Behöver få ihop några för att förbereda mig så gott jag hinner inför 27K den 29 juli. Svärdottern skulle springa och hon slängde iväg en fråga om jag skulle hänga på. Vips var jag anmäld!! Jaja, det var ju tur att det inte var 44km. Har sprungit 44:an två gånger och det har varit kul, men det är slitigt. Att springa i drygt 6,5 timmar i tuff terräng tar på en gammal kvinnas kropp, men ger själen energi och glädje så det ger ändå mer än tar. Men nu testar vi 27k i juli och efter det så ska jag och en vän kanske springa mellan Ammarnäs och Hemavan på 4 dagar så jag behöver fräscha ben ganska snabbt efter 27K.
Men då var det långpasset som skulle bli och jag har kört en del höjdmetrar på slutet och känt av det lite så jag ville springa mera flackt i dag. Tänkte ut en runda med svagt motlut i början och därefter stig på några kilometer för att åter bli grusvägslöpning. Det gick fint i motvinden. Regnet smekte mina kinder, tightsen klibbar fast i låren och jag önskade att jag haft fingervantar på mig.
På stigen genom det gamla kvarnstensbrottet, där man kan försöka drömma tillbaka till 1800-talet och föreställa sig hur de som arbetade med släggan mor stenarna och mejseln som holkade ur hål till stången som skulle sitta i stenens mitt, så går det lätt att springa. Det är visserligen blött men så otroligt vackert, magiskt rent av i gammelskog där mossan är grön och gömmer slaggstenar, laven hänger från träden vilket är ett bevis på bra syrerik luft. Visst är jag lyckligt lottad som får lyfta ena benet över det andra och bara ta mig framåt.
Når snart vägänden på den väg jag nu ska följa resten av passet. Nerför backen, ser en körväg in i gammelskogen och snart inser jag att jag inte alls är på grusvägen längre. Nej men såklart, jag kan aldrig hålla mig till planen jag tänkt. Det är helt oemotståndligt att inte vilja ta reda på vart den stigen eller körvägen leder. Jag förstår inte!! Men min nyfikenhet driver mig alltid längre och det är nog det som gör att jag alltid hittar små pärlor. Jag följer mina egna stigar eller ja, de är ju obefintliga för det mesta men det är ändå mina upptäcktsfärder och det är alltid spännande.
DEt blir väl ungefär en halvtimme i obanad terräng över myr och genom skog och fram till en liten bäck. Massor av hjortronblom som jag hoppas blir till bär, nu vet jag var det finns :).
Letar mig ut till grusvägen igen och fortsätter så turen utan att lockas av vägen igen.
Blev ett uppfriskande löppass på drygt 24 km under 2 timmar och 45 minuter. 220 höjdmeter så nästa långpass får jag försöka på lite mera åsar, kanske en fjälltur?
