Alla Helgons Dag

Alla Helgons Dag

Det är en helg som i ungdomsåren hade en annan innebörd än vad den har nu. Tider förändras och vi med den.
Förr var det helgen då första lägret på snö ägde rum. En glädjens och efterlängtad helg Det var Dalaläger i Idre som gällde och hur kul som helst. Vi bodde i stugorna som fanns nedanför Värdshuset på Idre Fjäll och på den tiden fanns det ca 30 tal stugor åtminstone första gångerna vi var där. I stuga nr 1 bodde alltid LK-ordförande Karin och de andra ledarna. Ni som var med kommer säkert ihåg, Gösta med sin finnspets som alltid fanns med på lägren, Folke, Viktor och Börje + en hel del andra ledare som jag minns. Vi gjorde en hel del hyss, snöbollskrig och annat, men det var två pass på skidor som gällde och vallade det gjorde vi själva. Sommarens läger på Idre Fjäll var också upplevelserika. Minns när vi ställt en hink med vatten  uppe på en dörr och en av killarna kom in och fick den över sig. Haha, gissa om vi tjejer hade kul!! Minns dock med fasa när vi sprang orientering på fjället och jag trampar i ett jordgetingbo och det var getingar över allt och vi var längst bortom Burusjön. Då var det inte kul, nio stick och en halvmil hem. Jag blev rejält tagen av sticken, yr och  kallsvettig, men jag tog mig tillbaka. Fanns ju liksom inga mobiler då.

Numera är denna helg en tid för eftertanke, tid för minnen och en stund i stillhet. Det är en helg där tankar går till nära och kära som lämnat jordelivet i alltför unga år eller som lämnat detta jordiska liv i rätt tid, dvs när de levt livet färdigt efter ett långt och innehållsrikt liv. Oavsett hur tidigt i livet våra kära har fått lämna livet så är saknaden lika stor, kanske bara lite lättare att förstå. men när små oskyldiga barn får lämna oss och sin mamma och pappa, mormor och farmor och alla andra nära släktingar och vänner då blir saknaden och förlusten så ofantligt mycket smärtsammare, så svår att förstå och så oerhört svår att se någon mening i. Men någonstans inom oss måste vi se ett sammanhang att kunna tänka att det ändå måste finnas en mening, trots att vi tycker att allt känns meningslöst, för annars kan vi aldrig begripa och gå vidare. Minnen ska vårdas och finnas kvar, man ska fortsätta och prata om dem som gått bort, på så sätt förblir de kvar hos oss.

Tack kära mamma för all kärlek och värme du gav

Mor

 

Du har funnits där för mig sen mitt första andetag

En julnatt så kall och så klar

Du födde mig i gryningen, när natt övergick i dag

En mor och ett barn,

En navelsträng till livets träd förenade oss

Den klipptes av, men kärleken mellan mor och barn blev kvar

Du fanns där när jag tog mina första steg

När jag fick min första tand

Och sa mitt första ord

Du fanns där för mig när jag förfrös min hand

Du var alltid där när jag behövde dig.

Jag kunde bara tänka att jag skulle ringa dig

Att jag ville prata med dig

Då ringde oftast telefonen och det var alltid Du

Nu har telefonen tystnat, din röst finns inte kvar

Du står inte längre vid köksbänken och tittar ut när jag kommer.

Livets låga blåstes ut,

Men kärleken mellan mor och barn blev kvar

 

Anneli Fagerlund 2012