Jag lovade att återkomma och berätta om den ultramara som jag genomförde i slutet av juli tillsammans med min underbara svärdotter.
-Tänk att vi är ultralöpare! Ja, du är ju redan en men tänk att JAG är ultralöpare, sa svärdottern efter att vi genomfört hela 47 kilometer i fjällterräng. Hon är stolt och det ska hon vara, för det är inte alla som gjort det. Och det är säkert inte många som fått göra det tillsammans med sin svärmor!! Men såklart är det jag som är STOLT över att hon ville göra det med MIG!! En gammal tant :) Men vilken upplevelse, vilken häftig känsla att få dela den dagen och den gemenskapen med henne en dag. Det kan ingen ta ifrån oss! Fy fan vad vi är bra, jag och Helena!!!
Dagen började kl. 06.00 då vi gick upp och kokade gröt och ägg som vi käkade så vi fick i oss både kohydrater och proteiner. Eller egentligen började allt redan ett par kvällar innan när vi satt på Körfältet i Östersund och räknade energikakor och planerade matintag samt kollade in kartan var vi kunde fylla på vätska. Skulle vi ha dryck med i vätskeryggan eller skulle vi ha flaska o fylla i bäckar?Ja, det blev diskussion fram och tillbaka, men vis av erfarenheten från min förra ultramara dvs Vertex Fjällmarathon som då var 44 km och 1800 höjdmeter där jag hade ryggan med 2 liter vätska i som såklart blir lite extra tyngd att springa med och varje kilo innebär ju mera påfrestning och gott vatten finns ju i fjällen så valde vi bort det alternativet. Däremot så ville jag ändå ha lite dryck så jag hade ryggan med en långärmad funktionströja, en vind och regntät lättviktsjacka (nyinköpt på AktivX just för detta ändmål) sjukvårdsmaterial, energikakor, geler och en macka samt mobiltelefon för att kunna fotografera samt ringa nödsamtal om det skulle behövas.
Åter till fukosten som intogs med god aptit så åkte vi tillsammans med make och son (Helenas sambo) till Storulvåns fjällstation. De skulle därefter åka tillbaka till Åre för att köra Downhill på MTB. Hm, undrar vem som kommer helast från fjället var min och Helenas undran??
Haha, det finns en liten kul historia där om Downhillen. En kompis till sonen undrade vem han skulle cykla Down Hill med. Min pappa svarade, sonen. Cool farsa du har. Mm tyckte sonen, då ska du bara veta vad morsan ska göra.......... :D
Framme i Storulvån sken solen och det var 20 plusgrader i skuggan och temperaturen steg och det blev ännu varmare när tävlingen drog igång kl. 10.00. Vi gjorde oss klara och karlarna drog till sitt äventyr och vi blandade oss med övriga 56 lika glada och "tokiga" löpare som oss. Vi fick såklart info om tävlingen, att vi skulle skriva upp namn och klockslag när vi passerade Sylarna och Blåhammaren samt sluttiden vid målgång. På denna "tävling" finns inga vätskekontroller utan vi får bära med allt själva, finns endast en funktionär, nämligen Marie som stod vid starten och målet och hejade på oss när vi kom i mål. Tävlingsledaren Erik berättade om Karl XII och hans karoliner som frös ihjäl när de var på väg hem från Norge 1718 efter ett försök att inta Trondheim. 3000 män ska ha frusit ihjäl under ledning av Armfeldt. Efter infon från Erik så saluterade vi de omkomna och därefter gick starten.
Nu styr vi färden mot Sylarnas Fjällstation och vi springer iväg i lugnt tempo, vi ska ju vara ute i 7 timmar, har vi gissat. För här gick det ut på att gissa sin beräknade tid på de 47 km vi skulle ta oss fram. Det är i stort sett motlut hela vägen upp till Sylarna, en sträcka på 16 km och ca 440 höjdmeter. Underlaget var mycket torrt, en hel del spänger och en hel del stenar men helt okej att springa på. Solen bränner på ganska rejält på kalfjället, men jag gillar värmen så det är ganska skönt. Den sista kilometrarna från Sylån upp till Sylarnas fjällstation är det mycket stenigt och här får man hålla koll på backen för att se var fötterna sätts. Halvvägs till Sylarna springer vi förbi en ensam karl som också gör samma tävling som oss (vi kommer att passera och passeras av honom flera ggr under dagens lopp) och han springer en stund framför oss och plötsligt halkar han på en spång just framför mig och faller handlöst i backen. Jag har själv gjort mig väldigt illa och sytt mitt knä en gång i tiden när jag halkade på en spång så jag har värsta respekten för såna och blir givetvis rädd att han slagit sig illa. Stannar omgående och kollar hur han mår, tack o lov så slog han sig inte utan hamnade i lera och myr så han kom på fötter igen. Halvvägs till första kontrollen passeras Spåime vindskydd där ett par män satt och fika i solen. Vi mötte samt sprang förbi väldigt många fjällvandrare och en och annan MTB åkare. Den här leden brukar många vandra och ta tre dagar på sig medans vi ämnar göra den på 7 timmar!!!
Vid gamla Sylen blir det som jag skrev väldigt stenigt och nu möter vi de snabbaste löparna som redan varit upp till Sylarnas fjällstation och nu är på väg till Blåhammaren. Här är det så roligt för när vi möter de andra snabba löparna så utbyter vi hejarop och peppningar mellan oss alla som jag aldrig upplevt på någon annan tävling än på ultramaror. Det är himla kul faktiskt för oavsett tid så gör vi alla en superprestation idag. Nu när vi närmar oss fjällstationen kommer så regnet, ett svagt och lätt duggregn som gör att vi blir av med lite överskottsvärme och det känns faktiskt riktigt uppfriskande. Luften blir mera fylld med syre och det blir skönt att andas den friska luften. Så har vi då 50 meter kvar till stationen, min partner har det jobbigt nu, hennes vader gör ont och vi har saktat ner farten lite. Hon har även sagt at jag får springa från henne pga det, men man lämnar inte sin svärdotter på fjället, i alla fall inte en svärdotter jag tycker väldigt mycket om. Så de så, det här är VÅR grej, det är VI hela vägen och vi ska i mål tillsammans. Alltså 50 meter innan stationen välkomnar så Tor oss med dunder och brak. Vi har sett molnen dra in över oss och så kom då första smällen vid stationen. Här välkomnar Sylarna oss med saft och kakor och det smakar väldigt gott efter 16 km. Vi noterar vår tid som jag faktikst glömt men som kanske min partner minns. Vi fyller vätskeflaskorna och drar ganska omgående vidare mot Blåhammaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar