Gryning

Gryning

torsdag 25 februari 2016

Händer


Händer

 

Dina händer ligger i ditt knä

Fårade av åren vilar de stillsamt

Knutna med fingrarna tätt sammanflätade

Som om de höll fast i varandra

Händer som gjort så mycket genom livet,

där varje fåra har sin historia

 

Det nyfödda barnets hand

Med fem fingrar små

Vilken lycka när alla fem fingrar

räknas för första gången

När barnet suger på sin tumme

med smackande trygga ljud

När första streckgubben ritas av den lilla knubbiga handen

och barnets hand formulerar sitt namn med spretiga olikstora bokstäver

 

När kärlekens hand smeker din kind

Så mjuk, så len och så varm

En ring träs på fingret,

den glimmar vackrare än något annat

och lovar kärlek och trohet

Smekande ömhet

Av den allra vackraste handen

 

Händer är vackra att se på

Den gömmer ett helt livs historia

Fårade av åren vilar de stilla i Ditt knä

Sammanflätade, krokiga och trötta

med en längtan att åter få hålla någons hand

 

tisdag 23 februari 2016

Naprapatdag

Hektisk dag på jobbet, där mycket ska ordnas, ringas, bokas, lyssna till, bedöma, ta ställning till, rådfråga, dokumentera, frivården ringer, ringa läkaren, läkaren ringer, socialtjänsten ringer, konsekvensanalys, beställa läkemedel, skattningskalor och däremellan en snabb lunch och ett besök hos naprapaten där jag är den som ska misshandlas...
Nej, nej, jag menar behandlas, men ibland känns det som man blir misshandlad. Men han är snäll, kunnig och vet vad han gör. Och med lite korrgeringar så är tanten fit for fight igen och kan fortsätta åka skidor och springa som hon älskar. Det är en förutsättning för att jag ska orka med mitt arbete.
Träning rensar hjärnan och ger så mycket energi och är otroligt uppfriskande. Vissa dagar kan man vara trött i huvudet när arbetsdagen är slut, men kroppen behöver få röra sig och efter en stunds skidåkning så har energin kommit åter.
Men nu är det kväll och jag är trött, precis så trött som jag brukar efter ett besök hos naprapaten för det tar musten ur kroppen, så det fick räcka med en liten kort promenad tillsammans med min dotter och hennes vovve, för det ger också glädje och energi.

lördag 20 februari 2016

Fjäll och skog det blir det nog

Tog en lång skogspromenad upp på berget i dag och genom Kvarnstensbrottet. Uppe berget ven vinden hårt och snön som kom ville inte landa på backen. Trots det så är det så vackert därute. Blåsten skapar och drivor i snön, den packas hårt på sina ställen och blir barmark med en hård isskorpa på andra. Lavarna hänger våta från träden och kännetecknar en frisk och ren luft. Tankarna skenar iväg till sommaren och en längtan till fjällen. Kikar på några foton från sommarens tur kring Helags och drar upp planer i huvudet över somarens tur. För en sådan tror jag nog att det blir. Har några idéer... Känner mig lika nyfiken på hur fjällturen ska bli som ekorren längst ner på bild.








söndag 14 februari 2016

Alla hjärtans dag


En underbar härlig dag tillsammans med mannen i mitt liv. Först en tur i skidspåret och sedan filmen Everest tillsammans med Pernilla och Marcus. Blev dock inga foton av detta års Valentindag. Bjuder på några andra istället.
Första bilden en passande sten på en strand vid Höga Kusten. Den andra bilden är tagen på väg ner från Mittåkläppen mot Ramundberget 2009. Skidturer kan vara helt magiska :) Och sista bilden från Bald Hill i Jaspers Nationalpark strax innan grizzlybjörnmötet.



lördag 13 februari 2016

Powerwalk=Kraftgång

Tog en promenad i dag, en skogspromenad.
Jag tänker väldigt mycket när jag befinner mig i skogen.


Minns en gammal kollega som sa att hon motionerade mycket. Hon gick powerwalk. Så tittade hon på mig och frågade om jag visste vad det var?´Jo, ja jag vet vad det är svarar jag. Så förklarar hon ändå trots att jag vet vad powerwalk är, att man går i rask takt och pendlar stort med armarna.
Ja just det ja.
Vad är det för fel att säga att man går fort?? För det är ju det man gör, om man går Powerwalk alltså översatt till svenska, kraftgång!! Power betyder kraft. Jaha och genast dök istället kräftgång upp och jag såg till synes framför mig hur min fd kollega var ute och gick kräftgång längs gatan genom stan...
Vad är det för fel med att promenera, eller gå fort. Ja gå fort, kan ju även det ha många innebörder, speciellt om man läst Fifty shades of Grey....


Haha jag fick en rolig stund för mig själv. Har jag berättat att jag har himla kul i mina tankar?? Ska man umgås själv i skogen så gäller det att trivas med sig själv, annars kan det bli väldigt långtråkigt.
Kan avsluta med at jag gick en skön skogspromenad, ingen kraftgång :)












fredag 12 februari 2016

Livrädd för en upprepning av andra världskrigets fasor

Varje dag går det att läsa olika inlägg som delats av personer på social medier. Många inlägg handlar om bråk på asylboenden och hur mycket pengar en asylsökande får när de kommer till Sverige.
Det som skrämmer är att personer delar helt utan kritisk granskning av vad för sorts tidningar/tidskrifter de delar inlägg och artiklar från. De har inte en aning om vilka rasisitiska grupper som står bakom.
Det oroar mig att så många redan glömt hur en viss europeisk ledare fick ett helt land med sig att tro att de var förmer än en annan människa. Hur han skapade en maktposition där han fick sina undersåtar att skicka männen till arbetarläger och deras kvinnor och barn till gaskammare. Många trodde ju själva att de var bättre människor och förmer än de andra. De lekte Gud och bestämde vem som skulle dö, vem som skulle plågas, vem som skulle få leva och vilken ras av människan som var elit. Sedan fanns det även människor som kanske inte ville utföra dessa handlingar, men av rädsla för sitt eget liv så utförde de sina order. som de kanske i själ och hjärta inte ville, men de som stod högre i rang bestämde. Det är fortfarande många människor som lever i dag som var med på den tiden. Som kanske var barn då och lyssnat till radionyheter om skräcken som spreds. Som har fäder som vaktade gränserna under iskalla vintermånader för att skydda vårt land och fruar och barn. Minns ni???Och ändå delas det inlägg utan kritisk granskning där det finns organisationer som står bakom med mycket svarta motiv. Vem som helst kan gå in och se vad som skrivs på dessa sidor och jag hoppas innerligen att ni inte instämmer med dessa.


Läste ett inlägg som handlade om hur ett ensamkommande flyktingbarn fick 4000 kronor att handla kläder för och köpte en jacka för 2500 kronor och fick åka till fjällen för att lära sig åka skidor. Ja, då undrar jag om vi ger en ungdom från Sverige 4000 kronor att handla kläder för, tror ni verkligen själva på att han skulle i första hand gå till en second hand butik och köpa en begagnad jacka när han kan köpa en snygg som passar in i det nya landet?
Någon gör det kanske, men inte alla.
Åka skidor i fjällen, ja det kanske handlar om integrering, att få göra något som ungdomar vårt land gör. Kanske skulle finnas billigare sätt att aktivera ungdomarna med. Att fler ställer upp och gör något tillsammans med dem kanske? Ett sätt att få lite mera vetskap om hur de mår. Få reda på varför det är som någon skrev i Expressen, mest män och killar som flyr. Kanske det inte är så lätt för en kvinna att få med sig barnen och fly till ett annat land. Kanske de väntar på att mannen åker före och rekognoserar för att veta att landet är bättre än därifrån de flyr. Man vet vad man har, men inte vad man får. Jag är inte så säker på att det varit lätt att fly om det varit krig när mina barn var små. Att lämna alla släktingar, gamla farmor, föräldrar och med 3 barn på kanske 1 månad, 2 och 4 år och dra över havet i en gummibåt mitt i smällkalla vintern.
Att det sen bli bråk i flyktingförläggningar. Ja, sätt ihop 40-60 svenskar att bo tillsammans i en liten skola där 3-4 stycken delar rum på kanske 14 kvadratmeter under några månader, i ett land där man inte förstår språket, förstår kulturen, vet om man får stanna, vet om barnen lever. Jag vet inte, men jag tror inte att det skulle vara komplikationsfritt. Svenskar kan ju inte ens gå ut på lokal utan att bråk och slagsmål uppstår...
Det lustiga är j att vi gillar att resa, folk reser som aldrig förr, till varmare länder. Då går det bra, då är det okej med olika kulturer och vi tycker om att äta andra länders mat och besöka kyrkor och tempel. Men att sträcka ut en hand och hjälpa en familj på flykt, då stänger vi våra hjärtan och är rädda att våra tillgångar prioriteras fel.
Om sedan denna flyktingpolitik som nu sker är rätt är en helt annan sak, men att vi är så kalla och hårda och verkar ha glömt hur tidigare makthavare fick folket med sig anser jag skrämmande. Och genom att haka på, dela artiklar och agera som många gör hetsar de grupper som rättfärdigar likadan metoder som föregicks under andra världskriget. Så, snälla, tänk er för. Vi behöver ingen ny Hitler, Pinochet eller Breivik.

tisdag 2 februari 2016

Kyrkan i vinterskrud


Vår vackra kyrka inramad av vintervita snöklädda grenar,
naturskönt belägen längs Västerdalälvens strand.
Kyrkan en höst när älven stigit till vårflodsnivåer

Högvattennivå utanför kyrkan


måndag 1 februari 2016

Vintervitt






Medberoende

Till slut går det inte längre. Det har pågått för länge. I alltför många år. Du har sårats. Du har slitit. Du har tigit. Du har stått ut. Ingen, nej, ingen kan förstå. Vad du stått ut med i alla år. Det går inte längre. Du inser att något måste göras. Du vet att Du har ett val, det finns alltid ett val. Men valet kan vara svårt. Det kanske är helt fel tidpunkt, fel fas i livet. Fler kan bli drabbade. Valet påverkar ovillkorligen andra. Och valet kommer inte att ses som positivt för alla. Du har kommit till ett vägskäl där det är dags att välja att gå under eller att tänka på Dig själv. Men hur gör Du? Kan Du berätta varför Du väljer? Nej, jag ljuger ännu. Eller gör jag det? Är jag bara tyst? Lojalitet? Medberoende?
Det blir kämpigt. För Dig. För andra. Men Du vet att det är värt det. Eller egentligen vet Du inte men Du kan inte stanna längre. Du måste gå. Du måste välja. Och Du är ensam i beslutet. Eller kan Du fråga någon? Kan Du berätta hur det är? Kan Du berätta varför Du väljer? Väljer att gå.
Eller måste Du bara gå utan att säga varför? Förnekar Du då Dig själv? Förnekar Du då ditt eget val? Ljuger Du? För vem? För Dig? För Alla? Eller för den som allra mest borde få höra?
Ett val. Ett uppbrott: Det var tufft. Det var svårt. Egentligen försent. Hur stod Du ut? Alla dessa år. Hade det funnits en möjlighet att välja väg tidigare? Vem vet? Inte jag.


Utan den erfarenheten jag fick med mig i min ryggsäck hade jag inte varit den jag är i dag. Jag gjorde ett val och jag ångrar det inte för en sekund. Alla kan välja. Alla har ett val. Det är aldrig försent. Kasta tryggheten och välj det ni vill. Det gäller att våga. Det gäller att utmana sig. Att studera i vuxen ålder är intressant, utvecklande och otroligt stimulerande. Att sedan läsa 3 olika yrkesutbildningar på 5 år, samtidigt som man jobbar deltid och ibland heltid, arbeta ideellt och ta hand om familjen och därtill mamma som går bort och så skyddad identitet och fängelse på det så känns det som man varit med om ganska mycket. Det gäller att tänka utanför ramarna och släppa det som man inte själv kan påverka.Vad är det värsta som kan hända?
Förändringar kan rubba tryggheten för en stund, men leder oftast till utveckling.
Utmaningar leder till personlig utveckling och stimulans.
Utan utveckling uppstår stagnation och i förlängningen en avveckling.
Utmaningar får människor att växa. En del fixar små utmaningar, andra större. Men utan utmaningar i livet vad har vi då kvar att leva för?


Ja, ingen människa vet vad den andre bär på, ingen vet vad det är som format en person, men allt den varit med om har bidragit till hur personen är i dag. Några gick förlorade, kanske för att jag aldrig berättade sanningen för varför. Men hur skulle jag kunna? Eller hade det varit bättre om jag gjort det? Jag vet inte. Jag sa det ifjol. Jag berättade i fjol. Jag berättade för Dig att Du borde ta tag i Dina problem innan det var försent. Jag sa det rakt i Dina ögon. Men du förnekade...
När flaskan är din bästa vän, är lögnen din näst bästa.


Dessa erfarenheter har jag nu nytta av i mitt nuvarande yrke. Att vara medberoende är svårt, du vill ju väl, men tyvärr blir personen inte hjälpt. Du förlänger bara ett lidande. Så i dag talar jag klartext.