Tre toppar på en långtur

På väg mot Heckinberget

Kände av lite träningsvärk i rumpan efter prehabträningen i förrgår. Har varit dålig på att köra benstärkande övningar men tänker sätta lite fart med det nu igen. Det jag tänker köra är hederliga tåhävningar, enbensknäböj (som jag är sjukt dålig på), vanliga knäböj med skivstång, utfall och gärna då utfallsklockan. Jag behöver precis som andra träna vader och baksida lår och rumpa om benen ska hålla. Dessutom ska jag bli bättre på bålstabiliteten. Det är ju så lätt att fuska med det, men nu gör jag ett försök igen eftersom jag "råkade" anmäla mig till en mara nästa år, eller egentligen är det en ultramara eftersom den är längre än ett vanligt Marathon som är 42 195 meter och jag ska springa 43 km i terräng dessutom. I somras sprang jag ju 47 km i fjällterräng så det blir ju 4 km kortare nästa år :) Dessutom har jag 200 dagar på mig att träna, tjoho!!
Idag hade jag planerat för en långtur och då det snart är älgjakt och det kan vara svårt att kunna springa fritt i terräng så valde jag att köra en obanad variant i dag. Det är ju dessutom betydligt mer påfrestande nu när ljungen når en till knäna och man får stabilisera upp hela kroppen samt vara följsam i fotleder så inte det blir någon stukning. Obanad löpning är med andra ord bra träning för hela kroppen dessutom är det så himla kul. Utan karta blir dt dessutom ännu mera roligt när man inte riktigt kan veta var man hamnar, men nu hittar jag ju i stort sett överallt och har man koll på väderstrecken så är det ju lugnt.
Fyllde vätskebältet (Nathan) med vatten och stoppade för säkerhets skull i en gel även om jag var ganska säker på att den bara var med som sällskap, finns ju massor av bär att äta i skogen. Stack hemifrån upp på stigen som går direkt från vår gård och drog söderut. Hade fokus på att springa lätt och avslappnat och bara njuta av min ledighet. Har en förmåga att spänna axlarna så de sitter vid öronen i stället för där de borde, men jag övar på att låta de vara nedsänkta som sagt. sprang förbi vägen upp på Väton men tog däremot stigen strax söder om den men istället för att ta ut på vändplan så fortsatte jag i obanad terräng uppåt och här är det ganska brant ibland så efter ca 20 minuters löpning varav 13 minuter ren obanad backlöpning var jag vid masten och skrev i boken som finns där. Såg att jag varit dit igår med Challe också, eller ja, det visste jag såklart. Än är jag inte så glömsk att jag glömmer var jag varit dagen innan, även om jag passerat bäst före datum :D
Fortsatte nerför berget och genom vårt vackra Kvarnstensbrott. Stigen kommer ut vid en vändplan på en grusväg som leder ut till Backselsvägen så jag fortsätter den neråt Flykten och här hör jag någon som är ute med motorsågen och jag blir faktiskt glad. För jag tänker att då kanske den gamla granskogen med den helt underbara mossbelagda marken kan få vara orörd för skogsmaskiner som gör sår i marken. Jag har lite svårt för dem även om jag vet att de måste avverka. Men det är sannerligen inte fint där de går fram.

På andra sidan Flykten, dvs den stora myren tar jag upp i skogen igen och springer rakt upp över Heckinberget och efter ett tag är jag ute på vägen som leder mot Storåsen, följer den några hundra meter innan jag åter viker av in i skogen. Här är ett älgrikt områden men någon sådan ser jag tyvärr inte däremot massor av skogfåglar. Det är lite svårsprunget här då det bär ganska brant uppför och har varit markberett för ca 25-30 år sedan och det har inte kvistat tallarna som växer här. Snart är jag dock uppe på höjden så det blir en viltstig som kan följas fram till toppen av Storåsen. Här ligger berget framme i dagen och det är finfin utsikt bort till Lybergsgnupen, Väton som jag passerade tidigare och Byråsen och givetvis samhället. Synd att inte min telefon kan göra naturen rättvisa med bilder, den måste upplevas med egna ögon. Drar sedan utför berget i ganska god fart då det är väldigt fin mossmyr  utför, men sedan kommer jag in i ett område som är ojämnt och eländigt ett tag, men det kan ju inte alltid vara lätt. Är faktiskt lite osäker på var jag kommer att koma ut på grusvägen, har jag otur eller är det tur kan jag hamna på Backselsvägen men då skulle jag i såfall hålla alldeles för långt till höger och det gör jag inte. Hade en tanke på att komma fram till Bänken men det gjorde jag inte, utan kom ut på vägen precis i korsningen så jag var väl en halv kilometer för långt söderut. Bänken är en liten rastbänk med en låda där en bok ligger som man kan skriva sitt namn i, den ligger efter vandringsleden mellan skjutbanan och Örsåsen någon kilometer sydöst om Björnriset.

Väl framme på vägen fortsätter jag den ner till Skinnarloppspåret, det går himla lätt att springa på fast underlag igen. Tar sen in i skogen igen nere vid Holarna och kommer fram strax ovan Lindsberg och hoppas nu på kaffe o en god kaka hos Pernilla o Marcus. Men tji fick jag för de skulle ut och röja i trädgården. Så det var bara att springa hela vägen, 3-4 km till att springa  alltså ( jaja nu erbjöd de mig att skjutsa mig hem men nej det ville jag såklart inte, har jag tagit mig hit ska jag väl ända hem också. Det var bra mental träning för i tanken hade jag redan avslutat passet. Så det blev en liten bit asfalt innan jag sprang över någons gård och letade mig upp i skogen och den obanade terrängen igen. Nöjd med passet på 2,26 h och ett par mackor och en kaffekopp senare och självklart en dusch så ringer svärsonen och bjuder på lunch. Kan det bli bättre på en ledig fredag??
Att vi sen var ute och började gräva upp rosbuskar med rötter som sträckte sig väldigt långt gjorde ju att det blev någon timmes styrketräning också, men vi insåg att vi får gräva i flera dagar för att få upp skiten så nu får de ta det en jordfräs så kanske det går lättare.