Frisören i timmerstugan

I torsdags skulle jag ha varit till frissan, men hon hade dubbelbokat och ringde mig och frågade hur akut det var. Nu var det inte mer akut än att jag ville vara klippt innan nästa helg. Så idag en söndag fick jag åka till frissan. Det var så fantastiskt skönt at gå till frissan en söndag.
Tänk er att ni känner er lite trött och det regnar ute, ett så där riktigt strilande regn och plus 10 grader. Att då åka till frissan i den lilla röda stugan av timmer med vita fönsterbågar och spröjs. Du öppnar dörren och kommer in till en frissa som välkomnar dig. En brasa sprakar i den öppna spisen med kamininsats och värmer så skönt.
Sen blir du skönt omhändertagen under en lån härlig avkopplande stund och du kan bara njuta och slappna av. Det är ett mervärde i din frisörstid som är så värdefull och uppskattad. Under tiden som slingor eller färg eller vad du nu eventuellt för hos frisören så sitter du i en skön fåtölj och dricker varmt the och samtalar om allt mellan himmel och jord.

Ja precis en sådan skön stund hade jag hos frissan i dag. Så den där dubbelbokningen gjorde mig inget, jag fick så mycket mer i dag. Tack Bojsan!!!
https://www.facebook.com/Bojsanssalong?fref=ts

Ferlin

I LIVETS VILLERVALLA I livets villervalla vi gå på skilda håll. Vi mötas och vi spela vår roll -   Vi dölja våra tankar, Vi dölja våra sår och vårt hjärta som bankar och slår -   Vi haka våra skyltar var morgon på vår grind och prata om väder och vind -   I livets villervalla så nära vi gå men så fjärran från varandra ändå. Nils Ferlin (ur En döddansares visor (1930))

En ovanlig dag

Kände mig irriterad och frustrerad och jag hade bråttom till träningen och då ringer telefonen.
Okänt mobilnummer!
Ska jag svara?
Gillar inte okända nummer när jag har bråttom.
Hm, kan ju vara viktigt.
Tusen tankar som vanligt, var är barnen o var är pappa?
Ja, ni vet hur det är, eller?
Svarar lite snabbt och hör själv att jag låter lite ointresserad nästintill irriterad.
En röst säger glatt
Hej det är xxxxx!!
Jaha Heeej???
Du vet inte det är? (Säger rösten i andra änden)
Nej.
Skulle inte du vara vid Blå Hallen kl. 18?
Eh, jooo
Jag är där och inte du!
Jahaa?
Sen kommer det och det går upp ett ljus för mig.
Herrejesus vilken överraskning! Bara 28 år sen sist, ja, men typ ändå som igår. Det är ändå underbart med vänner där känslan av närhet alltid finns trots att mil skiljer oss åt.
Ja vi var ju på väg upp till Blå Hallen och där stod en kär gammal vän och väntade på mig.
Drömde jag?


Tänker på en glass :)

Intervaller

Det här passet var planerat till igår egentligen, men då jag tränar när jag känner lust till det så blev det blåbärsplockning i går och inga intervaller.
Men idag ringde jag lilla Pernilla och frågade om hon ville hänga med ut på ett pass och det ville hon. Direkt efter jobbet drogs träningskläderna på och vi sprang varandra till mötes ute i skogen. Lika roligt varje gång för Challevovven när han ser mig.
Efter att ha sprungit stigen upp till vägen mot Kvarnstensbrottet så körde vi igång vårt intervallpass. 10 stycken 70-20 skulle det bli. Pernilla hade ingen klocka och ingen telefon så det blev mitt uppdrag att hålla koll på tiden.
Jaha och det visste jag ju hur det skulle bli. Sa till Pernilla att hon fick hålla koll på antalet så skulle jag ha fokus på tiden. Springa snabbt i 70 sekunder dvs, 1 minut och 10 sekunder och så vila i 20 sekunder. Hur svårt kan det vara???
Jo det kan jag tala om!!
Första intervallen gick bra, hann inte få igång ångloksapparaten men farten var hyfsad. Lätt gå/joggvila i 20 sekunder och så dags för andra intervallen. Den kändes kort, väldigt kort, ja men så körde vi en tredje och så vila 20 sek igen. Då kom jag plötsligt på att vi bara kört 40 sek de två sista. Ja, så gick det med den tidtagningen!!
Det blev alltså fel eller vad då fel? Det blev annorlunda och just ANNORLUNDA blir det ofta när jag gör något, men vad gör väl det. Så vi körde om dessa två och då kunde jag klockan igen och resten av intervallerna blev KLOCKRENA :)
Sista intervallen sprang Pernilla ifrån mig, men hon är ju 30 år yngre så det är helt okej för mig. Jag är glad att hon vill leka intervaller med sin mor.
Så svårt kan det vara med tidtagning.
I morgon är det dags för ett gemensamt rullskidpass med alla som vill. 

En mus lilla simtur

Den där härliga avkopplande helgen var verkligen så avkopplande som jag ville. Trevligt sällskap, sköna skogspromenader, lite grillat, lite kramar, lite kantarellplockning och mys vid brasan med korvgrillning och ..... ja en fin helg helt enkelt
Men allt kan ju inte vara perfekt, eller hur ?
En smolk i bägaren var väl den lilla råttan eller näbbmusen som valt att ta ett bad i brunnen. Den hade dessutom slutat simma och låg bara och flöt så där avslappnat som bara en död mus kan göra när den glömt att andas. Eller andats under vattenytan och glömt att den inte hade gälar längre. Dessutom hade den glömt sin baddräkt och badade naken i vår brunn. Helt utan att ha någon som helst skam i kroppen. Förmodligen hade den försökt sig på ett svanhopp ner till vattenytan då det r en ganska djup brunn. Så det var bara att ge den en hjälpande hand och veva upp den med hjälp av hinken och en båtshake. Där låg den och flöt och var bortom all räddning, men upp i ljuset kom den. Frågan är om den först då såg ljuset i tunneln. Jaja nog om det, musen är död och allt vatten fick ösas ur brunnen och får nu fyllas på igen.
Tack vare musen så tog jag en öl istället för ett glas kallt brunnsvatten.


Trevlig kväll!


Ps: Och så var höstens semestertripp bokad, ska kanske söka semester i morgon då och hoppas den blir beviljad ;)

En kväll vid stugan

En arbetsvecka är snart till ända och jag drar då till skogs.

Känns som evigheter sen jag var i sommarstugan sist så nu längtar jag dit.

Så i kväll sitter jag i den gamla lilla gungstolen framför den öppna brasan och läser en bra bok och bara slappnar av i min ensamhet. Endast stearinljusen som brinner och jag lyssnar till tystnaden.  

Vill önska er alla en trevlig helg och ni som åker cykelvasan önskar jag lycka till!



Liten men mysig

    

15 glada rullskidåkare

I går var vi ett gäng på 15 personer som drog ut på ett gemensamt rullskidpass. Vi träffades vid blå hallen halvsju på kvällen. Glada i hågen med ambitionen att alla kan vara med och att den som vill kan åka lite längre och fortare efteråt. Passet ska vara ca 1 timme långt. Finfint initiativ Ulf!!

Vi bestämde att testa nya asfalten mot Mora och hoppades på inte alltför mycket trafik. Diskussion uppstod om vilken sida vi skulle åka på och olika uppfattningar råder, men det blev höger sida vi valde. Så vi drog iväg efter Vagnvägen norrut och under vägen vid rondellen och sen upp efter Moravägen i bra fart, nästan lite fort tyckte jag. Tycker att folk i allmänhet drar på lite för snabbt i början, för en gammal kvinna tar det ju lite tid att få igång ångloksappareten dvs hjärta och lungor. Men när det gick uppför i början efter Moravägen var det lätt igen. Sen kom vi förbi Håarnavägen och det blev lättåkt dvs lite svagt utför och ja då fick jag staka på ordentligt för att hänga med. Några grabbar/gubbar åkte förbi mig eller kom upp jämsides med mig och det såg lätt kaxigt ut när de med ett lite stavtag rullade förbi trots att jag verkligen tog i. Måste säga att det var många som hade riktigt lättrullade skidor, men det är så himla kul att så många börjat åka rullisar. Kan ju inte påstå att mina rullar lätt, men det märker man ju inte så mycket av när man åker själv.

Men där åkte jag nu som ensam kvinna med spagettiarmar på tröga hjul, men det är ju bara att bita ihop och tänka att det ger bättre träning och i vinter är armarna förhoppningsvis lite starkare. För överkroppen fick sig en rejäl genomkörare och jag hade roligt och det är huvudsaken. Riktig kul faktiskt så nu har jag gjort sju rullskidpass i år och nästa onsdag kör vi igen hoppas jag.

Kanske någon mer kvinna hänger på då, så jag slipper känna mig som en tupp i en hönsgård, för kackla och prata det gjorde dom bra. Själv hade jag fullt sjå att staka på. Det är så himla kul att träna tillsammans, peppa varandra och ha kul ihop. Det är så det ska vara, alla kan vara med och alla gör så gott d kan och vi kan hjälpas åt. Det är gemensam glädje när idrotten är som bäst!

Ett glatt gäng

Tusen tack för sällskapet alla som var med och på återseende nästa vecka!!

När naturen skriver

När naturen ger tecknen




Önskar er alla en kärleksfylld och trevlig dag. Ge varandra en extra kram i dag. Garanterat uppskattat!
KRAM

Vansbro Marathon 4:31:19

Vansbro Marathon 43 km

I händelse av att någon missat det så har det varit sommar!


En sommar som började med dåligt väder, om det nu finns dåligt väder. Jag tvivlar faktiskt på det. Men hursomhelst  var mina tre semesterveckor lite väl kylslagna med mellan 7-15 grader. Perfekt löparväder ändå, men knappast badväder.
Så Vansbro Marathon med 43 km i terräng med en hel del tekniska partier, myr och steniga uppför och utförslöpor, men med superfin natur och vackra vyer var helt underbar att genomföra. Tyvärr blev min löparvän tillika dotter sjuk i feber dagen innan tävlingen. Gissa om hon var ledsen och besviken, men med feber så finns det inget alternativ så hon får springa ett annat år.
Jag startade i lugnt tempo och kom in i ett behagligt tempo där andningen flöt på hur lätt som helst. Det var ett lätt regn, om man frågar min ingifta farbror hade han sagt att det var hög luftfuktighet, och det var väl så jag tänkte mentalt också. Brorsan stod ute i skogen och hejade på mig på flera ställen och det var kul. Likaså var det flera vänner som fanns på olika ställen längs banan, likaså min man. Dessutom sprang min svärdotter och hennes bror, men jag såg dem aldrig mer än i starten. Efter ca halva banan började vänster knä att smärta, en rejäl smärta dessutom, hm löparknä. Attans men det gick så bra och lätt i övrigt så jag bet ihop och tänkte att det finns värre saker och jag får vila om två mil. Positiva tankar snurrade runt i huvudet, och den lilla djävulen som stack knivar i sidan av knät tänkte jag inte låta ta kommandot. Jag ville springa, jag ville inte ge upp för smärtan så jag peppade mig genom att hela tiden springa ikapp, nya löpare som såg trötta och ansträngda ut medans jag sprang på lätta ben uppför och på platten, värre i utförslöporna där jag delvis fick lov att gå för att inte belasta för hårt. Ja, jag vet att det kanske inte är hälsosamt, kanske o att gamla tanter inte ska utsätta sig för sådant, men vad fan, jag älskar detta och jag bestämmer själv och dessutom dör man inte av det. Det som kunde hända var att jag fick dras med det onda knät ett tag, men med risk att inte få komma i mål på någon terrängmara om jag bröt så valde jag att fortsätta eftersom jag var pigg hela vägen. Det är helt underbart när man får springa förbi och ifrån löpare och orka kunna peppa dem och heja på dem att nu snart är vi i mål Kämpa på, Kom igen, Ni är jätteduktiga osv.
I mål kom jag och jag till och med spurtade och kom sjua i damklassen av 27 som kom i mål 4:31:19 var min tid, en kilometertid på 6:19, låter kanske inte så märkvärdigt men i kuperad terräng är jag supernöjd. Lite kul att höra hur grabbarna jag hade sällskap av de första 5-6 km hur de diskuterade tider som var bra mycket snabbare än min tid och som jag sedan såg komma i mål långt efter mig. Ja, att jämföra en asfaltsmara med en terrängmara tidsmässig och tro att man kan hålla samma fat är inte riktigt rätt. Nöjd med den dagen som avslutades med syskonen Nilsson, Malin och Gottfrid på pizzerian. Samma dag kom också värmen på kvällen och detta var en torsdag, så jo jag hann få en vacker fredag, lördag och söndag innan semestern var slut. Men hursomhelst var mina tre veckors ledighet fantastiska i allafall trots lite kyla o regn.

I händelse av att ni vill läsa mera så återkommer jag i morgon om dagens rullskidpass och kanske även om gårdagens spännande löprunda, så håll ut!