Ett brev från Canada

Igår blev jag så glad när jag fick ett efterlängtat mejl från min kära släkting i Canada.
Vi har haft brevkontakt i flera år och vi är fyrmänningar. Hennes mormors far och min farmors mor var syskon. Hampus Hindric utvandrade till Amerika och arbetade som guldgrävare och var en av dem som lyckades skapa sig en framtid. Han kom åter hem till sitt fäderneland och sina föräldrar 1904 för att hitta sig en fästmö i hembygden. Han tog sin Skinnar Brita och flyttade med henne för gott till Amerika och därefter till Canada. Jag är så innerligt tacksam över att brev från den äldre generationen finns kvar och att jag har kopior av dem.


Mina fina barn, Santa och Leo (bägge finns i hundhimlen nu) och vår kära släkting och vän Pam

När Pam skrev att hon planerade att komma till Sverige och hälsa på mig blev jag jätteglad. Vi bestämde att vi skulle träffas och tillbringa några dagar i Stockholm för att se huvudstaden och hon kom sommaren 2008. Vi skulle bo på Sheraton och jag vet att jag var skitnervös inför vårt möte. Vem var hon egentligen, jag tyckte att hon var så fin och elegant och sen kom lilla jag. Hade liksom inte precis valt att bo på Sheraton om jag åkt själv.
Men så fel jag hade, hon kunde lika gärna varit min syster. Vi var så lika i allt vad vi sa, tänkte och gjorde Med andra ord en riktig själsfrände.

År 2010 fick vi åter Canada besök, av pappas tremänningar dvs även dem ättlingar till Hampus Hindric. Det var Harold och Connie och Larry och Linda som gjorde en resa för att få beträda det land där deras farfars vagga en gång stod. Det är så fantastiskt att se hur vissa släktdrag ärvs vidare genom flera generationer.

Larry och Harold

 

Att jag sedan fick ännu en kontakt med en släkting i Canada på min mans sida via facebook i går gjorde ju att kvällen blev än mer rolig.

 

Min barndoms somrar vid sela

Min barndoms somrar tillbringades vid fäboden, ibland med mor och far, ibland med farmor och farfar. Det var liksom så vi barn fick uppleva våra somrar, bland kor och sommarblommor på skogsängarna. Metandes efter aborrar i sjön, synade mjärden eller fiskenäten på morgonen.
Att åka utomlands som dagens barn gör fanns liksom inte på kartan på den tiden, trots att jag inte fyllt hundra år ännu.
Att få vara själv med farmor vid "sela" var ett riktigt äventyr när man var liten. Dagarna man minns var soliga och vi åt pannkaka med grädde och sylt. Grädde som farmor vispade på den vi köpt av Helny. Helny var den goa tanten på andra vallen som hade två kor och ofta två eller tre kalvar. Minns den rödbruna kon som hette Rölla och den vita med lite svarta prickar som jag tror hette Docka. Det var så roligt att få ta mjölkkrukan och springa iväg längs stigen upp till korna och gå in och lukta och gosa med kalvarna. Ibland hände det att man fick mjölka tillsammans med Helny, men då gällde det at vara på plats i tid så hon inte redan hunnit göra det. När man skulle mjölka var det viktigt att tvätta händerna först, sen skulle kons spenar tvättas och man fick klappa kon lite. Därefter skulle man sitta på den trebenade pallen och hålla hinken mellan benen som Helny gjorde. Den fick ju inte stå på golvet, då kunde bakterier komma i mjölken. Jag var ju för liten att kunna ha hinken på det sättet, så Helny satt med hinken i knä och jag stod på huk och drog och kramade en spene med varje hand. Kan än i dag höra ljudet av mjölken som slår i zinkhinkens kant eller botten.

Här fanns en bänk där  mjölken barbetades

 

Fjöset där korna sov på natten

 

På kvällarna stod man nere vid sjön och borstade tänderna samtidigt som farmor plockade ut sina tänder!!! Alltså, jag var såå fascinerad av att farmor kunde plocka ut dom och borsta dem i handen. Och sen stoppa dem i ett vattenglas!!
På kvällarna kom Nils med hunden Packe från andra vallen för att spela kort med farmor och farfar och Gustaf o Mimmi. Gustaf var farmors lillebror och Mimmi var hans snälla fru. De hade stugan mittemot. De spelade alltid kort med pengar, och farmor hade kortpengarna i en burk ovanför fönstret. Det var ettöringar, tvåöringar, femöringar, tioöringar och tjugofemöringar. Jag fick bara vara uppe en stund när de spelade, sen fick jag gå o sova och då låg Packe, karelsk björnhund på golvet nedanför sängen.
Eftersom korna gick på sommarbete på skogen så var alla fäbodstugor inhägnade och vi hade en grind nedanför oss. När Dagny och Anders eller Ingrid och Gösta eller Lilly och Sven kom så fick man springa dit och öppna grinden. Då var man glad för då fick man en grindslant. Ibland 10 öre men var de snälla så blev det 25 öre. Då var man glad.
Ja, så var barndomens somrar på min tid, en lycklig härlig tid när vi badade i viken i sjön och inte i Medelhavet. En tid när inga sorger och bekymmer fanns i ett litet flickebarn.

                                                            

Släktforskning mitt stora intresse

Måns Månsson f. 1833 var gårdfarihandlare

Min mormors farfar hette Måns Månsson och kom från Skåne. En skåning i Malung på den tiden var mycket originellt. Hans dialekt skiljde sig mycket från vårt Malungsmål. Han hade hustru och två barn med när han flyttade till min hemby år 1866. Hustrun dog ett år senare och Måns gifter om sig och får flera barn, bland annat sonen Lars Fredrik som var min mormors far. Jag har släktforskat som novis till och från sen jag var 12-13 år och alltid fascinerats av mina mor- och farföräldrars berättelser.
Nu har jag kartlagt alla ställen och orter som Måns bott på från födelse till död. Synd är dock att det ingenstans framgår vad han arbetat med när han bodde i Malmö och vad som gjorde att han tog sin familj och flyttade till Malung i en tid då det var nödår.
Att resa i kyrkoarkiven är oerhört spännande och man glömmer tid och rum. Det finns allt möjligt att läsa..........

Utdrag ur kyrkobok

Dokumentation av sämre väder

Vatten har en förmåga att fängsla mig, även om än så lite vatten

Tog en sväng ut i skogen med nya kameran, dels för att testa den och dels för att testa min hälsa om jag var frisk nog att orka jobba i morgon. Tyvärr var ju inte vädret speciellt bra, men eftersom jag varit sjuk och ville testa kameran som kom i onsdags så blev det några bilder ändå. Livet består ju inte av solsken jämt och då måste ju även livet i regn och moln dokumenteras. Eller hur?



Tickor har jag alltid gillat

En annan vacker skapelse

Min glänta i skogen

 

 

Förfäder har lämnat lite spår

 

 

Trollskogen

Ett träd med stadiga rötter

Bitterhetens medicin är kärlek

Många gånger har jag tänkt vad som formar och påverkar en människa.Vad som gör att vissa klarar av att hantera sorger, olyckor, sjukdomar och händelser som sårat djupt.
Alla människor har upplevt saker, händelser som påverkat dem på olika sätt. En del har kanske drabbats hårdare än andra, men det går inte att värdera vem som är mest drabbad. Ingen kan säga att någons sorg är större än någon annans. Ingen kan säga att en person har mera ont än en annan. Bara Du själv kan avgöra hur ont det gör, hur sårad du blir och hur lång tid det tar innan du mår bra igen.

Men du kan välja om du ska låta dig drabbas av bitterhet, om du ska leva kvar i denna bitterhet. Om det är värt att förtäras av en känsla som du faktiskt väljer att ha kvar eller jobba bort. Det finns så mycket bra litteratur i ämnet som handlar om hur vissa klarar hur mycket som helst. Ett tips på en bok som uppskattats mycket av mig, men som jag vet att yngre enbart tycker är jobbig, men ju fler gånger den läses och ju äldre du blir desto bättre blir boken som skrivits av Aaron Antonovsky och heter Hälsans Mysterium och handlar om hur vissa människor klarar att bibehålla sin hälsa och  klarar av svåra påfrestningar med bibehållen hälsa - de kanske till och med växer och utvecklas som människor trots svåra påfrestningar.
Där kommer då begreppet KASAM in dvs. Känslan av sammanhang. Att kunna begripa, hantera och se en mening i det som sker De centrala begreppen är  alltså: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Så läs gärna boken.
Kaj Pollacks böcker Att växa genom möten  och Att välja glädje handlar om hur du kan vidareutveckla dig som människa.
Det finns mängder av litteratur i ämnet så vill du lära känna dig själv så kan du börja med att boka en date med dig själv och presentera dig för dig själv. Berätta vem du är, vad du tycker om, vad du blir ledsen av, vad du vill göra med ditt liv. Vem som ska få bestämma om du ska bli arg eller ledsen.

Har du någon gång bokat en träff med ditt inre?? Om inte, då är du värd att äntligen få möta dig själv, att lära känna dig och möta den människa som jag tror att du älskar innerst inne. Så väljer du att komma till vers nummer två i min "Dikt"

Bitterhetens medicin är kärlek

Bitterhet är en sjukdom
Bitterhet är ett tillstånd som fräter sönder ditt inre.

Här vill jag träffa mig. Var vill Du träffa Dig?

Bitterhet förstör din framtid
Bitterhet är en ondska
Bitterhet och hat förstör ditt liv
Bitterhet förstör andras liv på grund av att din
Bitterhet går ut över alla i din närhet
Bitterhet förstör vänskap och relationer

Kärlek, värme och glädje ger hopp
Kärlek, värme och glädje skapar tröst
Kärlek, värme och glädje ger en framtid
Kärlek, värme och glädje skänker frid och lugn
Kärlek, värme och glädje ger vänskap
Kärlek, värme och glädje övervinner alla hinder
Kärlek, värme och glädje är livet
Kärlek, värme och glädje är Bitterhetens medicin.

            

Trevlig Lördagkväll och Snälla Låt Kärleken vinna över Bitterheten <3

Trygghet och Kärlek

När man är liten är det tryggt att sova med den som är stor, varm och lugn

 

 





 Challe sover tryggt hos Santa
 





o ibland kan det vara tryggt att gömma sig under en stol o bara betrakta omvärlden
 







eller sova skönt i morfars famn

Sjuk

Jag vaknar av att något är fel, mitt huvud värker.

 En smärta jag upplevt förut men det var längesen.

 Jag mår illa och tar mig knappt till toaletten.

 Hela mitt inre vänds ut och in.

 Jag tömmer min kropp på allt innehåll,

 svetten lackar från min kropp, jag fryser och skakar.

 Allt vill ut ur min kropp och jag känner att benen viker sig och jag faller ihop.

Kryper till sängen och ligger darrande kvar,

 hoppas och önskar att smärtan drar bort.

Minut för minut tickar iväg, men smärtan och frossan är kvar.

 

 

Morgonjogg

Tog mig i kragen och klev upp klockan 05.00 för att köra ett träningspass på lasarettsgymmet i morse. Känns rätt skönt när man sen går upp på jobbet, nytränad och nyduschad. Det ger enorm energi och jag känner mig pigg hela dagen.
Joggade bort till gymmet, men gissa om jag blir snopen när inte jag kommer in!! De måste ha bytt kod, för jag har bestämt för mig att jag använt min vanliga passerkortkod, men det gick inte. Jaha, vad gör man halvsex på lasarettet en onsdagmorgon???
Sprang bort till omklädningsrummet för jag visste att jag hade ett par långa tights där, men att springa i regn i 10 graders värme i en kortärmad funktionströja kändes lite för lättklätt. Hade tur för jag hade en tunn microfleecetröja som jag tog på mig. Sen stack jag ut på en morgonjogg på ca 7 km.
Sen var det skönt med en dusch, en macka o  att dricka en kopp kaffe redo för att starta dagens arbetspass.                                 

Träning i gråväder är skönt

Vädret var inte inbjudande och lockande men suget att få springa efter en veckas uppehåll lockade likt en godispåse kan göra ibland.
Temperaturen visade noll grader, snön låg vit på backen och ned föll lite snöblandat regn så underställ åkte på liksom mössa och skidhandskar. Tog en sväng in ladugården och hämtade stavarna också så armarna får sig en duvning samt att pulsen höjs då hela kroppen får jobba.
Efter 20 meter var jag genomblöt om fötterna men vad gör det när det är kul.
En timme senare och efter att ha sett både en älg och två rådjur så var jag hemma och tog en varm dusch. Så skönt!!

 

 

Ha en fin tisdag gott folk :)

Ett ögonblick i livet

En händelse, ett ögonblick från verkliga livet en februaridag.

 

En trött liten kvinna

 

En trött liten kvinna tackar för den hjälp hon fått.

Med sliten kropp och silvergrått hår.

Ett hjärta som snart för alltid ska sluta slå.

Hon ber mig med sin svaga röst, att få se mitt ansikte.

Det är med möda hon orkar titta upp.

Jag sätter mig då ner och hon ser på mig

Med sina kloka vackra tårfyllda ögon

”- Jag vill så gärna se vem som är så snäll med mig”,

säger dem gamla kvinnan med svag och sprucken röst,

samtidigt smeker hon ömt min kind.

 

Anneli Fagerlund 2013-02-25

 

 

Vandring och cykling två härliga sätt att ta sig fram

 

Kärlek i sanden

Vi testade en stig men den tog slut. Jag, kan ni tänka att JAG sa att vi borde vända.
Vi gjorden en vandring norrut längs stranden men vägen tog slut. Det stoppar ju inte oss, kollade ín kartan och började klättringen över ett berg med brant stup ner mot havet, men absolut ingen fara. Väl över berget där vi faktiskt mötte en tysk man med fru. Ja frun hade valt att stanna vid vägs ände då stigen var mkt brant. Tänk att det finns fler galningar!! Han var ute på geo catching. Vi hade en fantastisk dag och var borta drygt 8 timmar men då käkade vi lunch i nästan en timma. Tyvärr visade det sig att den väg vi skulle ta över berget låg på privat mark så vi skulle få gå en stor huvudled tillbaka, men vad gör man när den väg vi kom från var alltför brant för att klättra nerför. Dock visade det sig att huvudleden gick genom en tunnel!!. Jaha då fortsatte vi mot nästa samhälle/stad där det skulle finas en mindre väg att ta. Stackars maken var trött nu så vi köpslog lite om alternativ och jag gick lovade honom att om inte den vägen fanns skulle vi ta en taxi hem. Gissa om  jag blev lycklig när vägen fanns!! Haha jag vann, vi gick hem och vi tog ett dopp i havet på vägen hem, men sen var älsklingen trött. Men en helt fantastisk dag med närmare 4 mil runt enormt vackra omgivningar.

 

                                                Maken på väg ner o tysken på väg upp

                                                      Brant utför men otrolig utsikt

                                                                         Lunch

                                                              Torre de Canyamel

                                                      Vi ska bortom bergen igen.........

                                       

     Hyrde MTB en dag och drog söderut mot Porto Cristo för att bl.a. besöka drakgrottorna “Cuevas del Drach”. Den imponerande droppstensgrottan finns på 25 meters djup och är 2,5 km lång. I slutet av grottan finns en underjordisk sjö där det hölls en konsert och ljusshow. Vi hade tur som kom dit precis när det var dags att gå in. Absolut något att rekommendera. Vi fortsatte längs kusten söderut på ön och tog sedan inlandet hemåt. Vi hade en mycket fin dag och var ute i 7,5 timmar. Önskar at vi hade mera tid att cykla runt men det får bli en annan gång.

 

                                                       

Det är för djävligt

Det fanns en tid när det var rofyllt, avkopplande och spännande och en av de bästa stunderna när jag kunde gå ut i skogen. När jag kunde ta hunden med mig och åka ut till jaktmarkerna för att träna spårning och sök av älg. Att få vandra i skogen tillsammans med den trognaste vännen. Se hur lycklig jämten var när jag släppte den lös och den fick söka ut. Att höra ståndskallet eka i bergen och sakta smyga fram på ståndet. Att lyssna till och se hur hunden arbetar med älgen och ibland komma och hämta mig och stolt visa upp sig för att strax återgå.
Det är så det varit, det var då det var glädje att gå ut, man kände ingen rädsla för hunden.
Numer finns inte glädjen..........Det har dom i storstan bestämt.

Simma bland nudister

Sista dagen vi hyrde bil, dvs dag 3 åkte vi söderut på ön och tillbringade dagen på en mycket lång strand. Det sägs att den är 7 km lång och det finns inga hotell i närheten så det var lagom mycket folk. Dessutom var det den absolut bästa strand jag besökt, med vit sand och långgrunt.
Låg på stranden och läste en bra bok nästan hela tiden, men sen skulle jag simma lite. Eftersom vi hade pengar och telefoner o kamera med så blev det att turas om att bada.

Eftersom man inte vet hur strömmar går så vill jag aldrig simma så långt ut utan väljer därför att simma längs stranden. Jaja, nu kryper jag ju inte efter botten utan är väl så pass långt ut att jag precis bottnar om jag vill. Efter att först sprungit i vattnet några hundratals meter och sen ha simmat ca 1 km
kikar jag in mot stranden och jag håller på att få en kallsup när jag ser  det jag ser. Flera nakna karlar med sina attribut springandes på väg ut i vattnet. Både kvinnor och män ligger o solar precis så nakna som de var när de kom till världen.
-NEJ, Herregud, inte ett nudistbad!! tänker jag
Jag skyndar att vända om och ska simma tillbaka när en man o en kvinna också är på väg ut i vattnet t det hållet också.
Shit!!! Jag vill inte vara bland dessa nakna och simmar så fort jag kan därifrån.  Alltså det är väl inget farligt, men det känns ju pinsamt. Och varför händer detta mig? Samma sak hände ju mig på Samos, men då råkade jag cykla rakt in i ett nudistbad.



Mallorca

 

 

 

                                                            

Valdemossa

Denna dag besöker vi Valdemossa, en vacker liten bergsby på västra sidan av ön. Där tillbringade Chopin ett par månader och skrev klart sitt Preludium i klostret. Han drabbades av en lunginflammation och dog ett par månader senare. Det är definitivt värt ett besök om ni åker till Mallorca.
Jag gillade verkligen att strosa runt på gatorna i dessa gamla kvarter och se på alla vackra blommor, alla stenar i husen och på gatan. Att få tänka på vilket slitgöra för människorna som byggt dessa hus och små stenbelagda gator. Jag hade kunnat gå hur länge som helst här, backe upp och backe ner.







Valdemossa

 

Chopins piano

 

Vi besökte Chopins cell på klostret som ändå bestod av tre rum och en liten trädgård med en  fantastisk utsikt 

Vy över bergsbyn

 

 

Chopin

 

Underbara gator

 

Vi hyrde cyklar en dag, men dit återkommer jag en annan dag