Gryning

Gryning

söndag 7 september 2014

Dop i det lilla kapellet

Genom dopet upptas man i den svenska kyrkan och får Guds välsignelse. En del väljer att låta döpa sitt barn, andra anser att barnet själv ska välja om ska döpas. De väntar tills barnet är vuxet och kan bestämma själv. Var och en gör som man själv anser vara bäst enligt deras övertygelse.


Den mest bedårande lilla flickan döptes (vilken mor eller farförälder tycker inte att deras barnbarn är mest underbar??) förra lördagen i ett litet lappkapell i Jämtland. Det lilla kapellet var i stort sett fullsatt av släkt och vänner som ville ta del av den vackra stunden i kapellet tillsammans med barnets mor, far och storasyskon. Lilla huvudpersonen bar en dopklänning som hennes mormors mormor virkat och som hennes egen mor döpts i.
Farfar Arne hade hämtat dopvattnet från den speciella sjön (jodå det var mormodern till flickebarnet som förslagit detta) och pappan hade värmt det till lagom varm temperatur och hällt det i en nyinköpt thermos just för ändamålet.


Faster Anna och hennes sambo Gustav hade sammansatt tre sånger, Utan dina andetag, With arms wide open och  Isn`t she Lovely, som de sjöng med fina stämmor för lilla Alice. Och jag som glömt pappersnäsdukar, orutinerat av mig som alltid blir så tagen och känslosam. Moster Pernilla läste en berättelse om flickan som hennes mamma skrivit och det var också så känslosamt så hon fick kämpa för att klara att läsa den. Därefter avslutade pappans moster, som är kantor, med att sjunga Johan Erikssons låt Att vara pappa till en dotter. Där hade mamman ändrat lite i texten så det passade in på en storebror och lillasyster i stället. Astrid sjöng så fint med sin klara stämma. Den låten innehåller så mycket som är så sann och man kan känna igen sig.
Under hela akten var lilla Alice så snäll och tittade storögt på församlingen. Inte ett enda litet pip gav hon ifrån sig förutom att hon började gäspa och somnade tryggt i sin mammas famn när prästen pratade om framtiden. Det var en fantastisk präst, rolig, naturlig och varmhjärtad, precis som en präst ska vara. Faddrar till lillan är faster Anna o Gustav och moster Pernilla o Marcus som nu har fått ett stort ansvar och en gåva att finnas där lite extra.
Efteråt bjöds vi alla på middag i kornladan hemma hos farmor och farfar till lilla huvudpersonen. Från hjärtat stort TACK till alla som deltog på olika sätt och gjorde dagen till det den blev, vacker och minnesvärd.