Gryning

Gryning

söndag 2 april 2017

På bara ett ögonblick och aldrig mer är det som förut.

Dagligen påminns vi om hur bräckligt livet är. Hur snabbt en tillvaro och ett liv kan förändras. På bara ett ögonblick och så är livet inte sig likt igen.
Alla har vi drabbats av olyckor, sjukdomar och dödsfall. Alla bär vi någon sorg inom oss. Inget är för evigt.
Vaknade redan i morse med en oro inom mig, en känsla som jag inte kunde ta på, men som tyngt mig. Jag visste inte varför, men sedan hörde jag om olyckan där en buss gått av vägen och 3 ungdomar på väg mot skidåkning och glädje fått sätta livet till, flera är skadade och kämpar för sina liv.
I media står det att de åkt buss hela natten, att bussen åkt av vägen på en raksträcka. Jag kan den vägen utan och innan. En farlig väg, en kurvig väg, men sedan sista milen fram till Sveg finns de farliga raksträckorna då risken är stor att man blir trött.... Inga spekulationer varför det hände, utan bara ett konstaterande att livet aldrig mer blir sig likt för de drabbade och deras nära och kära. En liten ort har förändrats för alltid.
Mina tankar går nu tillbaka till min mans kusin, som också tragiskt omkom i en biloclycka bara 21 år gammal. Livet blev aldrig mer sig likt, men man måste lära sig att leva med sorgen, med smärtan och minnena som finns, men inget mer blir som förr.
En liten pojke på 4 år som var så älskad och fortfarande är, fick inte stanna på jorden utan togs ifrån oss alla som älskade honom. Sorgen finns, saknaden är stor och inget blir någonsin sig likt igen. Det är svårt att se någon mening när en vit liten kista på en meter sänks i jorden och en ung mamma hejdlöst gråter ut sin sorg och förtvivlan. Hur det smärtar djupt därinne hos oss alla.
Ja, det är många sorger som vi bär med oss och som gör ont och smärtar, men vi måste lära oss att leva och förhålla oss till det. Den sorgen och den saknad som vi känner formar oss till dem vi är.
Idag påminns vi åter om hur snabbt ett liv kan ändras, på ett ögonblick så är du inte där.

Så stanna upp och känn efter, tänk på det som betyder något. Tänk på vad och vem som är viktigast i världen. Tänk på dem du älskar allra mest. Det är ju dem som gör livet, som gör att livet är värt att leva och som är det enda som är betydelsefullt.

Kramar till er alla, en söndag i början av april. En dag som åter påminde mig om livets skörhet ochvad som betyder mest för mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar