Mor
Du har funnits där för mig sen mitt första andetag
En julnatt så kall och så klar
Du födde mig i gryningen, när natt övergick i dag
En mor och ett barn,
En navelsträng till livets träd förenade oss
Den klipptes av, men kärleken mellan mor och barn blev kvar
Du fanns där när jag tog mina första steg
När jag fick min första tand
Och sa mitt första ord
Du fanns där för mig när jag förfrös min hand
Du var alltid där när jag behövde dig.
Jag kunde bara tänka att jag skulle ringa dig
Att jag ville prata med dig
Då ringde oftast telefonen och det var alltid Du
Nu har telefonen tystnat, din röst finns inte kvar
Du står inte längre vid köksbänken och tittar ut när jag
kommer.
Livets låga blåstes ut,
Men kärleken mellan mor och barn blev kvar
Anneli Fagerlund 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar