värsta.

Efter ett antal kilometer syns Källfjällets fäbod och nu kommer ett sms från maken som är vid Kläppenskjulet. Jag har 5 km kvar dit, 5 mycket fina kilometrar genom Syndalen och den gamla granskogen. Den här sträckan är sagolik i dess natur och har ni inte varit här så tycker jag att ni ska ta en tur hit. Framme vid Kläppenskjulet har min man byggt en liten pyramid så jag ska se att han lämnat ett tecken till mig. Synd men jag såg inte det :(
Den här biten som nu är kvar är jävlig rent ut sagt, 2,5 km myr, ibland sjunker jag ner till knäna i svart myrjord, ibland är det rötter ibland är det sten, men istort sett vattensjuk myr längs hela sträckan. Men jag tycker om det iallafall, vet att jag snart är framme och det är både tråkigt och skönt. Känns lite i benen efter tre timmars löpning men ändå är det ju så himla skönt och fridfullt i skogen och på fjället. Ser Myrflodammen och länsgt bort vid dammen där vägen tar slut sitter min man och lilla Challe och väntar på mig. En gladare hund har jag aldrig träffat, äntligen är vi samlade och han kan koppla av.
Sammanfattningsvis kan sägas att dessa 3 timmar på fjället och i gammal fjällskog i solsken mesta tiden och fem regndroppar varit mycket HÄRLIGA!!


                                                                   Mellanfjällsstugan
                                                           På väg mot Storfjällsgraven

                                                  Gäller att ha koll var man sätter fötterna
                                   På väg nerför Källfjället, här blommar hjortronblommorna
                                             Rejält blött från Källfjället och resten av turen
                                                                   Kjällfjällets fäbod
                                                                    Vackra Syndalen
                                        Myrflodammen och längst bort i änden slutar min tur

torsdag 13 juni 2013

Efter regn kommer solsken

Regnat hela natten, svårt att sova av någon anledning. Drömt en massa konstiga drömmar, som jag dock glömt vad handlad om. Tror att jag var jagad av någon.
Regnet fortsatte även under morgonen o förmiddagen och +12 grader och blåst. Perfekt träningsväder så det fick bli en runda i dag också på drygt 7,2 km. Lyckligt lottad som jag är har jag ju stigar direkt från gården och sen är det backar upp till gruvorna så det blir ansträngt och kilometertiderna är ju definintivt inte bra. Ska jag inse att jag är gammal eller ska jag knyta näven och plåga mig igenom intervaller??  Måste nog göra det om jag ska fixa sommarens utmaning.
Genomvåt var jag iallafall när jag kom hem och efter 5 km vaknade även benen till liv. Nu hoppas jag på solsken på lördag så jag kan göra ett långpass i lite värme.

Nu blir det jobb ett par dagar innan helgens ledighet. Ha en fin torsdag!
Efter regn kommer solsken !

onsdag 12 juni 2013

Effektiv ledig dag

Tog då ett tag på glasverandan i dag. Var ju iväg och handlade hem en hel del attiraljer till renovering av glasdörrarna och räcket. Det blev alltså grundolja, grundfärg och fönsterfärg samt en del panslar, slippapper till slipmaskinen och ett par åror så jag kan ro iland projektet. Eh? Nej inte riktigt så, men åror köpte jag iallafall men dessa var till brorsan :)

Så i dag har jag skrapat färg som tusan, ståendes i bh o trosor i solen på övervåningens glasveranda. Syns på ryggen ikväll kan jag tala om. Hann även med en omgång olja innan dagen övergått till kväll. Så nu ska jag måla, men det påstås bli regn i morgon så vi får se om jag hinner före jobbet.

Tvätmaskinen har också fått göra sitt jobb med tvätt av lakan och handdukar som tycks gå åt.

Mitt på dagen i solens sken körde jag ett kort intervallpass 2x8 st 30-30 på grusvägen. Är så jäkla seg och har knappt styfart påbenen så jag tänkte se om de kan vakna till liv igen eller om det är kört. De var iaf något mindre tunga jämfört med igår. Taggar för långpass till helgen så jag önskar SOL då det är härligt att springa i. Är någon sugen att vara med så hör av er.

Hade även en önskan om att få håret klippt men såklart fanns inga tider så jag får väl se ut såhär då.
Avslutade dagen med en halv pizza och då kan kärestan få den andra halvan till matlåda i morgon. Snäll fru han har som fixade en matlåda, eller hur?
På löptur på Samos, längtar tillbaka
 

Sommarkväll

I går efter jobbet tog jag bilen till skogen på andra sidan älven och som alltid sätter jag på mig ett barns ögon för nya upptäckter. Det finns alltid något nytt att se trots att man varit där förut.
Bara att åka över Västerdalälven en kväll i juni är fantasktiskt vackert. Solens strålar som glittrar förföriskt i vattnet och den intensiva gröna färgen på björkarna speglar sig över vattenytan,. Ja den här tiden på året är magisk.

Sagt och gjort så parkerade jag bilen vid en mötesplats och tog fram kartan för Naturpasset och bestämde mig för att plocka några kontroller. Terrängen i detta område är ganska brant, ganska risig, varit markberett och några kalhyggen. Kalhyggen o marberedda områden där ljung o vide vuxit upp är jag dålig att springa i, så det blev att gå en hel del, men vad gör de när benen ändå är tunga som bly?

Borta vid Örartjärn satte jag mig ned på en sten och tänkte på livet i stort och på hur olika vi männsikor är. Själv gillar jag skogen, naturen och lugnet. Ensamhet är inget jag mår dåligt av snarare måste jag ha mina stunder för mig själv för att få tid till eftertanke och ssortering av händelser och upplevelser. Att sen vara en del i en gemenskap gillar jag också såklart och gillar att vara social och delaktig. Men har man jobbat i butik där arbetstempot stundtals låg mycket högt, där begravningarna inte väntade på mig utan jag fick anpassa mig till dem såklart, telefonen som ringde i ett, busstider att passa, buketter att leverera, sorgbinderier och bröllopsbuketter att göra, kunder som skulle tas om hand och ibland var man en medmänniska som fick lyssna till en kund vars anhörig gått bort och ingen annan hade tid. Det var en bra grund till dagens arbete, sällan kan något stressa mig längre. Men det gör att jag vill uppleva tystnaden ibland, att få vara ensam med mina tankar och samla kraft och energi på ett sätt som jag gillar allra bäst.

Så nu sitter jag på en sten vid tjärnens strandkant och ser ut över Risbergets åskam och ser två änder mitt i tjärnen där solens strålar speglar vattenytan. Göken gal i väster och endast småfåglarnas kvittrande låter. Annars är det helt tyst. Mitt i detta saknar jag mitt kastspö, för här finns öringar och jag har fiskat här förut med mor och far. I min fantasi kan jag se mor sitta påen flykant i sina gröna Fjällräven kläder och en röd Vålådalsluva på sig och fiska. Det tror jag att du gör Mamma.

Tar några bilder med kameran innan jag ger mig iväg igen och nästan två timmar har gått och hemma väntar en kär "gubbe" med en varm kopp the och smörgås. Visst är livet underbart!!

















måndag 10 juni 2013

De som betyder allt för mig

Ledig helg och alla barnen hemma, hela sju stycken, underbara och älskade alihop. Ja nu är ju inte alla mina, men jag kallar dom det i allafall då de valt att ingå i familjen. Två härliga svärsöner och en fantastisk svärdotter. Ojsan vilket skryt, men nej det är det inte de är fina ungdomar som inte är rädda för att göra ett handtag och rycka in och fixa och dona där det behövs. Ärliga och raka de ser mig i ögonen när de pratar och har ett fast handslag, det gillar jag hos människor.
Sen har vi tre barnbarn, en i form av en liten kille som är helt gudomlig i sitt sätt att vara. Han kan vartenda bilmärke alla i släkten har och älskar allt som har med motorer att göra. Mina gamla trehjuling som överlevt min barndom samt mina barns vilda lekar finns kvar och det är hans cross. Den gnisslar som bara den och i helgen fråga han mig
-Mormor, har du smort hjulen två gånger? Ja svarar jag. Hm, och ändå låter den så!
De två andra barnbarnen är två gosiga hundar, men de är iallafall mina "barnbarn" och welshen Challe fullkomligt älskar mig, den andra gofisen är ännu inte ett år och en blandning av labbe, karelare, lapphund och, hm minns inte säkert. En stor vit långhårig kille, Eskil med en valp/unghunds klumpiga kärlek. 
På lördagen kom även svärfar och svågern upp från Falun och det var sannerligen inte i går, men väldans trevligt. Dessutom blev de kvar och grillade med oss alla undr kvällen och då kom även gamle far med. En fin kväll
 när alla var samlade. Synd bara att farmor o mormor inte fanns med oss. Men de har säkert hittat varandra och satt på moln och drack ett glas rött och skrattade åt oss. Ni är saknade ska ni veta!!







fredag 7 juni 2013

Äntligen har jag sett den!!

Klockan är  06.06 och solen skiner, jag är på väg till jobbet och som alltid har jag full koll på om något rör sig längs vägrenar, kalhyggen och andra öppningar. Den här årstiden uppehåller sig älgarna gärna vid vägkanten och äter av lövslyt.

Svänger vänster genom kurvan en liten bit innan Vimo och där på höger sida vid tjärnen står HAN.
Björnen jag väntat på att få se i det fria i så många år. Den står stilla och dricker vatten ur tjärn, solen speglar sig i vattenbrynet och bilden är så fullkomlig. Jag nästintill tvärnitar, ser björnen vända om och snabbt galoppera in i skogen och ögonblicket är över. Då kollar jag backspegel och inser att det kunde gått illa om någon varit bakom mig, men det är tack och lov inte mycket trafik vid den tiden.

För två år sedan såg en varg springa över vägen strax efter Tyngen, så jag får en del naturuplevelser även när jag åker bil till jobbet. Älgar, rådjur, rävar, grävling, fåglar och till och med en orm som slingrade sig över vägen har jag sett i år på väg på jobbet.

Men BJÖRNEN är det största och den som givit mig ett vackert minne i min hjärna för att fotografera det hann jag inte, men minnet av bilden med björrnen vid tjärnens bortre myrkant och solens glittriga sken över tjärnen, den behåller jag!

Trevlig fredagkväll önskar jag er :D

torsdag 6 juni 2013

Sveriges Nationaldag

Fick besök av dottern som skulle på fotbollsträning och ville lämna sin fina Challe hos oss. Perfekt för mig för då fick jag en kompis med på min löptur. Vi körde intervaller men det är inte så populärt, Challe tycker att "mormor" är knasig som springer fram och tillbaka på en grusväg och inte ger honom tid att nosa. Jaja, mormor fick väl som hon ville och inte skulle han då vilja stanna hemma heller.
Ser framemot en trevlig ledig helg när ALLA våra barn med respektiv, vårt barnbarn och våra barnbarnshundar kommer hem. Ska bli så roligt att ses samtidigt allihop. Dessutom kanske vi lyckas få hit svärfar också, då är det verkligen rekord. På lördag grillar vi i Utsjö och då vill vi ha sol och värme och innan dess får vi se om det blir en marknadstur och några färska kokosbollar.

Ha en fin Nationaldag kära vänner, det tänker jag ha på min arbetsplatsi eftermiddag och kväll och även  morgondag. Flaggan är hissad och jag är en stolt svensk som tycker att vi bor i ett fantastiskt land.
Åk försiktigt nu alla mina barn när ni påbörjan resan hem till mamma. Jag älskar er allihop ver allt annat.

onsdag 5 juni 2013

Göra skillnad

Vissa dagar får man ha sina sinnen på helspänn, lita på magkänslan och göra sitt bästa utifrån förutsättningarna som finns. Jag vet jag gör skillnad, jag vet jag gjort vad jag kunnat, jag ska känna mig nöjd. Trots att tiden ej räcker, prioriteringar ständigt får göras och jag vill ge mycket mer. Men det går inte att klona sig, det går inte att vara på fyra ställen samtidigt, jag kan inte fixa en radio när en annan har ett blodtyck på 80/40. Då får man lugnt förklara och samtidgt le sitt allra största leende att radion kommer, men jag har några andra saker jag måste prioritera först.

Jag gillar verkligen mitt jobb, nya förutsättningar, händelser och utmaningar och ingen dag är den andra lik. Jag skapar relationer och band med människor och jag känner att jag gör något som är viktgt för den andre. Jag gör skillnad i en svår stund. Att jag sedan trivs med mina kollegor och tycker om att ha arbetskamrater gör jobbet ännu roligare. Så skönt att kunna gå dit och känna glädje.

Så alla vi som arbetar inom vård och omsorg, vi ska inte ha känna otillräcklighet, vi ska vara stolta att vi får våra dagar att gå ihop. Vi gör ett fantastiskt jobb vilket vi får bekräftelse för dagligen av dem vi hjälper.

I kväll är jag trött, väldigt trött, två hektiska dagar. Insåg faktiskt i detta nu att sömnen i natt var kortare än mitt senaste träningspass, inte så bra precis. Har svårt att sova borta och koppla av efter kvällsjobb,speciellt när det krävt 100% närvaro och sinnen på helspänn. Hoppas på en god natts sömn i natt och i morgon, ja, i morgon är en ny dag.

Sov gott, alla därute, kram på er och tänk på att göra det ni tycker om. Jag försöker göra det varje dag och är så tacksam för så mycket här i livet.

Morgonjogg på väg tilll jobbet i gryningen

tisdag 4 juni 2013

Fönsterputs

Blåser isvindar utomhus och det ledde till att jag plötsligt fick lust att dona lite inomhus. Så jag tog tag i fönsterputsandet och nu är vardagsrummets fönster rena och rummet dammtorkat, fy fasen vad jag kan när lusten faller på. Men jag vägrar göra sådana saker när jag inte har lust. Livet ska vara roligt även om det inte alltid är det ändå. Vissa saker kan vi inte styra, men över städningen kan jag definitivt göra det. Om ibland är det ROLIGT att städa och i dag var en sådan dag.
Putsade även musikrummets fönster så nu ser jag Middagsberget i sydväst utan fläckar som skymmer.
Tvättmaskinen snurrar också på, en del vinterjackor som ska tvättas och hängas undan någon månad inan det är dags att komma fram igen.
Känner mig glad och nöjd med förmiddagen och ett telefonsamtal från dottern gjorde mig extra glad. 

Var rädd om er därute och gör dagen till något ni minns!

måndag 3 juni 2013

Pannkaka med vipgrädde och sylt

Vad kan smaka godare än pannkaka med vispgrädde och sylt? Speciellt när kroppen skriker efter kolhydrater och energi.
Pannkaka och sylt var en stående rätt på min och min kusins matsedel när vi tillbringade några dagar varje sommar vid "sela". Där ute i det fria var pannkaka extra gott när de gräddades på gasolspisen.

 Idag gräddas de på vanliga spisen, men som sagt det kommer det att vara gott idag också.
Pernilla, Challe och jag hade alla tre en ledig dag och tog en långtur runt östra Örartjärn via Örarbäckheden. Började springa längs järnvägen och ja, jag vet att man inte får det, men det är iaf inte lika illa som att bränna bilar, så vi var lagolydiga och tog den eftersom det mycket sällan kommer något fordon längs den mer. Vid Torpkojan sprang vi upp o Challe badade i bäcken och vi fortsatte ner mot Örarbäckheden. En gång för något år sedan stod en TV vid en mötesplats längs vägen, man kan få se mycket intressant i skogen. Väl framme vid Ö-heden fortsääter grusvägen upp till tjärn. En jobbig sträcka på 5 km med rejäl stigning i stort sett hela tiden. När kommer vid kraftledningen planar det ut ca 150 meter och där hoppas jag alltid få se en björn nere i dalen mot Attjärn. Men jag blir lika besviken varje gång, det jag sett är älgar några gånger men björnen håller sig undan. Att jag vill se den där är för att då vet jag att den har motlut innan den ev. kan få fatt i mig så jag tror att jag inte skulle skita på mig då, utan bara få lite högre puls Om jag nu kan få högre puls då det är rejält ansträngande hit, åtminstone för mig.
Ingen björn idag heller alltså, men en hare såg vi iallafall, så magen höll sig lugn :)
Ingen älg syntes till idag, bara en massa spår och betesskadorna är många häruppe, ett populärt område för älg.
Väl framme vid vägens ände ligger tjärnen nere i en gryta och jag tycker att det är vackert här. Nu får vi springa obanat några kilometer och just i dag är det extra tungt att lyfta benen. Fattar inte att de kan vara så tunga, trode att det skulle kännas lättare efter förra veckans lätta träning. Blev bara två pass då, men  i och för sig jobbade jag sex dagar så kanske det är orsaken. Som sagt, obanat i ris och gräs och över ett kalhygge (gillar inte kalhyggen) och blötmyr innan vi kom å gamla stigen som nu är så gott som igenväxt. Tog som vanligt rågången över kullen och vips så var vi ute vid vändplan efter Storåsvägen. Nu blir det lite lättare att springa, svagt utför någon kilometer och sen flackt innan stigen från Örsåsen kommer och den tog vi nu tillbaka till Skinnarlopspåret. Tyvärr är stigen ganska igenväxt och det är så tråkigt att ingen vill springa dessa gamla fäbodstigar längre för det är fin natur och bra träning för hela kroppen att springa i blandad terräng med olika underlag. Myrarna är spångade men på de flestaställen ligger spången ca 1/2 dm ner i myren så man blir genomvåt. Skönt att svalka fötterna den här tiden på våren, värre är det om man springer i oktober.Myren vid Sknnarloppskontrollen var väldigt blöt och där sög det rejält kan jag säga och då började den där knäppa "gubben" i mitt huvud att prata igen.
 Han säger at du kan gå nu, du behöver inte springa här, vad ska de vara bra för?
Jag blir så arg på han, han ska inte komma och säga så till mig, jag vill ju springa, men just i dag är benen inte med mig. Jaja, vi går några meter över myren sen kommer man in i skogen och upp mot kraftledningen och jag o Pernilla kämpar på upp mot Kvarnstensbrottet igen. Väl där är det lätt utför och 2 km kvar. Nu börjar även Challe hänga med tungan utanför munnen, men då är vi ju nästan hemma. Det blev två timmar och 30 minuter och jag är nöjd med passet, benen ska väl piggna på sig någon gång, eller är det kört nu?

Nu ska vi äta pannkaka med vispgrädde och sylt