Det är för djävligt

Det fanns en tid när det var rofyllt, avkopplande och spännande och en av de bästa stunderna när jag kunde gå ut i skogen. När jag kunde ta hunden med mig och åka ut till jaktmarkerna för att träna spårning och sök av älg. Att få vandra i skogen tillsammans med den trognaste vännen. Se hur lycklig jämten var när jag släppte den lös och den fick söka ut. Att höra ståndskallet eka i bergen och sakta smyga fram på ståndet. Att lyssna till och se hur hunden arbetar med älgen och ibland komma och hämta mig och stolt visa upp sig för att strax återgå.
Det är så det varit, det var då det var glädje att gå ut, man kände ingen rädsla för hunden.
Numer finns inte glädjen..........Det har dom i storstan bestämt.