Stugan

Sista februari och vattnet forsar ur sjön. Dammluckorna är vidöppna och "Rännkvännsflojin" är livlig och vild som en mindre vårflod. Vädret påminner mer om en aprildag utan sol, men längtan går till sommarens kvällar då jag ska sitta på verandan och njuta av en spännande bok. Eller ta båten ut på sjön och sitta med metspöt i hand och se flötet sakta dras ned under vattenytan och samtidigt höra småfåglarna kvittra och andmamman dyka vid flykanten så inte någon stör hennes ungar. Tills dess nöjer jag mig att skåda ut på sjön där dimman ligger tät.





Stugan

Snön och himlen går ihop i dimman

Vårkvistar

Abstinens hellre än hjärtmuskleinflammation

Gårdagen var ingen bra dag. Kände mig låg och rent av grinig hela dagen, och egentligen hade jag ingen anledning. Råkade spärra pappas kontokort när jag skulle betala hans räkningar, men det skulle inte ha hetsat upp mig i vanliga fall, men i dag blev det en enorm frustration.
Löjligt, jo jag vet, ingen dog så då ska man inte behöva bli arg. Men jag har väl en aning om vad mitt humör beror på och det är att nu har det gått 3,5 veckor sen jag tränade sist och det tar på mitt humör. Jag får abstinens, mår skitdåligt av att inte få dra in luft djupt i mina lungor. Saknar endorfinerna som gör att jag mår bra. Så är det.
Men jag är tillräckligt förnuftig att jag vet att inte träna med en infektion i kroppen. Allt för många människor har gjort den dumheten och fått en hjärtmuskelinflammation och om det vill sig illa, men för livet på grund av träning med en infektion i kroppen.
Det är många ungdomar som inte förstått det, som tävlat eller tränat i alla fall. Okej, jag kan förstå om inte de fattar hur farligt det är. Men när föräldrar har skällt ut mig som tränare när jag påtalat hur farligt det är då tänker man inte klart. Trots mycket pedagogisk förklaring hur kroppen fungerar och med exempel på personer som fått följdsjukdomar pga detta så låter de ändå barnen tävla.  Att ens barns hälsa inte är viktigare än en ungdomstävling är skrämmande.


Så jag tänker inte träna förrän jag är frisk så är det och de i min närhet får stå ut med att humöret kan bli lite svajigt. Jag har hellre abstinens än en hjärtmuskelinflammation. Nu vågar jag mig ut på promenader i alla fall och snart så ska jag vara helt kurant. Tills dess så får jag ägna mig åt andra saker.
Ha det gott!

Efter OS

OS är över för denna gång och Sverige har haft fantastiska framgångar. Skidlandslaget har presterat utöver det vanliga och att det blev guld i både herr och damstafetten var ju magiskt. Att sedan lilla Stina från Malung (inte så liten längre) tog ett brons i lagsprinten var mycket glädjande. Inte alls något som överraskade mig egentligen, ända sen vi hade vårt tjejläger på Bodaborg i Karlsskoga så har jag vetat att den dagen skulle komma. Ja vad vi gjorde där vet bara vi som deltog, men kul hade vi.


Influensa under OS var ju i och för sig passande, men nu är OS över och jag vill vara frisk, men så enkelt är det tydligen inte. Det tog omtag och med två veckors huvudvärk har den nästan givit sig. Vaknar fortfarande med en dov molande värk, som gör att jag blir väldigt trött. Det som bekymrar mig mest är att halsen inte vill sluta göra ont. Började med smärta i hela halsen, men nu är det ena sidan som värker. En konstig halsont från örat ner mot luftstrupen strax ovan bröstbenet. Men självklart finns det dem som har det värre än mig och jag får väl ändå vara tacksam. Tålamod är mitt mantra efter tre veckors inaktivitet där kroppens muskler bryts ner allt mer, liksom mitt humör. Tänker i alla fall ta en promenad i dag.
Solen skiner nästan igenom molnen, snön smälter, fåglarna kvittrar och jag har en ledig dag och i byrån ligger två nya par tights som jag så gärna vill springa i.


Trevlig dag önskas ni alla!

Föräldraansvaret?

Enligt OECD:s chef för utbildningsfrågor Andreas Schleicher så är svenska barn/ungdomars studieresultat sämre än övriga länder, vilket Pisarapporten påvisat. Schleicher menar att orsaken till att svensk skola backat, både över tid och i förhållande till andra länder, har att göra med läraryrkets sjunkande status och hur man valt att styra resurser. Till skillnad från högpresterande länder har Sverige prioriterat mindre klasser framför bättre lärare.

Så det beror INTE på stora klasser, utan på att lärarna med sin sjunkande status inte ställer högre krav på eleverna. Felprioriterat med andra ord. Kan hålla med om att läraryrkets status måste höjas, absolut! Men med färre elever i klassen så borde det bli lugnare, eller?

Men vad som inte nämns är FÖRÄLDRAANSVARET!!!


Blir förvånad eller egentligen förbannad! Var fasen finns föräldraansvaret?? Det måste väl i första hand vara föräldrarna som ska uppfostra sina barn till att vara sociala och kunna umgås och samsas i grupp. Det måste väl ändå vara föräldrarna som lär barnen/ungdomarna att de lever i ett samhälle där krav kommer att ställas på dem både som barn, ungdom och vuxen. Ju förr de lär sig detta desto bättre är det för dem anser jag. Dessutom måste de lära sig att respektera andra människor och förstå att lärarna är en stor resurs som vill hjälpa dem. Får de inte lära sig att ta ansvar och respekt i hemmet, hur ska då en lärare kunna lära ut något? Då måste lärarna först lägga mycket tid till att uppfostra en del barn/ungdomar och då går värdefull kunskapstid till spillo. Mycket energi hos lärare går till fel saker, i många andra länder finns en helt annan respekt och förståelse för att utbildning är en nyckel till arbete i vuxen ålder. Barn och ungdomar måste få hjälp av sina föräldrar att lära sig ta ansvar och respektera sina studiekamrater. Gör inte föräldrarna det stjälper föräldrarna barnen och ger dem inte den framtid de så väl behöver.

Så att lägga ansvaret enbart på att lärarna anser jag är fel, grunden måste läggas hos föräldrarna. Att lärarna ska ställa krav på en unge som inte ens vet vad ett krav är, hur ska det fungera??

Vill man läsa mer så kolla Svenska Dagbladet

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/oecd-sverige-bor-hoja-lararloner_8997776.svd

Klädval

Svininfluensa låter ju förfärligt eller hur? Ja om det är svin- eller annan influensa det vet jag inte, men sjuk har jag varit. Inte är jag frisk än heller, halsen gör ont och huvudet värker. Sjukt trött är jag, men jag vet hur utslagen jag brukar bli av influensan så jag får väl försöka vila och äta energirik mat så kanske jag piggnar till så småningom.

För att pigga upp mig lite så klickade jag ett hem två par tights så jag har något att springa i när jag får springgodkänt. Visst är det kul med träningskläder?? Tänk så mycket lättare det är att köpa såna kläder. Det finns liksom inte så mycket att välja på och det är lätt med storlekar också. Ska man prova jeans eller klänningar ställer det så stora krav på så mycket, Färg, form och storlek och  ja, jag har svårt för sånt, så springtights är ju liksom bara XS till L att välja på och om de ska vara långa eller knälånga alternativt cykelbyxlängd. Färger finns inte heller så mycket att tänka på, Vad som däremot kan övervägas är om man ska ha kompressionskläder, men då anser jag eller rättare sagt tror jag att de ska vara hellånga. För har man kompression och knättights då blir börjar ju ventrycket/kompressionen först vid vaden och vad händer då med kroppsdelen under?? Kan någon vettig person förklara det? Så jag tror att kompressionsstrumpor och hellånga kompressionstights kan vara bra, men inte kortare. Men jag kan ha fel men det är vad jag tror.

Jag valde dock bort kompressionskläderna och köpte vanliga långa och knälånga, ja, så fick det bli.

Så nu väntar jag på ett sms att paketet finns att hämta och framförallt väntar jag på tillfrisknande för det är bara 136 dagar kvar nu.

Saucony

GULD igen

I dag var det grabbarnas tur att vinna OS guld. Vilket lag, vilka prestationer de gör alla fyra.
När Nelson startade och ramlar och tappar skidan så var jag rädd att han sen skulle stressa och dra på sig mjölksyra på den höjden. Men jag hade så fel och det är jag glad för. Richardssons grymma åkning på andra sträckan där han åker så stort och så avslappnat var en fröjd att se. Olsson tar över och det känns väldigt lugnt trots att Legkov tar in och kör som en furie. Hellner får ett försprång på Vylegzhanin som han förvaltar på ett strongt sätt och ökar ut avståndet in i mål Så säkert och elegant kört av dem alla fyra och pricken över i:et är när Anders Södergren sträcker fram en svensk flagga till Hellner som han får köra med in i mål. En mycket vacker gest av en stor stor idrottsman som har ett hjärta av guld. GRATTIS grabbar och hela svenska teamet bakom!!!

GRATTIS SVERIGE!!!

Livets stig

 

Vad finns där borta i fjärran
Långt där borta där stigen tar slut?
Längs stigen passerar du den glittrande tjärnen
Där änderna simmar i vattnet,
Och småfisken vakar vid ytan.
Storlommens läte ljuder i kvällen,
Och vid myren hörs tranans rop.

 

Lockropen ekar kring bergen
Och solens strålar värmer din själ.
Du vandrar oförtrutet vidare
Att stanna är inte ett alternativ
När stigen är kantad av lockelser 
Efter den stig som kallas livets väg.

 

Ska din nyfikenhet leda till lycka och glädje
Eller skulle du hejdat dig halvvägs på vägen?
Skulle du valt stigen som ledde till vänster?
Valen är många och svaren dem skapar
Du själv
Ska Du våga ta steget
och tappa fotfästet för en stund
för att stilla Din nyfikenhet.

 

Svaret är aldrig givet
även om du tar klivet
En dag när Du vandrat hela stigen
och Du har nått dess slut.
Nått fram till den glittrande tjärnen.
Hur många är då dem som Du mött
och som Du lett på denna stig?
Hur många val som Du gjort
har påverkat andras liv
för att stilla Din nyfikenhet?




Anneli Fagerlund 16/2-14

 

OS i Sotji 2014

Vilken fantastisk insats dessa fyra tjejer gör i dag. Vem hade vågat tro att de skulle ta GULD?

GULD i OS!!!

Det var magiskt och jag ömsom skrek, ömsom grät och hoppade framför teven. Ja, det var så många känslor som kom på en och samma gång.

Finns ingen rysare eller deckare som går upp mot detta, inte ens en komedi för det här var det mest spännande, det mest oväntade resultatet och det roligaste som kunde hända. Alltså en stafett som innehöll både en rysare, deckare och komedi. Allt i ett!

Stort GRATTIS till er alla fyra tjejer, men även till vallarna, coacherna (kan ni tänka att Rikard Grip och jag pluggat till elittränare tillsammans?) föräldrarna och tränarna samt moderklubbar med deras ungdomstränare och ja alla som varit med och stöttat på deras väg fram till denna fina prestation. Härligt med ödmjuka tjejer som lyfter fram alla i deras närhet som stöttat.

Alla fyra tjejer gjorde enorma prestationer och jag är mycket imponerad av Anna som vågade släppa i rätt stund för att inte gå sig stum, det är en prestation i sig och vittnar om känsla för vad hon klarar av och mycket rutin och självförtroende. Det imponerar mycket och jag hoppas att det lossnar för henne igen.

GRYMT!!

Nu laddar vi om för en ny spännande stafett i morgon.

Influensa=tycker lite synd om mig

Hur vet jag om jag har influensa?

Om du får mycket plötsliga symptom som:

• Huvudvärk.
• Svår torrhosta.
• Feber omkring 38-40 grader.
• Ömmande muskler och leder samt bröstsmärtor.
• Dålig aptit.
• Trötthet och svaghet.
• Rinnande näsa och ont i halsen.
• Frossa och frysningar.
• Orolig mage, antingen kräkningar eller diarré.

Källa http://www.netdoktor.se/forkylning-infektion/artiklar/influensa/


Det enda om jag inte har av dessa symptom är rinnsnuva, men istället är jag yrslig och illamående. Känns om en asfaltsvält kört över mig.
Känner mig med andra ord väldigt liten och ömklig just nu när jag ligger här i min ensamhet.
Men det är nu man ska glädjas över dagar när man är frisk. Kunde ju vara värre, och jag har flera i min närhet som givetvis är sjukare än mig. Men att spy är inte trevligt, så just i dag tycker jag synd om mig. Det får ni stå ut med.

Sjukt dålig för mig och sjukt bra för Hellner

Skulle kunna relaterat en temperaturhöjning i kroppen till Kallas silvermedalj igår, men då borde den ha sjunkit efter loppet. Men, nej den gjorde inte det. Det förklarar dock varför jag haft så jäkla ont i kroppen under några dagar. Så nu ligger jag här i feber, hosta, ont djupt ner i lungorna, hals och egentligen hela kroppen. Fryser ibland och känner mig något överhettad emellanåt. Sen har jag nyss varit på utbildning i maligna blodsjukdomar där mina symtom kan vara exakt lika som vissa av dem.
Och på förmiddagen fick jag värsta pulshöjningen när Hellner gjorde ett ryck på skiathlonen och hjärtat kändes ända upp i den onda halsen, då kunde jag ju trott att jag fått förmaksflimmer också. Hoppas bara att jag inte får en hjärtmuskelinflammation nu efter en pulshöjande 30 km skiathlon i soffan ;)
Kan ni fatta att man skulle kunna bli lite hypokondrisk?? Men nejdå jag är snart på banan igen, shit vi har ju en stegtävling på jobbet o här blir det inte många steg tagna.




Men Herre hjärtanes vilken bra svensk laginsats i dag av grabbarna. Skönt silver för Hellner, en superbra insats av Nelson, kul för honom och Richardsson efter de tråkiga omständigheter som han har bakom sig och sen Anders Södergren som visar precis som Björndalen i går att man kan prestera trots ålder. Hoppas att föräldrar och ledare kan förstå att barn o ungdomar inte måste vara bäst i elva-tolv årsåldern, de har all tid i världen på sig och att utvecklas om de vill.


Tänker lite extra på en vän i dag.

Imponerad av dagens åkare

OS har börjat och Charlotte Kalla gjorde ett härligt ryck och grejade en silvermedalj i den inledande skiathlontävlingen. Grymt starkt och härligt att se.
En fjärde plats i slopestyle fick vi också, Vi ska vara stolta över att vi i vår kommun har fostrat flera unga skidåkare, både alpint, längd och skidskytte.
Nu njuter jag av herrarnas skridskoåkning och de kör 5000 meter i dag. Alltså, så här är det, muskler har alltid fascinerat mig och då i kombination med kondition, styrka, balans, tajming och en dansande rörelse, allt i ett liksom, ja jösses vilka killar. Behöver man säga något mer egentligen??
Att det sen går fort över isen när åkaren glider fram i en djupt sittande ställning  och där mjölksyran måste bränna fruktansvärt på slutet gör det ju inte mindre intressant.. Alltså det är grymt vilken smärta de utstår, men det gör ju alla idrottare i jakt efter medaljer och ära. Ett enormt arbete som de lägger ner på sin idrott och själva kan vi sitta i soffan och tycka att de borde kunna bättre när de ibland misslyckats. Men då säger jag bara:
 -"Åk själv för helvete".


Nu håller vi tummarna för att det blir mitt i prick för skidskyttarna!

Hematologidagar

Under två dagar har jag och några av mina kollegor uppdaterat våra kunskaper kring några av de maligna blodsjukdomar som finns, på ren svenska de elakartade blodsjukdomarna. Det har varit intressant och inspirerande och det tycker jag om det mesta egentligen. Jag blir alltid full av energi efter utbildningstillfällen oavsett om det gäller idrott eller arbetsrelaterade saker. När jag pluggade var det likadant. Jag är som en svamp som suger i mig allt som sägs och frågor ploppar upp i mitt huvud. Reflekterande är bra!
Regiondagarna i hematologi hölls i år i Falun så vi hade nära att åka bara 16 mil och sovmorgon till halvsex så det var lyx.


Torsdagsmys med kollegorna

Att vi sedan hade en helt underbart rolig kväll tillsammans, vi kollegor fån vår avdelning gör ju att dagarna var extra uppskattade. Middagen intogs vid långbord på Dalarnas Museum och det var bordsplacering där jag hade en ST-läkare Maria på vänster sida som när som helst skulle föda barn och på högra sidan satt Thomas som representerade ett läkemedelsbolag. Mitt emot satt Åsa från ett lasarett i gnällbältet. Det var lättsamt och enkelt och samtalen flöt på i strid ström.

Efter middagen blev det musik och irländsk dans och efter ett tag bröt vi upp och tog en pubrunda istället och att vi inte hann med gymmet  innan middagen som vi tänkt gjorde minsann inget. Vi skrattade så magmusklerna fick sig en rejäl genomkörare i alla fall. Sjukt kul hade vi. Tack alla som bidrog till glädjen.


Trevlig Helg!

Livet

 

.

Livet är en dans på rosor

Ibland på blommorna.

Och ibland på taggarna.

Är huvet dumt får kroppen lida

Är huvet dumt får kroppen lida, det är ett ordspråk som är känt. Nu har jag ont, förbannat ont efter att ha kört ett slitigt skatepass igår. I dag på jobbet så kändes inte så mycket mera än att triceps fortfarande var darriga. Alltså det borde inte vara så, även om jag slet ont i går. Borde gått över tycker jag eller i alla fall skulle de inte varit darriga. Men nu var det så eller är så och nacke axlar känns ömma, rejält ömma. Det är egentligen inget nytt, men jag stretchar och försöker träna upp min axel som jag varit totalt stel i och haft rejält ont i när jag hade min "frozen shoulders". Då var det fruktansvärt jävligt rent ut sagt. En axel som inte gick att röra och jag kunde inte klä av mig själv. Men jag försökte ändå springa o det gick om jag höll armen i ett visst läge. Dock sprang jag omkull vid några gånger och jag vet exakt var det var. Som tur var så skedde det på myr så det var mjukt, men när det sliter till i arme och axel så man tror att den helt enkelt ska slitas av, en brännande smärta som inte kan beskrivas, ja då kom tårarna, så illa var det. Idag var det ju inte så illa, men jag besökte min dotter på vägen hem och hon var snäll och masserade mina muskelknutor i ryggen. Eller snäll, ja, jo men fasen vilken plåga när hon sätter armbågen på de ömma punkter vid skulderbladen och det omedelbart kickar iväg en smärta upp mot örat samtidigt som en annan armbåge träffar en punkt där hela armen domnar. Men det behövs och nu ska jag boka tid (så fort jag får en chans att vara hemma ) hos massören och därefter naprapaten. Tror att det kan vara bra med en kombination. Men nu är fingrarna halvt bortdomnade och frågan är om det är något mer på gång, det är ju mycket virus och bakterier som florerar och jag kan ju inte påstå att jag sovit många timmar i natt. Halsen ömmar men är det halsont på riktigt eller är det nacken? Jag nyser så vi får väl se vad som sker, men allt som inte dödar härdar säg det också så det är inte minsta synd om mig även om jag nu har "gnällt" lite.

Men för att plocka fram det positiva med en frozen shoulders där ledkapseln skrumpnar är att jag fick åka skidor en hel säsong utan stavar, en perfekt säsong för teknik. Så inget ont som inte har något gott med sig.

Träningspass i regn

Förra inlägget handlade om vädret och dess inverkan på människans humör eller vilja till ett visst väder eller en viss årstid. Detta inlägg kan kanske relateras till vädret och dess inverkan på skidföret.
Efter att ha jobbat helg och då ha en ledig dag just i dag så var planen att åka skidor. Dessutom ville jag åka skate eftersom jag åker ner till Falun och ska köra en teknikträning med min styrelsekamrater i  Dalarnas skidförbund och då i klassisk stil. Tänker visa dem en del av vad som ingår i ungdomstränarutbildningen så de vet vad vi sysslar med. Där för ville jag åka skate i dag på förmiddagen. Tog mina skateskidor som jag kom på att jag åkt på ett par gånger just när snön kommit och det var ju konstsnö dessutom och väldigt skitig snö. Åkte upp till Kruthuset, eller ja, de finns ju inte längre men namnet får leva vidare. Bestämt mig för att åka två varv på Skinnarloppsspåret därifrån, dv 28 km. Märkte omgående att glidet var noll, inte en människa var ute, plus 1 grad och lätt regn!!! Ja, det är alltså nu som jag ska börja bli negativ och tänka på att jag önskar sol, 10 minusgrader och hårt, fast underlag där manchestern gör att skidorna glider lätt över snön och jag kan känna att jag är en örn som flyger fram, stark och lätt i vinden. Eller? Nej, skulle man göra det så skulle jag strax hänga med huvudet, tycka att det är pest och pina att åka eftersom jag verkligen inte glider en decimeter gratis, jag sjunker ner i underlaget trots at jag inte är alltför tung och regnet piskar i ansiktet. Men då är det läge att bita ihop, plocka fram de positiva tankarna och fokusera på att de här träningspassen är extremt nyttiga för själ och hälsa och att när sen solen kommer då vet jag att jag kan flyga fram, för i dag slet jag ont trots att jag åkte lugnt. Försökte åka tekniskt rätt och gå med olika hängarm först för att verkligen avlasta och använda hela kroppens i dag obefintliga muskler. Men jag höll min plan och jag njöt faktiskt av skidturen och jag drack upp all vätska i mitt vätskebälte. Bara det att dricka allt jag hade med var en vinst och en bra bedrift av mig. Jag är urusel på att dricka, men jag övar på det med.
Så ett gott råd är att gilla läget oavsett väder, underlag eller spår för då kan allt bara bli bättre och nu ser jag framemot ett skidpass på Lugnet i plusgrader och nysnö och frågan är om jag kan få till en perfekt vallning så det inte fryser under eller blir bakhalt för i kväll ska mina kollegor i styrelsen få åka utan stavar.

Hej mitt Vinterland!

Hej mitt Vinterland!
Så kom då snön till slut
och som vanligt med svenska vädret så kommer det inte snö en eller två dagar.
Nu har det snöat i flera veckor. Sommartid kan det vara sol och värme i flera veckor och då börjar den mänskliga varelsen att längta efter lite regn. När då regnet kommer då kan det regna i flera veckor och så blir det fel. Liksom det är fel att det är för varmt för en del, medan andra vill ha värme. Innan jul ville alla ha snö och många tyckte det var hemskt mörkt, grått och trist utan snö. Som en bönhörd fick vi då snö, men då blev det också fel, för nu har det varit snö alldeles för länge och det har kommit alltför mycket. Folket blir liksom aldrig nöjda med vädret, men är det bara vädret vi aldrig blir nöjda med? Är det inte så lite över lag? Att man alltid vill ha mer, alltid vill ha något som någon annan har. Aldrig kan bara glädjas åt att vara frisk och ta sig ur sängen, ha tak över huvudet?


Jag gillar alla våra årstiden och jag skulle inte vilja vara utan någon. Var årstid har sin tjusning  och det är bara att hitta det vackra i vår, sommar, höst och vinter.

Härbret på gården