Så kan det gå

I morgon är det 2 veckor sen jag tog ett löpsteg. Då blev det ett nästan två timmar långt pass i obanad terräng och myrmark och lite höjdmetrar. När naturen själv målat alla dessa höstfärger i alla skiftningar som finns är et så härligt att få vara ute. Känslan i kroppen var också bra, kände mig stark.
Tisdagen kom och jag sätter mig på huk för att ta upp lite hundmat och då känner jag hur det liksom halkar till li ländryggen. Tar mig inte upp först, får ställa mig på alla fyra men så är jag till slut uppe och inser att jag fått ryggskott!
Så det har blivit vila, värme, liniment, smärtstillande för att kunna röra mig för hur det än är så är det bra att röra sig och få igång blodcirkulationen. så promenader har det blivit, men pga huvudvärk dagligen och en förlamande trötthet så fick jag uppsöka bästa Jani i går. Han är väl den som jag borde gå till för att underhålla min kropp. Är ju bättre att justera och massera i tid och inte som nu vänta... Var nog dit i vintras senast, då hade jag gått regelbundet en längre tag och bestämde då att det är bra med återkommande tider så att det inte blir såhär. Men det försvann någonstans på vägen, så nu är jag alltså i denna situation.
Han frågar mig såklart vad som hänt och jag beskriver hur hösten varit med fjällmara och många långa pas, endast 2 veckor efter tävlingen på 2100 höjdmetrar sprang jag 14 km sträcka på Vasastafetten och tog ut mig ullständigt, helt klart för nära den andra tävlingen, men vad gör man inte för laget. Sedan blev det långa flygresor och slarv med bålstabilitetsträning under den resan. Så jag vet precis vad som var fel, men gjorde inget åt det. Så skyll mig själv!!
Kom sen på att på söndagen efter senaste långpasset var jag och maken ut och plockade en hink lingon. När jag gått över en liten bro vid järnvägen så flög jag handlöst framåt rakt i backen, höger armen gör skitont med en sådär förlamande känsla och jag trodde för en stund att den var stukad. Men det gick över, tack o lov. Det som orsakade fallet var en ståltråd som låg på backen efter att de en gång i tiden haft stängsel mot järnvägen så att inte korna skulle gå ner på den. Tråden syntes inte men den stoppade min fot så jag föll framstupa. Kom sen på att det kan vara en orsak till att jag drog något snett.
Men Jani inspekterar, och kommenterar " det här var en annorlunda rotering" Jamen hur då, är inte jag annorlunda så säg. Men den korrigerades så benen blev någorlunda lika långa. låsning i bröstrygg och nacke dessutom, så det hade jag inte fixat själv med stretching. Men jag vet att jag kan stretcha i förebyggande så det inte behöver bli såhär.
Dålig compliance är ju sådant jag motiverar till i mitt jobb, så nu ska motivationen även riktas på mig. Jag är faktiskt värd att också få omvårdnad och tid till att ha en kropp som mår bra.
Så då kör vi rehab ett tag för att få igång ångloket. Lite vila i dag bara sen så blir det mera bålstabilitet.
Var rädd om era kroppar, mycket kan vi göra själv, men inte allt i alla fall inte om man fuskat. Egenvård och prehab är väl det bästa, men ibland faller man och då är det bra att hjälp finns att få.

Trevlig fredag!