God Jul och Gott nytt år

Julstress och SD som största parti-kall är världen

Det lackar mot jul och människor stressar nästan ihjäl sig för att inhandla julklappar för tusentals kronor. Mat ska lagas och julgodis fixas. Paketen slås in och självklart ska det städas, pyntas och granen ska kläs. Efter det ska systembolaget besökas, glögg och julsnaps ska göras och ja, sen kanske då tomten ska komma, alla ska då vara glada och snälla och få exakt den grejen de önskat i sitt paket för annars går det väl inte bra. Önskelistan till tomten som man själv skrev som barn har nu mera blivit en inköpslista som lämnas till morsan eller farsan.
Samtidigt som ovanstående sker så läser jag i de stora kvällstidningarna och numer är det så vanligt att läsa att en tonåring knivdödats, en man har slagits blodig, ett spädbarn har räddats ur ett sopnedkast, ett barn är bortrövat och en pappa misstänks ha tänt på sitt hem där två dör så att man bara scrollar vidare. Men faktum kvarstår att i varje enskilt fall är det en människa av kött och blod, ett barn till en mamma som i detta nu gråter av att inte återse sitt barn. Tänk om ni själva var den mamman eller för den del pappan. Då är det plötsligt inte bara en nyhet i mängden utan då är det personligt, då gör det ont, då är det outhärdligt och sorgen är förlamande och varje minut får du kämpa för att hålla huvudet över ytan. Just i denna stund kämpar en mamma, en pappa, en bror, syster eller mormor, morfar med att förstå hur vardagen och livet ska kunna levas vidare. Vad meningen med livet egentligen är. Vad de har gjort för att livet skulle bli såhär.
Det är också då man bör tänka efter vad som är viktigast och mest värt i livet. Vad vill vi helst ha i livet, vem och vad betyder mest för dig?
Sen säger de på nyheterna att SD har enligt SVT/Novus senaste mätning blivit största parti i Sverige, ja då vet iallafall jag vad jag önskar mig allra mest och vad som   betyder något för mig.

Nu ska snart tusen juleljus tändas och jag hoppas världen kan bli lite snällare och att jag får vakna till en värld utan främlingsfientlighet och en värld med fortsatt demokrati, yttrandefrihet och fred där alla människor är lika mycket värda.

Tack för ordet!

Bra deal, eller?

Maken säger: Jag ska till optikern i Mora på lördag. Vill du vara med?
Jag: Jaaa! Då kan jag springa Gösta Larsson rundan på 11,2 km.
Maken: Jag hade hoppats få hjälp med val av bågar.....
Jag: Men det kan väl expediten hjälpa till med.....eller?

Hm, för typ 30 år sen hade jag gladeligen sprungit i alla butiker, nu lockar skogen mer än shopping. Vad är det för fel på mig??
Men jag har ju allt jag behöver. Varför köpa en massa när man kan få njuta av våren i skogen och längs Gösta Larsson rundan istället. Där i terrängen kring Bergkarlås växer blåsippor och vitsippor och det är fantastiskt vackert, särskilt på våren.
Men vädret kommer inte att vara så bra på lördag så kanske jag ändå ska vara en god hustru och stödja min man i valet av nya glasögonbågar, ta en fika på café och gå på Zornmuseum istället.
Hm, ja varför inte!
Sen kan han följa mig till Hemus och köra lite militärträning :)
Japp så får det bli!
Jag följer han och sen följer han mig och kör ett lite svettigt pass.

PERFEKT eller hur älskling??

Sommar eller vinter-aldrig nöjd

Lördagmorgon och snön ligger vit. Ren vit nysnö har vräkt ner under gårdagen och natten och det är oerhört vackert ute. Hoppas att alla turister som ska till och från fjällen behållit vinterdäcken på.

Kommentarer om vädret på social medier:
"Vill inte ha snö längre"
"Det är ju april och det ska vara vår"
"Åh, nu måste jag skotta fram bilen"
"Nej vi vill ha sommar"
"Skrapa rutan, nu????"
"Jag är trött på vinter och snö"
"Kräksnöar ju..."

Ja, det är människors reaktioner på snön för tillfället.
Bättre blir det när svenska folket får sommar, sol och värme från en klarblå himmel.
Det blir fågelkvitter, gröna gräsmattor och man ligger på stranden och solar. Folk är lediga och har semester. Åker på resa och umgås och slappnar av efter ett års arbete.
Det är vad många drömmer om.

Verkligheten då?
Kommentarer på sociala medier sommartid:

"Fan va varmt det är"
"Det såå mycket mygg"
"Dessa knottjävlar"
"Köer över allt till campingplatser"
"Men förtältet ska upp innan vi äter och badar"
"Vi vill ha glass ropar barnen för femte gången"
"Jag vill kissa, säger lillan när du precis åkt om 3 bilar som åker i snigelfart och du är stressad för att hinna fram och vara ledig och ta din semesteröl på campingen"
"Måste vi åka till stugan och dina föräldrar även i år"
"Ska det aldrig komma regn och rensa luften"
"Måste grannen klipp gräset just när vi ska äta"

Känner ni igen det?? Svensken som alltid eller oftast jämrar sig över vädret och slösar energi på något som vi definitivt inte kan ändra på. Du kan bara ändra ditt eget förhållningssätt :)

Just ja, sen vann Leksand slaget om Siljan igår!!!
Kommentarer på det?!

Lite trångt i vindskyddet

Fjällfunderingar och semesterplaner

Förra sommaren blev det ingen riktig fjällvandring. Bara några enstaka dagsturer och jo, någon natt i tält blev det. Men att sätta upp tältet bredvid bilen känns lite fusk även om det är bättre än inget. 

Att det blev så var ju liksom för att vi inte planerat för någon tur egentligen. Men så blev längtan för stor så vi slängde i ryggsäck, tält och  övriga prylar man behöver när vi ändå skulle upp till Jämtland.

Tänkte ta ett par dagar i Bydalsfjällen på hemvägen och gå en bit upp på fjället och ha som basläger. Efter första dagsturen så skulle vi ju fixa käk och det var då vi insåg att vi packat för snabbt.

Ingen brännare till gasolköket var med!! Grrr, ja ja, vi packade ihop, åkte till en pizzeria och sen drog vi ner till Flatruet efter en tur i Ljungdalen.

Men det är historia, nu vill jag iväg. Jag vill kanske ta en springtur i år. Kanske en tur mellan stugor för att minimera packningen. 

Gissa om jag är avundsjuk på den tur som sonen gjorde i somras. Önskar att jag vore så stark, det var såå jäkla häftigt.

Han sprang mellan Vallbo-Anarisstugan- Lunndörrsstugan-Vålåstugan-Gåsen-Stensdalen- Vålådalen- Vallbo vilket blir 10,5 mil. Det är en tur som den vanlige fjällvandraren använder en vecka till och han gör det på en och samma dag!! Sjukt imponerad att ensam springa den turen, ja nu fick han påhejning av sin fru under några kilometer innan Lunndörrsstugan och från Gåsen mötte en kompis upp. 10,5 mil på 14 timmar och 17 minuter, fattar ni vad jag är imponerad men också lite avundsjuk.

Dessa trakter är så fina och jag skulle så gärna springa samma tur eller gå fungerar också, det är ju så häftigt att springa i fjällen. Lite mera rehab så kanske, kanske...

På väg mota Anaris

Det är några år sedan jag gick/joggade själv från Ramundberget till Vallbo via Fältjägarstugan, Helags, Sylarna, Gåsen, Vålåstugan, Lunndörren och Issjödalen. Det tog mig 4 övernattningar och jag njöt varje sekund.

Kan verkligen rekommendera denna sträcka, men har man inte varit där förut så finns mycket att se och njuta av så ha inte för bråttom.

Vi får se vad sommaren erbjuder i vandringsväg, kanske det kan bli någon vintertur också i fjällen. Beror lite på väder och vind. 

Helags

Bjuder på lite bilder från fjällvandring i Jotunheimen, Helags

och Marsliden. Kanske kan det inspirera till en semester i Sverige. Själv tar jag fram kartor och drömmer mig bort.......

Hjärnstark

Människan föds med olika gener och vi har en stor uppsättning av sådana, runt 23000. Samtidigt så har vi 100 miljarder hjärnceller som i sin tur har 100 000 (!) kopplingar mellan hjärncellerna.

Förstår ni då hur svårt det är att tänka rätt???
Vilse i hjärna??? Fel vägval mellan hippocampus och amygdala, då kan det bli galet.

Nej skämt åsido, det här gör det väldigt komplext och såklart att det inte enbart är generna som styr oss, utan det är annat som också spelar in. Bland annat miljön vi lever i, hur vi lever och vad vi gör.

Det tycker jag är superintressant!! 

Tänk att vi faktiskt kan påverka vår hjärna, att vi kan hjälpa den att hitta "motorvägar" inne i hjärnan så att hjärnan kan kommunicera snabbare och effektivare mellan de olika områdena i den ungefär två knytnävsstora del av vår kropp.

Vad ska vi då göra för att träna vår hjärna? Lösa korsord och soduko? Nej, faktiskt inte. Eller det är också bra, men ger inte samma effekt som fysisk träning, konditionsträning!!

Ja, så är det, äntligen kan jag nu få läsa att mina teorier stämmer!!. För jag har själv alltid känt mig starkare, mera avslappnad om jag sprungit, åkt skidor eller cyklat före eller efter en stressig dag på jobbet. Jag stressar inte upp mig så lätt och när akuta saker inträffar blir jag ofta fokuserad och målinriktad.
Är ni intresserade så kan ni läsa mer om detta i Anders Hansens bok Hjärnstark.
Själv tänker jag rehabträna mitt knä och se till att jag blir fri från halsont så jag kan träna hjärnan genom att åka skidor i solskenet.
Må så gott där ute och ta väl hand om er. Tiden på jorden är knapp och det gäller att leva så länge vi får, för sen är det försent.

Lyssna till din inre röst

Var så glad i går att flexa ut från jobbet och ta en skatetur på skidor. Åkte hem, bytte om och kände lite motstånd till att åka iväg. Hade plötsligt ingen lust, men tänker att latheten ska inte vinna. Så jag tog mig iväg till "Kruthuset" som inte längre finns men som alltid kommer att heta så hos oss som minns och vet att det en gång funnits.

Börjar åka och känner fortfarande ett motstånd och en olust, men kör ändå och solen värmer så efter Kvarnstensbrottet tänker jag att jag ska åka upp mot Storåsen och bara njuta av stillheten och ledigheten. Möter en bekant och hans hund på vägen över första myren där skoterleden går. Hejar glatt och åker vidare. Upptäcker att skaren håller för mig och nu är det lite trevligare, men inte samma känsla som en tur på skaren brukar vara. 

Tar sedan fram telefon och livesänder och det ÄR verkligen fint och skönt i solen. Lägger ner telefonen och drar vidare och efter ca 2 minuter kommer jag till grusvägen upp till Storåsen. Är lite smalt i diket upp på vägen och  det är stenhård is pga skotrar som åkt. Är nog lite okoncentrerad och har blicken framåt då jag vill upp till kojan. 

Plötsligt tar det tvärnit med vänsterskidan och jag drar i backen med en jäkla smäll. Höger insida knä tar smällen och jag vrålar av smärta och känner illamåendet gå genom kroppen. Fattar inte vad som hände först men märker ju att jag sitter fast med vänsterskidan i en liten grankvist som är fastfrusen i isen som jag inte sett. Efter en stund lyckas jag få av skidorna och blir sittande i min ömklighet ute i ödemarken. Reser mig upp och försöker stödja ner höger ben som är kraftlöst och bara skakar. 

Jaha, vad gör jag nu?

Åker på rumpan nerför den lilla backen tills jag är på plan mark igen. Försöker få på mig skidorna igen och bara det tar en stund då det sitter snö under pjäxorna och jag kan inte stödja högerben. Nu känner jag mig lite ynklig faktiskt, men också förbannad. Att bli förbannad i det läget är ändå bra för jag tänker då fasen inte ringa efter hjälp. Har iallafall ett ben att åka på och staka på en skida kan jag, några utförsbackar är det ju men det lär nog lösas på något sätt, tänker jag.

Stakar över första myren och längst bort på den ser jag någon komma. Upptäcker att det är en cyklist!! 

Plötsligt funderar jag om jag har blivit knäpp och ser syner, men nej, tack och lov, cyklisten stoppar mig och säger

 "Ursäkta är detta vägen till Malung? "

Hm, nej, du kommer från Malung, men du kan ju fortsätta skoterleden ner till Örsåsen och ta grusvägen hem via Backselen, svarar jag. 

Egentligen är det inget konstigt att cykla efter skoterleden det har även jag gjort, men just då var jag inte beredd att möta någon. Hoppas hon hittade hem igen.

Efter ca en kilometer så känns knät bättre och jag tar mig ner till bilen och tar mig hem. 

Efter en varm dusch och lite mat så lägger jag mig i soffan och när maken kommer hem går jag upp men då kan jag inte längre stödja på benet. Kraften är borta och jag klarar inte att hålla emot när försöker sätta ner benet. Har rejält ont igen och det gör ont från lårmuskel ner under foten men mest i knät som är ordentligt svullet. 

Tacksam för att vi har kryckor hemma så nu är de mina vänner.

Smärtan är lite bättre i dag, men svullnaden är lika, så idag blir det vila.

Jag borde lyssna lite mer på vad mitt inre försökte säga mig igår. Jag skulle inte åka skidor, det var det mitt inre ville säga när jag kände motstånd. Det var inte lathet, bara en varning om att något skulle hända. Har ju upplevt det förut och nu måste jag lyssna till dessa varningssignaler.

Jag är inte bitter, jag ska se på 3-milen nu istället och vila några dagar så är jag säkert på banan igen.

Var rädd om er och lyssna till vad den inre rösten säger er. Det är farligt att gå emot den :)

Tankar i natten om Vasalopp och Vintergata

Vaknar tidigt, kan inte somna om, vrider och vänder mig och stiger sedan upp. Nybryggt kaffe doftar ljuvligt klockan 03:30. Tänker på att det hade kunnat vara en Vasaloppsförberedelse på gång men det är en vecka för tidigt. 4 gånger har jag stått på startlinjen i Berga by. Gått upp i arla morgontimmen, ätit frukost och förbannat mig själv för att jag anmält mig och varit tvungen att stiga upp ur en skön säng. Nu vaknar jag utan klocka och förbannar att jag inte ska åka Vasaloppet. Att jag inte ska stå på startlinjen och köra de nio milen mellan Sälen och Mora. Första gången jag åkte var jag ung, relativt dåligt tränad eller orutinerad för ett långlopp och fick ifrysning under skidorna när jag kom upp på myrarna innan Smågan. Det var torr drivsnö i spåren däruppe och vid start fuktig snö, ett rent ut sagt skitföre. Tog tvärslut någonstans längs den förbannade kraftledningen mellan Hökberg och Mora och trodde jag skulle dö ensam längs spåret. Slut på energi kom jag ändå i mål till slut på 6 timmar och 58 minuter. Jag tyckte det var en hemsk upplevelse att totalt gå in i väggen och jag minns hur en skidkompis stod med någon dricka på slutet och jag fick lite energi som räckte någon kilometer innan det åter svartnade för ögonen. Jag har inget minne av målgången och det var en ren och skär skräckupplevelse.
Startade sedan något år senare och åkte då så sakta att jag efter målgång funderade på att vända och åka tillbaka till Sälen :)
Åkte sedan 2001 och kom i mål på 6,35 och då var upplevelsen lite mera positiv och jag visste mer vad som väntade.
Sista gången jag åkte var 2005 och då hade pappa vunnit en startplats men fick ryggskott två veckor innan och gav platsen till mig. Det var svinkallt vid start. Minns att jag stod viden brasa innan vi fick gå in i startfållan och försökte hålla värmen.
Tyckte att jag åkte sakta och det kändes som jag inte kom någonstans, men insåg sen att det blev min snabbaste tid i Vasaloppet och kom i mål på 5,43 och en 69:e plats. Den tiden är jag ganska stolt över trots att jag tyckte att jag slet, men det är klart, nio mil är väl kanske lite ansträngande.
Nu är klockan 04:21 och jag sitter i soffan och kan alltså inte sova!! Så då går tankar från en vintergata i skidspåret till en annan vintergata.

Hittar en artikel om att Nattmörkret är utrotningshotat!! Va?
Jo, för ca 20 år sedan inträffade en jordbävning i Los Angeles och det blev strömavbrott. Människor hörde av sig till larmcentralen och berättade om en gigantiskt silvermoln ovan staden. Visade sig vara Vintergatan!!
Enligt en organisation som heter International dark sky association har ungefär 80% (!!) av västvärldens befolkning aldrig sett vintergatan pga gatlampor och reklamskyltar. Hur äsker källan är hatr jag ej tagit reda på och det spelar ingen roll för jag tror säkert att det kan vara så i storstäder. Att många människor aldrig fått uppleva ett nattmörker, en vintergata från en storskog eller från ett fjäll.
Tänk er att ligga på marken vid värmen av en lägereld och se på stjärnorna på himlen. Det är då man är levande, då man är i nuet och då man känner lugn och frid. Det är alltså 80% av västvärldens befolkning som aldrig sett vår vintergata. Stackars människor vad det gått miste om.
Nu ska iaf jag sätta mig i mörkret och se på stjärnorna en stund för det är faktiskt nästan stjärnklart ute.

När ditt barn leker med mobilen får ett annat barn dö i kvicksilverförgiftning

När dina barn leker med mobiltelefoner och spelar dataspel så kryper femåriga barn i gruvgångar som är så trånga och mörka att vuxna människor inte kommer fram.
De barnen bryter kobolt som används till batterier i mobiltelefoner, datorer och elbilar.
Barnen arbetar oftast helt utan skyddsutrustning och ingen svensk person skulle tillåtas vistas ens i närheten av liknande förhållanden som dessa barn i sydamerikanska och afrikanska länder tvingas göra. I de små koboltgruvor i Kongo-Kinshasa och Mali kryper barnen i gruvgångar under jord.
CNN gjorde ett reportage med ett filmteam och då började regeringstjänstemän på plats att jaga bort barnen från gruvorna så de självklart inte vill visa upp att barnarbete pågår. Filmteamet stoppades sedan av polis och regeringstjänstemän. De lyckades dock intervjua en nioårig pojke som kom dagligen till gruvan tillsammans med sin pappa. En annan pojke som var 14 år vittnade om 24-timmarspass nere i gruvan. Han kom dit på morgonen och fick gå hem morgonen därpå. Han berättar för Amnesty att han ständigt är sjuk.

Jag och min man var i Röros för några år sedan och såg en fotoutställning om gruvarbetande barn, samt hur de tvättade mineralerna de fick fram. Jag blev starkt berörd och tårarna kom när man ser små barn som blivit kvicksilverförgiftade pga arbetet i gruvorna. Benen var förtvinade, de svälte till döds, minnesbilderna är hemska. Detta för att vi i västvärlden ska använda miljövänliga elbilar. För att våra barn och barnbarn ska leka med sina mobiler och spela dataspel. För att vi ska kunna ringa och surfa runt, ungefär som jag gör nu.
Det är så sjukt!!! Det är så hemskt hur vår värld blivit. Vi har kommit så långt i vår utveckling att vi avvecklar hela vår värld. Vi förstår inte vårt bästa. Forskningen och utvecklingen har gått för långt. Vi ser inte konsekvenserna av vad som sker eller vi tar dem inte på allvar.
Små barn som borde få leka får jobba i livsfarlig miljö, tvingas ner i osäkra gruvgångar, ner i mörker i 24-timmars pass för att ditt barn ska få leka med sin mobil.
Tänk på det en stund.
Själv glömmer jag inte bilderna av en liten liten kille som ligger med döda ögon, förtvinade ben och med en ung mamma som gråter bredvid. Allt detta för att vi i västvärlden ska få det vi vill ha.

AAS ger större muskler, mindre hjärna och testikelartrofi

Lyssnade på Arne Ljungqvist ikväll och tänker omedelbart tillbaka på OS i Salt Lake City 2002 och specifikt 30 km loppet i Soldier Hollow. Det var då vi såg Muhlegg utklassa övriga skidåkare och jag  mår fortfarande illa av att tänka på Per Elofsson ensam försökte hänga på och knäcktes av en furie och inte ens efter målgång var trött. Det är den fula sida som finns av en annan så fin skidvärld eller idrottsvärld. Tack och lov så avslöjades Muhlegg och han fick till slut återlämna medaljerna.

Det är en sida av dopning och det är en mycket liten del av den totala dopningen i världen.

Den största användningen finns bland motionärer, bland unga människor som vill uppnå snabba resultat för att se snygga ut på stranden, men också i kriminella kretsar.

Unga grabbar som vill snabbt få större muskler, som vill impa på tjejer och se snygga ut.

Kriminella gäng som också vill bli biffiga, som vill bli aggressiva och som tjänar pengar på steroider. 

Tar man större mängder testosteron i ung ålder kan längdtillväxten avstanna vilket många kanske inte vet. Anabola steroider kan göra dig aggressiv, speciellt om man blandar med andra droger. Killarna kan få bröst, det är ju snyggt, eller??? Sädesproduktionen minskar vilket kan leda till fertilitetsproblem och inte nog med det, testiklarna förtvinar. Dessutom är akne vanligt. 

Bara ovanstående skulle kunna skrämma vem som helst och få en att avstå AAS dvs Anabola steroider.

Att man sedan riskerar en vänsterkammarhypretrofi dvs ett hjärta som växer och som inte orkar pumpa runt blodet utan riskerar syrebrist ut i kroppen borde verkligen få alla användare att tänka till. 

Vill jag bli hjärtsjuk i unga år eller dö av plötsligt hjärtstopp. Högt blodtryck som skapar vätskesamlingar i kroppen och njurproblem. 

Är det värt de stora musklerna?? Att få ett klent hjärta på köpet. Att få leverproblem och drabbas av psykisk ohälsa med stor risk för panikångest och suicidtankar? Sömnproblem, att ligga vaken på nätterna och fundera på alla sjukdomar du dragit på dig för att du ville se snygg ut??

Har du inte känt dig avskräckt eller börjat tänka till kring anabola steroider så kan jag tillägga att risken att du blir impotent är stor.

Så varför riskera din hälsa för att snabbt få muskler att visa upp för tjejerna på badstränder eller puben om du ändå både är impotent, har en liten kuk och infertil?

Vem tror du då vill ha dig?

Nej, vi måste alla ta ansvar. 

Vi måste ändra syn på hur en ung tjej och kille ska se ut.

Vi kan inte hela tiden sprida bilder på anorektiska kvinnoideal och muskelstinna mansbilder. Låt oss få vara som vi är. Låt oss duga som vi är och låt oss ge våra barn en god självkänsla och att du duger för den du är och inte för din prestation.

Vill du läsa mera och ha referenser så kan du läsa på http://dopingjouren.se/

Fåfänglighet

Mina tankar går till min barndom då jag ofta satt i min pappas farbrors knä. En snäll farbror som var ungkarl och bodde med sin bror i kanten av storskogen vackert belägen vid en damm. På övervåningen hade han sitt rum, en kammare som det kallades. Minns såväl doften av piprök och cigarett, grankåda och inbiten skogsarbetarkläder och gammalt. Det var svinkallt i lanôn, dvs farstun som man kom in i först men till vänster låg köket som alltid var varmt. Det sprakade i kokspisen och pappas andra farbror satt oftast vid köksbordet.

När jag satt där i knät på gammelfarbror så läste han alltid dikter. Han kunde dem utantill som rinnande vatten. Han läste oerhört mycket och var kunnig, men i släkten sågs han nog som en slarver, som man uttryckte det då. Han arbetade med skinn såsom många gjorde förr. Han hade bott i en annan del av Sverige en tid, han var tillskärare och skötte alltid arbetet. På helgerna tog han sig alltid en hutt eller två och åkte taxi på besök till släkten. Till oss kom han varje helg med en påse smågodis och så läste han sina dikter när jag fick gunga på hans ben.
Det var Fröding, Karlfeldt, Ferlin och Dan Andersson och många fler av våra stora skalder som lästes upp för oss. Det var kanske inte alltid jag uppskattade och förstod innebörden av vad som lästes, men jag är oerhört imponerad över hans sätt att läsa och minnas alla dikter. Nedan följer en dikt av Nils Ferlin som jag gillar skarpt. Den är så sann i sin betydelse alltjämt, en strävan mot något bättre, en dikt om människan som aldrig kan vara nöjd med det hon har.

FÅFÄNGLIGHET 

Jag har klättrat på önskningens stege,
jag har klättrat så långt att jag vet
att den stegen är hög som en himmel
och djup som en evighet ...

Och mänskor ha gått på den stegen
i tusen och tusen år -
och ingen har visat dem vägen
var stegen står ...

Men alla som tvinga dess pinnar
de springa på glödande kol,
och aldrig i levande livet
de nå sitt mål ...

Jag har klättrat på önskningens stege,
jag har gått ett par fjät - så jag vet
att den stegen är hög som en himmel
och allt är fåfänglighet.