Mor
Du har funnits
där för mig sen mitt första andetag
En julnatt så kall och så
klar
Du födde mig i gryningen,
när natt övergick i dag
En mor och ett barn,
En navelsträng till livets
träd förenade oss
Den klipptes av, men
kärleken mellan mor och barn blev kvar
Du fanns där när jag tog
mina första steg
När jag fick min första tand
Och sa mitt första ord
Du fanns där för mig när jag
förfrös min hand
Du var alltid där när jag
behövde dig.
Jag kunde bara tänka att jag
skulle ringa dig
Att jag ville prata med dig
Då ringde oftast telefonen
och det var alltid Du
Nu har telefonen tystnat,
din röst finns inte kvar
Du står inte längre vid
köksbänken och tittar ut när jag kommer.
Livets låga blåstes ut,
Anneli Fagerlund 2012
 |
| Lilla jag tillsammans med min älskade mor och lika älskade far. Saknar dig mamma. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar