Istället blev det en loppisrunda (!!) och mys med barnbarn och det är helt underbart. En femåring med sina underfundiga kommentarer och kluriga tankar och en ettåring som snart tar sina första steg helt själv. 1 år har gått sen barnbarn nummer två kom och året har gått fort. alldeles för fort för att man ska hinna med.
Det känns faktiskt som tiden bara går fortare och fortare för varje år som går. Det är måndag och fredag och en kort helg och vips så är månaden slut. Det gäller att ta vara på tiden och leva här och nu. Kanske man då inte ska sitta och skriva i en blogg? Det kan ju tänkas på från flera håll, men någonstans inom mig finns ett driv i mig att skriva, även om det inte alltid är en bra text. Men jag gör det som jag vill och det är så jag tänker att livet i sig ska vara. Att göra det man vill, det är viktig i vårt korta snabba liv.
När det inte blev skidåkning så behövde ju knopp och kropp sitt i alla fall. Huvudet vill ha upplevelsen av skog, fjäll och frihet och kroppen vill röra sig. Så att på med löpskorna ett par gånger fick det bli och ut och springa skoterspår, lite snöpulsande och på en ås längs en vacker och farlig å som slingrar sig och brusar hårt med sina vattenvirvlar. Upp mot Bäverkroken där bävrarna verkligen sett till att namnet på stället passar in och sen längs Ottsjöns vackra strand och Vålåns djupa höljor och farliga fall i ett vårvinterlikt landskap. På den vindpinande åsen längs ån hade stormbyarna blåst bort en hel dl snö och det var barmark på många ställen, fantastiskt fint att springa, eller jogga i min fart.
Det bästa av allt var väl ändå 1 års kalas för minstingen i familjen. En liten söt glad och pigg jamtska som inte är någon bebis längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar