Regn och två plusgrader!.
Jag har tänkt att springa i dag. Varit still sen i tisdags och går det ännu längre tid blir det jobbigt att komma igång igen och framförallt blir jag lättirriterad. Min kropp och knopp behöver springa, det är min last i livet. Så befriande skönt, åtminstone för det mesta.
Så nu sitter jag i soffan med tända ljus och i en skön morgonrock och har just avslutat min frukost. Nu ska jag då motivera mig att ut i 2 plusgrader och regn.
Klockan är kvart i åtta en lördagmorgon och ska sanningen fram lockar inte vädret, men jag har bestämt mig. Jag ska ut, men det blir inget långpass även om jag är faktiskt jättesugen. Men man vet ju aldrig med mig. Jag är ju den som aldrig riktigt vet eller gör som jag planerat. Impulserna styr lite ibland. Speciellt minns jag en gång när jag bodde i Jämtland.
Hade bestämt mig för en skidtur runt Issjödalen och Pyramiderna skulle vara hemma senast en viss tid, en person visste vart jag tänkte åka och när jag senast skulle vara hemma.
Solen sken 5minusgrader, klarblå himmel och perfekt skare. Det gick som en dans upp till Kungliga jaktstugan och upp på platån där jag borde vända. Klockan var ju inte alls mycket och det var ju underbart att åka mot solen och vad fanns bortom nästa fjäll?. Försökte memorera kartan och hur det såg ut, Ja jo är det Dörrsjön kanske?
Så det som fanns bortom fjället lockade mer än att vända och åka med solen i ryggen. Väl uppe på toppen så ser jag sjön i sin gryta och såklart var det härligt att åka ner dit. Sen var det ju inte alls långt till Kroktjänvallen och samvistet där och dessutom utförsbacke. Hemfärden blev såklart lite jobbigare med motlut upp för Västeråslagan och upp mot Santa och ner Lunndörrsån via Santandourre och åter uppåt Lunndörrsstugan som då stod låst och igenbommad. stugvärden Sten hade ännu inte öppnat för säsongen.
Med en halvliter dryck och en macka och i midjeväskan som nu var slut börjad det kännas i kroppen och energin började ta slut. Solen började dala bakom fjällen och kylan kom allt längre in under kläderna. Klockan nådde min maxtid och jag insåg att jag definitivt inte skulle nå hem i tid för vad jag sagt. Jag kom dock hem trött o slut på energi efter en kanondag på fjället och fick sen höra att jag kommit hem 15 minuter innan de tänkt ut och leta mig. Vilken tur då :)
På den tiden fanns inga mobiltelefoner, jag hade ingen karta med (men den var någorlunda memoerad i mitt huvud), hade alltför lite dryck och energi med att äta dessutom var jag inte klädd om vädret ändrats och inte heller hade jag hållit mig till färdplanen jag sagt till den som visste att jag skulle ut.
Numer har jag mobil med mig, fortfarande dåligt med något att äta, tar inga risker i fjällen (tror jag) i alla fall tänker jag till lite mer. Vill liksom inte att fjällräddningen ska behöva komma.
Nu peppar jag mig själv med att se solen skina underbar utsikt och vacker natur i mitt huvud och ska snart ge mig ut i regn och 2 graders värme.
Så var rädd om er där ute och äventyret är ännu lockande och jag tar oftast en annan väg än den planerade, men med lite mera eftertanke. Det finns mycket även i våra skogar som lockar och som bereder mig glädje även om längtan till fjällen alltid kommer att finnas.
Ha det gott allihop, får se om jag kommer tillbaka :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar