Gryning

Gryning

söndag 29 september 2013

Renovering fortskrider

Renoveringen fortskrider sakta men säkert, men just nu ser det mest ut som ett rum från en rivningskåk i något slitet kvarter. I min drömmar ska det bli fint när det är färdigt. Dock är det kanske inte så lätt att tapetsera då väggarna inte är raka, men vi får göra så gott det går och trolla lite här och var.
Har iaf bestämt att murstocken INTE ska tapeseras utan den ska tas fram och putsas och målas. Det är det jag ägnat mig åt i dag. Har även införskaffat takfärg och spackel så jag har hemma när det är dags. Taket ska vitmålas med täckfärg, idag är det laserat men det har jag ledsnat på. Vet dock att nacken kommer att protestera högljutt av den arbetsställningen men det är väl övergående. Kan ju meddela att den gör sig rejält påmind nu också efter mina timmar med muren. Hoppas på att solen och värmen ska göra den lite gladare.

Det är några lager tapeter som åker av skorstensmuren kan jag säga och under sitter en färg som också stundtals släpper. Får rådfråga proffs på detta innan puts och målning sker så det görs på rätt sätt.
Den tapeten är underst och finast av dem alla.
I
Muren i helbild, inte mkt kvar nu av tapeterna Upptill syns taket som ska vitmålas.
 
 


Trevlig Söndag!
 
 
 
 

fredag 27 september 2013

Omvårdnadsdiagnos på mig själv :)

 
Tittar på bilder från semestern på Samos för några år sedan och hittar många fina bilder och tänker tillbaka på en härlig vecka i värmen.



Uttorkad och med hög risk för trycksår


relaterat till immobilisering i solen


Atgärder

 

Cykling vid behov

 

Vätska av valfri sort, gärna kall öl för att säkra B-vitamin och kolhydratbehovet.

Vätskelista vb.

 

Sitta upp minst en timme per dag 

 

Leder till en pigg och avslappnad Anneli

 


onsdag 25 september 2013

Nalle?

Gått en skogspromenad med Challevovven som jag lånar när hans matte tar hand om busungar i skolan i dag. Morgonen var kall, men klar minus en grad och klarblå himmel. Jag har ju förmånen att ha skogen som närmsta grannen och stigen går därför direkt från tomten. Enkelt och bekvämt om man vill.
I dag valde vi eller rättare sagt jag att ta till höger uppe vid den lilla öppningen som är några hundra meter upp i skogen. En plats där korna samlades om kvällarna och där pappa och deras grannar hämtade hem sina kor och sen gick till varsitt fjös dvs. ladugård om ni inte förstår språket :)

Stigen till höger brukar vara lite blöt men sommarens torra väder har gjort att det är fint att gå nu och när man går där kommer man förbi "Amerika". Jo, det är faktiskt sant! Det har pappa sagt. "Amerika" ligger där alldeles till höger om stigen. Det är så att när pappa var liten så var det som en liten vattenpöl där, stor nog för att små grabbar skulle kunna åka skridskor där. så vid första kylan så förs denna lilla lok/pöl mycket fort och då åkte de skridskor där tills Mngsviken eller Lissviken på Västerdalälven var tilläckligt frusen. Barnen i byn kallade alltså denna pöl för "Amerika".

Viker av upp mot berget och den lilla stig som leder upp mot myren på höjden, nu vet ni precis var jag är, eller hur?? De har visst placerat en saltsten mitt på hårdbacken vid sidan av stigen. Konstig placering tycker jag, men det är väl nära till väg så de kanske fann den platsen som lättillgänglig. Hursomhelst så tvärnitar Challe, nu vägrar han gå längre. Han står och vädrar och tvärvägrar hur jag än drar i kopplet.
Vad luktar det??? Vill inte.
Jag sätter mig på huk och lockar och han kryper upp intill mig. Efter ett tag går vi vidare men det är väldigt motvilligt. Det är inte likt den här glada hunden att inte vilja gå, men vi viker av från stigen och går fritt i skogen istället och då blir det bättre. I dag letar vi efter en kall källa som ska finnas någonstans mellan stigarna enligt min gamla svenskalärare. Utgår ifrån att den borde ligga längs bäcken, men jag går bet så vi vänder hemåt igen.
 
Då stöter vi på en del intressanta spår. Kan det vara, eller? Är det därför Challe ville vända?
Ja, jag söker efter bajset men hittar inget så jag vet inte säkert, men grannen sa att en annan jägare i byn hört nallen tidigare i veckan. Fasen, jag vill ju se den också!!!
 
Nalle??

Haftahedarna

"Mamma" vad ska Du göra?
"Vet inte, hur så? Tänkte du springa"
"Ja, vill du vara med?"
                                                                                                                                                                          ( Herrekäranån, såklart så länge mina barn vill springa med sin mamma så gör jag ju det. Det är en ära att de vill ha en tant med sig)


Vi bestämmer oss för att dra ner till Haftahedarna som
utgörs av en vidsträckt isälvsavlagring intill Västerdalälven vid mellan Yttermalung och Äppelbo på Västerdalälvens västra sida. Marken består av flygsand och ligger som dynfält och sägs vara landets
enda större sådant ovan högsta kustlinjen, söder om polcirkeln. I området finns en rullstensås som är en del av Malungsåsen.
 
 
Vi stack i väg efter en något slingrande stig som leder fram till Åstjärn och där finns en slogbod med grillplats för den som vill. En tjärn som inbjuder till fiske. Här går stigen brant upp på en av rullstensåsarna som stigen slingrar sig längs efter och man springer högt ovan vattnet under ett antal hundra meter och det är mycket naturskönt och fin stig att ta sig fram på. Längre fram på åsen finns en postlåda med en bok i där man kan skriva sina namn. Nu måste det ha varit en lång person som satt upp den, för jag når i alla fall inte ner till botten i den och kan ta upp någon penna, så vi skippar det.
Efter ett par kilometer korsar spåret vägen mot Granåbron dvs Äppelbo/Tyngsjökorset och sen är resterande sträcka av leden på nedsidan vägen och leder genom den fina marken länges åsar som går mellan långsträckta guldgula myrar och genom trolsk skog och väl där passerar man en grusväg och vips är man nere vid Kvisset.
 
 
 
Varje gång jag kommer hit så tänker jag att man skulle bada, fast jag har faktiskt aldrig sprungit på hösten för just i dag vill jag inte. men det är en fin vik som leder in från forsen, där är det lugnvatten och sanden är så mjuk och skön. Finns en grillplats och en slogbod här och jag det är område som skulle kunna nyttjas mer. Solens sänker sig ner över vattnet och det är så fint som man bara kan förstå om man varit här. Vi stannar och tar lite bilder och det värmer i mitt mammahjärta då jag vet att jag fått mina barn att uppskatta det sköna med naturen. Att de trivs ute i det fria med enkelheten och skönheten som skapats från urminnes tider.
 
 
 
Smiter i väg längre ut mot forsen för att ta några bilder och på våren när vattenståndet är högre är det ännu vackrare här, men det får ni upptäcka själva.
Vi springer vidare norrut längs älven och i gammelskogen. Det finns ett par gamla fångstgropar i området som passeras innan vi så småningom kommer fram till bilen. Ett par hundra meter innan dess knakar det till i skogen och vi ser två älgar sticka iväg, en till verkar sticka åt ett annat håll men den hördes bara. Det är inte bara vi tvåbenta som gillar området. För två - tre år sedan när jag o min kusin sprang här då såg vi färska björnspår och för några veckor sedan tog vargen en shettisponny som gick på skogsbete i närheten.
Det kan alltså vara både en rofylld och nervkittlande samt naturskön plats att vandra eller springa på. Ännu en plats att utforska för er som ännu inte varit här. Leden/stigen är ca 9 km lång.
 
 
 

tisdag 24 september 2013

Att ô fram e lika langt

Att ô fram e lika langt

 
Ja så är det faktiskt, men inte om man får tro släkten i Falun. Jaja, bli inte arga nu, men faktum är att min svärmor (förlåt i himlen där du tyvärr numer lagar de allra godaste kåldolmarna) och min svärfar upplevde att det var väldigt långt mellan Falun och Malung, men åt andra hållet när vi skulle åka så var det liksom inte snack om saken. Vi pratade om det på jobbet i dag och lustigt nog säger de ungefär lika i Trysil.
 
 

Att o fram e lika langt

 
En annan kollega sa att det var längre mellan Stockholm o Mora än mellan Mora och Stockholm så visst är det då konstigt att det faktiskt ändå stämmer
 
 

Att ô fram e lika langt

 
Ja fundera en stund på det och fundera då vad som kan läggas in i den meningen. Som exempelvis någon som säger att kom o hälsa på oss, du har ju aldrig tid. Ja visst men den som säger det då? Kan inte den komma?? Att o fram e ju lika långt, eller hur var det nu igen??
Visst är det lika långt från mej till dej som det är från dej till mej????????
Från A till Ö eller Ö till A
 
Att ô fram e lika langt
 
 
Kram och God natt <3
 

Gnupen en fantastisk plats


Fick en längtan till fjällen igår, men då tiden var för knapp så fick det bli en tur till Lybergets fäbodar och dess omnejd. Det är ett naturreservat som ligger i Malung-Sälens kommun och ca 20 km från samhället. Vägen dit upp är en fin grusväg och igår var den nysladdad och tjugo gånger bättre och finare att köra än E45:an till Mora. Ja du Reinfeldt, det är bedrövligt att en skogsbilväg är finare än en Europaväg!!

På vägen upp så dök gamla minnen upp från den tid när vi åkte rally efter Kvilselsvägen, med Kecke, Johnne, Conny och brorsan. Brorsan hade en Saab V4 med störbåge i och på kvällarna åkte vi dit och så körde man vägen in typ 5 km och kollade om det fanns någon annan bil efter vägen. Var det ingen där åkte vi tillbaka och sen var det bara att ge järnet. Vintertid fanns gott om snövallar och den vägen har 52 kurvor på 5 km så den inbjöd till rallykörning. Ja det var tider det och självklart hade vi en bil till med ifall vi körde av, för mobiler fanns ju inte då. Ja tänk den gången när ,min kusin o Jonne E o Johnne S  i hans gula 142:a var vid Hoppnäset och åkte bil på isen och den brast!!! Minus 20 grader, snö och beckmörkt. Känslan när bilen for genom isen glömmer jag aldrig. Mobiltelefon nähä, det fanns inte på den tiden, men vi överlevde alltid alla hyss. I dag går ingen ut utan telefon, tiderna förändras.

Som sagt minnen dyker upp, som den gången vi hade skidträning i klubben och skulle köra backintervaller efter vägen och vi hade några gubbat som stod med bilarna efter vägen och hade lysena på så vi såg var vi skulle springa. Eller den gången det var blankis efter vägen och Ingvar var livrädd när vi skulle åka upp till Lyberget och han höll på att svimma när pappa sa att vi hade sommardäck på bilen!!

Man passerar några fäbodar på vägen upp och den första är Myckelbergets fäbod och där gick oftast snögränsen. Ibland åkte vi skidor redan i mitten av oktober i detta skidparadis och då var det barmark nere i byn men vid Myckelbergets fäbod där började det bli vitt på backen. Därefter passerar man Lakölen och senare Lyåns fäbod. I går gick det får efter vägen vid Lakölen och det kändes härligt att se djur gå på skogen. Hoppas bara de slipper bli uppätna avden stora.  Sen bär det vidare upp till Lybergets fäbod där skidspåren utgick ifrån förr. Tyvärr är det naturreservat numer så man får inte köra upp spår med skoter längre. Samtidigt är det bra att naturen får finnas kvar ostörd och vacker. Tyvärr skämmer vindkraftverken vid Kyrkberget trakten och tar bort en del av dess skönhet. Ni som inte varit hit upp och vandrat stigen vidare till Lybergsgnupen bör packa en fikakorg och ta en tur. Skogen är av urskogstyp, utsikten vidunderlig och du kan se många olika fågelarter, lavar och mossor samt annan växtlighet. Det finns många gamla fäbodstugor och gårdar vid alla fäbodar på väg upp, så det finns enormt mycket att se.

 
Har packat min löparrygga med vätska, kikare, kamera, elastisk linda, första förband, Gu energigel, handskar, buff och en vindjacka. sen tar jag stigen mot Öjs-Lyberget, stigen går slingrande mellan träd och rötter, det gäller att vara snabb i fötterna och parera varje sten och rot. Nästan som att vara i fjällnära terräng och Lybergets fäbodar ligget på ca 527 möh. Efter några kilometer så sprang jag över en myr och sen bar det uppåt och det blev ganska tätt och där tappade jag bort stigen. Men jag fortsatte där det såg fint ut och sen efter ett tag så insåg jag att jag åter var ute i skogen i ett område där jag faktiskt inte varit tidigare då jag inte sprungit söderut där förut, Ingen karta, ingen täckning på mobilen i det området och ingen eller jo sonen var den enda som viste var jag var, men han bor ju i Östersund. Hm alltså nu ska jag då inte komma vilse, inte ramla ner i något stup och helst inte bryta något ben. Hittar en hel del fina klippor som kanske är klättringsbara, men jag lyssnade till förnuftet och testade inte denna gång. Eftersom jag inte hittade någon stig drog jag därefter norrut då jag hade stup öster om mig och efter ett tag och ett antal kilometers löpning i obanad urskog så kom jag på stigen som går till Hiselen och den tog jag utför. Det är så fint här men bär ganska brant utför. Rötter och stenar i massor och trolskt. Helt plötsligt fastnar jag med skon i något och jag flyger handlöst i backen, slår knär i en björkslana och där ligger jag i framstupa läge. Ligger kvar två sekunder och känner efter om allt är helt, Ja, jo det verkar så, bara lite luft som slogs ur lungorna. Upp igen och ser ar skoremmen fastnat i en rot. Då har jag åter testa om jag lider av benskörhet, men klarade testet galant, Puh!!

 

Nästan framme vid vägänden ner mot Hiselen vänder jag och springer samma väg tillbaka och nu är det ju uppför, Ja du Montèn även om inte ni har backar i Bergebo så har vi det här :)  Väl uppe igen tar jag stigen mot Gnupen. Passerar en del myrar som lyser i sin vackraste färgskala. Uppe på Gnupen sätter jag mig vid stupets kant och tar fram kikaren, så härligt att bara sitta och lyssna till tystnaden, se ut över Venjan, Kättbo och alla fäbodar som syns. Solen värmer så skönt och jag är ensam med mina tankar. Magiskt!! Tar sen och letar mig ner mot nordsidan för att där hitta en stig vid änden av tjärnen och sen springer jag alla myrar där skidspåren gick förr. Låter tankarna glida i väg som vanligt och jag njuter verkligen av att springa på guld orange färgade myrar. Efter två timmar och tjugo minuter var jag åter vid bilen och jag är fylld av energi.

Nu åker jag hem och duschar och sen blir det nybakande kanelbullar och lingondricka hos min dotter.

En underbar dag som gör mig nöjd, pigg och glad!!

söndag 22 september 2013

Ditt ansvar som kvinna- Ett ord till unga flickor

Häftet utgavs av Sv. Kyrkans Diakonistyrelses bokförlag 1929, den är intressant att läsa. Den ger en inblick i hur det var att vara kvinna på den tiden. Att ansvaret för hennes dygd och ära enbart var lagt på henne, för at mannen hade en drift som var starkare än kvinnans var naturligt och det var helt okej för mannen att ta för sig och kvinnans ansvar att stå emot och säga nej. För en kvinna som gav sig åt en man utan att vara gift " "fick bli som blomman vid landsvägskanten. där dammet yr och smutsen stänker"

Det är naturens lag som bjuder det manliga och det kvinnliga att känna dragning till varandra......Det är driften som kommer hanarna ibland djuren att söka honorna för att förena sig med dem, para sig, som man kallar det......... Också hos människorna finns denna drift.......Men människorna äro mycket förmer än djuren.

" En flicka ska förstå att sätta så mycket värde på sin person, att hon inte ger bort något av sig själv, till någon annan än den hon känner att hon verkligen håller av...............Hon kan bli både 20 eller mer, innan hon möter honom. När han kommer, skall han inte behöva hålla till godo någon som andra rört vid........Då har hon inte längre den kärlek att ge honom som hon borde ha.
"Ett barn kan fodra av sin mor att hon bevarat sig själv och hållit sig själv i ära alltifrån sin tidigaste ungdom. Eljest skall hon inte kunna fostra sitt barn så, som barnet har rätt att bli fostrat"

"Flit och noggrannhet och uthållighet i arbetet hör till det som bäst hjälper en människa att bli en stark karaktär"

"En ren och frisk själ vill bo i en ren och frisk kropp. Lär dig att hålla din kropp ren och vårdad. Det bästa sättet att vara fin är inte att vara modern från topp till tå, utan att vara ren och välskött. Bad och idrott äro goda hjälpare, av dem blir man spänstig och glad"

Denna bok låg i min fars fasters konfirmationsbrev och jag vet inte om det var vanligt att man som flicka fick en sådan i samband med konfirmationen.
Författare var Jeanna Oterdahl och du kan läsa mer om henne via länken nedan. Hon förblev ogift, i detta kan ju spekuleras varför !!!??!!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jeanna_Oterdahl

lördag 21 september 2013

Höst


När höstlöven brinner i solskenets ljus
och starrgräset sprakar på myren,
När skogen och fjällen har målats i färgskalans varmaste rödgula toner.
När älgtjuren med sitt ståtliga horn
uppvaktat älgkon och parningen skett.
När luften är frisk som den klaraste källa
och skogens  alla växter förbereder sig
för vinterns långa sömn.
En sömn och en vila under snötäckets vita, 
lena och skyddande värme.
Då är tiden inne,
Ja, då är tiden inne
att i ditt stilla sinne sänka dina krav och prestationer
Det är dags att komma till ro.
 
Anneli Fagerlund

Tankar en lördagmorgon

Kom hem sent igår kväll efter en lång dags arbete. En i personalen var sjuk och jag stannade kvar och jobbade även kvällen, Stämplade in 06.30 och stämplade ut 22.25, en dag som var som vanligt rolig, innehållsrik, mycket ringande hit och dit innan alla trådar är lösta, men det löser sig ju alltid.

Nu sitter jag vid köksbordet med en mugg hett gott doftande kaffe och en varm mysig liten hund vid mina fötter. Skönt med en mjukstart på dagen. En dag som ska ägnas åt min far och en hel del städning/utrensning har jag lovat honom. Det är snart tre år sedan mor hastigt gick bort och jag har inte orkat/kunnat tagit tag i att plocka bort hennes kläder. Ja, egentligen är det kanske inte mitt ansvar, men jag vet ju att det blir så. I dag börjar vi, pappa och jag. Jag är alldeles för känslosam när det gäller sådant, finns så många minnen i allt som ska plockas i, så många känslor som dyker upp. Det är för många bara prylar eller kläder men så är inte jag. Jag är inte som andra, för jag är jag.
Jag är den som stöttat andra, som stöttade och tog tag i alla samtal, i alla kontakter när du mor gick bort. Jag som skulle vara den starka, som skulle vara klippan för er andra. Jag fixar blommorna på din grav, men jag känner ingen ro att gå dit.
Du finns ju inte där, du sitter ju vid fly-kanten med fiskespöt i handen iklädd dina gröna Fjällräven kläder och din röda Vålådalsluva på huvudet väntandes på öringen som ska nappa. Där är du och där har du fått ro och slipper alla vardagsbekymmer. Det unnar jag dig så, men jag kan ju ändå inte låta bli att sakna dig, att längta efter dig och ha en önskan att få se dig i köksfönstret när jag kommer hem.


tisdag 17 september 2013

Trägolvet framme

Helgen har gått med både 50 årsfirande och arbete. Kalaset kunde jag inte vara med på då jag arbetade och missat (hujedamej va hemskt) att jag jobbade. Hade tänkt att vi kunde ha kalas och fira maken nästa helg, men då har han en utbildningshelg med Svenska Skidförbundet i Torsby och eftersom det är bättre att ha kalas när födelsedagsbarnet är hemma fick det bli denna helg. Vi firade
lite på fredagkväll då jag var ledig så det gick fint i alla fall.

Så i går hade jag då en ledig dag istället och nu var det dags att dra ut den FULA MATTAN, ni vet den jag skrev om i blogginlägget tidigare.
Sagt och gjort, skruvade i sär vår säng och drog ut resårmadrasserna i hallen. Sen rullades den FULA MATTAN ihop och den var tung!!

Kofoten hämtades in och sen satte jag igång. Golvlisterna fick jag såklart ta bort och märka upp och därefter var det bara att bända upp masonitskivorna och dra ur spik ur golvet. Gissa om det var mycket spik? Har lagt dem i en halvliters glasslåda och den är nästan full.
Jag tillbringade i stort sett hela dagen i sovrummet och svetten har lackat. Tänkte att jag måste ha feber som svettas så, men insåg sen att det var mitt arbete som var orsak.
Golvet eller golvplankorna under masoniten ser faktiskt fin ut så jag tror att det kommer att bli fint när allt blir klart.
Sonen tyckte att vi även skulle ta bort garderoberna som är inbyggda och jag sa att jag inte trodde det. Men nu när jag höll på kom jag att tänka att det vore nog ganska snyggt att få undan dem. Blir såklart extrajobb att flytta dem för vi måste ändå ha dem någonstans och då blir nog Blå rummet alternativet. Tyvärr är det lite snedtak längst ut där men det finns ju såg, eller hur?


I dag fortsatte jag med utdragande av masonit och spik så nu är den borta, lite kvar bara vid gardroberna, men det tar vi när de ska flyttas. Har dammsugat upp en del skit, dragit ur spiken ur listerna så nu har jag gjort klart den biten. Återstår att göra underarbete för väggar vilket blir nästa steg eller ja, jag måste göra plats för garderoberna. Ojojoj, vart gör jag av allt under tiden??
Tur att jag är ledig kommande helg och ensam så då kan jag rota på bäst jag vill. Men samtidigt har jag lovat pappa att åka dit och slänga lite grejer också. Så arbete finns det gott om, men det är väl bra annars vore jag ju ute i skogen :)
Nu ska jag äta lunch och åka iväg på ett par dagars arbete.
Ha en fin tisdag!!

fredag 13 september 2013

Fredagen den 13


Fredagen den 13! För den som är vidskeplig så är det en dag då de är rädda att olyckor ska ske. Skrockfulla kan vi alla vara, även jag. 
Jag brukar inte t.ex. gå under stegar.
Jag spottar tre gånger om en katt springer över vägen.
Jag lägger inte nycklar på bordet.
Men olyckor och sorger sker trots det under alla dagar så jag kommer lika fullt att dammsuga idag utan rädsla för att sugas in i slangen.
Jag ska torka golvet i badrummet och göra ren toan utan att ramla i och spola samtidigt.
Jag ska gå till postlådan utan att trilla i diket.
Jag ska blogga lite om livet som pågår.
Jag läser om andras glädje och bekymmer på facebook.
Jag ska gå en promenad i skogen utan att gå vilse.
Jag ska även.......

Helvete!!! Där tappade jag kaffemuggen över tangentbordet!!!!!!!

Fredagen den 13.

Ha en fin dag mina vänner, livet pågår oavsett dag och datum så ta vara på det :)


torsdag 12 september 2013

Förkylning, bröllopsdag och 50-årsdag, vilken kombination

Fortfarande förkyld, halsen känns inte lika sträv men hostar och nyser och täppt i näsan gör att jag fortsätter vila. Lek aldrig med en infektion i kroppen, dvs träna inte med en pågående infektion. Har sett alltför många som nonchalerat detta och tränat med en hjärtmuskelinflammation som resultat och det är det sannerligen inte värt. Ingen träning/tävling kan vara viktigare än hälsa.

I slutet av förra veckan kom maken hem med en stor karta över Mallorca, jippie vad glad jag blev. Han hade fått en kopia av min gamla klasskompis som varit nere där för någon vecka sedan. Så nu spanar jag och tittar på vart vi ska ta vägen på dagarna. Okej stranden blir det såklart, men enligt alla reseguider så är inte stranden särskilt bra där vi ska bo så då får vi bege oss till andra stränder. Springa, gå eller cykla är mina alternativ. Makens är cykla eller bil, hm undrar jag vem som ska bestämma =P
Hursomhelst så kommer vi att kompromissa, det är väl så man gör om man samtidigt firar 25 år som gifta, eller? Respektera varandra för dem vi är, älska varandra och låt var och en få lite egentid och utöva våra egna intressen. Att vi sen har gemensamma intressen är också en fördel samt lika värderingar i livet. Det är ett bra recept på ett förhållande tycker jag. Så nu ska vi fira 25 år som gifta, mycket har hänt under dessa år men det bästa är våra tre fantastiska barn som vi är oerhört stolta över. De har växt upp och givit oss mycket glädje och kärlek men självklart bekymmer och oro ibland också. Så är det att ha barn, men då är det så tryggt och skönt att vara två och stötta varandra i nöd och lust.
Inte nog med att vi firar 25 årig bröllopsdag på Mallis, innan dess fyller maken 50 år!! Så han har varit gift snart i sitt halva liv. Tänk hur tiden går och kärleken består. Nu har jag det väldigt jobbigt med att finna passande presenter till honom så jag skulle uppskatta om ni vill hjälpa mig med det.
Vad köper man egentligen?? Eller köper man inget? Gör man något istället? Typ en upplevelse som att gå upp på Mount Everest och förklara honom min kärlek ännu en gång, eller vad ska jag hitta på att ge mannen i mitt liv?



Samos 2011

måndag 9 september 2013

Den fula mattan

Halsont!! Två dagar med halsont, men ingen snuva eller feber. Bara att ta det lugnt och vila med andra ord. Har i alla fall haft en avkopplande helg med skogsvandring i sakta mak. Exkursion i Yttermalung med Qvarnstensgruvans Vänner för att kolla gamla stenbrott och gruvhål i Bussuggsberget.
Har även hunnit måla utsidan på verandafönstren och runt den inglasade balkongen på övervåningen. Det var jättebra att det blev gjort så lite halsont gör att jag håller mig hemma och utför sådana sysslor :)
Har även torkat fönstren i sovrummet och blå rummet, helt fantastiskt vad man kan hinna med. Dessutom har vi nu flyttat ut garderoberna från sovrummet, ja inte de väggfasta då utan de riktigt anskrämligt fula som stod lösa och skymde det vackra hörnet i sovrummet. Det är höst nu, SEPTEMBER, och det innebär att vid dåligt väder ska renovering av sovrummet påbörjas. Nu sken solen och det var 24 plusgrader igår, men vi tog ändå ett ryck och ställde in garderoberna på kontoret. Sen får vi se om de ska ratas och slängas eller hur vi gör. In i sovrummet ska de INTE igen.
Nu är det två stolar, vår säng och två sängbord samt den vackra gamla spegelbyrån kvar därinne som ska tas ut. Tanken är att vi har vårt sovrum på nedre botten under tiden rummet renoveras. Skönt att vi har flera rum som kan användas under tiden. Lite för mycket möbler finns dock och jag har ju så svårt för att göra mig av med något. Kanske vi ska måla om sängen eller köpa ny, men det bär emot lite när grejerna funkar så färg är ett alternativ.
Mattan är lätt att ta bort, spiken däremot? Ja det visar sig. UT ska den i alla fall!!

Den fula orangebruna mattan som farmors syster Hilda la in på 70-talet ska ut, äntligen ska den UT. För 8 år sedan när vi flyttade hit rullade jag ihop den och skulle kasta den. Då hade vi inte tid med att ta fram trägolvet som döljs under den fula och med miljoner spik fastsatta masoniten pga av att vi var tvungna att riva ut trossbotten i köket i första hand. Så med ett stampat jordgolv i köket så fick inte sovrummet så hög prioritet. Men jag tänkte att vi lägger ett billigt klickgolv i väntan på såpskurat trägolv. Hm, det visade sig inte vara så lätt då golvet inte var plant. Nähä, då tar vi en billig plastmatta tillsvidare då. Ja, sagt och gjort, jag beställde mattan i en av våra färgbutiker i byn och den skulle komma inom 2 dagar. Perfekt så vi kunde lägga in den innan vi flyttade in.
Två dagar gick, men mattan vara slut på centrallagret. Nu var det lördag. Beställde då en ny, en annan och den skulle komma på tisdag. Glad i hågen åker jag dit på tisdag och ska hämta mattan.
Vad händer då??? Jo de har glömt att beställa mattan!!!!
GRRRR, nu är jag inte glad längre och tackar vänligt men bestämt NEJ och säger att jag ingen matta vill ha. Åker därefter till andra mattaffären i byn och de kan fixa den första mattan som i andra butiken var slut. Är ni verkligen säkra på det frågar jag och berättar att den var slut från lager i den andra butiken. Jo det är inga problem kom tillbaka på torsdag så har du mattan här. Vi grejar det!
Kanon tänker jag då blir vi klara och kan göra färdigt innan inflyttning.
Åker dit på torsdag för att hämta mattan,
men tror ni att mattan finns???
NEJ, DET KOM INGEN MATTA för den var SLUT!!!! Ja, men det var ju det jag sa, att den var slut på centrallagret, men de lyssnade inte på mej utan skulle lösa det. Nu var det då torsdag och massor av dagar hade runnit iväg och jag står utan matta. Då är jag ganska så frustrerad kan jag säga. 'åker hem säger till min älskade make att nu har HUSET TALAT, alla som bott här under 240 år har PROTESTERAT. Det ska inte in någon plastmatta i sovrummet utan vid rätt tidpunkt ska trägolvet fram. Så sagt och gjort, jag rullar ut den FULA brunoranga heltäckningsmattan igen och lyssnar på mitt hjärtas röst och mina gamla släktingar som brukar dra i rullgardinen på kvällen när vi ska sova.
Nu har den legat i åtta år och nu snart ska den ut. Ja , den ska UT!!!

fredag 6 september 2013

Tre toppar på en långtur

På väg mot Heckinberget
Kände av lite träningsvärk i rumpan efter prehabträningen i förrgår. Har varit dålig på att köra benstärkande övningar men tänker sätta lite fart med det nu igen. Det jag tänker köra är hederliga tåhävningar, enbensknäböj (som jag är sjukt dålig på), vanliga knäböj med skivstång, utfall och gärna då utfallsklockan. Jag behöver precis som andra träna vader och baksida lår och rumpa om benen ska hålla. Dessutom ska jag bli bättre på bålstabiliteten. Det är ju så lätt att fuska med det, men nu gör jag ett försök igen eftersom jag "råkade" anmäla mig till en mara nästa år, eller egentligen är det en ultramara eftersom den är längre än ett vanligt Marathon som är 42 195 meter och jag ska springa 43 km i terräng dessutom. I somras sprang jag ju 47 km i fjällterräng så det blir ju 4 km kortare nästa år :) Dessutom har jag 200 dagar på mig att träna, tjoho!!
Idag hade jag planerat för en långtur och då det snart är älgjakt och det kan vara svårt att kunna springa fritt i terräng så valde jag att köra en obanad variant i dag. Det är ju dessutom betydligt mer påfrestande nu när ljungen når en till knäna och man får stabilisera upp hela kroppen samt vara följsam i fotleder så inte det blir någon stukning. Obanad löpning är med andra ord bra träning för hela kroppen dessutom är det så himla kul. Utan karta blir dt dessutom ännu mera roligt när man inte riktigt kan veta var man hamnar, men nu hittar jag ju i stort sett överallt och har man koll på väderstrecken så är det ju lugnt.
Fyllde vätskebältet (Nathan) med vatten och stoppade för säkerhets skull i en gel även om jag var ganska säker på att den bara var med som sällskap, finns ju massor av bär att äta i skogen. Stack hemifrån upp på stigen som går direkt från vår gård och drog söderut. Hade fokus på att springa lätt och avslappnat och bara njuta av min ledighet. Har en förmåga att spänna axlarna så de sitter vid öronen i stället för där de borde, men jag övar på att låta de vara nedsänkta som sagt. sprang förbi vägen upp på Väton men tog däremot stigen strax söder om den men istället för att ta ut på vändplan så fortsatte jag i obanad terräng uppåt och här är det ganska brant ibland så efter ca 20 minuters löpning varav 13 minuter ren obanad backlöpning var jag vid masten och skrev i boken som finns där. Såg att jag varit dit igår med Challe också, eller ja, det visste jag såklart. Än är jag inte så glömsk att jag glömmer var jag varit dagen innan, även om jag passerat bäst före datum :D
Fortsatte nerför berget och genom vårt vackra Kvarnstensbrott. Stigen kommer ut vid en vändplan på en grusväg som leder ut till Backselsvägen så jag fortsätter den neråt Flykten och här hör jag någon som är ute med motorsågen och jag blir faktiskt glad. För jag tänker att då kanske den gamla granskogen med den helt underbara mossbelagda marken kan få vara orörd för skogsmaskiner som gör sår i marken. Jag har lite svårt för dem även om jag vet att de måste avverka. Men det är sannerligen inte fint där de går fram.

På andra sidan Flykten, dvs den stora myren tar jag upp i skogen igen och springer rakt upp över Heckinberget och efter ett tag är jag ute på vägen som leder mot Storåsen, följer den några hundra meter innan jag åter viker av in i skogen. Här är ett älgrikt områden men någon sådan ser jag tyvärr inte däremot massor av skogfåglar. Det är lite svårsprunget här då det bär ganska brant uppför och har varit markberett för ca 25-30 år sedan och det har inte kvistat tallarna som växer här. Snart är jag dock uppe på höjden så det blir en viltstig som kan följas fram till toppen av Storåsen. Här ligger berget framme i dagen och det är finfin utsikt bort till Lybergsgnupen, Väton som jag passerade tidigare och Byråsen och givetvis samhället. Synd att inte min telefon kan göra naturen rättvisa med bilder, den måste upplevas med egna ögon. Drar sedan utför berget i ganska god fart då det är väldigt fin mossmyr  utför, men sedan kommer jag in i ett område som är ojämnt och eländigt ett tag, men det kan ju inte alltid vara lätt. Är faktiskt lite osäker på var jag kommer att koma ut på grusvägen, har jag otur eller är det tur kan jag hamna på Backselsvägen men då skulle jag i såfall hålla alldeles för långt till höger och det gör jag inte. Hade en tanke på att komma fram till Bänken men det gjorde jag inte, utan kom ut på vägen precis i korsningen så jag var väl en halv kilometer för långt söderut. Bänken är en liten rastbänk med en låda där en bok ligger som man kan skriva sitt namn i, den ligger efter vandringsleden mellan skjutbanan och Örsåsen någon kilometer sydöst om Björnriset.


Väl framme på vägen fortsätter jag den ner till Skinnarloppspåret, det går himla lätt att springa på fast underlag igen. Tar sen in i skogen igen nere vid Holarna och kommer fram strax ovan Lindsberg och hoppas nu på kaffe o en god kaka hos Pernilla o Marcus. Men tji fick jag för de skulle ut och röja i trädgården. Så det var bara att springa hela vägen, 3-4 km till att springa  alltså ( jaja nu erbjöd de mig att skjutsa mig hem men nej det ville jag såklart inte, har jag tagit mig hit ska jag väl ända hem också. Det var bra mental träning för i tanken hade jag redan avslutat passet. Så det blev en liten bit asfalt innan jag sprang över någons gård och letade mig upp i skogen och den obanade terrängen igen. Nöjd med passet på 2,26 h och ett par mackor och en kaffekopp senare och självklart en dusch så ringer svärsonen och bjuder på lunch. Kan det bli bättre på en ledig fredag??
Att vi sen var ute och började gräva upp rosbuskar med rötter som sträckte sig väldigt långt gjorde ju att det blev någon timmes styrketräning också, men vi insåg att vi får gräva i flera dagar för att få upp skiten så nu får de ta det en jordfräs så kanske det går lättare.

tisdag 3 september 2013

Tankens kraft

Vaknar upp till en solig septemberdag där dimman ligger lätt svept över älven och lindorna. Dagen ser ut att bli fantastisk vacker och jag avgör också om den ska bli bra.

Jag har möjlighet att välja om dagen ska bli som jag vill eller om jag ska låta den bara gå mig ur händerna. Okej, allt yttre kan jag inte påverka, jag kan exempelvis inte påverka andras göromål eller tankar. De kan påverka mig, men jag väljer OM det ska påverka mig. Jag kan heller inte påverka eventuella olyckor andra orsakar, jag kan inte påverka väder eller sjukdomar som kan drabba mig, närstående eller andra som jag exempelvis vårdar. Men jag kan välja hur jag hanterar dem. Jag kan med tankens kraft, med min vilja bestämma mig för att andras eventuella dåliga humör inte ska påverka mig.
Så även om det regnar så kan jag njuta av de droppar som faller, som gör att jag kan ägna dagen åt göromål inomhus, till tid och eftertanke under en filt med en intressant bok i soffan och en varm kopp kaffe. Låter helt underbart, eller hur?
Nu är det inte så lätt alla gånger, det vet jag. Det har hänt alltför mycket ondska, bråd död, olyckor, sjukdomar och ledsamheter i min närmaste familje- och vänkrets, så jag har sannerligen fått min tillvaro raserad alltför många gånger. Det är inte alltid tankens kraft räcker till. Du måste få bryta ihop, gråta och skrika och vara bara liten och bli tröstad. Ingen människa kan vara glad jämt. Ingen människa kan vara på topp jämt. Ingen människa kan äta nyttigt varje dag, inte träna varje dag. Du måste inte, le åt alla du möter varje dag. Även om det oftast är så, att om du ler, så hjälper det kanske även den dagen när livet är på botten, när det är pest och du inte vet om du ska överleva dagen. Men bryt ihop, visa dig liten, prata med någon som du litar på och har förtroende för och knyt sen näven och samla mod och kraft att övervinna det onda, övervinn det som tär på dig och låt inte det onda vinna över dig. Tänk på alla dem som finns runt dig, på alla som likt en spindelväv är beroende av dig på ett eller annat sätt. De förväntar sig att du finns, de påverkas av dig, de dras ner av dig och ditt handlande om du inte tar upp kampen mot det onda. Det finns bara en väg att gå och det är att välja livet, att välja att kämpa och strida för din rätt och ditt liv och mot sjukdom och olyckor. Med hjälp av TANKENS KRAFT så har du möjlighet att välja hur ditt liv till viss del ska se ut. Du kan som sagt inte påverka allt, men du kan påverka och bestämma dig för att göra det bästa av livet.

Idag vaknar jag alltså till en vacker septemberdag, solen skiner, kaffet är snart uppdrucket, värmeljusen sprider åtminstone i tanken lite värme och mest av allt så värmer en gosig liten vovve mina fötter. Jag gläder mig åt att jag har min fina familj, mitt hem, ett arbete jag trivs med och att jag kan ta mig ut i skogen en dag som denna där vi ska njuta en långpromenad bland alltmer gulnande löv och klar härlig höstluft i solen sken. Ödmjukt är jag tacksam över livet som just nu är snällt mot oss, men jag är också medveten om hur snabbt ett liv kan slås i spillror, hur snabbt en olycka kan hända, hur snabbt allt ställs på sin spets. Vi har varit där alltför många gånger för att jag ska ta livet förgivet. Därför skänker jag en tanke till dem som just nu kämpar för sina liv och mot sina svårigheter. Alla har vi någon gång upplevt dem och NJUT därför av livet och LEV det liv ni vill leva medan tid är.
Min varmaste kramar till er alla där ute. Nu går jag ut i solen.