Gryning

Gryning

fredag 15 november 2013

När sjukvården inte fungerar

Jag förstår fortfarande inte läkarens beslut

Pappa berättar att Du mamma var så dålig på morgonen denna dag, Du hade blivit sjuk på kvällen när vi firande din 70 årsdag, du hade hög feber och hosta, orkade inte äta. Jag försökte, ja vi alla ville att du skulle till sjukhuset, men du sa som vanligt att det går över, de kan väl inget göra. Sen på tisdagkväll var du sämre, du sa att du kunde åka till vårdcentralen, men den var ju stängd. Vi har ju ingen jourläkare på vår ort. Jag säger att vi kan åka till Mora på akuten, men du säger att du väntar till Nästa dag onsdag den 24 november. Pappa ringer vårdcentralen på onsdag, han berättar hur dålig du är. Du får komma dit, Du som varit fullt rörlig och gåendes orkar inte ta dig ut till bilen. Pappa bär dig till bilen. På vårdcentralen öppnar de ambulansintaget och ni får köra in, Du orkar inte gå, dina ben bär dig inte. Sjuksköterskan som tar emot dig hämtar en rullstol och skjutsar dig i. Pappa förklarar hur dålig du varit sista dagarna, att du inte ätit och druckit. De tar ett blodprov i fingret enligt pappa, men de får inte fram blod, du är för kall enligt sjuksköterskan. En läkare kommer in, lyssnar snabbt på lungorna, säger att det är början på lunginflammation, att du ska äta Kåvepenin tabletter och får höra av dig om du inte blir bättre. Pappa försöker förgäves berätta om hur du mår för du orkar inte svara. Stressad läkare går därifrån och pappa bär dig ut i bilen. Tre timmar senare är du död.

Kan ännu inte fatta att sjukvårdspersonalen inte såg hur dålig du var. Att en tidigare fullt gående person inte kan stå på benen, att en person som inte hade ett enda läkemedel och som inte orkar prata, att en person som så perifert kall att man inte kan ta ett blodprov, at de inte kan ta en saturation, Att en läkare inte lyssnar. Att de låter en make bära sin sjuka hustru ut till bilen som i vanliga fall går. Förstår fortfarande efter två år inte hur hon kunde skickas hem med tablett antibiotika när hon knappt kunde svälja. Ansvaret lades på pappa och mamma att höra av sig om hon blev sämre. Hon var ju lika dålig tre timmar senare när hon dog.

 
Hur tänkte ni egentligen?

21/11-12

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar