Första fjällturen för i år

Årets första fjällöpning passade verkligen perfekt då vädrets makter visade sig från sin bästa sida. Plus tio grader vid start från Hemfjällstangen är en perfekt temperatur för att springa, men jag visste ju att det skulle bli varmare.
Det är spångat till största del över myrarna ner till Mellanfjällsstugan, på en del ställen med härligt gung så fötterna åker under vattenytan. Stugan ligger så fint i skogskanten, en sådan som man kan tänka sig att en tomte skulle kika ut.                                     Fortsätter sedan mot Vålbrändan och tänker tillbaka på vinterns skidtur och när vi gick där med skidungdomarna för många år sedan. Ena ledaren hade en engelsk setter som var valp-unghund som inte gärna ville gå över broarna, men han lärde sig.
 Stigen går genom fjällnära skog och det växer gammelskog och finns en el torrakor som är vackra att se. På två ställen längs stigen ser jag avföring blandad med hela lingon, alldeles röda sådana. Är det första proppen från en nyvaken björn som ligger eller är det något annat djur? Jag vet inte. Men jag vet att det inte finns lingon som är mogna nu i alla fall.
Vid Vålbrändan finns det kor på vallen, fotograferar dem och går fram till dem. De ser lite misstänksamma ut så jag väljer att inte gå fram och klappa dem. Ingen människa syns till.
Fortsätter vidare mot Kvillkojan och passerar en vacker liten å innan dess. Finns säkert någon bäcköring i den.
Här delar sig leden, en går mot Lindalen och Högfjällshotellet och en mot Hundfjället och Skogsäterskojan. Har redan innan tänkt ta den mot Skogsätern så valet är lätt, dit är det 7 km. Stigen går längs lilla ån som slingrar sig vackert i lanskapet. Fåglar kvittrar och solstrålarna värmer skönt, till och med vattnet på myrarna är varmt, helt underbart.
Maken ringer och undrar hur det går, han har åkt rullskidor längs fjällvägen och väntar nu snällt på mig. Bestämmer ungefär plats var vi kan ses efteråt. Man kan ju aldrig vara säker på var jag kommer fram. Strax därpå viker leden av i 90 grader upp mot Hundfjället och nu tar jag den. Behöver höjdmetrar, och denna leder uppåt snabbt, 5,5 km till liftarna vid Hundfjället. Så lite dryck ur vattenblåsan och sen är det bara att bita ihop och ta ena benet före det andra.
Går ibland annars skulle vaderna skrika högt. Har några ljungpipare och spovar som ledsagar mig när jag kommit upp på kalfjället och utsikten är så fin. Ser snöklädda områden och längst där i norr syns Städjan. Vinden fläktar skönt och ja, jag njuter, av stillhet och utsikt och att benen och kroppen ännu håller. Tänker lite på att detta bara är en bråkdel av den där fjällmaran som ligger framför mig. Där man startar med 7 km uppför ett fjäll sådär bara direkt och sen brant ut för och så uppför igen.... Ja, ja, det ska nog ordna sig men den sträckan också. Jag har ju tid på mig. Framme vid liften försöker jag spana efter maken men andra människor ser jag men inte han. Avslutar med att springa så fort jag vågar utför en väg vid sidan av slalombacken. Går fort, är brant med rullgrus, men det är kul.
23,7 km blev det  idag och ca 3 timmar på fjället, inte så snabbt, men med fortsatt pigga ben så jag är nöjd med turen.
Efter en avvaskning och en god fikastund drar vi vidare in i Norge en sväng och över till Långflons köpcentrum där vi fyndar. Blev bl.a. en byxa och en jacka och lite kläder till barnbarnen. Plus en välbehövd lunch. färden går vidare neröver Kklarälvdalen och över Femtryan hem och där möts vi av fyra kor som kommer och går mellan Gammelselen och Liselen.
 Jag tycker det är så skönt att se att någon fortfarande har kor på fäbodvallar. Det är en dröm....