Lätta ben på Gnupen, Öjsberget och Vålberget

I går blev det två promenader/vandringar, vad är skillnaden egentligen mellan vandring och promenad?
Hur som helst så gick jag med kameran söderut längs älven. Det var klarblå himmel, lite frost och solen började värma litegrann. Rundar en liten vik och ser en ny lega efter älg och bredvid ännu rykande varm älgskit så jag förstår att det finns en älg i närheten. Ser strax därefter så står det en älgko ca 75 meter längre fram och tittar på mig. Vi står nog och tittar på varandra i ca 5-10 minuter och jag tar några foton innan jag beslutar att lämna henne i fred och vandra vidare. Antagligen var det samma älg som jag stötte på i tisdags när jag sent på kvällen kom och sprang med pannlampa över bron vid golfbanan och plötsligt lyste rakt in i ögonen på en älg som stod ca 25 meter bort. Den älgen stod också still, men när jag frågade om den tänkte stå kvar där så började den gå mot mig och med bara 25 meters avstånd så svarade jag älgen
"Jaha det tänker du alltså, då tar jag en annan väg" varpå jag vände och tog vägen genom skogen hem.
Senare under dagen så tog jag och maken en tur upp till Lybergsgnupen. Var helt fantastisk utsikt över skogarna och bort mot Venjanshållet.
Men i dag ville jag springa, men jag frågade maken först om han var sugen på en promenad och svaret var snabbt som attan, NEJ. Nähä, då får jag väl springa istället då. Slängde snabbt iväg en fråga på Facebook om någon var sugen att följa, men fick inget napp där. Var väl lite för sen med det.

Hur som helst så startade jag vid Moravägen Håarnavägen och sprang den ca 5-6 km innan jag svängde av till Arvselen där Täpp Lars har en levande fäbod. Men nu var det inga djur där utan igenbommat för vintern. Vid Arvselen sprang jag ut i skogen för att köra lite obanat. Som vanligt blev det både lite hyggen och myr att springa. Hade våtsockor, mina sealskin på mig och det var skönt för på myren så hade det börja frysa. Ni vet en sådan skorpa som håller bara litegrann och sedan trampar man igenom. Hade ingen karta så jag sprang på känn. Maken skulle hämta mig såsmåningom så då är det ju bra att kunna berätta var man är :)
Kom ut på gamla Moravägen som jag tänkt iaf och sedan tog jag vandringsleden upp till Öjsberget. Bara uppför i några kilometer och helt underbar stig. Strax innan SandbäckNilskojan så stod det en älg till vänster om stigen. Men den ville inte fotograferas, så den drog.
Brantar på rejält strax innan utsiktsplatsen på Öjsberget men belöningen när man är uppe är fantastisk. En sådan känsla som kommer i kroppen att hit ska jag fler gånger. Har varit här för längesen men då var det inte lika klarblå himmel som idag.
Efter att ha njutit av utsikten en stund springer jag vidare mot Vålberget. Lättlöpt stig utför genom en skog där det växte massor av julgranar :)
En liten bit innan Vålberget ringer telefonen och det är maken som undrar var jag är. I skogen svarar jag, varpå han säger att jag varit ute i 2,5 timmar. Ojdå! Trodde jag sprungit 1,5 timme, men kollar snabbt på klockan och med diverse fotostopp så har han ju rätt klockan visar 2 timmar och 12 minuter. Maken vill komma och hämta mig och det är väl helt okej, det blir nog lagom långt. Men benen var så springsugna och lätta så jag glömde tid och rum. Fattar ni?? Vilken känsla!!
Jag som tänkt fortsätta till Västerselen, men men det får bli en annan gång. Så i stället tar jag grusvägen ner mot Moravägen istället.
Där kommer han då min riddare på den vita hästen, eller ja, iallafall i en vit volvo.
Stoppar min Garmin på 19 km och  2 timmar och 17 minuter. Längsta kilometertid blev 12,18 när jag var på hygget bland allt ris och elände och snabbaste 5,30. Lite variation med andra ord.