Livslust, träning och glädje i en salig blandning: Bjurälvens naturreservat och lite tankar om livet

Glömde berätta att vi var förbi Jormliens Fjällgård under gårdagen. Den gården drivs av mina före detta arbetskollegor från Vålådalstiden Kenneth och Bodil Westberg. Kenneth var köksmästare i kära Vålis på den tiden och nu tänkte vi besöka dem. Tyvärr var ingen hemma så det blev bara en tur upp på gården. Kanske en annan gång...
Efter en stadig frukost, en skön sömn och gott kokkaffe till den vackra utsikten så packade vi bilen ( fy tusan va lätt det är att semestra med all packning i bilen jämfört med att bära runt allt i ryggsäck)
och drog vidare mot Leipikvattnet.
Älskar dessa namn, Leipikvattnet, Marsliden, Ankarvattnet, Jorm, ja, de klingar så vackert, så trolskt som ljuv musik i mina öron. Är det bara jag som tycker det? Hur kommer det sig att jag alltid längtar till skogen, till fjällen och vidderna? Är jag född sådan eller har jag lärt mig älska naturen under åren?
Ja, inte vet jag, men jag vill behålla mina öppna sinnen för det enkla, det naturliga, kärleken, det som gör livet värt att leva. Det som inte kostar pengar, det som alla har råd och möjlighet att se och göra. För det kostar inga pengar att gå ut och vandra i skogen eller fjällen. Jovisst, resan dit kan kosta, men de allra flesta har en skog i deras närhet. Så sätt på dig de kläder du har, ta de skor du har, ta barnasinnet med och lite fika. Gå ut och se dig omkring, öppna ögonen för det lilla, för det enkla, känn dofterna, lyssna till ljuden, till fåglarna och känn efter hur pulsen sjunker, hur lätt dina steg blir. Se spindelns vackra nät i solen, se gräset som vajar i vinden, aspens löv som darrar. Upptäck hur årstiden färgar naturen i dess olika skiftningar, hur dagens ljus påverkar naturen och se all den skönhet som är gratis. Men och nu säger jag men, var också rädd om den gåva vi har, ta den inte förgiven, var rädd om vår allemansrätt. ta hem det skräp du bär med ut och tänk på att våra barn ska få uppleva denna natur även i framtiden.
Men nu så for vi då till Leipikvattnet för att vandra i Bjurälvens naturreservat. På Länsstyrelsens hemsida kan följande läsas:
Bjurälvens och angränsande Korallgrottans naturreservat utgör tillsammans ett för Sverige helt unikt karstområde. Karst är en mycket annorlunda naturtyp med underjordiska vattendrag och grottsystem i en kalkrik berggrund. Ovanliga vittringsfenomen och formationer skapas när kolsyran i vattnet reagerar med kalken i berggrunden.
Vill ni läsa mer så följ länken : http://www.lansstyrelsen.se/Jamtland/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/stromsund/bjuralven/Pages/index.aspx

Vi vandrade 4,5 timme i området som var oerhört naturskönt och mycket arbete hade gjorts för att skapa underlätta med trappor åt vandrare. Kanske också för att vara rädd om naturen som nöts samt så att man inte skulle rasa ner i någon dolin.

Dolin, ja, vet ni vad det är?? det är trattformade hålor som uppkommit då Bjurälvens vattenflöde underminerar jorden då den är underjordisk. Detta sker i områden som är mycket kalkhaltiga och vill ni läsa mer om det så läs på sidan 15 i följande länk: http://www.lansstyrelsen.se/jamtland/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2006/Bjuralven-och-Korallgrottan.pdf

Det finns ca 300 doliner i området och faktiskt såg jag i efter hand när jag studerade mina foton att det var snö längst ner i en av dem!!

Vi kommer fram till Lillälven där Bjurälven o Lillälven går ihop och det är ett underbart vattenfall. Där kommer vi ikapp familjen vi träffade vid bilen och vi samtalar lite. de ska fika. Ja just de fika, Som vanligt när jag vandrar så tänker jag inte på mat.Det är jag som bär ryggsäck och borde ansvara för det ätbara. Det ser ju gott ut med fika, men vi har bara gått 3 km, så snälla älskling skärp dig. Du ska få ett äpple sen, jo, sen, inte nu. Så nu går vi!!

Man kan välja att gå olika sidor längs Bjurälven, nu låter det som en bred älv, men den går ju under jord så det är endast en liten å, men området är brant upp och brant ned. Massor med trappor, fin trappträning med andra ord. Så kommer vi fram till en liten sjö eller pöl. Det vakar av fisk men vi kan ingen se trots klart vatten. Familjen vi träffat tidigare berättar senare att det är där dykare från hela världen dykt ner under isen vintertid för att undersöka Korallgrottan som är vida känd. Vi fortsätter västerut till en plats kallad Colloseum. Det var en doktor Svenonius som på 1880 talet fått i uppdrag av Sveriges geologiska att forska i området. Står man då vid Colloseum blickar man ut över Blinda Dalen. Så oerhört vackert landskap, kan bara föreställa mig hur det ser ut några veckor tidigare när flera blommor funnits. Vi letar oss ner och gräset går mig upp i brösthöjd, men sakta tar vi oss fram, mycket försiktig för att inte trampa ned i någon dolin. Nu hör vi Bjurälvens forsande och snart är vi där uppe där allt vatten försvinner ner i en sluk och sen är det borta. Det är torrlagt längs älvfåran nedåt!! Märkligt område och lite otäckt men fascinerande.

Ett par gånger har tydligen vattenståndet varit så lågt att man kunnat ta sig in i slukhålet där vattnet nu försvinner och undersökt grotthålen.

Och nu blir det fika för oss!! Ett äpple har jag packat med, haha vad glad min älskling blir!! Jodå vi får faktiskt varsitt. Han frågar efter bananer, men nej det har jag inte lagt i. Men jag sa ju att vi hade bananer säger han lite försiktigt och ja, men du sa faktiskt aldrig att jag skulle packa i dem.

Haha! Ut på tur aldrig sur!!

På vägen tillbaka går vi förbi en familj som har gjort en brasa och har en stekpanna fylld med falukorv, potatis, lök och .... jodå det ser ju mysigt ut. Vi får väl se om jag kommer ihåg att ta med lite fika en annan gång.