Tomtbesök och bakåtblick

I år blev det uppdelade semesterveckor för att få ledigt i samband med sonens bröllop. Så därmed bestämdes till slut att vi skulle köra Vildmarksvägen som vi pratat om i många år och som jag drömt att få åka ända sedan jag läste Bernard Nordhs böcker bl. a. I Marslidens skugga och Fjällfolk.
Han har även skrivit andra böcker kring Långå Skans, Ljusnedal o Röros kring Härjedalen o in i Norge. Kanske jag skulle läsa dem igen efter att ha besökt platserna?

Ialla fall åkte vi till Östersund o övernattade hos sonen och hans blivande fru då var vi ju liksom på väg. De ville till vår stora glädje ta oss med till Rödön för att se deras nyinköpta hustomt, vilket vi självklart ville.
Så klart kommer tankarna tillbaka till när vi själva köpte tomt och byggde hus. Det var i slutet av 80-talet och räntorna var skyhöga. Fattar inte att vi vågade!! Maken jobbade heltid och jag var föräldraledig, sedan arbetade jag halvtid ända tills för 10 år sedan när jag började plugga.
Men vi arbetade i skifts så barnen var hemma på dagarna o bostadsområdet var bra med flera barn som fanns hemma så de led ingen nöd på lekkamrater och det var gröt och långkok och syltade och saftade gjorde vi, så man kunde faktiskt klara sig på en och halv lön, men fett var det sannerligen inte. Prioriteringar såklart. Man kan göra billiga semestrar, så det blev vandringar i fjällen cykelsemestrar, besök i far- o  morföräldrars stugor och många utflykter med matsäck i skogen samt fisketurer. Ja, jag tror inte att barnen tagit alltför stor skada av det.
De behövde aldrig stressas på för att komma till dagis, vabba behövde vi aldrig göra för någon var ju alltid hemma osv. Nog om det.

Nu är vi då vid tomten, ett helt underbart nytt område nere vid Storsjöns strand. Där kommer de att få det fint och jo, jag ska hälsa på. När jag skriver det här så är de redan gifta så jag kan ju avslöja att jag ska bo där när jag blir gammal. Svärdottern vet ju inte det, men sonen lovade mig för flera år sedan, när jag sa att min pension blir dålig pga alla år jag var hemma när barnen var små, att han skulle ta hand om sin mamma. Så nu vet du Helena vad som väntar :).

Efter en stund åker vi hem och blir serverade en som alltid lika god middag av våra underbara ungdomar.

Nere vid stranden några hundratals meter från tomten

Lite vildvuxet än så länge