Pannkaka och sylt var en stående rätt på min och min kusins matsedel när vi tillbringade några dagar varje sommar vid "sela". Där ute i det fria var pannkaka extra gott när de gräddades på gasolspisen.
Idag gräddas de på vanliga spisen, men som sagt det kommer det att vara gott idag också.
Pernilla, Challe och jag hade alla tre en ledig dag och tog en långtur runt östra Örartjärn via Örarbäckheden. Började springa längs järnvägen och ja, jag vet att man inte får det, men det är iaf inte lika illa som att bränna bilar, så vi var lagolydiga och tog den eftersom det mycket sällan kommer något fordon längs den mer. Vid Torpkojan sprang vi upp o Challe badade i bäcken och vi fortsatte ner mot Örarbäckheden. En gång för något år sedan stod en TV vid en mötesplats längs vägen, man kan få se mycket intressant i skogen. Väl framme vid Ö-heden fortsääter grusvägen upp till tjärn. En jobbig sträcka på 5 km med rejäl stigning i stort sett hela tiden. När kommer vid kraftledningen planar det ut ca 150 meter och där hoppas jag alltid få se en björn nere i dalen mot Attjärn. Men jag blir lika besviken varje gång, det jag sett är älgar några gånger men björnen håller sig undan. Att jag vill se den där är för att då vet jag att den har motlut innan den ev. kan få fatt i mig så jag tror att jag inte skulle skita på mig då, utan bara få lite högre puls Om jag nu kan få högre puls då det är rejält ansträngande hit, åtminstone för mig.
Ingen björn idag heller alltså, men en hare såg vi iallafall, så magen höll sig lugn :)
Ingen älg syntes till idag, bara en massa spår och betesskadorna är många häruppe, ett populärt område för älg.
Väl framme vid vägens ände ligger tjärnen nere i en gryta och jag tycker att det är vackert här. Nu får vi springa obanat några kilometer och just i dag är det extra tungt att lyfta benen. Fattar inte att de kan vara så tunga, trode att det skulle kännas lättare efter förra veckans lätta träning. Blev bara två pass då, men i och för sig jobbade jag sex dagar så kanske det är orsaken. Som sagt, obanat i ris och gräs och över ett kalhygge (gillar inte kalhyggen) och blötmyr innan vi kom å gamla stigen som nu är så gott som igenväxt. Tog som vanligt rågången över kullen och vips så var vi ute vid vändplan efter Storåsvägen. Nu blir det lite lättare att springa, svagt utför någon kilometer och sen flackt innan stigen från Örsåsen kommer och den tog vi nu tillbaka till Skinnarlopspåret. Tyvärr är stigen ganska igenväxt och det är så tråkigt att ingen vill springa dessa gamla fäbodstigar längre för det är fin natur och bra träning för hela kroppen att springa i blandad terräng med olika underlag. Myrarna är spångade men på de flestaställen ligger spången ca 1/2 dm ner i myren så man blir genomvåt. Skönt att svalka fötterna den här tiden på våren, värre är det om man springer i oktober.Myren vid Sknnarloppskontrollen var väldigt blöt och där sög det rejält kan jag säga och då började den där knäppa "gubben" i mitt huvud att prata igen.
Han säger at du kan gå nu, du behöver inte springa här, vad ska de vara bra för?Jag blir så arg på han, han ska inte komma och säga så till mig, jag vill ju springa, men just i dag är benen inte med mig. Jaja, vi går några meter över myren sen kommer man in i skogen och upp mot kraftledningen och jag o Pernilla kämpar på upp mot Kvarnstensbrottet igen. Väl där är det lätt utför och 2 km kvar. Nu börjar även Challe hänga med tungan utanför munnen, men då är vi ju nästan hemma. Det blev två timmar och 30 minuter och jag är nöjd med passet, benen ska väl piggna på sig någon gång, eller är det kört nu?
Nu ska vi äta pannkaka med vispgrädde och sylt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar