Gryning

Gryning

torsdag 27 oktober 2016

Vandring i Samariaravinen

Tidig morgon, frukost 05:30, det kallar jag semester. Gäller att ta till vara den ledighet man har, eller?? Sedan blev det gemensam bussresa upp i bergen.
Hej, Trollstigen!! Är den flyttad till Kreta? Nej men man kunde tro det. Men faktiskt jag var inte rädd, intalade mig att nu är barnen vuxna, de klarar sig själva, eller ja de två stora i allafall, lillpigan klarar inte en dag utan mammakontakt och helst minst tre kramar :) lilla hjärtat mitt <3
Ja, pappa är också i behov av mig, men hursomhelst, jag var inte rädd. Det är ju ändå ingen idé när det är en Kretian, (heter det så?) som körde bussen och samtidigt läste passagerarlistorna och pratade i mobilen samtidigt!! Det liksom kändes meningslöst att vara rädd då jag ändå inte kunde påverka körningen och skulle chauffören missa vägen så hade vi ju voltat x antal varv utför så det vore kört ganska omgående. Så nej, oroa dig inte för det du inte kan påverka. Det intalade jag mig med. Gick faktiskt bra.

Längst uppe vid början av Samaria Gorge blev i vi avsläppta tillsammans med typ 1200 andra som skulle vandra. Vi kom dock inte samtidigt allihop, men grymt många var det. Ravinen är 16 km lång, och man går från 1200 meters höjd ner till havsnivå och i början av turen går det brant utför och väldigt ojämnt och stenigt och mycket rötter.
Jag var laddad med kamera och mobil, en för fina bilder och en för facebook/instagramfilmer :) Det är ju så kul numer, filmen tar ju liksom inte slut längre.
Vilken vacker vandring och underbar natur. Vilka bergväggar höga sådana, på ett ställe är det endast 4 meter brett och bergväggarna är 500 meter höga och det är stor rasrisk så man ska gå snabbt igenom. Vilket min man påminde mig om när jag stannade och fotade överallt. Men är risken mindre om man går fort? Ja säger han. Till mitt försvar säger jag att en sten kan trilla när som helst och då spelar det ju inte någon roll om jag går fort, springer eller står still, kommer den så kommer den. Eller??
Nåväl ibland stirrade jag rakt upp i luften för det var massor av örnar som seglade högt däruppe. Önskade att jag haft en kikare.
Det var som sagt många människor som gick, de allra flesta orkade och var förberedda. Hade kläder och skor som var ämnade ojämna stigar, men när man ser kvinnor gå i tygballerina skor då funderar man om de lämnat huvudet hemma. Eller som farbrorn som ramlade två gånger och hade riktigt dålig balans, eller kvinnan som gått två kilometer och sjunker ihop vid sidan av min man och säger att hon har ett diskbråck...Ja då blir man lite fundersam hur folk tänker. 30 grader varmt, brant utför, stenigt, delvis oländig terräng. Ja de är tuffa som testar, men frågan är om vissa av dessa ens klarar 16 km på asfalt? Hursomhelst, när vi åkte hem så sa guiden att två personer fått lov att återvända till starten pga hjärtbesvär och ryggbesvär.
Men vill ni ha en vacker vandring på Kreta så rekommenderar jag Samaria ravinen.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar