Ledig dag och solen är på väg. Temperaturen visar 13 minus och jag har hela dagen som ett oskrivet blad framför mig. Jag packar min nya kameraväska som jag fick av min svärdotter i julklapp och hänger dessutom en extra kamera runt min hals. Två kameror!! Som värsta proffset, men skenet bedrar. Jag kämpar och testar och skruvar och ändrar inställningar både slutartid och bländare, ISO och vitbalans och, ja, kanske jag en dag blir bättre. Skam den som ger sig och mest synd är det väl för er som jag visar mina bilder för. En del blir bra, en del blir inte alls. Men scrolla vidare ni som inte vill se :)
Hur som helst, Kameraväskan är klar, turskidorna är på och nu bär det av direkt från husknuten upp i skogen. Jag är privilegierad som bor med skogen inpå knuten och slipper ta bilen för att komma ut i naturen. Snön ligger tät både på marken och i träden. Det är som i sagan, Olles skidfärd, men det är verklighet, det är Annelis skidfärd och klockan är 09:45.
Jag drar fram över myr och hygge, mellan ungtallar och granar. Klättrar över och kryper under nedfallna träd tyngda av snön som är tung för dem. Drar sedan åter ner mot en smal gammal skogsväg och även järnvägen en bit. Rälsen är på flera ställen gömd under nerfallna träd så där har de lite att göra innan man kommer fram. Längs vägen har en skoter åkt så där går det lätt att ta sig fram. Ser mycket spår och legor efter älgko och kalv som håller till i området. Haren har också rört sig i skogen liksom räven som gör sina lovar. Stannar och tar några bilder och njuter av tystnaden och bara ljudet av min egen andhämtning och ljudet från skidorna mot snön. Nackdelen är att det är svårt att smyga pga att turskidorna är vallningsfria och låter aningen för mycket för att kunna ta sig inpå några djur. Plötsligt flygar två korpar upp och strax efter lyfter ett trettiotal skator och kråkor från marken en bit framför mig. Det fångar givetvis mitt intresse och jag skidar fram. Där ligger en död älg, den ligger mot en gran, som den halkat ner ett par meter i slänten. Den är äten på rejält och flera djur har säkert fått sig ett skrovmål. Frågan är vem som dödat den, är den självdöd, nej det tror jag inte. Kanske påkörd av någon smitare och sedan skadats o dött, eller blivit tagen av varg? Ingen aning faktiskt. Ser ut att vara ett vuxet djur, tandraden är kvar, men det är ätet framme på huvudet och för en gångs skull har jag ingen lust att peta fr mycket på den. Det är lodjursspår i närheten och jag har ingen lust att bråka med det om det finns kvar i området. Jag fortsätter min färd och tänker på kretsloppet i naturen, där många olika djur får ta del av ett annat dött djur. Hoppas bara att inte älgen led för länge. Ser på håll ett rådjur som hoppar i väg, skrämd av mina icketysta skidor.
När jag kommer hem så ser jag att klockan är 13:30!!!
Vart tog tiden vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar