Tack till er alla, mina fina kollegor!

Sista arbetshelgen på jobbet är gjord, med både vemod och sorg men ändå en känsla av lite nyfinkenhet på vad som kommer. Det var inget jag ville, men ibland kommer man till vägens ände eller mera till en vägkorsning, där ett val ska göras. Måste göras.
Jag tvekade länge, funderade vad jag ville, vad mitt hjärta kände och vad mitt förnuft sa. Det var svårt, jag ville ha råd, ville ha hjälp att ta beslut, men valet var mitt. För en gångs skull följde jag förnuftet och svek mitt hjärta.
Jag valde en ny väg, en helt annan väg. En väg som kan bli spännande, men definitivt annorlunda.
Gör jag rätt?
Det vet jag inte.
Förnuftet säger att jag ska ge det en chans, jag gillar utamningar, jag gillar att göra nya saker och jag ska som vanligt ge 110 procent av mig själv.
Med en trygghet att kunna vända om, att kunna göra en 180 graders vändning och komma åter, att jag är välkommen tillbaka är skönt och värmer mitt hjärta.
Jag kommer att sakna er mina kollegor och patienter. Ni finns för alltid med mig och de åren som varit har varit roliga, lärorika, slitsamma, annorlunda, sorgliga och ja, helt underbara.
Många minnen har jag och dem bevarar jag i mitt hjärta tillsammans med er, mina fina arbetskamrater och kollegor.




Blickar nu fram emot en arbetsdag där jag kanske hinner både kissa och äta varje dag. Där jag knyter nya kontakter och mycket är redan på gång och jag känner mig välkommen. Det kommer att bli bra.

Kanske jag skaffar mig en liten get istället :)