Fjällöpning

Så har vi landat på Edsåsdalens fjällhotell för bröllop i morgon. Min son ska gifta sig med sin Helena i Vallbo lappkapell och festen hålls i Edsåsdalen. Underbart!
Idag ska jag och min dotter göra sista riktigt långa passet innan Höga kusten Trail marathon som är 43 km långt. Vi tänkte springa Axas 27K bana på ett ungefär med start i Ottsjö. Hade sett framemot att få springa lugnt och länge med vidunderlig utsikt och få stanna precis var som helst och njuta av utsikten. Förra året när jag sprang Axa fjällmara 47 km så ville man ju inte stanna mer än nödvändigt. Men nu så var vi ju ute på njutartur!
Joho, men vad sker, inte ett fjäll syns, landskapet är helt platt!! Vem har utplånat fjällen i natt??
Ja, så är det i fjällen ena dagen sol, nästa dis och dimma. Men efter en stadig frukost så skjutsar sonen oss till Ottsjö. Startar längst bort på vägen där stigen går upp mot Hållfjällets station, så vi slapp börja mitt i byn. Nackdelen med det är ju att börja med motlut direkt och mina vader är stela efter min mountainbiketur i förrgår. Det är lätt regn och ryggsäckens vätskeblåsa är fylld med sportdryck och vi upptäcker att vi har nästan samma klädsel. Så nu ska vi ha mor och dotter-tid i ca 4-5 timmar. Det är dessa pass som är så fantastiska, man kommer varandra mycket nära och man vet precis hur vi fungerar efter att energin börjar ta slut, när det är läge för peppning och när man bara ska vara tyst och mala på. Härlig kvalitetstid och för en mor så är det lycka att få upp
leva sådana stunder med barnen! Testa får ni se!

Mor och dotter på väg

Vi följer 27 K banan i sin helhet över Hållfjället och Grofjället. Det blåser väldig motvind och sikten är ca 50 meter, men stigen går inte att missa då den är på sina ställen väldigt lerig och söndersprungen i myrarna. Så den utsikt vi trodde vi skulle få får vi insikt om att skapa mentala bilder inne i huvudet istället men avsikten med dagen var ändå att få ett bra långpass och det får vi. Så från utsikt så blev ändå insikten att avsikten  med dagens tur blev bra :). 

I dalgångarna ser vi något längre och det är så underbart vackert att springa längs stigar som slingrar sig mellan fjällbjörkarna. Att man ibland trampar ner sig halvvägs till knäna det hör liksom till ett pass på fjället. Vi fortsätter banan fram till 19 km skylten där vänder vi åter för att ta oss tillbaka till Grofjällsstugan o sedan leta oss ned via Sönnestvallen till Edsåsdalen. Någonstans kring Henån missar vi leden! och får ta de sista 2 km längs vinterleden. Då kan ni tänka hur skönt det är att avsluta på blöt myr i regn sista 2 km när man redan sprungit 27, 5 km!! 

Efteråt värmer bastun väldigt skönt efter några timmar på fjället.

På väg!

I Marsfjällets skugga 16/8

Vaknade tidigt efter en svinkall natt i tältet. Maken hade liksom knuffat av mig från liggunderlaget men vad gör det när man öppnar tältet och solen skiner!!
Himlen är klarblå och nu vill jag ha frukost fort och kaffe på det. Tältade sent i går kväll vid Kultsjöns strand i Fatmomakke och gick en tur runt de ca 110 kåtorna som är i området kring kyrkan. Det finns ca 130 byggnader i området, men en del är timrade stugor och en kyrka. De ligger oerhört vackert på sluttningen ner mot sjön.
Efter en stadig frukost så blir det en löptur upp till Marslidens kåta ca 7 km upp på kalfjället. Maken ska ta en promenad upp dit. Det är underbar hög och klar luft och solen värmer men gradantalet är inte många denna tidiga morgon. Känner mig lätt i kroppen och och riktigt inspirerad att springa. Många rötter att parera och det är precis vad jag behöver inför Höga Kusten Trail som jag och dottern ska springa om drygt två veckor.
Springer över en bro och under den virvlar forsen fram. Enormt vackert, men jag prioriterar att springa nu istället för att fota. Är en del motlut men det går lätt. Så kommer jag då över ytterligare en bro och å och stigen viker av österut(?) längs ån. Nu syns Marsfjällets topp och området är vackert med krokiga fjällbjörkar. I ån lär en och annan öring lura.
Snart ser jag kåtan som lyser röd långt bort men det står inte på förrän jag är där. Finns några tält i närheten och en familj med småbarn har fått lov att övernatta i inne i rastkojan som finns pga kyla. Fortsätter ca 1 km bortom kåtan. En ensam man är på väg upp mot Marsfjällstoppen, pratar en stund med honom. Han har varit på toppen 1599möh två gånger tidigare och ska gå ner till Marsliden. "Det var där han drog kistan genom passet" säger mannen, ja du vet, i Bernhard Nordh-boken. Vad kul att träffa en man yngre än jag som läst Bernhard Nordh!!
Gissa om jag är sugen att fortsätta till toppen!. Men det är 15 km nere ifrån tältet vårt och jag ska åter, solen skiner, himlen är blå. Gör ett försök och ringer maken, ingen kontakt, alltså ingen mottagning. Man kan även springa till Marsliden, men nej, jag kan inte fortsätta upp på toppen idag. Har lovat dottern att springa 30 km om 3 dagar, det blir för mycket att köra 30 i dag också. Så jag låter för en gångs skull förnuftet råda över min lust att fortsätta och vänder om.
Nere vid kåtan sitter maken som hunnit dit. Han är inte det minsta förvånad över min lust att fortsätta till toppen!! Nej nej såklart, han känner ju mig.
Men nu blir det race utför och hem till tältet. Vill verkligen springa fort utför i stenar och lite rötter. Jag är verkligen lycklig när jag får springa i fjällen. Snacka om frihet!!
Nere vid tältet så skiner solen och jag är varm efter löpturen så kläderna åker av och jag springer i vattnet och simmar!! I isande fjällvatten, snacka om härliga upplevelser. På andra sidan sjön på väg mot kyrkan ser jag folk som stirrar på mitt nakenbad. Jaja låt dem stirra, det är ändå en bra bit över sjön.

Bjurälvens naturreservat och lite tankar om livet

Glömde berätta att vi var förbi Jormliens Fjällgård under gårdagen. Den gården drivs av mina före detta arbetskollegor från Vålådalstiden Kenneth och Bodil Westberg. Kenneth var köksmästare i kära Vålis på den tiden och nu tänkte vi besöka dem. Tyvärr var ingen hemma så det blev bara en tur upp på gården. Kanske en annan gång...
Efter en stadig frukost, en skön sömn och gott kokkaffe till den vackra utsikten så packade vi bilen ( fy tusan va lätt det är att semestra med all packning i bilen jämfört med att bära runt allt i ryggsäck)
och drog vidare mot Leipikvattnet.
Älskar dessa namn, Leipikvattnet, Marsliden, Ankarvattnet, Jorm, ja, de klingar så vackert, så trolskt som ljuv musik i mina öron. Är det bara jag som tycker det? Hur kommer det sig att jag alltid längtar till skogen, till fjällen och vidderna? Är jag född sådan eller har jag lärt mig älska naturen under åren?
Ja, inte vet jag, men jag vill behålla mina öppna sinnen för det enkla, det naturliga, kärleken, det som gör livet värt att leva. Det som inte kostar pengar, det som alla har råd och möjlighet att se och göra. För det kostar inga pengar att gå ut och vandra i skogen eller fjällen. Jovisst, resan dit kan kosta, men de allra flesta har en skog i deras närhet. Så sätt på dig de kläder du har, ta de skor du har, ta barnasinnet med och lite fika. Gå ut och se dig omkring, öppna ögonen för det lilla, för det enkla, känn dofterna, lyssna till ljuden, till fåglarna och känn efter hur pulsen sjunker, hur lätt dina steg blir. Se spindelns vackra nät i solen, se gräset som vajar i vinden, aspens löv som darrar. Upptäck hur årstiden färgar naturen i dess olika skiftningar, hur dagens ljus påverkar naturen och se all den skönhet som är gratis. Men och nu säger jag men, var också rädd om den gåva vi har, ta den inte förgiven, var rädd om vår allemansrätt. ta hem det skräp du bär med ut och tänk på att våra barn ska få uppleva denna natur även i framtiden.
Men nu så for vi då till Leipikvattnet för att vandra i Bjurälvens naturreservat. På Länsstyrelsens hemsida kan följande läsas:
Bjurälvens och angränsande Korallgrottans naturreservat utgör tillsammans ett för Sverige helt unikt karstområde. Karst är en mycket annorlunda naturtyp med underjordiska vattendrag och grottsystem i en kalkrik berggrund. Ovanliga vittringsfenomen och formationer skapas när kolsyran i vattnet reagerar med kalken i berggrunden.
Vill ni läsa mer så följ länken : http://www.lansstyrelsen.se/Jamtland/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/stromsund/bjuralven/Pages/index.aspx

Vi vandrade 4,5 timme i området som var oerhört naturskönt och mycket arbete hade gjorts för att skapa underlätta med trappor åt vandrare. Kanske också för att vara rädd om naturen som nöts samt så att man inte skulle rasa ner i någon dolin. 

Dolin, ja, vet ni vad det är?? det är trattformade hålor som uppkommit då Bjurälvens vattenflöde underminerar jorden då den är underjordisk. Detta sker i områden som är mycket kalkhaltiga och vill ni läsa mer om det så läs på sidan 15 i följande länk: http://www.lansstyrelsen.se/jamtland/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2006/Bjuralven-och-Korallgrottan.pdf

Det finns ca 300 doliner i området och faktiskt såg jag i efter hand när jag studerade mina foton att det var snö längst ner i en av dem!!

Vi kommer fram till Lillälven där Bjurälven o Lillälven går ihop och det är ett underbart vattenfall. Där kommer vi ikapp familjen vi träffade vid bilen och vi samtalar lite. de ska fika. Ja just de fika, Som vanligt när jag vandrar så tänker jag inte på mat.Det är jag som bär ryggsäck och borde ansvara för det ätbara. Det ser ju gott ut med fika, men vi har bara gått 3 km, så snälla älskling skärp dig. Du ska få ett äpple sen, jo, sen, inte nu. Så nu går vi!!

Man kan välja att gå olika sidor längs Bjurälven, nu låter det som en bred älv, men den går ju under jord så det är endast en liten å, men området är brant upp och brant ned. Massor med trappor, fin trappträning med andra ord. Så kommer vi fram till en liten sjö eller pöl. Det vakar av fisk men vi kan ingen se trots klart vatten. Familjen vi träffat tidigare berättar senare att det är där dykare från hela världen dykt ner under isen vintertid för att undersöka Korallgrottan som är vida känd. Vi fortsätter västerut till en plats kallad Colloseum. Det var en doktor Svenonius som på 1880 talet fått i uppdrag av Sveriges geologiska att forska i området. Står man då vid Colloseum blickar man ut över Blinda Dalen. Så oerhört vackert landskap, kan bara föreställa mig hur det ser ut några veckor tidigare när flera blommor funnits. Vi letar oss ner och gräset går mig upp i brösthöjd, men sakta tar vi oss fram, mycket försiktig för att inte trampa ned i någon dolin. Nu hör vi Bjurälvens forsande och snart är vi där uppe där allt vatten försvinner ner i en sluk och sen är det borta. Det är torrlagt längs älvfåran nedåt!! Märkligt område och lite otäckt men fascinerande.

Ett par gånger har tydligen vattenståndet varit så lågt att man kunnat ta sig in i slukhålet där vattnet nu försvinner och undersökt grotthålen.

Och nu blir det fika för oss!! Ett äpple har jag packat med, haha vad glad min älskling blir!! Jodå vi får faktiskt varsitt. Han frågar efter bananer, men nej det har jag inte lagt i. Men jag sa ju att vi hade bananer säger han lite försiktigt och ja, men du sa faktiskt aldrig att jag skulle packa i dem. 

Haha! Ut på tur aldrig sur!!

På vägen tillbaka går vi förbi en familj som har gjort en brasa och har en stekpanna fylld med falukorv, potatis, lök och .... jodå det ser ju mysigt ut. Vi får väl se om jag kommer ihåg att ta med lite fika en annan gång.

Leipikvattnet

Den Blinda Dalen sedd från Colloseum

Här försvinner älven

Dolinsjön

Kalksten

Hällingsåfallet längs Vildmarksvägen

Nu styr vi färden mot Strömsund och där drar vi västerut längs Vildmarksvägen. Det är ju lite avstånd när man kommer norrut, så vi hinner med en lunch i Hammerdal först. Det där med mat är viktigt för maken. Jag har en förmåga att glömma det när jag har kul...

Första stoppet längs vägen är vid Hällingsåfallet som ligger någon mil innan Gäddede.
Hällingsån störtar utför ett drygt 40 meter högt fall, ned i Sveriges längsta kanjon. Det är troligtvis inte ån vi ser idag som skapat denna kanjon utan ett mäktigare vattendrag, kanske en del av den isälv som rusade fram när inlandsisen smälte för flera tusen år sedan. 

Vill Du läsa mer så följ länkenhttp://www.lansstyrelsen.se/Jamtland/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/stromsund/hallingsafallet/Pages/index.aspx

Hela området är naturskönt och det är absolut värt att stanna längre ner efter ån så man får vandra längs hela kanjon uppför till fallet. Vore häftigt att se fallet vid snösmältningen...

Ankarede och Ankarvattnet

Vi letade oss vidare till Ankarede för ett snabbt besök och vi har nu börjat leta tältplats för natten.
Ankarede är en plats där samerna träffades och firade bl.a. midsommar ihop. Finns en hel by med kåtor samt en kyrka och kyrkogård och det ligger naturskönt vid ån bortom Stora Blåsjön. En liten smal väg leder fram och i dag syns endast en fiskare som tältat ute på lilla holmen. Han beklagar sig över myggen, som jag dock inte kan varken se eller känna. Vi stannade inte länge då timmen var sen.

En gammal stuga i Stora Blåsjön

Ankarede

Vid Ankarvattnet slog vi upp vårt tält. 

Inte mycket att klaga på med den vyn. En vacker camping och vill ni besöka den och kanske prova fiskelyckan, vilket vi tyvärr inte gjorde så gå in och kolla deras hemsida  på följande länk:  http://liaranch.com  
Life is good. Precis vad man väljer att se eller göra. Vi bestämmer inte vad som ska ske i livet men vi kan definitivt påverka hur vi hanterar våra situationer. Så välj det positiva före det negativa. Se möjligheterna istället för hindren och du är en bra bit på väg mot ett lyckligare liv

Tomtbesök och bakåtblick

I år blev det uppdelade semesterveckor för att få ledigt i samband med sonens bröllop. Så därmed bestämdes till slut att vi skulle köra Vildmarksvägen som vi pratat om i många år och som jag drömt att få åka ända sedan jag läste Bernard Nordhs böcker bl. a. I Marslidens skugga och Fjällfolk.
Han har även skrivit andra böcker kring Långå Skans, Ljusnedal o Röros kring Härjedalen o in i Norge. Kanske jag skulle läsa dem igen efter att ha besökt platserna?

Ialla fall åkte vi till Östersund o övernattade hos sonen och hans blivande fru då var vi ju liksom på väg. De ville till vår stora glädje ta oss med till Rödön för att se deras nyinköpta hustomt, vilket vi självklart ville.
Så klart kommer tankarna tillbaka till när vi själva köpte tomt och byggde hus. Det var i slutet av 80-talet och räntorna var skyhöga. Fattar inte att vi vågade!! Maken jobbade heltid och jag var föräldraledig, sedan arbetade jag halvtid ända tills för 10 år sedan när jag började plugga.
Men vi arbetade i skifts så barnen var hemma på dagarna o bostadsområdet var bra med flera barn som fanns hemma så de led ingen nöd på lekkamrater och det var gröt och långkok och syltade och saftade gjorde vi, så man kunde faktiskt klara sig på en och halv lön, men fett var det sannerligen inte. Prioriteringar såklart. Man kan göra billiga semestrar, så det blev vandringar i fjällen cykelsemestrar, besök i far- o  morföräldrars stugor och många utflykter med matsäck i skogen samt fisketurer. Ja, jag tror inte att barnen tagit alltför stor skada av det.
De behövde aldrig stressas på för att komma till dagis, vabba behövde vi aldrig göra för någon var ju alltid hemma osv. Nog om det.

Nu är vi då vid tomten, ett helt underbart nytt område nere vid Storsjöns strand. Där kommer de att få det fint och jo, jag ska hälsa på. När jag skriver det här så är de redan gifta så jag kan ju avslöja att jag ska bo där när jag blir gammal. Svärdottern vet ju inte det, men sonen lovade mig för flera år sedan, när jag sa att min pension blir dålig pga alla år jag var hemma när barnen var små, att han skulle ta hand om sin mamma. Så nu vet du Helena vad som väntar :).

Efter en stund åker vi hem och blir serverade en som alltid lika god middag av våra underbara ungdomar.

Nere vid stranden några hundratals meter från tomten

Lite vildvuxet än så länge