Vi har haft brevkontakt i flera år och vi är fyrmänningar. Hennes mormors far och min farmors mor var syskon. Hampus Hindric utvandrade till Amerika och arbetade som guldgrävare och var en av dem som lyckades skapa sig en framtid. Han kom åter hem till sitt fäderneland och sina föräldrar 1904 för att hitta sig en fästmö i hembygden. Han tog sin Skinnar Brita och flyttade med henne för gott till Amerika och därefter till Canada. Jag är så innerligt tacksam över att brev från den äldre generationen finns kvar och att jag har kopior av dem.
 |
| Mina fina barn, Santa och Leo (bägge finns i hundhimlen nu) och vår kära släkting och vän Pam |
När Pam skrev att hon planerade att komma till Sverige och hälsa på mig blev jag jätteglad. Vi bestämde att vi skulle träffas och tillbringa några dagar i Stockholm för att se huvudstaden och hon kom sommaren 2008. Vi skulle bo på Sheraton och jag vet att jag var skitnervös inför vårt möte. Vem var hon egentligen, jag tyckte att hon var så fin och elegant och sen kom lilla jag. Hade liksom inte precis valt att bo på Sheraton om jag åkt själv.
Men så fel jag hade, hon kunde lika gärna varit min syster. Vi var så lika i allt vad vi sa, tänkte och gjorde Med andra ord en riktig själsfrände.
År 2010 fick vi åter Canada besök, av pappas tremänningar dvs även dem ättlingar till Hampus Hindric. Det var Harold och Connie och Larry och Linda som gjorde en resa för att få beträda det land där deras farfars vagga en gång stod. Det är så fantastiskt att se hur vissa släktdrag ärvs vidare genom flera generationer.
Larry och Harold
Att jag sedan fick ännu en kontakt med en släkting i Canada på min mans sida via facebook i går gjorde ju att kvällen blev än mer rolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar