Tänkte lägga mig i soffan när jag kom hem från jobbet, men det ändrade lilla Pilla på. Hon ringde och bjöd på fika, nybakad morotskaka. Mums! Men så kom hon på den briljanta idén att gå till Lybergsgnupen och självklart tackade jag ju inte nej till det. Kärestan hängde också med.
Vi tog bilen upp till Lyberget, ett gammalt fäbodställe ett par mil från samhället. På vägen dit passeras flera gamla fäbodar som numer används som sommarstugor men vissa ser ut att mer och mer förfalla tyvärr.
Lyberget ligger högt och det var ett snösäkert ställe redan i oktober på 70-80-talet och många mil skidor har jag åkt däruppe innan området blev naturreservat och det blev förbjudet att dra spår där.
Första fäbodstället som man kommer till är Myckelbergets fäbod och där svänger vägen i 90 grader och vid den kurvan gick oftast gränsen för var snön började när man åkte upp till Lyberget förr. Då kunde det regna i samhället men där övergick det i snö och sen blev det mer ju högre upp man kom.
Det blir Lakölen som kommer näst, där stigen går till Digerberget och förr fanns endast en stuga där och ingen bilväg, var väl ca 3-4 km dit och det sägs att det ska ha spökat där. Minns att jag såg en uggla där i närheten en gång när jag var ute o tränade en gång för många år sen. Kanske det var den som spökade?
Vid Lyåns fäbodar ligger stugorna mycket fint på en sluttning med Lyåns som rinner förbi. Härifrån har jag blandade minnen, men det som jag påminns om varje gång jag åker förbi är att ungdoms-DM i stafett på längdskidor skulle gå här 1975 för Bjursås som skulle arrangera hade ingen snö, men i Lyån fanns det. Minns att vi varit upp o tränat och vi hade ett bra lag med stora chanser att vinna. När vi stod i Mora- Sälen korsningen och var på väg att åka upp till start kommer brandkår, ambulans och polisbil med sirener på i hög fart och åker söderut. Vi visste ju inte vad som hänt utan åker vidare till start när vi väl framme vid tävlingsplatsen får reda på att en buss med tävlande, ledare och föräldrar samt någon personbil hade krockat vid viadukten i Grimsåker. Flera omkom och några kände vi ju och det var fruktansvärt tragiskt och självklart ställdes tävlingen in för dagen. Efter den olyckan förbjöds vänstersväng vid första avfarten direkt efter viadukten på södra sidan.
Det skulle såklart gjorts innan en olycka så svår som denna hade behövt ske, men det är lätt att tycka i efterhand. Men det får mig att tänka på avfart och utfart bortom bron på väg mot Mora-Noret. Att avfarten finns är en sak, men jag kan inte fatta att det är tillåtet att köra ut till vänster därifrån. Vid rusningstrafik så riskerar dessa trafikanter livet på sig själva och andra. Det är en totalt vansinnig utfart!!
DM-stafetten kördes i mars i Sörskog senare under året och vi vann, samma år tog vi brons på SM-stafetten i Lycksele.
Ja men efter Lyån kommer man då äntligen upp till Lyberget och där parkerar vi och knallar de knappa 3 km upp till Gnupen. Lybergsgnupen ligger på 657 möh och har ett stup på 200 meter. Därför känner man sig ganska liten däruppe och jag minns när barnen var små och skolan skulle dit på utflykt en dimmig dag. Fattar inte riktigt hur de tänkte och jag vet att jag var riktigt orolig för alla barn.
På vägen upp går man genom vacker gammal granskog, en terräng lik fjällnära skog, mycket lavar och mossor och andra unika arter dessutom är fågellivet rikt häruppe. Stigen korsar dessutom de många myrstråken där skidspåret gick förr så den som åkt skidor här bör känna igen sig. Området har många unika arter. Bitvis är det brant, stigen är mycket stenig men spångad på många ställen och det går att vandra i skor. Vill man gå en brantare stig kan man gå från Hiselen istället. Men gör inte som mig och pappa som åkte skidor uppför där en gång, inte att rekommendera.
Uppe på toppen finns en stenplatå och man har milsvid utsikt så en kikare är bra att ha. Har man tur kan man se en älg eller kanske björn på myrarna och hyggena nedan stupet. Det sägs att man ska kunna se 7 socknars kyrkor från Gnupen, men jag vet inte om det är sant. Vackert är det i alla fall och det finns en slogbod och eldstad däruppe så fika är gott att ha med sig.
Men vi sparade fikat till efteråt då blev det gofika hos Pernilla, nybakad morotskaka och vaniljbullar samt nykokt lingondricka till det. Sen kunde jag somna gott på kvällen.
Det var en roligare kväll än att ligga på soffan, flera sådana turer får det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar