Den avslutande delen Jämtlandstriangeln Unplugged

 

Sylarna

  

Hängbron o vätskepåfyllning första gången

 

Efter att ha fyllt på med lite energi vid Blåhammaren så snabbar vi oss för att komma iväg då det ser oroväckande mörkt ut på himlen och smällar och blixtar kommer tätt. Vi börjar med en ganska brant utförslöpa och en stund innan vi ger oss av så har den ensamma mannen sprungit iväg. Efter utförslöpan så är det trots att det mest är utför totalt sett en del småkuperat och platåliknande löpning ibland. Vi håller ganska god fart  och efter ca 1,5 km börjar regnet men vi fortsätter springa men diskuterar om vi ska sätta på oss vind/regnjacka eller springa och försöka hålla värmen ändå och vi beslutar att fortsätta springa. Nu är det väldigt MÖRKT och det blixtrar framför oss och till vänster om oss och vi tänker att även våra karlar som är i Åre måste ha åska såsom det ser ut rent geografiskt. Blixtarna är oerhört vackra när de skär genom himlen och ser ut att gå rakt ner i backen längre bort och ibland längs hela himlen. Dock är det lite otrevligt och väl spännande när det bara går 2-3 sekunder mellan blixtar och smällar som är ganska öronbedövande och vi är på kalfjället. Vi säger inte mycket om det men förstår efteråt att vi båda tänkte men inte ville jaga upp den andra :).
Nu går det ganska brant utför på sina ställen med en del stora stenar som ska pareras och helt plötsligt öppnas himlen och tömmer allt de svart molnen har hållit emot tidigare. Vi springer ett tag till men sen börjar det blåsa rejält och jag börjar titta mig omkring för nu känns det som hagel som slår mot huden. Det är det inte men vattendropparna är rejält stora och det blir kallt. 37 km sparad svett som är intorkat (låter trevligt va??) lossnar nu och rinner ner i ögonen och helt plötsligt ser jag ingenting pga salt som svider i ögonen. Försöker skölja bort det och det tar väl inte längre än några minuter förrän vi är genomvåta och saltet i ansiktet runnit undan. Nu känner jag att det är bäst att sätta på mer kläder, det är kallt och vi har en mil kvar att springa och energin behövs för att springa och inte hålla värmen. Vi stannar efter att precis passerat en lite bäck där det går att ta skydd bakom en sten. Helena sätter på sig en långärmad funktionströja medan jag väljer en superlätt vindjacka som är regntät men andas.

                                              Vid Blåhammaren 35 km avklarade, BRA JOBBAT!!

    Blixtar och Dunder Magiska Under

Blir genast behagligare temperatur när vi fått på oss kläder och vi springer så fort vi törs pga av stigarna nu blir mer lik bäckar och man ser inte om det är stenar eller hål i stigen. ¨Det blir halt men vi har ju dubb så det går ganska bra, det är bra bett i båda Salomon och Icebug som är märkena på våra skor. Det är däremot lurigt på alla hala spänger så där får man se upp lite. Det går utför hela tiden nu och redan innan start fick vi veta att vi var tvungna att se upp vid Ulvåtjän och vindskyddet där, ca 6 km före mål. MÅL!!! Har ni hört nu kan vi snart sätta målet som etapp att nå, men först slingrar vi oss ner till Ulvån och det känns som det går undan nu. Helena springer starkt utför och får hålla farten. Nu ser vi den ensamma mannen framför oss men det är korta glimtar bara då det stigen inte är rak. Landskapet här är vackert, det påminner mig och grusplatån i Gröndalen vid Pyramiderna som kan nås enklast från Vallbo. Vi stannar till och tar fram kartan vi fick innan starten när vi kom fram till ån för vill inte riskera att ta fel vid delningen som ett par hade gjort i fjol. De hade tagit av mot Sylarna igen och det skulle INTE vara kul. Men vi ser omgående vart vi ska springa och vi ska fram till vindskyddet och över ån. Bron är borta men vattnet är lågt och det ligger betongfundament som man kan hoppa p så det är inga problem. Det blir en brant strandkant att ta sig upp på andra sidan och då ser vi mannen framför oss som uppenbart har det kämpigt och går en bit längre fram.
Vi springer vidare på grusplatån som och här är det så brett att vi springer i bredd. Vi möter fyra fjällvandrare, män som ställer sig på sidan av stigen och hejar och klappar åt oss. Strax är vi även ikapp den ensamme mannen och han tycker precis som vi trodde att det är jobbigt. Men han biter i och vi håller ihop hela vägen nu fram till mål. Här kommer vi in i fjällnära skog så de småknotiga fjällbjörkarna kantar nu leden så dt gäller att passa sig för både stenar och rötter. Regnet har upphört men Tor håller fortfarande på med sin hammare.

Strax kommer vi ikapp en ensam kille som haltar fram. vi saktar in lyssnar hur det är med honom, han har problem med löparknä och måste gå. Han har energi kvar men ont men det är ingen fara med honom så vi fortsätter vår färd. det är mycket upp och ned nu, småkuperat, frågan är om vi kom fräscha och sprang här om vi skulle tycka det då också eller om det vore platt då,  ja det kan jag inte svara på.
Nu är det jag som ligger först och drar och plötsligt ser jag Storulvåns fjällstation till vänster långt därframme. Det är dock ett par kilometer kvar och jag påminner Helena och mannen att de inte ska glömma att fokusera på stigen, det är självklart en påminnelse till mig själv också, för det är lätt att i tanken vara i mål och slappna av. För självklart är man inte lika fräsch i benen nu som i början av loppet, även om jag känner mig förvånansvärt pigg. Det sitter en kvinna med en hund och hejar på oss uppe på en hög höjd och stigen går upp mot henne samtidigt som en annan går nedanför. Jag är på väg uppför när den ensamme mannen ropar och frågar om vi ska dit upp och vi får då svar tillbaka att vi inte ska det. Det kändes ganska skönt och strax därpå är vi nu tillbaka på leden vi startade på och som ska ta oss ner till målet. Det är verkligen mycket och stora stenar här, det gäller att lyfta benen ordentligt och efter 46 km så får man tänka lite på det. Nu börjar tanken surra i mitt huvud om den "ensamme mannen" ska försöka springa ifrån oss på slutet. För det känns som han pressar på bakom oss och kommer upp jämsides, men NÄHÄDU det ska DU inte. Nu kommer dt helt plötsligt upp en lite tävlingsdjävul i mitt huvud. För här har jag dragit i 4-5 km och jag är övertygad över att han inte hade sprungit så mycket om inte vi kommit och då ska han INTE få spurta ifrån oss. Helena kommer upp närmare min sida och vi pressar på när vi kommer ner där det är spångat och sen vi gamla fjällstugorna börjar vi ösa lite mer, nu är det att ta sig över bron och sen är det grusväg upp till Fjällstation, Helena ropar och säger att jag inte får spurta ifrån henne och självklart skulle jag inte göra det, men mannen han lämnar vi bakom oss och ger järnet mot mål. Precis så kommer OVE och Daniel från Åre så de hinner att ta emot oss vid målet. Snacka om tajmning!!
Vi är i MÅL, Helena, VI ÄR I MÅL!!! 47 km 1100 höjdmeter och 6 timmar och 37 minuter. Hela ben och en förvånansvärt pigg kropp. Ja, nu vet jag att du är trött Helena men jag är också bergsäker på att om vi skulle sprungit någon kilometer till så hade du klarat det, för man kan mer än man tror, sånt vet en SVÄRMOR :D

      

  På väg mot målet

                                               Lite blöt i håret framme vid målet

                                           Vi är bara såååå BRAAAAAAAAA!!!


Nu väntar en varm dusch men först ska benen ner i isvatten för snabbare återhämtning därefter väntar middag i Fangen.