Nyårsafton 2020, ett år som skrivs in i historieböckerna och som aldrig kommer att glömmas bort. Ett år då hela världen drabbades av en pandemi som gör att inget riktigt blir som förut. Planerade resor, möten, fester, utbildningar och julfiranden med mina kära har lagts på is. Semester som drogs in och istället för en tur till norr och vännerna i Tornedalen blev att vila ut i sommarstugan istället. Nu är det absolut inte synd om mig för det. Jag var verkligen i behov av vila så tiden vid stugan var precis vad jag behövde. Dessutom tog vi en fjälltur som också var fantastisk. Vi hade ju kunnat resa norrut, det var endast rekommendationer att inte göra onödiga resor. Vi hade även kunnat träffa vänner och umgås och ha kul, ja vi hade ju kunnat gå och shoppa på mellandagsrea och ja, ni vet...... Men det bär emot att göra det. Jag känner ansvar för att inte aktivt sprida smittan vidare, jag har en åldrig far som jag inte vill smitta. Jag behövs på mitt jobb inom vården och ja, jag vill inte vara med och bidra till ökad smittspridning, det känns egoistisk att bara tänka på mig själv. Så tänker jag, sen får andra tänka och göra som de vill.
Livet kantas ju alltid av både glädje och sorg och det gäller att ta vara på den tid vi har. Glädjas åt de vardagliga tingen och leva medan tid är. Förr tänkte jag ofta att det där ska jag göra sen, men numer försöker jag göra det nu. För om vi alltid ska tänka på det som vi ska göra sen, är det svårt att leva i nuet och då kommer nuet att bli dåtid utan att vi ens visste om det. Och plötsligt har livet gått utan att vi levt och nuet har blivit dåtid. Ja, det där inte lätt att begripa så därför ska vi leva här och nu.
Året har även inneburit att vi förlorat en familjemedlem. Min svärfar, barnens käre farfar, min mans far Sten fick lämna jordelivet den 10 december och den 8/1 är det begravning. Även där märks pandemin av då max 20 personer får delta på ceremonin. Livet förändras och barndomshem försvinner, så är livets gång. Än viktigare att ta vara på den tid vi har och det som verkligen är värt något.
Jag är så tacksam för de tillfällen som givits under året där familjen kunnat träffas under säkra former. Där stoj och skratt med barnbarnen givit sådan glädje och det känns så varmt i hjärtat. Att ta skogspromenader och uppleva en fridfull dag på fjället eller en fisketur på sjön är andra glädjeämnen som jag njuter av. Eller när jag står i min ateljé och målar. Visst jag är ingen Lars Lerin eller Zorn, men det ger mig avkoppling och jag finner ro i det jag gör. Jag känner sådan tacksamhet för det som livet ger och jag vill fortsätta att njuta av det enkla. Jag kräver inte så mycket så länge jag får älska min man, mina barn med familjer och har ett par skor att vandra i, mat för dagen och tak över huvudet. Ja då är jag nöjd och lycklig.
Den här dagen, Nyårsafton har i 30 år betytt något alldeles extra för vår familj. För 30 år sedan såg vår Pernilla dagens ljus på nyårsmorgonen och gjorde familjen så komplett. Nu blir det inget kalas pga ja ni vet ju redan vad. Men lite kaffe och tårta kanske lite falsk sång i närvaro av några få familjemedlemmar får det bli.
Önskar er alla ett Gott Nytt År, men glöm inte att leva i nuet även om ni ser framemot 2021.
