Då finns det ju skidspår precis överallt, bara att välja vart man vill styra färden.
Klädde ut mig till skidåkare, skateskidorna och stavarna läggs i bilen och vätskebältet fylls med varmt vatten och i sista stund slänger jag i en energibrustablett så det blir lite energipåfyllning. Bestämmer mig för att utforska trakterna västerut och tar bilen bort till Gipsjön där jag parkerar och sätter på mig skateskidorna och drar söderut längs ån mot Glimsjön. Skaren är perfekt och jag fortsätter mot Bondselen men vänder om och drar sedan över och tar myrarna mot Hoppnäset.
Jag har varit till Hoppnäset en gång för länge sedan, när vi åkte bil på isen på en plogad bana på sjön. Vi var två tjejer och två killar i en Volvo 142:a (tror jag) och det gick undan på isen. En kall mörk fredagkväll, jag skulle på skidtävling dagen efter, ingen hade en aning om var vi var. Mobiltelefon fanns ju inte på den tiden. Men det gick undan på isen och var kul, tills det plötsligt brakar.......bilen sjunker. Minns skräcken....för ett kort ögonblick och killen som körde gasade max och vi plöjde genom vattnet, sen tog det stopp. Shit!!! Dubbelis, tack o lov.
Försiktigt öppnade killen i passagerarsätet framdörren och vi hade tur, inget vatten kom in, men det var inte långt ifrån. Omgående säger jag att jag vägrar gå ur bilen därute, jag skulle tävla nästa dag och kunde verkligen inte vada i iskallt vatten. Men ena killen offrade sig och tog av sig barfota!!! och klev ut i det iskalla vattnet och snart var vi uppe på torra land. Tror faktiskt inte jag åkt bil på isen någon mer gång. Ja, vi hade tur, den gången.
Men åter till skidturen som det skulle handla om. Vilka stugor det finns i Hoppnäset!! Eller nästintill villor, riktiga palats, men jättefina. Det var inte många fäbodstugor som syntes från strandkanten heller, men i dag vill de flesta ha samma bekvämligheter i fritidshusen som hemma. Jag är väl inte som andra precis som gillar utedass, vatten från brunnen som man fortfarande vevar upp och fotogenlampans belysning. Det är rofyllt för mig. Men tur att vi är olika och det är verkligen vackra stugor jag åkte förbi. En och annan mörtstuga verkade också finnas i isen.
Att åka mot solen är så fantastiskt underbart, solstrålarna värmer, skidorna flyter fram över myr och is. Möter Hansa som också är ute på tur, vi samtalar en kort stund innan jag fortsätter min färd söderut. Vid Långselen sitter Annki och Mats och drar storabborrar och solar sina vackra ansikten och njuter.
Drygt 3 timmar och 15 minuter senare så har jag tillryggalagt 41,3 km på skateskidor i solsken under en blå himmel. Det kallar jag energipåfyllning!!!
Nu har resan mot Nattvasan 2018 börjat, en tävling jag och brorsan ska åka. Han tränar dubbelt så mycket som mig så nu ska jag börja och jag ska försöka hålla i träningen för en gångs skull. Jag kan inte tro att jag kan ta 3 månader med vilodagar i sträck. Påminn mig om det när jag tappar fokus är ni snälla!
