Gryning

Gryning

söndag 10 november 2013

Väckning i barndomen


Vaknade i gryningen utvilad och pigg. Det hade visserligen inte gjort något om jag sovit liiite liite längre, men sovmorgon är inte min grej. Det har det aldrig varit.
Vaknade alltid tidigt när jag bodde hemma. Hade liksom en trött sovande äldre bror som aldrig vaknade.
När jag hade sovmorgon så hörde jag alltid pappa komma smygandes i trappen och försynt sa vakna till bror min inne på hans rum. Varpå ett mummel till svar kom.
Efter fem minuter tassade far uppför trappen igen och sa något högre
"Vakna, dags att gå upp"
Fem minuter gick
HALLÅ är du vaken?? Varpå brorsan svarar irriterat JA, (men rörde han sig?? Nähäda)

Några minuter senare ekar det i trappan
" Nu måste du upp annars kommer du FÖRSENT!!"
Då ekar det på övervåningen: "Måste ni jämt väcka mig så högljutt och hårt!!"

Det utspelades när jag då hade sovmorgon och mig behövde ingen väcka, jag var ju alltid vaken, tror liksom inte många sovit när denna väckningsprocedur försiggick innan det var dags för mig att kliva up.
Jaja nu är brorsan också vaken sådär vid 4-5 snåret på morgonen så hans fru har inga väckningsproblem iaf. Det var militären som fick ordning på detta.

Älskar dig i allafall brorsan och jag vet att du tycker lika om mig fastän du inte vill erkänna det :)

 
Fina älskade pappa på sjön
Brorsan på träningstur vid Råforsen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar