Vintervila

I dag har vi fått en försmak av att hösten är här. 

Men än är det inte lika vackert som på fotot.

Dock anser jag att hösten också har sin charm. 

Den tid då blommor och blad färgas i höstens alla kulörer 

och sedan vissnar ner.

Näringen sugs ner i rotsystemet för att överleva till nästa år.

På samma sätt gör människan som alltmer stänger in sig i sin kammare,

blir blekare, tröttare och faktiskt en del blir gnälligare.

Men jag tror faktiskt att vi behöver tid för återhämtning

och tid för eftertanke.

Men om ni mitt i vintern går ut med rätt klädsel

om ni känner på snön, smeker den mot din kind

Kramar en snöboll

Bygger en snölykta och tänder ett ljus.

Tar fram pulkan och åker nerför backen

snart kommer ni att skratta och le.

Ni kommer att minnas barndomens lycka 

när ni byggt er första snögubbe.

Ni kommer att få rosiga kinder

och glittrande ögon

När ni svettiga och rusiga av glädje kommer  in

och dricker en kopp varm choklad med vispad grädde i.

Ny dag

Ny dag och nya möjligheter.
Dagen igår är borta och idag är en ny.
En dag där Du kan välja att göra det Du vill.
Fylla den med det som Du mår bra av.
Du kanske inte håller med?
Du kanske säger, jag måste jobba.
Ja, vi måste jobba, alla borde jobba.
Då säger du, ja men det är inte kul, jag måste ju.
Men du har alltid ett val att göra det Du vill.
Trivs Du inte på jobbet, ja, men gör något åt det då.
Det är Ditt ansvar över Dig själv.
Vill man så kan man.
Livet är här.
Livet är i dag
Om i morgon eller om en minut vet vi inget.
Så ta chansen att vara delaktig i Ditt liv.
Du styr skutan.
Ha en bra dag!

Njut av vyerna i livet

Var fri som en fågel

Låt rovdjuret visa sig när viljan finns

Var nyfiken

Flyt med ibland och bara njut

Det finns oändlig möjligheter och Du, just Du har ett val

Livskvalitet

Vilken kväll!!

21 grader varmt när klockan är halv åtta på kvällen i mitten av september. Solen börjar gå ner bakom bergen och jag och dottern har två hinkar fulla med röda vackra lingon. Det är livskvalitet om något. Bären är gratis, bara att plocka i skogen och samtidigt få andas frisk luft och få en härlig stund med yngsta dottern. Så tacksam för livet och möjligheten att få vistas i det fria.

Det blir gott med hemkokt lingonsylt till havregrynsgröten och blodpuddingen och lingonglögg till jul.

Abstinens!

Förfallet är nära.
Rastlösheten börjar komma, får kämpa ibland för att inte bli irriterad på struntsaker.
Abstinens?
Ja, men såklart så måste det vara.
Tre veckor sedan senaste löppasset.
Tre veckor!!!
Fattar ni?
För tre veckor sedan sprang jag på fjället nästan 3 mil och sedan dansade vi minst fem timmar natten efteråt.
Det var mina senaste träningspass, sedan kom ett virus och slog till med full kraft och virusprogrammet var tydligen inte tillräckligt effektivt. Eller kanske det heter immunförsvar?
Men nu börjar alltså suget komma, viljan att reparera en förfallen kropp och stilla mitt behov av att springa. Längtar ut i skogen och till tystnaden. Till ställena som ger energi och återhämtning trots att man gör av med energi.
Så i morgon ska jag springa för nu är jag fri från virus och bakterier.
Undrar bara hur det kommer att kännas? Orkar jag? Ja, det visar sig i morgon och annars går jag väl. Jag har ingen brådska nu, för nu har ju årets upplevelsetävling redan varit och den missade jag tyvärr. Men  jag ska nog hitta nya mål och nya stigar att springa vidare på.
Vi ses därute i skogen eller varför inte på fjället en solig dag?

Pst... Finns ju faktiskt fördelar med att jag inte kunnat springa...har hunnit måla verandaräcken, fixa lingon till frysen o gjort äppelmos och idag klämde jag till och gjorde en kikärtsgryta!!

Svanar på skogspromenad

Tog en sväng ut i skogen i eftermiddag för att plocka lite lingon och kanske se någon älg. Det blev en tur runt Klacken och Nyselen. Precis som mormor och morfar gjorde när de var ute på biltur, en tur till Annabäcken. Vid Annabäcken har Lörsjöbergslaget sitt slakthus och där finns en stuga där morfar och Storpä Johan bodde under älgjakterna på den tid de var i livet.
I stugan som kallades "Stormen" där bodde "ungdomarna" och så Skol Edward förstås. Ja nu vet jag inte var gränsen för ungdom låg, men de där ungdomarna, en del är över 70 år i dag.
Hur som helst så tog vi en tur och fick ihop 10 liter lingon, men några älgar såg vi inte trots att vi åkte bil upp på Gölåsen. Tänk att de gjort en väg så himla långt in i älgdrevet!!
Fick i alla fall några roliga bilder, även om inte skärpan var helt perfekt, på sju svanar som promenerade längs skogsvägen

                                                                    Trevlig kväll

Fredagens visdomsord

Tänkte vara mycket djup i min skrift och min uppmaning, men sen insåg jag att det är fredag. Så då skippar vi det djupa och påminner endast om följande:

Livet är här och nu. 

Ta vara på den tid Du har på jorden.

Gör det som Du vill göra.

Som ger Dig mening i livet.

Se bortom hindren och alla aber.

Se möjligheterna istället.

Investera i Din egen hälsa 

Sköt om den lika bra som Du sköter Din bil

eller Ditt hem. 

Fokusera på kärlek, värme och glädje.

Tänk efter vad som verkligen betyder något

just för Dig.

Verkligen betyder något och ger mening till Ditt liv, 

varje dag

Störst av allt är kärleken

                                             

Trevlig helg och kram till er alla därute. 

Höst

Höst

När sommaren sakta övergår i höst,

blommor och blad vissnar

och trollsländans dans har tystnat.

Fåglarna samlas och flyttar till varmare land

och älgkon vakar oroligt över sin kalv

September du ljuvliga månad

då lövens färger skiftar i brinnande guld

och myrens starrgräs övergår i sprakande orangeröda toner.

Luften är kall och klar

och fågelbadets vatten fryser till is.

Dagen åter gryr och dimman lättar

Solens strålar värmer ännu en frusen kropp

då är det dags att kura skymning vid brasan

en tid för återhämtning och tröst.

HKT och en känga till alla soffpotatisar

Idag gick Höga Kusten Trail Marathon av stapeln och det var tänkt att jag och Pernilla skulle springa dessa 43 km med ca 1500 höjdmetrar att klara av i Världsarvet Skuleskogen. Ett elakt virus med hög feber, halsont och snuva stoppade planerna. Hade dock en förhoppning att det skulle hinna gå över så att vi åtminstone i lugnt tempo kunna ta oss runt. Tyvärr blev det inte så, utan jag insjuknade igen med sprängande huvudvärk och kräkning därtill och jag är fortfarande darrig och har huvudvärk och en väldig trötthet. Så det var till slut ett enkelt beslut att ta även om det sved pga viljan att få springa i vacker natur och kvalitetstid med dottern. Men faktum är att ingen tävling är viktigare än hälsan och så som min kropp känns i dag hade jag inte kunnat springa, inte ens sakta. 43 km är långt, väldigt långt så nu ser jag på Finnkampen istället och glädjs med Sanna Kallur som visar en enorm styrka och brinnande intresse för sin idrott.
Många anser att hon ska lägga av, att hon ska lägga idrotten bakom sig och låta yngre få komma fram. Men det är så sjukt, så dåligt att tycka att någon ska lägga av. Varför ska den som älskar sin idrott, som fortfarande har glöden inte få fortsätta?
Är så trött på alla besserwissers som sitter trötta och slöa i soffan framför teven och gnäller över de som verkligen vill satsa och lägger ner hela sin själ i sin idrott och som den där slöa i tevesoffan sen hyllar när de vinner medaljer, men när det blir motgångar då anser samma person att de är för gamla eller så dåliga att de aldrig kan bli något.
Hur ska vi kunna motivera ungdomar att ha tålamod och se långsiktigt på sin idrott och fokusera på sin egen prestation istället för på resultat om allmänheten tycker att man är för gammal när man är 35 år? Vart tog ödmjukheten vägen? Varför missunna den som vill satsa? För mig får du gärna sitta kvar i tevesoffan, jag bryr mig inte, men låt då den som vill idrotta få göra det efter sina förutsättningar.

Nu får jag fokusera på att bli frisk och Höga Kusten Trail Marathon kommer förmodligen att gå nästa år också. tittar man på bilderna nedan så ser ni att det är viktigt att vara pigg i huvud och stark i fötter för att fixa Höga kusten trail, något jag inte var i dag. Fotona tagna för två år sedan när vi sprang och vandrade i området.

LIVET

När sommarkvällen kommer och solen har gått ner

Då Mörkrets skuggor är som dimhöljda moln.

Och över sjön, dansar älvorna med sina slöjor.

Då kommer tankarna smygande, på människorna i mitt liv, 

De älskade som berikar och ger mening till allt.

Meningen med livet och dess hemlighet.

En del är borta för alltid men finns där djupt inuti.

I hjärtat, där finns en plats för er som en gång fanns här, levande på jord.

En del hann leva klart, men några hade bara börjat sin vandring och sitt korta liv.

En liten Wille som bara fick bli fyra 

och Anders som just fyllt 21.

Så svårt att förstå, så älskade och saknade 

men likväl går livet vidare, om än i annan form.

Jag tänker på alla tuffa tider, på alla svåra stunder, 

på allt vi genomgått

Jag tänker på glada tider, på all den kärlek som vi gett och fått.

På all värme, lycka och vår stora härliga och knäppa familj. 

Det är ju det som är meningen, det som ger rikedomen i vårt liv, 

Ja det som är verkligen är LIVET.