Gryning

Gryning

söndag 7 december 2014

Dagarna som går är livet

Igår var det en dag, och i dag en annan och så lär det ska vara så länge livet varar.
Så om inte alla dagar bara ska gå, så ta och lev varje dag. Lev så som Du vill och gör det Du vill.
Bry Dig inte så mycket om vad andra tänker, för Du kan ändå aldrig göra det som alla andra vill.


Idag har jag pysslat lite, rotat runt i ladorna och kikat över vad som kan användas till sånt som jag vill göra. Hittade lite skatter, inget som är värdefullt för alla och envar, men värdefullt för mig. Jag har liksom inte så stora krav, inga guld och diamanter, eller annat glitter står på min önskelista. Nej, jag är glad om jag hittar en vacker träknota eller gren med fina tickor på. En sten kan också glädja mig om den är fin och mjuk och hittad av mig själv.
Ja så är det, naturen har ju så mycket fint som man kan skapa vackra ting och dekorationer av. så lev nu som Du vill, inte som andra vill. I dag är i dag och i morgon är i morgon, men tänk på att dagarna som går kommer aldrig igen och dagarna som går är faktiskt livet.
                               



lördag 6 december 2014

Nyval, kyrka, bordsbön

"Gud är god mot mig, Gud är god mot mig. Han ger mig mat, fast jag är lat, Gud är god mot mig."




Den bordsbönen körde vi med ett tag. Jo faktiskt så har vi haft bordsbön i familjen. Faktum är att våra barn växt upp i kyrkans gemenskap. Först genom att döpas till en kristen tro. Visst de fick inte välja, men kärleken till våra barn är stor och varför ska man då inte låta dem få växa upp med kärlek ifrån en församling?
Den kristna biten fortsatte med Kyrkans barntimmar och den öppna förskolan inom Svenska Kyrkan. Alla mina barn har varit med där och trivts bra. De hade en bra verksamhet och inget som kan skada dem på något vis. Vill de sedan utträda ur Kyrkan så är det deras val som vuxen.
Minns att sonen ställde en fråga till mig när han kom hem från kyrkans barntimmar.
Han var då 4 år.
"Mamma, om Gud skapade allt, Vem skapade då Gud?"
Jaha där och då insåg jag att jag inte hade ett svar på den frågan. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna ge min som det svaret. Jag visste inte alls vad jag skulle svara.
Hade ni vetat???
Men som mamma vill man vara ärlig, jag insåg ju där och då att det skulle inte vara enda gången som jag inte kunde svara på min sons eller mina döttrars frågor. Så ärlighet är bäst, det är bäst i alla lägen. Så jag sa till min son, att vi skriver ner din fråga och så ställer vi den till Kyrkoherden Lennart Axelsson. Han bör veta tänkte jag.
Sagt och gjort, vi frågade kyrkoherden, men han hade inget svar han heller, men han tyckte det var en klok fundering min fina son hade. Jag har fortfarande kvar lappen jag skrev frågan på trots att 22 år har gått sedan dess.
Efter kyrkans barntimmar blev det så småningom konfirmation och allt vad det innebär. De hade läger och en fantastisk fin konfirmationstid med sina präster. Ja innan de hade de ju även Riddarskolan som genomfördes i skolan med kyrkan som medarbetare. Dubbningen till ridare för barnen i sexan uppe i Kvarnstensbrottet var enormt vackert och de fick lära sig om så mycket som är viktigt för en medmänniska och där man arbetade med värdegrunden.
Sen blev det då ledarutbildning och ledaruppdrag inom kyrkan för sonen och dottern fick via Västerås stift åka till Afrika tillsammans med några andra ungdomar. Där fick de tonåringarna se hur människorna där levde och under ett par veckors tid bo med en afrikansk familj.
Senare besökte afrikanska ungdomar oss i vårt land och bodde i vårt hem. Två killar fick bo hos oss och det var i samband med denna tid som vi bad våra bordsböner.
Nu när minnet lever kvar och tankarna ibland går till dessa pojkar som såklart numer är män så tänker jag på vårt Sverige och på vart vi är på väg i vårt samhälle. Det är med viss rädsla som jag ser framtiden an, på hur Sverige kan komma att bli om inte alla tar ansvar. Om inte alla kan lägga ned hårda ord och titta framåt, att kunna vara ödmjuka och känna empati för varandra. Vi kan inte mer än äta os mätta och ha tak över huvudet, skola och kläder till våra barn samt framförallt kunna få känna trygghet och frihet i ett land som under många år ställt upp och hjälpt andra människor i nöd. Jag hoppas att vi fortsätter känna empati och värme och kan hjälpa våra medmänniskor som behöver stöd och hjälp. Jag tycker att klimatet hårdnar. Det blir nyval och ja, många anser det som Löfvens fel, men som alltid det är inte bara ens fel. Alla måste vi ta  ansvar, sluta kasta skit på varandra, ställ upp och arbeta för ett Sverige som har hjärta för det som är viktigt. Och viktigt är att få leva i fred och frihet med mat och värme utan rädsla för att någon ska mörda dig, dina anhöriga eller att du ska behöva frysa eller svälta.
Så därför kom jag att tänka på bordsbönen i kväll


"Gud är god mot mig, Gud är god mot mig. Han ger mig mat, fast jag är lat, Gud är god mot mig."

söndag 30 november 2014

Första Advent!


Första Advent!
Vaknar tidigt och har lust att baka eller pyssla eller.... ja jag har mest inspiration på morgonen. Ändå sitter jag kvar i fåtöljen och printar ner detta. Sätt fart då kan tyckas, men då sover ju resten av huset!
Det är mysigt att dricka kaffe, tända ljus och adventsstakar som lyser upp lite stämningsfullt. och att dra igång en assistent eller matberedare när övriga sover är väl inte så skönt att vakna till.
Sonen är hemma och nog kan han få sova en stund till. Det går ju faktiskt ingen nöd på mig, kan ju alltid fylla på muggen med kaffe, sitta och reflektera över livet och njuta av morgonens tystnad en stund till. Det är trots allt helg och första advent och jag är ledig.


Trevlig Advent önskar jag er alla!

måndag 24 november 2014

Historieätarna


Min farmor och farfar mina kusiner o min bror i en icke rökmiljö

Kollade nyss på historieätarna och får en del flashbacks från min barndom.
Tänk att det var fint med pulvermat och fylld limpa. Eller en gurka med småplock??
Minns hur alla rökte inomhus, kan än komma ihåg släktmiddagarna där gubbarna rökte cigarr och damerna cigaretter i munstycke!!!
Det ansåg ju så fint med munstycke, håret på kvinnorna var som sockervadd. Det där fattade jag aldrig hur gick till, men fina det var tanterna. Mamma köpte en peruk för det var ju jätteinne att ha. Dessutom inköptes den i Stockholm och gjord av ÄKTA hår.
Rök och cigaretter, usch vad jag tyckte illa om det, men ingen vuxen, hade en tanke på att akta oss barn för rök. Vem trodde att det var farligt? Att jag avskydde rök och alltid la glasunderlägg (jo man hade underlägg för glasen) Alltså jag la glasunderläggen över som ett lock ovanpå min saft. Det var liksom den enda protest man kunde komma med som barn när typ tio personer satt och bolmade på pyrande glödande stinkbomber i ett litet rum. Inte konstigt att jag ofta hade migrän som barn!!
Likaså var det att åka bil. Det skulle också rökas i bilen och den lilla trekantiga sidorutan längst fram var då öppen. Men snälla! Som om det skulle hjälpa?
Jag är dock övertygad om att hade de vetat hur farlig röken och cigaretter är så hade det nog sett annorlunda ut, men det visste de ju inte när de började röka. Dessutom slutade alla att röka inomhus och jag hade inga problem med det i hemmet mer.
De som började röka för 50-60 år sedan är på sätt och vis lurade av cigarettbolagen. Och visste inte vad de gav sig in på. Värre är det med dem som börjar nu och för typ 30 år sen, de visste ju hur skadligt det var men ändå drar de i sig skiten. Den som sett en lunga hos en rökare skulle nog aldrig mer vilja dra ett bloss. Eller de som sett en KOL-drabbad person kippa efter luft och sakta kvävas till döds.
Men det finns också roliga minnen med förkläden och hucklen, hårrullar och stringhyllor. En massa teakmöbler och den första teveapparaten!!
Så inför advent kanske man ska fundera på en middag med fylld limpa och en gurka med småplock.


Har ni några minnen från 60 o 70 tal?

lördag 22 november 2014

Lördagsturen



Sova på morgonen är inget jag är bra på, inte heller att ligga kvar och dra mig i sängvärmen som många verkar gilla det är inte heller min grej.
Däremot gillar jag en tidig frukost med tända ljus och helst lite tystnad en stund. I morse vaknade jag kvart i sex och efter 5 minuter klev jag upp.
10 minuter över sju stack jag hemifrån och joggade upp till centrum. Då var det fortafarand ganska mörkt men några fler verkade ha gått upp när jag sprang genom byn. Sprang genom några häst- eller fårhagar så jag hade tre grindar att öppna och stänga men jag tycker att det är mysigt. Tog vägen via kyrkogården där ljusen i alla lyktor lyste upp så fint och där låg en vacker röd ros på mammas grav. Mamma skulle fyllt 74 år i går men gick ju bort tre dagar efter sin 70 årsdag.
Skickade ett sms till dottern och frågade om hon ville hänga med om jag kom förbi.
Fortsatte springturen upp till bron mot Värmlandshållet och då kom ett sms-svar att lilla P skulle med. Sprang söderut o hem till henne och fick se en superglad hund som ville hänga på.
Nu har det blivit ljust ute och vi springer vägen upp mot Kvarnstensbrottet. En äldre man kommer cyklandes med sina stavar på pakethållaren så vi pratar en liten stund och han säger att det blir spännande i vinter. Vet ju redan att han syftar på vinterns skid-VM och just därför är han uppe tidigt för att hinna hem till Vinterstudion :)
Ju högre upp vi kommer desto mer snö är det och det känns riktigt vintrigt och skönt att få se det vita guldet som jag längtar efter. Skönt att komma ut i skogen o terräng istället för asfaltsvägar som jag egentligen inte gillar, men i mörker får man ta de vägar som har belysning. Har visserligen pannlampa men jag sprang ju mot ljuset :)
Efter en sväng längs Skinnarloppspårets nya sträckning så viker vi av efter en stig upp till Kvarnstensbrottet för att sedan ta vägen ner till byn igen. Fortsätter sen själv sista kilometrarna hem.
En dusch och varm kopp kaffe o en macka och sen Vinterstudio är ju en perfekt start på en lördag!!



tisdag 18 november 2014

Renoveringsbilder från en hall


Hallen på övervåningen är klar, nu tar vi paus från renovering en stund



            '                                   








Nöjd!!!



lördag 15 november 2014

Julen närmar sig

Efter en god frukost bestående av havregrynsgröt med solrosfrön och linfrön och kokt ägg och nybryggt kaffe efteråt så blev det en tur upptill Rackartyg.
På Rackartyg rådde julstämning, så otroligt mycket fina julsaker fanns och ännu packades det upp saker som skulle arrageras och ställas på plats. Ja det är en härlig butik att gå runt i och idag blev det lite ljus till smidesstaken och sen några silverhjärtan som ska användas till dekoration.


Efteråt tog vi en tur till skogen för att plocka granris. Det är grått och mörkt ute men uppehåll så det var en skön stund. När jag ägnade mig åt att grädda våfflor så strök dottern på klisterband och fållade upp sista gardinen till salen. Blev helnöjd med dessa vackra vinröda långgardiner som jag köpte på Rackartyg för några veckor sedan.


Men magarna mätta av våfflor åkte vi hem till dottern och klädde verandaräcke och trappräcken med granris. Dessutom band jag en dörrkrans och dekorerade den med röda siden band. Resultatet blev riktigt bra, men jag hade inte förväntat mig något annat heller. Granris är så tacksamt att arbeta med och blir vackert. Gillar det enkla och enkelt blir et av skogsmaterial. Nu väntar jag bara på snön!!!

Snart blir det kakbak också, men inte i dag.
       



fredag 14 november 2014

Numer lediga helger

Fredagkväll och en ledig helg. Det känns fortfarande lyxigt och jag njuter av lediga kvällar. av att kunna sova tills jag vaknar av mig själv och ändå hinna till jobbet.
Visst kan jag sakna arbetstempot, de snabba besluten, picclines och subcutana venportar, provtagningar och att få sätta nål och dropp å patienter. Blodtransfusioner och cytostatika och alla rara patienter som var våra stammisar. Men mest av allt saknar jag mina fina arbetskamrater och kollegor, chefer och läkare Ja alla underbara på 61:an men också ni på 62:an.
Ni finns för alltid i mitt hjärta
Men som sagt jag njuter nu av lediga kvällar och helger. Jag trivs med de nya utmaningarna jag har och det finns verkligen utmaningar med jobbet som jag har. Dagarna går oftast snabbt och det är givande att veta att man gör skillnad. Och jag har härliga kollegor och arbetskamrater här också så jag ångrar inte mitt val.


En fördel är att kunna byta om till träningskläder och pack ner arbetskläderna i ryggsäcken och på med reflexvästen och sen springa hem när jag stämplat ut. Jag har drygt 5 km hem om jag tar kortaste sträckan, men den går ju att förlänga om man vill. Tycker att det är superskönt att få springa någon dag i veckan direkt från jobbet och med ryggsäck på dessutom så känns löpstegen lite lättare när jag sedan springer utan :)
Det är så skönt att rensa huvudet med jobbtankar och fokusera på ledig och egen tid istället. Med andra ord en perfekt resa hem.


Trevlig helg! I morgon blir det en tur till Rackartyg, den lilla butiken med massor av fina saker



onsdag 12 november 2014

Din egen historia

Ibland läser jag romaner och noveller. Det är avkopplande och man slipper tänka.
Vad jag däremot tänker på just nu är att även mitt och ditt liv skulle kunna vara en roman, eller kanske deckare. Vem vet?
Bara du själv vet hur just din roman, ditt liv ser ut och bara du, visserligen påverkad av omgivning och miljö, skriver din historia, din biografi eller roman.
För just så är det. Du kan påverka, du kan välja hur livet ska vara. Vi kan visserligen inte bestämma om vi ska få vara friska eller om vi ska drabbas av sjukdom och skada, men vi kan välja hur vi ska förhålla oss till det.
Dock har vi alla olika förutsättningar ,vi har olika uppväxtförhållanden, vi har olika stressuthållighet, vi påverkas olika av yttre stimuli, men vi har ändå ett val.
Så välj din roman, din historia och skriv den bästa bok där du är huvudperson
 och ge den till dina efterkommande. Ditt liv är intressant, det formar kommande generationer och hur deras liv ska bli. Så börja skriv, bara du vet om din bok blir en äventyrsroman, en passionerad kärleksroman, en deckare eller spännande kriminalroman.
Lycka till med ditt bidrag!

söndag 9 november 2014

Matlagning och renovering på Fars Dag

Renovering av hallen fortskrider och nu är mattan den där fula heltäckningsmattan ni vet som legat där sen 70-talet är borta. Den ligger på verandan och väntar på transport till soptippen.
Golvet, ett gammalt trägolv är slipat av maken. Han är så händig och kan det mesta.
Efter att ha spacklat och slipat, där har jag bidragit och staketet har dottern målat. Och i dag på Fars Dag fick han åter visa att han kan tapetsera.
En underbar vacker tapet tycker jag. Det kommer att bli kanonfint tycker jag. Så nu återstår att olja golvet och sätta upp lister vid tak och golv. Så snart så är trappen och hallen klar.


När maken var i hallen och jobbade så var jag i köket.
Hade bjudit in pappa på Fars Dags lunch. Älgstek med kokt potatis, kokta ärtor och morötter och en brunsås kryddad med lite trattkantareller och såklart grädde i. Till efterrätt blev et kaffe och tårta.
Gott!


Men sen rullade jag köttbullar på älgfärs och stekte och lika bra att fortsätta med att steka 7 stycken fläskkotletter och fixa ett par matlådor till morgondagen. Med andra ord kan jag känna mig nöjd med dagen. Snart är helgen över och det blir jobb hela dagen för att sen snabbt i väg på styrelsemöte till Falun.

lördag 8 november 2014

Långpass för att få luft

Vaknade klockan 06.00 och gick upp efter att ha vänt mig ett antal gånger och inte kunnat somna om. Lika bra att gå upp och käka frukost och ge mig ut på mitt långpass som jag riktigt längtat efter.
Termometern visade nollgradigt och det var mycket disigt ute och Smhi hade varnat för lite nederbörd så det fick bli ett tunt Oneway underställ, vackert rosa som jag gillar mycket för det är så mjukt och skönt. Ovanpå det, svarta tights med rödrosa kilar i sidorna på benen och en rosa Odlo windbreaker. Mössa och skidhandskar och sen Nathans vätskesystem där jag i den ryggan packade i en supertunn lysande gul regnjacka och Enervit liquid som kan vara bra att komplettera mitt vatten med. På fötterna blev det Salomon Speedcross.
07.50 var jag redo att ut och vägvalet för mitt löppass blev att ta vägen ner till Yttermalung och sen västra sidan upp till centrum och hem till min far. Väglöpning är väl inte precis vad jag gillar men med tanke på att det är blött och nollgradigt plus at det kan vara jakt i skogarna valde jag denna runda idag.
Några kilometer hemifrån möter jag brorsan som hade jour och skulle upp till Sälen o Stöten för att kolla väglaget. Pratade några minuter innan jag drog vidare. Det var lätta ben som bar upp mig och förde mig framåt och det är så skönt. Tankar fladdrar iväg och jag tänker så bra i min ensamhet.
I Yttermalung var det halt på vägen och jag mötte och bytte ett par ord med polisen i byn, tror att det var han i alla fall, han såg lite äldre ut...rent av gammal ut o jag trodde det var en gammal gubbe som var ute med hunden, sen insåg jag att å måste ju jag också vara äldre ;) eller tog jag fel?? Förlåt polisen i såfall :)
Ungefär mittemot Örarbäcksheden stod en älgjägare på pass, perfekt att möta eller råka på någon så man kan stanna till och rasta en minut eller två. Jodå Sven älgjägare frågade mig:
 " Du men full int att du spring runt?"
 -"Jo, hä men I, en lar full få lite fresko luft".
Herregud vilket svar jag gav, måste man springa 2,5 mil för att få luft??? Man skulle ju nästan hellre tappa luften istället för att få. Ja man kan vara tokig på olika sätt, men jag ventilerade nog en hel del luft under min springtur :)
Sprang förbi ytterligare en älgjägare på pass och jag frågade om det var lugnt, jodå blev svaret. Efter att jag sprungit bara ett par hundra meter därifrån hör jag en hund skälla och ljudet är ganska nära vägen, sen smäller det. Hunden fortsätter skälla, så kanske de fick en älg då.
På bron över Västerdalälven i Malung ser jag min mors ingifta morbror Valentin, kallad Valle. Han kommer med gående med sin rullator på sin dagliga fem kilometers promenad på väg från äldreboendet där han och gammelmoster Karin bor på väg till sitt hem på andra sidan älven. Jag springer över och hejar och kramar om han och passar på att fota honom. Han är så imponerad av att jag springer så långt och att jag alltid är lika glad. " Hä ska du fortsätta mä" säger han. " Och jag går bara fem kilometer" säger han. Men nu skiljer det ju några år mellan oss, denna man har just fyllt 95 år!!! Så underbart med pigga människor som förstått att det är bra att träna och röra sig.
2,5 timme senare efter att jag gick ut från mitt hem är jag hos pappa som bjuder på en dusch, kaffe, macka och trevligt samtal.
En fin tur på 26,1 km.


torsdag 6 november 2014

Positiva tankar

Fördelen med att ha en trasig bil är att man får gå alternativt springa hem från jobbet varje dag. Så denna vecka har det blivit två löpturer hem med lite extraslingor och två promenader på minst fem km. Perfekt att vara "tränad" och klar när jag kommer hem från jobbet.
Det börjar bli mörkt men i kväll klarnade det upp och månen lyste upp min väg.






onsdag 5 november 2014

Missbruk och medberoende

Alkoholism är en sjukdom och för att diagnostiseras som missbrukare ska personen uppfylla vissa kriterier precis som en person som diagnostiseras av en annan sjukdom. Förnekelse kan vara stor när det gäller sjukdomar och tyvärr ännu större när det gäller missbruk. Det tar ofta lång tid för en person att komma till insikt och inse att de har ett missbruk. Om de någonsin gör det. Och det är lätt att bli medberoende i ett missbruk. Är det sedan en närstående, en chef eller en annan person som det finns en relation till då är det lätt att skydda och släta över. Ett missbruk kan skada relationer, en missbrukare ljuger om allt och till slut kan lögnen bli till sanning för att personen ljugit så många gånger så de till slut tror på sig själva.
Och kom ihåg att missbrukaren finns i alla samhällsklasser och det kan göra det extra komplext.
Så småningom inser man att det inte hjälper att vara medberoende, det räddar inte personen. Det är bättre att konfrontera personen, att försöka öppna ögonen på deras beteende. Men det är svårt.
Till slut kan det gå så långt att man får rädda sig själv för att gå vidare och inte själv gå under.


Lite fakta

Med en hög genomsnittlig konsumtion av alkohol menas mer än 14 standardglas i veckan för män och 9 standardglas för kvinnor. Ett standardglas motsvarar alkoholmängden i exempelvis 33 cl starköl, 12–15 cl vin eller knappt 4 cl sprit.


Enligt ICD-10 betecknas begreppet missbruk med skadligt bruk, det vill säga bruk av substanser på ett sätt som skadar hälsan fysiskt eller psykiskt.


För beroende enligt ICD-10 gäller att tre av följande sex kriterier ska vara uppfyllda:


  • stark längtan efter alkohol
  • svårigheter att kontrollera intaget
  • fortsatt användning trots skadliga effekter
  • prioritering av alkoholanvändning är högre än andra aktiviteter och förpliktelser
  • ökad tolerans
  • fysiska abstinenssymtom.

Konsekvenser

Personer med alkoholrelaterade problem riskerar att få fysiska sjukdomar, psykisk ohälsa och sociala problem.
Alkoholkonsumtionen i Sverige orsakar sjukdomar och ohälsa som till exempel olika former av hjärt-kärlsjukdomar, leverskador, cancer, neurologiska sjukdomar och psykisk ohälsa.


Personer med alkoholberoende kan få allvarliga sjukdomar som drabbar hjärnan och nervsystemet, men också levern, musklerna, hjärtat och blodkärlen.


Alkoholberoende får ofta sociala och ekonomiska konsekvenser för individen själv och för de närstående. Socialt utanförskap, självmord, misshandel och rattfylleri kan bli en följd av beroendet eller missbruket.


Trevlig kväll gott folk och ta det lugnt med alkoholen!

lördag 1 november 2014

Peppar mig

Drar upp rullgardinen och inser att Smhi hade rätt i sin prognos.
Regn och två plusgrader!.
Jag har tänkt att springa i dag. Varit still sen i tisdags och går det ännu längre tid blir det jobbigt att komma igång igen och framförallt blir jag lättirriterad. Min kropp och knopp behöver springa, det är min last i livet. Så befriande skönt, åtminstone för det mesta.
Så nu sitter jag i soffan med tända ljus och i en skön morgonrock och har just avslutat min frukost. Nu ska jag då motivera mig att ut i 2 plusgrader och regn.
Klockan är kvart i åtta en lördagmorgon och ska sanningen fram lockar inte vädret, men jag har bestämt mig. Jag ska ut, men det blir inget långpass även om jag är faktiskt jättesugen. Men man vet ju aldrig med mig. Jag är ju den som aldrig riktigt vet eller gör som jag planerat. Impulserna styr lite ibland. Speciellt minns jag en gång när jag bodde i Jämtland.
Hade bestämt mig för en skidtur runt Issjödalen och Pyramiderna skulle vara hemma senast en viss tid, en person visste vart jag tänkte åka och när jag senast skulle vara hemma.
Solen sken 5minusgrader, klarblå himmel och perfekt skare. Det gick som en dans upp till Kungliga jaktstugan och upp på platån där jag borde vända. Klockan var ju inte alls mycket och det var ju underbart att åka mot solen och vad fanns bortom nästa fjäll?. Försökte memorera kartan och hur det såg ut, Ja jo är det Dörrsjön kanske?
Så det som fanns bortom fjället lockade mer än att vända och åka med solen i ryggen. Väl uppe på toppen så ser jag sjön i sin gryta och såklart var det härligt att åka ner dit. Sen var det ju inte alls långt till Kroktjänvallen och samvistet där och dessutom utförsbacke. Hemfärden blev såklart lite jobbigare med motlut upp för Västeråslagan och upp mot Santa och ner  Lunndörrsån via Santandourre och åter uppåt Lunndörrsstugan som då stod låst och igenbommad. stugvärden Sten hade ännu inte öppnat för säsongen.
Med en halvliter dryck och en macka och i midjeväskan som nu var slut börjad det kännas i kroppen och energin började ta slut. Solen började dala bakom fjällen och kylan kom allt längre in under kläderna. Klockan nådde min maxtid och jag insåg att jag definitivt inte skulle nå hem i tid för vad jag sagt. Jag kom dock hem trött o slut på energi efter en kanondag på fjället och fick sen höra att jag kommit hem 15 minuter innan de tänkt ut och leta mig. Vilken tur då :)
På den tiden fanns inga mobiltelefoner, jag hade ingen karta med (men den var någorlunda memoerad i mitt huvud), hade alltför lite dryck och energi med att äta dessutom var jag inte klädd om vädret ändrats och inte heller hade jag hållit mig till färdplanen jag sagt till den som visste att jag skulle ut.
Numer har jag mobil med mig, fortfarande dåligt med något att äta, tar inga risker i fjällen (tror jag) i alla fall tänker jag till lite mer. Vill liksom inte att fjällräddningen ska behöva komma.


Nu peppar jag mig själv med att se solen skina underbar utsikt och vacker natur i mitt huvud och ska snart ge mig ut i regn och 2 graders värme.


Så var rädd om er där ute och äventyret är ännu lockande och jag tar oftast en annan väg än den planerade, men med lite mera eftertanke. Det finns mycket även i våra skogar som lockar och som bereder mig glädje även om längtan till fjällen alltid kommer att finnas.


Ha det gott allihop, får se om jag kommer tillbaka :)




lördag 18 oktober 2014

Att krocka i Turkiet



Denna kväll skulle vi till Pelles Place på fotbollsmatch. Men innan det skulle vi få massage igen. min fysioterapeut tyckte att min axel var i behov av hjälp. Stackars man han var ju turk och kunde ingen engelska utan fick ta in en tolk. De undrade hur gammal jag var, för uppenbarligen kommer jag att få artros i den. Och jo det vet jag redan pga min frozen shoulders som var så illa att jag inte under 1 års tid inte kunde röra den alls. Sakta men säkert har jag kämpat och fått upp rörligheten till vad jag tycker är bra jämfört med hur det såg ut för några år sedan. Ja men hursom helst, tolken gapade när jag sa min ålder, tänkte fråga om han tyckte jag såg ut som 80, men han hann före att säga att det hade de inte trott. Hm ja jo Tack för det, eller var det ett försäljningstrick?? Skit samma vilket. Massage är bra och avkopplande och jag har semester. Kostar hellre på mig massage än x antal paraplydrinkar :D
Efter massagen blev det en dag på stranden med den där boken jag läser. "Glöm inte att låsa" ja den är spännande och handlar om en kvinna som träffat en man som börjar manipulera, lura och få henne att tro att någon varit i hennes lägenhet när det visar sig till slut att det är mannen. Han misshandlar henne, får hennes väninnor att tro att hon håller på att bli galen osv. Ja den är läsvärd och spännande och liknar till stor del vad jag hör med i mitt yrkesliv.
Under eftermiddagen skulle vi på fortsättningen av stadsrundturen som v gjorde i måndags och nu skulle vi då få åka upp till The Castle, dit jag sprang dagen innan. Vore fina kvinnliga nyfunna vänner skulle också med.
Började med att samla upp alla deltagare på diverse hotell och sen bar det av upp till terrassen som ligger högt upp mot berget för att där få en underbar vy ut över staden och havet. Helt fantastisk utsikt, precis lik den vi redan upptäckt då jag o maken vandrat runt bergen. Men nu var kameran med o jag fotade en del.


Därefter blev det ett stopp på deras stora läderbutik, en halvtimme skulle vi vara där. Alltså detta var något jag blev förargad på i måndags. Att betala för en stadsrundtur för att besöka olika butiker där de vill sälja på oss saker som jag antar resebyrån då har provision på det gjorde mig ganska anti i måndags. Jag hade trott att vi skulle få se lite sevärdheter, men ja visst vi såg ju några. Så i dag hetsade detta inte upp mig utan det var bara att gilla läget och gå in i butiken. Vi fick numrerade skyltar på oss och blev insläppta genom en dörr som automatiskt stängdes efter oss som om man var i rummet där kronjuvelerna förvarades. 
Någon frågade om jag skulle handla och jag svarade att jag kan verkligen inte åka från skinnmetropolen Malung för att köpa skinnkläder i Turkiet. Hör då en man som är anställd där och turk säga,
"jamen i Malung har ni inte samma utbud" 
nej förvisso inte men att köpa skinnkläder för 17 000 Euro passar inte min plånbok så tack jag avstår.




Efter detta exklusiva besök åkte vi då äntligen mot bergets topp och den vidunderliga utsikt för att besöka borgen. Trodde jag!!! Ja upp kom vi, busschauffören hade nog inte fattat att han körde en hyrd buss, för han körde som om den var stulen. Fort som tusan i dessa hårnålskurvor ala Trollstigen med branter utanför vägkanten. Jag sitter på vänster sida ganska precis bakom mitten av bussen och så ser jag en bli komma när vi är på väg in i en vänster sväng och tänker att detta går aldrig bra. Sen small det!!!  Vi krocka! Busschauffören såg ju också att det inte skulle gå bra, bilisten måste ju uppenbarligen också ha sett det, men ingen av dem stannade förrän det small och det blev STOPP!
Där stod vi då en stund. Nu blev det tydligen bara plåtskador på fordonen som tur var, men det var ju intressant att lyssna till deras skrik och gormande och viftande på armar.


             
Efter en stund åkte vi vidare upp mot berget. Man passerade en portal, och det var på centrimetrar att bussen kom igenom, Guiden berättade att för några år sedan stannade bussarna innan den för man kom ej igenom. ock hade en buss trott att det skulle gå och provat varvid han fastna och man fick gräva ur under bussen för att få los den. Så numer kan bussar köra.
Plötsligt blir vi stoppade av två mc-poliser som kommer och hade frågor kring krocken. Så denna krock gjorde att vi bara fick 15 minuter däruppe så att gå in i borgen hann vi inte heller.
På vägen ner från berget fick vi gå för längs den smala gatan fanns massor av små marknadsstånd vid de söta gamla slitna husen. Där stod gamla kvinnor och sålde handarbeten och vävda sjalar och väskor och massa annat fint. I dag var jag inte på köphumör men jag kikade lite. När vi satt i bussen igen för att åka såg vi att våra goa kvinnliga vänner inte kommit. Det hade liksom varit sist varje gång och när nu guiden räknade in alla så fattades dem, igen!! Haha det var liksom lite sällskapsresan över det hela, men guiden hade ju sagt att vi fick gå i egen takt ner och då gjorde de såklart sig ingen brådska utan de hade shoppat så mycket fina saker när de sen kom. Och nu Maritta kan du se kalebasslampan som du aldrig köpte, jag har delfinen på bild. Ska skicka dig en förstoring på bilden ( Kram till dig och E-B)
                            
             
Så ska ni till Alanya och åker med Detur så rekommenderar jag inte varken vårt hotell eller stadsrundturen om ni inte gillar shopping i svindyra exklusiva butiker. För mig är det i alla fall inget. Och hotellet var ju visserligen skapligt rent men nya handdukar var fjärde dag är inte okej för mig.
Nu började vi bli smått nervösa för klockan gick och halvåtta skulle vi möta Anna och Bo i lobbyn för att gå på EM-fotbollen som skulle visas på Pelles, Sverige -Ryssland. Vi hade tur och blev avlämnade bland de första resenärerna så vi kom inrusande i lobbyn prick halvåtta och där satt de o väntade. Men snälla och rara som de är väntade de på oss när vi denna gång tog hissen upp till våning 6 och på fem minuter duschade och bytte kläder.
På Pelles Place fanns både svenskar och norrmän och vi kanongod mat, se en fotbollsmatch som kunde varit bättre, men roligt var det i alla fall. Allt detta blandades med magdans och skratt. Och nu betalade vi även gårdagens springnota, så det kändes skönt!

onsdag 15 oktober 2014

En onsdag i Turkiet

Hamam stod på dagens agenda, och de hämtade oss på hotellet och körde oss till spat.
Iklädda badkläder hamnade vi först i en bastu, där vi serverades uppfriskande dryck. Efter att ha suttit där och slappnat av en stund kom de och bad o ss byta bastu till en ångbastu med massor av fukt. Därefter visades vi in till rum med ett stort marmorbord/bänk. Där blev jag o maken skrubbade och tvättade och löddrade av varsin massör. Det var faktiskt mycket avkopplande och uppfriskande när de avslutade med att hälla isvatten över en. Därifrån fick vi inlindade i en stor handduk och ett huckle på huvudet gå in i et relaxrum. Vilka härliga fåtöljer!!! Här hade jag gärna suttit länge men det blev kanske 10-15 minuter när vi åt färsk frukt och fick mousserad dryck. Och det höll jag på att glömma, en kvinna kom och penslade in ansiktet i en lerinpackning. Haha, var nog första gången maken fått en ansiktsmask, i alla fall vad jag vet.
Med ansiktsmasken på oss fick vi gå vidare och krypa ner med fötterna i ett fiskbad eller fiskspa. Herregud, jag som alltid sagt att inte kommer att göra det. Nu hade jag inget val, eller jo det hade jag, men maken tvingade mig och tyckte jag borde skärpa mig. Okej då..... Så när han satt och slappnade av och dinglade med benen och ett femtital fiskar åt på varje fot så satt jag och spände mina ben och höll fötterna precis under vattenytan framme vid glaset och tänkte på mormor som skrämt oss för blodiglar när vi var små. Usch, vad det killade när åt min gamla hud. Åh vad äckligt. Och inte blev det bättre sen på lördagen när det serverades fiskhuvuden till middag, hade dessa fiskar fötts upp av turisters hud?? Jamen förlåt min fantasi men ibland skenar den iväg..... Försökte titta ner å fötterna och såg då de där fiskarna som var i olika storlek och jag var livrädd att de skulle äta upp blåsan jag råkat fått på 5 timmars promenaden igår. Alltså den här stunden var sannerligen inte avkopplande för mig, men desto roligare för maken som bara skratta åt sin stackars fru.
Till slut kom i alla fall en kvinna och räddad mig från badet och sen blev det massage.
Helkroppsmassage som var grymt skön och nu kopplade även jag av. 
Kan varmt rekommendera detta. Sen unnade vi oss en timmes massage två dagar till, man ska faktiskt ta hand om sig och må gott på semester.
Resten av dagen tillbringades på stranden med en spännande bok och sköna bad.
Innan middagen kände jag att det var dags för en löptur och den fick gå upp till the Castle, dvs upp på toppen på berget och borgen som delar stan till två sidor. Det är väldigt mycket uppför och det var väl 28-29 grader varmt men det var förvånansvärt lätta steg uppför. Tack Alibaba för det!
Väl däruppe var det fantastiskt vacker utsikt och jag var glad att vi skulle dit även nästa dag på stadsrundturen för jag ville att maken också skulle se detta.
Vid middagen träffade vi Maritta o Eva-Britt som vi prata lite med tidigare, två fantastiska kvinnor och vid deras bord satt Anna och Bo. Så efter middagen tog vi en sväng längs Ataturkgatan och sen 25 metersgatan för att landa vid Pelles Place. Där hade vi väldigt kul och det blev massor av skratt och efter att ha köpslagit lite med personalen och fått bästa bordet inför morgondagens fotbollsmatch Sverige-Ryssland så ville vi ha notan. Men någon nota kom aldrig och flera i personalen gick hem och där satt vi så till slut gick vi också............Jojo, springnota jodå så kan det gå.
Tack för en fantastisk kväll Maritta, Eva-Britt, Anna och Bo.
                        

tisdag 14 oktober 2014

Alanya vilken härlig vecka!!!

        

Semester!!!
En hel vecka med lata dagar, sol och bad. All inclusive och hotell visst låter det härligt?
Ja, det var härligt. Vi hade himla kul med nya goa vänner. Så många skratt, så mycket tok och roligheter. Men det startade med att vi fick be om handdukar för det var avglömt?? Eller skulle två personer dela på en?
Frukost lunch o middag, bara att gå ner de 109 trappstegen till entrevåningen och matsalen, Jo det var en matsal, ingen restaurang, men det gör inget för det var ju rent i alla fall.
Gott med mat som slipper laga själv, bekvämt och lätt. Men efter sådär tre dagar smakar ju allt lika. Samma mat i stort sett till lunch och middag. Eller nej nu skojade jag!!
Vi fick ju fiskhuvuden serverade på fredag och lördag, till lunch tror jag det var. Fiskhuvuden!!! Alltså nej, jag smakade inte den rätten. Det liksom kändes inte som det kunde vara så gott.
Lata dagar jo ja det var det, vi låg på stranden tre dagar och så gick vi tvådagar. En häftig vandring up i bergen utan karta, utan att veta om vi kom fram någonstans. men magkänslan sa att vi borde komma fram inte alltför långt från stan. Hade turen att träffa en norrman som bodde i byn högt upp på berget. Han berättade hur vi skulle gå och att vi då kom ner i Alanya centrum. Perfekt då går vi!!
De första dagarna vi var i Turkiet hade barnen ledigt från skolan pga helgdagar. Det märktes, för när vi vandrade genom några byar fanns en hel del barn ute längs vägarna och lekte. De hejade glatt på engelska till oss, men så fort vi gått förbi skrek de MONEY MONEY, och sen kastade de sten och äpplen efter oss och så kom då orden Fuck You. Jodå det kunde även de minsta barnen.
Vadringen tog 5 timmar att gå runt de högsta bergen och det var härlig utsikt och brant uppför och lika brant nerför och hårnålskuror liknande Trollstigen i Norge.
Spännande var det när det small helt plötsligt bredvid oss när vi var som längst bort långt ute i skogen. Ett hagelskott, någon jagade troligtvis, eller i alla fall hoppas vi på det.
När vi åter var nere i byn på andra sidan stan vinkades vi in till en turkisk familj där en kvinna satt och bakade bröd. Vi serverades turkiskt the, fick grönsaker och nybakat bröd med någon forma av turkisk yoghurt smaksatt av getost. Smakade bra efter flera timmars vandring o massor av höjdmeter i 30 graders värme. När sen kvinnan ville att vi skulle rida på deras kameler betalade vi för os och gick vidare. Kameler luktar fruktansvärt illa och dessutom tycker jag synd om dem med den utstyrseln de måste ha på sig.
Blir nog en följetong på Turkresan om jag ska berätta om simsalabim, Lars-Åke o  tidsstudiemannen och den lilla rosa prinsessmannen. Vilken himla rolig vecka med nya goa vänner, ja kanske jag berätta om det en annan dag.
Men åter till hotellet, alltså bo inte där, det finns bättre ställen helt klart där de byter handdukar oftare än var fjärde dag och där de inte har för vana att vika ihop de använda handdukarna och lägga i sängen. Tänk er själva att när ni ska använda handduken igen, Ja med risk för att de låter äckligt, men hur roligt är det att eventuellt torka ansiktet med den handduk som din rumskamrat kanske torkat si i rumpan med??? Jodå jag tänkte säga det till mannen i receptionen, men ångrade mig och la band på min stigande ilska och frustration och frågade istället snällt efter nya handdukar efter 4 dagar och då fick vi det. Synd egentligen när jag verkligen laddat för att fråga om mannen i receptionen brukade använda fruns handduk...........
To be continue för den som vill en annan dag

lördag 4 oktober 2014

val och helvetes kval

En massa ord men de beskriver.......de formade ett liv som kunde ha slutat mitt i.....men det finns alltid ett val även om man lider ett helvetes kval.....det formar människan till den de är....och ingen ser vad den andre inom sig bär...så döm ingen utan vetskap... döm ingen utan kunskap....för vem kan veta vad som finns där under ytan?





Glädje
Trivsel
Utveckling
Kreativitet
Behövd
Miljö
Utnyttjad
Lojal
Bråk
Oro
Rädsla
Utbrott
Skrik
Hemska tankar
Val
Beslut
Stå ut
Tiga
Tystnad
Lida
Ohållbart
Besvikelse
Pinsamt
Skam
Svek
Ilska
Val
Beslut
Styrka
Insikt
Förändring
Studier
Självkänsla
Kunskaper
Tacksamhet
Glädje
Harmoni
Utveckling
Uppskattning
Kollegor
Trivsel
Kreativitet











söndag 7 september 2014

Dop i det lilla kapellet

Genom dopet upptas man i den svenska kyrkan och får Guds välsignelse. En del väljer att låta döpa sitt barn, andra anser att barnet själv ska välja om ska döpas. De väntar tills barnet är vuxet och kan bestämma själv. Var och en gör som man själv anser vara bäst enligt deras övertygelse.


Den mest bedårande lilla flickan döptes (vilken mor eller farförälder tycker inte att deras barnbarn är mest underbar??) förra lördagen i ett litet lappkapell i Jämtland. Det lilla kapellet var i stort sett fullsatt av släkt och vänner som ville ta del av den vackra stunden i kapellet tillsammans med barnets mor, far och storasyskon. Lilla huvudpersonen bar en dopklänning som hennes mormors mormor virkat och som hennes egen mor döpts i.
Farfar Arne hade hämtat dopvattnet från den speciella sjön (jodå det var mormodern till flickebarnet som förslagit detta) och pappan hade värmt det till lagom varm temperatur och hällt det i en nyinköpt thermos just för ändamålet.


Faster Anna och hennes sambo Gustav hade sammansatt tre sånger, Utan dina andetag, With arms wide open och  Isn`t she Lovely, som de sjöng med fina stämmor för lilla Alice. Och jag som glömt pappersnäsdukar, orutinerat av mig som alltid blir så tagen och känslosam. Moster Pernilla läste en berättelse om flickan som hennes mamma skrivit och det var också så känslosamt så hon fick kämpa för att klara att läsa den. Därefter avslutade pappans moster, som är kantor, med att sjunga Johan Erikssons låt Att vara pappa till en dotter. Där hade mamman ändrat lite i texten så det passade in på en storebror och lillasyster i stället. Astrid sjöng så fint med sin klara stämma. Den låten innehåller så mycket som är så sann och man kan känna igen sig.
Under hela akten var lilla Alice så snäll och tittade storögt på församlingen. Inte ett enda litet pip gav hon ifrån sig förutom att hon började gäspa och somnade tryggt i sin mammas famn när prästen pratade om framtiden. Det var en fantastisk präst, rolig, naturlig och varmhjärtad, precis som en präst ska vara. Faddrar till lillan är faster Anna o Gustav och moster Pernilla o Marcus som nu har fått ett stort ansvar och en gåva att finnas där lite extra.
Efteråt bjöds vi alla på middag i kornladan hemma hos farmor och farfar till lilla huvudpersonen. Från hjärtat stort TACK till alla som deltog på olika sätt och gjorde dagen till det den blev, vacker och minnesvärd.
 

söndag 24 augusti 2014

Frisören i timmerstugan

I torsdags skulle jag ha varit till frissan, men hon hade dubbelbokat och ringde mig och frågade hur akut det var. Nu var det inte mer akut än att jag ville vara klippt innan nästa helg. Så idag en söndag fick jag åka till frissan. Det var så fantastiskt skönt at gå till frissan en söndag.
Tänk er att ni känner er lite trött och det regnar ute, ett så där riktigt strilande regn och plus 10 grader. Att då åka till frissan i den lilla röda stugan av timmer med vita fönsterbågar och spröjs. Du öppnar dörren och kommer in till en frissa som välkomnar dig. En brasa sprakar i den öppna spisen med kamininsats och värmer så skönt.
Sen blir du skönt omhändertagen under en lån härlig avkopplande stund och du kan bara njuta och slappna av. Det är ett mervärde i din frisörstid som är så värdefull och uppskattad. Under tiden som slingor eller färg eller vad du nu eventuellt för hos frisören så sitter du i en skön fåtölj och dricker varmt the och samtalar om allt mellan himmel och jord.


Ja precis en sådan skön stund hade jag hos frissan i dag. Så den där dubbelbokningen gjorde mig inget, jag fick så mycket mer i dag. Tack Bojsan!!!
https://www.facebook.com/Bojsanssalong?fref=ts

Ferlin


Ferlin Signation


 
I LIVETS VILLERVALLA

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -
 
Vi dölja våra tankar,
Vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -
 
Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -
 
I livets villervalla
så nära vi gå
men så fjärran från varandra
ändå.


Nils Ferlin (ur En döddansares visor (1930))
 

fredag 22 augusti 2014

En ovanlig dag

Kände mig irriterad och frustrerad och jag hade bråttom till träningen och då ringer telefonen.
Okänt mobilnummer!
Ska jag svara?
Gillar inte okända nummer när jag har bråttom.
Hm, kan ju vara viktigt.
Tusen tankar som vanligt, var är barnen o var är pappa?
Ja, ni vet hur det är, eller?
Svarar lite snabbt och hör själv att jag låter lite ointresserad nästintill irriterad.
En röst säger glatt
Hej det är xxxxx!!
Jaha Heeej???
Du vet inte det är? (Säger rösten i andra änden)
Nej.
Skulle inte du vara vid Blå Hallen kl. 18?
Eh, jooo
Jag är där och inte du!
Jahaa?
Sen kommer det och det går upp ett ljus för mig.
Herrejesus vilken överraskning! Bara 28 år sen sist, ja, men typ ändå som igår. Det är ändå underbart med vänner där känslan av närhet alltid finns trots att mil skiljer oss åt.
Ja vi var ju på väg upp till Blå Hallen och där stod en kär gammal vän och väntade på mig.
Drömde jag?


Tänker på en glass :)

tisdag 19 augusti 2014

Intervaller

Det här passet var planerat till igår egentligen, men då jag tränar när jag känner lust till det så blev det blåbärsplockning i går och inga intervaller.
Men idag ringde jag lilla Pernilla och frågade om hon ville hänga med ut på ett pass och det ville hon. Direkt efter jobbet drogs träningskläderna på och vi sprang varandra till mötes ute i skogen. Lika roligt varje gång för Challevovven när han ser mig.
Efter att ha sprungit stigen upp till vägen mot Kvarnstensbrottet så körde vi igång vårt intervallpass. 10 stycken 70-20 skulle det bli. Pernilla hade ingen klocka och ingen telefon så det blev mitt uppdrag att hålla koll på tiden.
Jaha och det visste jag ju hur det skulle bli. Sa till Pernilla att hon fick hålla koll på antalet så skulle jag ha fokus på tiden. Springa snabbt i 70 sekunder dvs, 1 minut och 10 sekunder och så vila i 20 sekunder. Hur svårt kan det vara???
Jo det kan jag tala om!!
Första intervallen gick bra, hann inte få igång ångloksapparaten men farten var hyfsad. Lätt gå/joggvila i 20 sekunder och så dags för andra intervallen. Den kändes kort, väldigt kort, ja men så körde vi en tredje och så vila 20 sek igen. Då kom jag plötsligt på att vi bara kört 40 sek de två sista. Ja, så gick det med den tidtagningen!!
Det blev alltså fel eller vad då fel? Det blev annorlunda och just ANNORLUNDA blir det ofta när jag gör något, men vad gör väl det. Så vi körde om dessa två och då kunde jag klockan igen och resten av intervallerna blev KLOCKRENA :)
Sista intervallen sprang Pernilla ifrån mig, men hon är ju 30 år yngre så det är helt okej för mig. Jag är glad att hon vill leka intervaller med sin mor.
Så svårt kan det vara med tidtagning.
I morgon är det dags för ett gemensamt rullskidpass med alla som vill. 

måndag 18 augusti 2014

En mus lilla simtur

Den där härliga avkopplande helgen var verkligen så avkopplande som jag ville. Trevligt sällskap, sköna skogspromenader, lite grillat, lite kramar, lite kantarellplockning och mys vid brasan med korvgrillning och ..... ja en fin helg helt enkelt
Men allt kan ju inte vara perfekt, eller hur ?
En smolk i bägaren var väl den lilla råttan eller näbbmusen som valt att ta ett bad i brunnen. Den hade dessutom slutat simma och låg bara och flöt så där avslappnat som bara en död mus kan göra när den glömt att andas. Eller andats under vattenytan och glömt att den inte hade gälar längre. Dessutom hade den glömt sin baddräkt och badade naken i vår brunn. Helt utan att ha någon som helst skam i kroppen. Förmodligen hade den försökt sig på ett svanhopp ner till vattenytan då det r en ganska djup brunn. Så det var bara att ge den en hjälpande hand och veva upp den med hjälp av hinken och en båtshake. Där låg den och flöt och var bortom all räddning, men upp i ljuset kom den. Frågan är om den först då såg ljuset i tunneln. Jaja nog om det, musen är död och allt vatten fick ösas ur brunnen och får nu fyllas på igen.
Tack vare musen så tog jag en öl istället för ett glas kallt brunnsvatten.


Trevlig kväll!


Ps: Och så var höstens semestertripp bokad, ska kanske söka semester i morgon då och hoppas den blir beviljad ;)

fredag 15 augusti 2014

En kväll vid stugan

En arbetsvecka är snart till ända och jag drar då till skogs.
Känns som evigheter sen jag var i sommarstugan sist så nu längtar jag dit.
Så i kväll sitter jag i den gamla lilla gungstolen framför den öppna brasan och läser en bra bok och bara slappnar av i min ensamhet. Endast stearinljusen som brinner och jag lyssnar till tystnaden.  
Vill önska er alla en trevlig helg och ni som åker cykelvasan önskar jag lycka till!



Liten men mysig
    

torsdag 14 augusti 2014

15 glada rullskidåkare



I går var vi ett gäng på 15 personer som drog ut på ett gemensamt rullskidpass. Vi träffades vid blå hallen halvsju på kvällen. Glada i hågen med ambitionen att alla kan vara med och att den som vill kan åka lite längre och fortare efteråt. Passet ska vara ca 1 timme långt. Finfint initiativ Ulf!!


Vi bestämde att testa nya asfalten mot Mora och hoppades på inte alltför mycket trafik. Diskussion uppstod om vilken sida vi skulle åka på och olika uppfattningar råder, men det blev höger sida vi valde. Så vi drog iväg efter Vagnvägen norrut och under vägen vid rondellen och sen upp efter Moravägen i bra fart, nästan lite fort tyckte jag. Tycker att folk i allmänhet drar på lite för snabbt i början, för en gammal kvinna tar det ju lite tid att få igång ångloksappareten dvs hjärta och lungor. Men när det gick uppför i början efter Moravägen var det lätt igen. Sen kom vi förbi Håarnavägen och det blev lättåkt dvs lite svagt utför och ja då fick jag staka på ordentligt för att hänga med. Några grabbar/gubbar åkte förbi mig eller kom upp jämsides med mig och det såg lätt kaxigt ut när de med ett lite stavtag rullade förbi trots att jag verkligen tog i. Måste säga att det var många som hade riktigt lättrullade skidor, men det är så himla kul att så många börjat åka rullisar. Kan ju inte påstå att mina rullar lätt, men det märker man ju inte så mycket av när man åker själv.
Men där åkte jag nu som ensam kvinna med spagettiarmar på tröga hjul, men det är ju bara att bita ihop och tänka att det ger bättre träning och i vinter är armarna förhoppningsvis lite starkare. För överkroppen fick sig en rejäl genomkörare och jag hade roligt och det är huvudsaken. Riktig kul faktiskt så nu har jag gjort sju rullskidpass i år och nästa onsdag kör vi igen hoppas jag.
Kanske någon mer kvinna hänger på då, så jag slipper känna mig som en tupp i en hönsgård, för kackla och prata det gjorde dom bra. Själv hade jag fullt sjå att staka på. Det är så himla kul att träna tillsammans, peppa varandra och ha kul ihop. Det är så det ska vara, alla kan vara med och alla gör så gott d kan och vi kan hjälpas åt. Det är gemensam glädje när idrotten är som bäst!


Ett glatt gäng
Tusen tack för sällskapet alla som var med och på återseende nästa vecka!!











När naturen skriver


När naturen ger tecknen




Önskar er alla en kärleksfylld och trevlig dag. Ge varandra en extra kram i dag. Garanterat uppskattat!
KRAM

onsdag 13 augusti 2014

Vansbro Marathon 4:31:19

Vansbro Marathon 43 km

I händelse av att någon missat det så har det varit sommar!


En sommar som började med dåligt väder, om det nu finns dåligt väder. Jag tvivlar faktiskt på det. Men hursomhelst  var mina tre semesterveckor lite väl kylslagna med mellan 7-15 grader. Perfekt löparväder ändå, men knappast badväder.
Så Vansbro Marathon med 43 km i terräng med en hel del tekniska partier, myr och steniga uppför och utförslöpor, men med superfin natur och vackra vyer var helt underbar att genomföra. Tyvärr blev min löparvän tillika dotter sjuk i feber dagen innan tävlingen. Gissa om hon var ledsen och besviken, men med feber så finns det inget alternativ så hon får springa ett annat år.
Jag startade i lugnt tempo och kom in i ett behagligt tempo där andningen flöt på hur lätt som helst. Det var ett lätt regn, om man frågar min ingifta farbror hade han sagt att det var hög luftfuktighet, och det var väl så jag tänkte mentalt också. Brorsan stod ute i skogen och hejade på mig på flera ställen och det var kul. Likaså var det flera vänner som fanns på olika ställen längs banan, likaså min man. Dessutom sprang min svärdotter och hennes bror, men jag såg dem aldrig mer än i starten. Efter ca halva banan började vänster knä att smärta, en rejäl smärta dessutom, hm löparknä. Attans men det gick så bra och lätt i övrigt så jag bet ihop och tänkte att det finns värre saker och jag får vila om två mil. Positiva tankar snurrade runt i huvudet, och den lilla djävulen som stack knivar i sidan av knät tänkte jag inte låta ta kommandot. Jag ville springa, jag ville inte ge upp för smärtan så jag peppade mig genom att hela tiden springa ikapp, nya löpare som såg trötta och ansträngda ut medans jag sprang på lätta ben uppför och på platten, värre i utförslöporna där jag delvis fick lov att gå för att inte belasta för hårt. Ja, jag vet att det kanske inte är hälsosamt, kanske o att gamla tanter inte ska utsätta sig för sådant, men vad fan, jag älskar detta och jag bestämmer själv och dessutom dör man inte av det. Det som kunde hända var att jag fick dras med det onda knät ett tag, men med risk att inte få komma i mål på någon terrängmara om jag bröt så valde jag att fortsätta eftersom jag var pigg hela vägen. Det är helt underbart när man får springa förbi och ifrån löpare och orka kunna peppa dem och heja på dem att nu snart är vi i mål Kämpa på, Kom igen, Ni är jätteduktiga osv.
I mål kom jag och jag till och med spurtade och kom sjua i damklassen av 27 som kom i mål 4:31:19 var min tid, en kilometertid på 6:19, låter kanske inte så märkvärdigt men i kuperad terräng är jag supernöjd. Lite kul att höra hur grabbarna jag hade sällskap av de första 5-6 km hur de diskuterade tider som var bra mycket snabbare än min tid och som jag sedan såg komma i mål långt efter mig. Ja, att jämföra en asfaltsmara med en terrängmara tidsmässig och tro att man kan hålla samma fat är inte riktigt rätt. Nöjd med den dagen som avslutades med syskonen Nilsson, Malin och Gottfrid på pizzerian. Samma dag kom också värmen på kvällen och detta var en torsdag, så jo jag hann få en vacker fredag, lördag och söndag innan semestern var slut. Men hursomhelst var mina tre veckors ledighet fantastiska i allafall trots lite kyla o regn.

I händelse av att ni vill läsa mera så återkommer jag i morgon om dagens rullskidpass och kanske även om gårdagens spännande löprunda, så håll ut!





onsdag 11 juni 2014

20 år har gått

För tjugo år sen sprang vi Vasastafetten. Jo faktiskt den gick under försommaren då istället för augusti som nu. Minns så väl att en kompis till min man kom och sa till honom
-" Tur att vi inte bor i Falun längre"
-Vadå? svarar maken
-"Har du inte hört vad som hänt? En man har skjutit ihjäl 7 stycken på öppen gata i stan!!


Det glömmer man aldrig. Än värre för de närstående som drabbades så oerhört av det fruktansvärda dådet. Men dt blev även en påminnelse om att vad som helst kan ske. Man kan aldrig vara säker någonstans längre och trots att det är någon som har arbete och verkar ha ett gott liv så kan det ske, det hemska brutala och overkliga.
Minns även svärmor berätta att hon pratat med mannen samma dag på mässen som hon föreståndade. Han var så glad att ha klarat en tenta samma dag. Min mans kusin som mötte mannen och som han efteråt sen förstod att då var på väg upp till regementet för att hämta sitt vapen. Hur skulle någon kunna förespå vad som skulle ske en stund senare? I dag blir han fri, men till vilken frihet?


Så idag går tankarna till alla som drabbats, offren det vill säga alla som lidit av denna händelse och de offren är även närstående till mannen som utförde dåden. Alla är offer när mänskligheten utsätts.
Tyvärr upprepas dessa dåd mer eller mindre dagligen världen över.
Så tänk på din medmänniska lite extra idag.


Kram och var rädd om er därute, världen får inte bli ondare.

torsdag 22 maj 2014

Bladet börjar fyllas

Bladet börjar fyllas..........


Var upp till mina "gamla" fina arbetskamrater i tisdags och fikade och kramades. Kändes så varmt och skönt att hälsa på dem. Vi hade en trevlig pratstund, trots att de hade fult upp så tog de sig tid för mig. Kändes varmt i mitt hjärta med så fina kollegor. Ser nu fram emot en trevlig fredagkväll med lite festligheter med gänget. Träffas i ett stall, cowboyklädsel, Hm undrar just vad de hittat på :)


Roligt ska det bli!


I går kväll var jag till Falun på Tjejruset med mina nya kollegor. Härliga tjejer som tagit emot mig så varmt och det känns också varmt och tryggt. Att göra något gemensamt på jobbet stärker lagkänslan och sammanhållningen även på arbetsplatsen och det blev en del skratt.
I strålande sol och värme sprang vi 5 km runt Lugnet och jag kom in på 21 minut o 40 sekunder. Nöjd och glad och bara 4 minuter efter Karolina Höjsgaard, det duger gott för en tant som mig :D


Efter loppet så fick vi njuta i fortsatt sol och mumsa i oss vår picnic, kan en onsdagkväll göras bättre?
Efter loppet avnjöt vi vår picnic i solen. Kan en onsdagkväll bli bättre?





Starten, jag syns lite i framkant på bilden

söndag 11 maj 2014

Vänder blad

Ett kapitel i livet har avslutats. Slutet på det kapitlet blev mycket dåligt. Hade så gärna skrivit de sista raderna på ett helt annat sätt, men ibland händelsen som bestämmer vad som ska skrivas.
Jag hoppas dock få göra ett tillägg om kapitlet lite längre fram och då ska jag vara mer bestämmande om hur och vad tillägget ska handla om :)
Nu vänder jag blad och påbörjar ett nytt kapitel........... än är bladet tomt....

tisdag 6 maj 2014

Tack till er alla, mina fina kollegor!

Sista arbetshelgen på jobbet är gjord, med både vemod och sorg men ändå en känsla av lite nyfinkenhet på vad som kommer. Det var inget jag ville, men ibland kommer man till vägens ände eller mera till en vägkorsning, där ett val ska göras. Måste göras.
Jag tvekade länge, funderade vad jag ville, vad mitt hjärta kände och vad mitt förnuft sa. Det var svårt, jag ville ha råd, ville ha hjälp att ta beslut, men valet var mitt. För en gångs skull följde jag förnuftet och svek mitt hjärta.
Jag valde en ny väg, en helt annan väg. En väg som kan bli spännande, men definitivt annorlunda.
Gör jag rätt?
Det vet jag inte.
Förnuftet säger att jag ska ge det en chans, jag gillar utamningar, jag gillar att göra nya saker och jag ska som vanligt ge 110 procent av mig själv.
Med en trygghet att kunna vända om, att kunna göra en 180 graders vändning och komma åter, att jag är välkommen tillbaka är skönt och värmer mitt hjärta.
Jag kommer att sakna er mina kollegor och patienter. Ni finns för alltid med mig och de åren som varit har varit roliga, lärorika, slitsamma, annorlunda, sorgliga och ja, helt underbara.
Många minnen har jag och dem bevarar jag i mitt hjärta tillsammans med er, mina fina arbetskamrater och kollegor.




Blickar nu fram emot en arbetsdag där jag kanske hinner både kissa och äta varje dag. Där jag knyter nya kontakter och mycket är redan på gång och jag känner mig välkommen. Det kommer att bli bra.



Kanske jag skaffar mig en liten get istället :)

torsdag 1 maj 2014

Händer

Dina händer ligger i ditt knä
Fårade av åren vilar de stillsamt
Knutna med fingrarna tätt sammanflätade
Som om de höll fast i varandra
Händer som gjort så mycket genom livet,
där varje liten fåra har sin historia

 
Det nyfödda barnets hand
Med fem fingrar små
Vilken lycka när alla fem fingrar räknas för första gången
När barnet suger på sin tumme
med smackande trygga ljud
När första streckgubben ritas av den lilla knubbiga handen
och barnets hand skriver sitt namn med spretiga olikstora bokstäver

 
Kärlekens hand smeker din kind
Så mjuk, så len och så underbart varm
En ring träs på ditt finger,
den glimmar vackrare än något annat
och lovar kärlek och trohet
Smekande ömhet
Av den allra vackraste handen

 
Händer är så vackra att se på
Den gömmer ett helt livs historia
Glädje, arbete och vedermödor
Fårade av åren vilar de nu stilla i Ditt knä
Sammanflätade, krokiga och trötta
med en längtan att åter få hålla någons hand

 

A Fagerlund 20140102

Harkonberget vid Siljansfors

På väg hem från jobbet stannade jag i Siljansfors där det finns ett skogsmuseum och en försökspark  som inrättades 1921 och är den äldsta av de försöksparker som tillhör skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges lantbruksuniversitet. I morse snöade det lätt, men när arbetsdagen var slut sken solen och det var + 11 grader. Perfekt löpväder. Det är såå himla kul att springa i olika miljöer och att få upptäcka skog och natur på många olika ställen.
Någon frågade mig hur jag törs, och jag tänker vadå törs?? Vad finns att vara rädd för i skogen? Skulle vara mer rädd att gå i en stad där man kan läsa dagligen att människor, rånas, mördas och våldtas. Nej därute i naturen behöver man inte vara rädd, och har man bara lite koll åt vilket håll man springer och vart man ställt bilen så kommer man alltid tillbaka. I dag finns ju vägar överallt och man kan alltid ha dem som yttre referens och ta sig tillbaka, bara lite bonus om man skulle springa lite fel. Men här i Siljansfors finns olika stigar som är uppmärkta så det var lätt som en plätt.
Hade kameran med så det blev ett intervallpass idag, men lite fotografering mellan fartökningarna. Längs 5 km spåret fanns en tipspromenad med 15 (?) frågor för en som vill gå och banan är gulmarkerad. Det var en jättefin stig, dock stenigt och mycket rötter på en del ställen så man fick vara snabb i fötterna ibland, men det är bra. Ibland var stigen slät som ett rumsgolv. Man färdades genom gammelskog, skog där hyggesbränning skett och gallrad skog osv. Efter att ha passerat, eller ja, jag avvek lite från stigen för att kolla in sjön Jugan och dess damm, Jugån som då rinner från sjön Jugan ledde stigen under en kilometer upptill Harkonberget som ligger 375 möh och har en vacker utsiktsplats över Siljan och Venjanssjön (gissar att det var Venjansjön, men det kan var fel). Här fanns en sittplats med bänkar och möjlighet att grilla för den som vill. Därefter blev det utförslöpning i stort sett hela vägen tillbaka, och det är just utför jag vill bli snabbare, att våga låta benen rulla på. Egentligen vet jag inte varför, vad ska en tant på 52 år behöva springa fort utför för? Ja, men nu vill jag det för att ännu kunna hänga med ungdomarna på springturer så då är det mitt mål och alla ska få ha vilka mål de vill, eller hur??
Jag stannade flera gånger och fotade och jag kände verkligen att jag skulle vilja ha tid att springa här flera gånger och då kanske mera fritt och inte följa stigarna. Kanske skulle jag då ha en karta med. Hursom helst så fanns där skyltar med beskrivning över en del platser som passerades. Bland annat ett gammalt odlingsröse, en gammal boningsplats, en hundgrav där hunden Lola blivit begravd, fanns t.o.m en gravsten rest för hunden. När jag kom tillbaka tog jag en sväng runt Knattespåret, var kanske en kilometer lång och gjord för barn. En riktigt rolig upptäcktsstig är det fanns målade stenar och träd som fått ögon. Skyltar förklarade på barns språk vilka fåglar som fanns i området och på en sten låg en målad huggorm med varningstext att inte gå närmare. Halvvägs var det en rastplats för matsäckspaus. Kan tänka mig att den stigen kan vara rolig att gå för barn i 4-6 års ålder kanske något äldre och sen när man är i min ålder!!!
Hit ska jag igen.
                

måndag 28 april 2014

En ledig helg

Den lediga  helgen har ägnats åt trädgårdsarbete, välbehövligt då den biten priorterats lågt senaste åren. Först var det min frozen shoulders som gjorde det omöjligt att ens ta i en spade och sen har tiden inte funnits helt enkelt. Så nu har jag tagit tag i att gräva upp alla perenner i en större rabatt, vända om jorden kratta bort all kvickrot och annat ogräs och sen delat de gamla perennerna och plantera tillbaka dem. Så himla skönt att ha det gjort, för nu kan jag ta tag den större stenpartirabatten som är ca 8 x 3 meter. Har ännu inte bestämt om jag gör det i år eller nästa, men det skulle behövas.
Har även planterat lite penseer i gjutjärnsgrytorna så det blir lite vårlikt. Pärlhyacinter, scillor och påskliljorna blommar i rabatterna och det grönskar alltmer. En helt sagolik tid är det både i trädgården och skogen.
Skogen ja, den kan jag inte låta bli att vara i på våren, den lockar enormt. Marken är som en grön heltäckningsmatta. Efter kalas för mågen i lördags blev det en rundtur ner på ett naturområden som består av flygsand, vackra tallhedar där mosipporna blommar på våren. Där kröp jag i diket och fotograferade och fick några fina bilder. Efter det fortsatte vi runt ett sjösystem där det blev en hel del fotostopp. Såg en älg också och hann med en bild, men den blev dålig.


Söndagen startade jag o dottern med att springa nere vid Haftahedarna. Det natursköna området med de vackra mosipporna. Fåglarna kvittrade i morgonsolen och luften var syrerik så det var en fröjd att springa längs Malungsåsen, en rullstensås som sträcker sig både norrut och söderut i Västerdalarna. Från åsen ser man ner över en vacker tjärn, ett perfekt ställe att stanna till på och fika om man vandrar längs stigen då det finns en fin slogbod ute på en lite holme som har en liten fin bro som förbindelse emellan. På en sträcka löper stigen längs en tallås med vidsträckta myrar på var sida. Här brukar hjortronen lysa röda och gula i all skiftande variation däremellan i slutet av sommaren. Det är en underbar belöning att Kvissedsforsen brusa och strax syns en öppning i skogen och man kommer fram till en fin sandstrand och även här finns en slogbod och grillplats. Här går det in en liten vik av älven där det är lugnvatten och man kan bada om lusten infinner sig. Från Äppelbohållet kan man åka in efter grusväg och då är det max 500 meter att gå ner till älven. Så den som vill ha lite vildmarksliv, med fiske, bad och grillmöjligheter rekommenderar jag att åka dit. Mycket vacker plats tycker jag.
Nu lämnar man sedan stranden och stigen går brant uppför en ås och så springer man längs älven norrut och i söndags var vattenståndet högt då snösmältningen från fjällen satt fart på vattenflödet. Det forsade och dånade  och det var vilt i forsens stormvirvlar. En stund senare viker stigen in från älven och den slingrar sig i vacker granskog där mossan ligger grön på marken och här kan både älg och björn finnas, samt mängder av fågelarter. Älg har jag sett fler gånger, men björnen har jag inte lyckats se. Men för ett par år sedan hade björnen precis passerat när jag och min kusin kom springades, det var lite häftigt och pulshöjande.
Det finns även några större fångstgropar från förr, stora sådana där älg ska ha fångats. Det som är intressant är att det är en naturstig och det finns skyltar som berättar om de olika fågelarter, träd, och djur som finns i området. Stigen är ca 9 km lång och vill man njuta av en vacker natur, gå och springa längs fina stigar så rekommenderar jag Haftahedarna. Jag o dottern hade en härlig löptur och bägge hade pigga ben så det var riktigt kul! Det var min lediga helg :)