Våldtäkten på Sverige upprepas

Igår hände det. Igen! Ett terrorattentat mot Sverige,

Mot Stockholm, hjärtat av Sverige, vårt lands vackra huvudstad. Där man kunnat gått längs gator, butiker och ute på Djurgården längs vattnet. I Gamla stan, ja överallt mitt i city utan att vara rädd.

Men det var inte igår som det hände Sverige för första gången.

Sverige blev attackerat och nersvärtat och våldtagen på sin oskuld en vinterdag 1986, samma år och månad som jag blev mor till ett litet barn. Det var då vår statsminister sköts till döds, Olof Plame dödades på öppen gata den 28 februari på Sveavägen.

Fram tills dess levde Sverige i tron att det händer inte oss, det händer inte Sverige. I Sverige, i vårt lilla trygga land, här är vi trygga, här leker vi på mammas gata, här tar vi hand om varandra, här kan vi gå ut en kväll och känna trygghet. 

Den 28 februari 1986 då förändrades Sverige. Då förstod vi att det händer oss, det händer Sverige. Vi är inte skyddade, oskulden är borta. Inget land är längre tryggt. Ondskan finns, den finns överallt.

Den 10 september 2003 sker ytterligare en våldtäkt på vårt land, på vår utrikesminister Anna. Lindh. Hon knivhuggs på ett varuhus mitt i vår vackra huvudstad. Mitt i hjärtat av Sverige attackeras hon, mitt på ljusa dagen. Hon avlider den 11 septemer, ett datum som vi alla minns utifrån ett annat terrordåd i det som en gång i tiden ansågs av Sverige vara det förlovade landet dit svenska folket emigrerade. 

Igår, fredag, en svart sådan, då våldtäkten på Sverige fortsätter med någon som mejar ner oskyldiga människor längs Drottninggatan. Mitt på ljusa dagen, dödas och skadas människor. Hela vårt land skadas, såras och sätter känslor i brand. Hatet växer bland människor över det vansinnesdåd som nyss inträffat.

Polisen höjer beredskapen i hela landet från klockan 17:45 igår. Vi är rädda, vi är oskyddade, vi uppmanas vara observanta och vaksamma.

Vänner hör av sig via facebook att de är i säkerhet, att de kommit hem, eller sitter på sina arbeten och kan inte komma därifrån, men ändå, de är i säkerhet. Alla kommer inte att få samma besked, några kommer inte att få sms:et att "Jag är oskadd". Några kommer att för alltid vara ytterligare drabbad, inte bara av våldtäkten på Sverige utan för att deras nära skadats för livet eller tyvärr mist livet. 

Sverige kommer aldrig att vara sig likt.

Vi måste nu komma ihåg att de som utför dessa dåd, dessa fruktansvärda attentat vill skapa rädsla hos oss, de vill se till att vi blir rädda. De vill skrämmas, men att hata och att vara rädd är inte rätt väg att gå. Vi måste våga visa oss, vara ute på gator och torg, vi måste synas och kämpa för ett fortsatt öppet Sverige där kärlek, rättvisa och respekt för människors lika värde är det enda rätta.

Var rädda om varandra, ta hand om er och tänk återigen på vad och vem som betyder mest.

Kram!

På bara ett ögonblick och aldrig mer är det som förut.

Dagligen påminns vi om hur bräckligt livet är. Hur snabbt en tillvaro och ett liv kan förändras. På bara ett ögonblick och så är livet inte sig likt igen.
Alla har vi drabbats av olyckor, sjukdomar och dödsfall. Alla bär vi någon sorg inom oss. Inget är för evigt.
Vaknade redan i morse med en oro inom mig, en känsla som jag inte kunde ta på, men som tyngt mig. Jag visste inte varför, men sedan hörde jag om olyckan där en buss gått av vägen och 3 ungdomar på väg mot skidåkning och glädje fått sätta livet till, flera är skadade och kämpar för sina liv.
I media står det att de åkt buss hela natten, att bussen åkt av vägen på en raksträcka. Jag kan den vägen utan och innan. En farlig väg, en kurvig väg, men sedan sista milen fram till Sveg finns de farliga raksträckorna då risken är stor att man blir trött.... Inga spekulationer varför det hände, utan bara ett konstaterande att livet aldrig mer blir sig likt för de drabbade och deras nära och kära. En liten ort har förändrats för alltid.
Mina tankar går nu tillbaka till min mans kusin, som också tragiskt omkom i en biloclycka bara 21 år gammal. Livet blev aldrig mer sig likt, men man måste lära sig att leva med sorgen, med smärtan och minnena som finns, men inget mer blir som förr.
En liten pojke på 4 år som var så älskad och fortfarande är, fick inte stanna på jorden utan togs ifrån oss alla som älskade honom. Sorgen finns, saknaden är stor och inget blir någonsin sig likt igen. Det är svårt att se någon mening när en vit liten kista på en meter sänks i jorden och en ung mamma hejdlöst gråter ut sin sorg och förtvivlan. Hur det smärtar djupt därinne hos oss alla.
Ja, det är många sorger som vi bär med oss och som gör ont och smärtar, men vi måste lära oss att leva och förhålla oss till det. Den sorgen och den saknad som vi känner formar oss till dem vi är.
Idag påminns vi åter om hur snabbt ett liv kan ändras, på ett ögonblick så är du inte där.

Så stanna upp och känn efter, tänk på det som betyder något. Tänk på vad och vem som är viktigast i världen. Tänk på dem du älskar allra mest. Det är ju dem som gör livet, som gör att livet är värt att leva och som är det enda som är betydelsefullt.

Kramar till er alla, en söndag i början av april. En dag som åter påminde mig om livets skörhet ochvad som betyder mest för mig.

April April

Första april idag. Gäller att passa sig så man inte åker dit på något lurigt :)
Kaffet är urdrucket och tankarna har snurrat runt ett par varv. Vad ska jag hitta på för lurenderejeri i dag? Något borde det vara. Yngsta dottern och mågen kommer på frukost snart och vi ska lägga elslingor för golvvärme under dagen i vår nya tvättstuga och badrum. Men det är tomt på idéer, inget lur på gång!!
Så det får helt enkelt bli att jag skojar om vädret. Jag vaknar upp till solsken, fast himlen är grå. Japp, så får det bli. Snabbt ut på facebook och skriver min kommentar, så får vi se om någon kommer ihåg 1 april. Ett ganska oförargligt skämt, men ändå ett skämt med budskap.
Hur då tänker du kanske?
Jo, om jag tänker att solen skiner så blir jag piggare och gladare. Vi kan med tankens kraft välja hur vi ska förhålla oss till händelser i livet, även svårigheter.
Om vi lär oss att inte lägga vår energi på det som vi inte kan påverka så blir det lite lättare.
Vi har alltid ett val och kan vi lära oss att vara tacksamma för det vi har och inte låta avundsjuka tära oss eller hela tiden jaga materiella ting, då kommer vi att må bättre.
Så vi har alltid ett val. Jag vaknade till en grå himmel men ovan molnen skiner solen, jag är frisk, mina barn och make och andra närstående mår bra. Jag har mat och husrum och ett arbete och jag är så nöjd med mitt liv och med mina kära. Därför vaknar jag till solsken i dag även om himlen är grå. Så egentligen är det inget aprilskämt utan ett rent konstaterande.
Önskar er alla en fin 1 aprildag!

Vi kan själva välja med vilka ögon vi ser på livet