De som betyder allt för mig

Ledig helg och alla barnen hemma, hela sju stycken, underbara och älskade alihop. Ja nu är ju inte alla mina, men jag kallar dom det i allafall då de valt att ingå i familjen. Två härliga svärsöner och en fantastisk svärdotter. Ojsan vilket skryt, men nej det är det inte de är fina ungdomar som inte är rädda för att göra ett handtag och rycka in och fixa och dona där det behövs. Ärliga och raka de ser mig i ögonen när de pratar och har ett fast handslag, det gillar jag hos människor.
Sen har vi tre barnbarn, en i form av en liten kille som är helt gudomlig i sitt sätt att vara. Han kan vartenda bilmärke alla i släkten har och älskar allt som har med motorer att göra. Mina gamla trehjuling som överlevt min barndom samt mina barns vilda lekar finns kvar och det är hans cross. Den gnisslar som bara den och i helgen fråga han mig

-Mormor, har du smort hjulen två gånger? Ja svarar jag. Hm, och ändå låter den så!

De två andra barnbarnen är två gosiga hundar, men de är iallafall mina "barnbarn" och welshen Challe fullkomligt älskar mig, den andra gofisen är ännu inte ett år och en blandning av labbe, karelare, lapphund och, hm minns inte säkert. En stor vit långhårig kille, Eskil med en valp/unghunds klumpiga kärlek. 
På lördagen kom även svärfar och svågern upp från Falun och det var sannerligen inte i går, men väldans trevligt. Dessutom blev de kvar och grillade med oss alla undr kvällen och då kom även gamle far med. En fin kväll
 när alla var samlade. Synd bara att farmor o mormor inte fanns med oss. Men de har säkert hittat varandra och satt på moln och drack ett glas rött och skrattade åt oss. Ni är saknade ska ni veta!!