I år fyller min favoritsagofigur 60 år. Ett litet troll som bor i fjällen och ända sen barn har jag älskat dessa små historier kring det blå lilla Trollet. Kanske därför jag alltid gillat att vistas där i en underbar natur som både är vild och vacker och rofylld.
Som 20 åring bodde jag ensam i en fjällstuga i nästan 3 månader. Det var inte lätt alla gånger, bara det att veta vad som skulle provianteras för att klara en hel sommar i matväg. Det kördes upp på vårvintern med skoter. Torrmjölken var liksom ingen hit, men man fick vara kreativ och det blev en hel del nyfångad öring som jag fiskade i lilla bäcken. De var små men perfekta för stekpannan. Sen fick jag ju helt enkelt ta mig ner till byn och handla, ca 13 km stenig stig och lika långt tillbaka. Hade ibland tur och kunde få lite mat uppskickat med hjälp av Jämtlands aero som flög över området.
Ja, det var en lärorik tid där jag lärde känna mig själv och verkligen hade tid till eftertanke och umgänge med mig själv. Vi kom oftast överens men det var dagar som var ensamma och stundtals jobbiga, och jag är tacksam över att jag under den perioden fick ha en lånehund med mig. Visserligen inte godkänt av Svenska Turistföreningen (STF) men det struntade jag i. Vilket jag är glad för, han räddade mig en gång och vad som hade kunnat hända om jag varit helt själv är det ingen som vill veta, i alla fall inte jag. Alla är inte snälla i fjällen, i alla fall inte onyktra män som inte orkat ta sig upp för egen maskin. Nog om det!
En fantastisk lärorik tid var dessa månader och dagarna var härliga i den fina naturen som är i gränslandet mellan kalfjäll och fjällskog. I somras sprang jag förbi där och passade på att hälsa på stugvärden och gå in och minnas och känna in var jag tillbringat en kort men lärorik tid i mitt liv. Vill gärna göra det igen!
Men som sagt Plupp fyller 60 år och självklart så måste jag nog inhandla en bok om det lilla blå trollet.
