Medberoende

Till slut går det inte längre. Det har pågått för länge. I alltför många år. Du har sårats. Du har slitit. Du har tigit. Du har stått ut. Ingen, nej, ingen kan förstå. Vad du stått ut med i alla år. Det går inte längre. Du inser att något måste göras. Du vet att Du har ett val, det finns alltid ett val. Men valet kan vara svårt. Det kanske är helt fel tidpunkt, fel fas i livet. Fler kan bli drabbade. Valet påverkar ovillkorligen andra. Och valet kommer inte att ses som positivt för alla. Du har kommit till ett vägskäl där det är dags att välja att gå under eller att tänka på Dig själv. Men hur gör Du? Kan Du berätta varför Du väljer? Nej, jag ljuger ännu. Eller gör jag det? Är jag bara tyst? Lojalitet? Medberoende?
Det blir kämpigt. För Dig. För andra. Men Du vet att det är värt det. Eller egentligen vet Du inte men Du kan inte stanna längre. Du måste gå. Du måste välja. Och Du är ensam i beslutet. Eller kan Du fråga någon? Kan Du berätta hur det är? Kan Du berätta varför Du väljer? Väljer att gå.
Eller måste Du bara gå utan att säga varför? Förnekar Du då Dig själv? Förnekar Du då ditt eget val? Ljuger Du? För vem? För Dig? För Alla? Eller för den som allra mest borde få höra?
Ett val. Ett uppbrott: Det var tufft. Det var svårt. Egentligen försent. Hur stod Du ut? Alla dessa år. Hade det funnits en möjlighet att välja väg tidigare? Vem vet? Inte jag.


Utan den erfarenheten jag fick med mig i min ryggsäck hade jag inte varit den jag är i dag. Jag gjorde ett val och jag ångrar det inte för en sekund. Alla kan välja. Alla har ett val. Det är aldrig försent. Kasta tryggheten och välj det ni vill. Det gäller att våga. Det gäller att utmana sig. Att studera i vuxen ålder är intressant, utvecklande och otroligt stimulerande. Att sedan läsa 3 olika yrkesutbildningar på 5 år, samtidigt som man jobbar deltid och ibland heltid, arbeta ideellt och ta hand om familjen och därtill mamma som går bort och så skyddad identitet och fängelse på det så känns det som man varit med om ganska mycket. Det gäller att tänka utanför ramarna och släppa det som man inte själv kan påverka.Vad är det värsta som kan hända?
Förändringar kan rubba tryggheten för en stund, men leder oftast till utveckling.
Utmaningar leder till personlig utveckling och stimulans.
Utan utveckling uppstår stagnation och i förlängningen en avveckling.
Utmaningar får människor att växa. En del fixar små utmaningar, andra större. Men utan utmaningar i livet vad har vi då kvar att leva för?


Ja, ingen människa vet vad den andre bär på, ingen vet vad det är som format en person, men allt den varit med om har bidragit till hur personen är i dag. Några gick förlorade, kanske för att jag aldrig berättade sanningen för varför. Men hur skulle jag kunna? Eller hade det varit bättre om jag gjort det? Jag vet inte. Jag sa det ifjol. Jag berättade i fjol. Jag berättade för Dig att Du borde ta tag i Dina problem innan det var försent. Jag sa det rakt i Dina ögon. Men du förnekade...
När flaskan är din bästa vän, är lögnen din näst bästa.


Dessa erfarenheter har jag nu nytta av i mitt nuvarande yrke. Att vara medberoende är svårt, du vill ju väl, men tyvärr blir personen inte hjälpt. Du förlänger bara ett lidande. Så i dag talar jag klartext.