HKT och en känga till alla soffpotatisar

Idag gick Höga Kusten Trail Marathon av stapeln och det var tänkt att jag och Pernilla skulle springa dessa 43 km med ca 1500 höjdmetrar att klara av i Världsarvet Skuleskogen. Ett elakt virus med hög feber, halsont och snuva stoppade planerna. Hade dock en förhoppning att det skulle hinna gå över så att vi åtminstone i lugnt tempo kunna ta oss runt. Tyvärr blev det inte så, utan jag insjuknade igen med sprängande huvudvärk och kräkning därtill och jag är fortfarande darrig och har huvudvärk och en väldig trötthet. Så det var till slut ett enkelt beslut att ta även om det sved pga viljan att få springa i vacker natur och kvalitetstid med dottern. Men faktum är att ingen tävling är viktigare än hälsan och så som min kropp känns i dag hade jag inte kunnat springa, inte ens sakta. 43 km är långt, väldigt långt så nu ser jag på Finnkampen istället och glädjs med Sanna Kallur som visar en enorm styrka och brinnande intresse för sin idrott.
Många anser att hon ska lägga av, att hon ska lägga idrotten bakom sig och låta yngre få komma fram. Men det är så sjukt, så dåligt att tycka att någon ska lägga av. Varför ska den som älskar sin idrott, som fortfarande har glöden inte få fortsätta?
Är så trött på alla besserwissers som sitter trötta och slöa i soffan framför teven och gnäller över de som verkligen vill satsa och lägger ner hela sin själ i sin idrott och som den där slöa i tevesoffan sen hyllar när de vinner medaljer, men när det blir motgångar då anser samma person att de är för gamla eller så dåliga att de aldrig kan bli något.
Hur ska vi kunna motivera ungdomar att ha tålamod och se långsiktigt på sin idrott och fokusera på sin egen prestation istället för på resultat om allmänheten tycker att man är för gammal när man är 35 år? Vart tog ödmjukheten vägen? Varför missunna den som vill satsa? För mig får du gärna sitta kvar i tevesoffan, jag bryr mig inte, men låt då den som vill idrotta få göra det efter sina förutsättningar.

Nu får jag fokusera på att bli frisk och Höga Kusten Trail Marathon kommer förmodligen att gå nästa år också. tittar man på bilderna nedan så ser ni att det är viktigt att vara pigg i huvud och stark i fötter för att fixa Höga kusten trail, något jag inte var i dag. Fotona tagna för två år sedan när vi sprang och vandrade i området.